Med anledning av motioner om livsmedelskontroll, m. m.

Betänkande 1976/77:JoU6

JoU 1976/77: 6

Jordbruksutskottets betänkande
1976/77:6

med anledning av motioner om livsmedelskontroll, m. m.

Motionerna

I motionen 1975/76:1666 av herr Gustafsson i Säffle (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om att den genom livsmedelsverket eller
på annat sätt låter utreda frågan om kontroll och tillståndsgivning av alla
slag av tillsatser till livsmedel.

I motionen 1975/76:1715 av fru Normark och fru Sundström (båda s)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning angående riskerna
med att använda antibiotika i fodret till slaktdjur.

I motionen 1975/76:1666 erinras om att det tid efter annan genom pressen
går uppseendeväckande meddelanden om tillsatser till livsmedel som påstås
vara cancerframkallande eller ha andra icke önskvärda egenskaper. Senast
har sådan uppmärksamhet ägnats färgämnet amarant. Det måste från konsumenternas
synpunkt anses otillfredsställande att inte alla tillsatser till livsmedel
utsätts för en noggrann kontroll. Någon kontinuerlig kontroll av livsmedel
eller tillsatser sker ej. Livsmedelsverket föranstaltar i stället om stickprovsundersökningar
av livsmedel och tillsatser som verkar misstänkta. Enligt
motionärens uppfattning måste konsumenterna kräva att en kontinuerlig
kontroll av livsmedel införs. Det är inte rimligt att okontrollerade tillsatser
till livsmedel får saluföras utan att dessa tillsatser dessförinnan har prövats.

Enligt motionen 1975/76:1715 används i många länder där intensiv djuruppfödning
bedrivs antibiotika som tillsats i fodret för att öka djurens tillväxthastighet.
Så sker också i Sverige. Här ingår antibiotika i fodret till
gödsvinen. Då det inte är uteslutet att animalisk föda som produceras med
hjälp av antibiotika kan ha för människan skadliga verkningar måste enligt
motionärerna all användning av antibiotika i djurfoder uteslutas. Även här
bör gälla regeln att blotta misstanken om ett ämnes skadlighet skall medföra
förbud eller stränga restriktioner. Detta anses också böra gälla importerade
livsmedel.

Gällande bestämmelser, m. m.

Livsmedelstillsatser

Enligt 6§ livsmedelslagen (1971:511, ändrad senast 1976:589) får som
livsmedelstillsats endast användas tillsats som godkänts för livsmedlet i
fråga, om ej regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer före -

1 Riksdagen 1976 1 77. 16 sami. Nr 6

JoU 1976/77:6

2

skriver annat. Fråga om godkännande prövas av myndighet som regeringen
bestämmer. Godkännande kan förenas med villkor. I 24 § livsmedelslagen
stadgas att statens livsmedelsverk utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden
av lagen och i anslutning därtill meddelade föreskrifter. Länsstyrelsen
utövar den närmare tillsynen inom länet, medan den omedelbara tillsynen
inom varje kommun utövas av hälsovårdsnämnden.

Fråga om godkännande av livsmedelstillsats enligt 6 § livsmedelslagen
prövas enligt 2§ livsmedelskungörelsen (1971:80, ändrad senast 1976:25)
av livsmedelsverket. Tillsats får godkännas endast om den är av värde för
konsumenterna eller av särskilda skäl behövs för livsmedlets hantering.

På grundval av ett av verkets toxikologiska laboratorium utarbetat förslag
har livsmedelsverket utfärdat bestämmelser för användning av färgämnen
i livsmedel. I stort sett går bestämmelserna ut på 1) att förbjuda användningen
av vissa tidigare tillåtna färgämnen, 2) att begränsa användningen av andra
färgämnen till endast vissa livsmedelsgrupper, 3) att helt förbjuda användning
av färgämnen i andra livsmedelsgrupper, som tidigare fått färgas, 4)
att mängdbegränsa de flesta färgämnena i de fall de får användas och 5)
att förordna om att varje färgämne som förekommer i färdigförpackat livsmedel
skall uppges på förpackningen, i regel med gällande EG-beteckning.
Också konserveringsmedel i färdigförpackade livsmedel skall i regel anges
på motsvarande sätt. Bestämmelserna om färgämnen och konserveringsmedel
trädde i kraft den 1 juni 1975.

En ny förteckning över godkända livsmedelstillsatser utkom under hösten
1975. I den nya tillsatslistan, som gäller fr. o. m. den 1 januari 1976, har
de förenämnda färgbestämmelserna inarbetats.

Antibiotika i foder

De bestämmelser som i Sverige reglerar användningen av antibiotika i
foder återfinns i lagen (tidigare förordningen) (1961:381, ändr. senast
1975:717) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m. samt kungörelsen
(1962:301, ändr. senast 1971:1145) angående tillämpningen av nämnda
lag om tillverkning av och handel med fodermedel m. m. Kontrollmyndighet
är statens jordbruksnämnd. Utan tillstånd av kontrollmyndigheten får ej
saluhållas, försäljas eller till riket införas vara som är försatt med antibiotika.
Tillstånd får ej lämnas utan att detta tillstyrkts av lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen
och statens livsmedelsverk.

Jordbruksnämndens befattning med kontrollen av användningen av antibiotika
och andra specialämnen i foder är av administrativ karaktär. Bedömningen
från exempelvis human- och veterinärmedicinska samt hygieniska
synpunkter ankommer på de tre nämnda expertmyndigheterna. En
positiv bedömning från dessa myndigheters sida är en nödvändig förutsättning
för att tillstånd skall kunna ges. Den tekniska värderingen av ett
antibiotikum omfattar bl. a. dess giftverkan samt risken för att resistenta

JoU 1976/77:6

3

mikroorganismer utvecklas och att rester av ämnet finns kvar i de produkter
som förädlas till livsmedel.

Nämndens tillstånd ges först efter ingående granskning av till ansökan
bifogad utförlig dokumentation. Förutsättningen för att ett utländskt företag
skall få tillstånd att till Sverige exportera antibiotika avsett att blandas med
djurföda är dessutom att importören är en av jordbruksnämnden godkänd
fodermedelstillverkare. Sådana tillverkare innehar generellt tillstånd för försäljning
och inblandning av vissa antibiotika i foder. Man skiljer därvid
på lågdosfoder och högdosfoder. För lågdosfoder gäller att högsta tillåtna
antibiotikahalt är 10 g/ton färdigt foder av vissa speciellt angivna antibiotika
(bacitracin, zinkbacitracin, manganbacitracin, spiramycin, oleandomycin,
flavomycin, hygromycin och nitrovin). Varken penicillin eller tetracykliner
är tillåtna i lågdosfoder. Beträffande högdosfoder erhålls det behövliga antibiotikapreparatet
endast på rekvisition av veterinär.

Vägledande vid tillståndsgivningen är de slutsatser och rekommendationer
som framförts av WHO:s europeiska arbetsgrupp för folkhälsoaspekten
på antibiotika i fodermedel. WFIO rekommenderar bl. a. att endast antibiotika
som icke har terapeutiskt värde skall användas i tillväxtbefrämjande
syfte till djur. Sverige har sedan länge följt denna princip.

Tillsynen av efterlevnaden av lagen och med stöd därav meddelade föreskrifter
utövas av jordbruksnämnden eller dess ombud.

Det är endast de industritillverkade foderblandningama, som kontrolleras
av myndigheterna. Spannmål och hö, som förbrukas direkt på gården, kontrolleras
således inte.

Kontrollen syftar till att skapa garantier för lantbrukarna att de näringsvärden
som deklareras är korrekta. Vidare kan vissa så kallade specialämnen
i höga doser ha negativ effekt på mjölk-, kött- och äggkvalitet vilket kan
drabba konsumenterna. Jordbruksnämnden skall därför granska recept och
analysresultat, så att foderföretagen inte överträder gällande bestämmelser.

Foderblandningarnas hygieniska kvalitet bedöms ej, då praktiskt användbara
analysmetoder saknas. Att råvaror såsom fiskmjöl och köttbenmjöl
inte är salmonellasmittade kontrolleras antingen vid importtillfället eller
vid tillverkningen av andra myndigheter. Varje fabrik besöks två till tre
gånger om året och ungefär 800 prover tas ut för analys av protein, fett,
växttråd, vatten och eventuella ingående specialämnen. Vidare insamlas
rapporter om förbrukningen av fodermedel och specialämnen samt om försäljningen
av foderblandningar.

Remissyttranden över motionen 1975/76:1715

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från lantbruksstyrelsen,
statens jordbruksnämnd, veterinärhögskolan, statens livsmedelsverk och
Lantbrukarnas riksförbund (LRF).

Samtliga remissinstanser hänvisar till att utredningsarbete beträffande an -

JolJ 1976/77:6

4

vändning av antibiotika i djurfoder pågår genom lantbruksstyrelsens försorg
och anser att resultatet härav bör avvaktas. Någon särskild åtgärd med anledning
av motionen föreslås sålunda inte. LRF understryker särskilt att
en utredning om riskerna att använda antibiotika i foder också skall undersöka
möjligheterna att kontrollera kött eller andra livsmedelsråvaror som
importerats från länder med liberalare lagstiftning i dessa frågor.

Utskottet

I motionen 1975/76:1666 framförs önskemål om en utvidgad kontroll
av livsmedel i fråga om tillsatser. Motionen pekar särskilt på att hittillsvarande
kontroll inte är tillräcklig för att förhindra användningen av tillsatser
såsom färgämnen o. d. som kan vara cancerframkallande eller har andra
icke önskvärda egenskaper.

Enligt gällande livsmedelslagstiftning får som livsmedelstillsats endast
användas tillsats som godkänts av livsmedelsverket. Enligt uttalanden i
samband med livsmedelslagens tillkomst år 1971 bör restriktivitet iakttas
vid godkännande av livsmedelstillsatser. Även om ett ämne kan antas vara
ofarligt, skall det inte godkännas som tillsats om det inte klart kan motiveras
av konsumentintresset eller andra särskilda skäl i fråga om livsmedels tillverkning
eller hantering i övrigt.

Som framgår av den föregående redogörelsen följer livsmedelsverket uppmärksamt
utvecklingen på hithörande område och anpassar fortlöpande sina
bestämmelser till bl. a nya forskningsrön. Det kan nämnas att verket i början
av detta år fattade principbeslut om att s. k. azofärgämnen, till vilka bl. a.
det i motionen berörda ämnet amarant hör, efter en övergångstid inte längre
skall få användas som livsmedelstillsatser. Mera detaljerade bestämmelser
om hur avvecklingen av ifrågavarande färgämnen som godkända livsmedelstillsatser
skall ske harden 1 oktober 1976 fastställts av livsmedelsverket
(SLV medd. nr M 15/76).

I sina anslagsäskanden för nästkommande budgetår anger livsmedelsverket
att systematiska undersökningar i växande omfattning kommer att bedrivas
rörande bl. a. användningen av tillsatser i livsmedel och förekomsten
av främmande ämnen, särskilt pesticidrester, PCB och tungmetaller, men
även andra föroreningar alltefter aktualitetsgrad. För säkrare riskbedömning
kommer den egna toxicitetsprövningen av tillsatser och främmande ämnen
att byggas ut såväl i fråga om resurser som förfinade metoder. Användning
och konsumtion av olika tillsatser, färgämnen och konserveringsmedel kommer
att kartläggas för att ge underlag för bedömning av risker och eventuella
åtgärder. Orsaker till mutagenicitet och carcinogenicitet, missbildningar och
utvecklingsstörningar är enligt ämbetsverket föga kända och eventuella samband
mellan dessa och livsmedelsintag skall bevakas.

Sedan den 1 juli 1975 gäller nya av livsmedelsverket utfärdade bestämmelser
för provtagningen vid offentlig livsmedelskontroll. Livsmedelskon -

JoU 1976/77:6

5

trollen består av två delar - inspektion och provtagning. Tyngdpunkten
i provtagningen läggs där man tillverkar eller bereder varan, medan kontrollen
i butiken i första hand utövas genom inspektioner.

Kontrollen omfattar bl. a. livsmedels sammansättning och förekomst av
främmande ämnen. Provtagningen, som är en stickprovskontroll, sker i
första hand vid inspektion och inriktas på färdiga livsmedel. Proverna undersöks
sedan vid s. k. anvisningslaboratorier som finns runt om i landet
och som godkänts av livsmedelsverket. Provtagning skall som regel ske
i närvaro av företrädare för vederbörande livsmedelsföretag.

Utskottet som självfallet anser det angeläget att livsmedelskontrollen bl. a.
i avseende på tillsatser är så effektiv som möjligt finner mot bakgrund av
vad i ärendet utretts inte skäl förorda någon riksdagens ytterligare åtgärd
med anledning av förevarande motion. Frekvensen i kontrollundersökningarna
är en resursfråga i fråga om såväl personal som anslag. Utskottet utgår
från att regeringen och berörda myndigheter har sin uppmärksamhet riktad
på problemet och om så erfordras vidtar de åtgärder som behövs för att
livsmedelskontrollen i nu förevarande avseende skall bli tillräckligt effektiv.

Enligt motionen 1975/76:1715 bör riksdagen hos regeringen begära en
utredning om riskerna med att använda antibiotika i fodret till slaktdjur.
Med anledning härav får utskottet anföra följande.

Enligt ett år 1972 lämnat uppdrag pågår genom lantbruksstyrelsens försorg
i samråd med jordbruksnämnden och livsmedelsverket en översyn av förordningen,
numera lagen, (1961:381) om tillverkning av och handel med
fodermedel m. m. Vid översynen skall bl. a. beaktas regleringen av användningen
av s. k. specialämnen av det slag som bl. a. antibiotika tillhör.

1 anslutning till att regeringen hösten 1975 avgjorde ett ärende om utökad
användning av fodermedelsantibiotika aktualiserades den av motionärerna
väckta frågan. Lantbruksstyrelsen erhöll därför uppdrag att föranstalta om
en utredning, som skall lämna förslag om fortsatta handlingslinjer beträffande
användning av antibiotika för tillväxtstimulering. Med anledning härav
har lantbruksstyrelsen i januari 1976 för nämnda utredningsarbete tillsatt
två arbetsgrupper. Uppgifterna för den ena gruppen består i att granska
dokumentationen beträffande den tillväxtbefrämjande effekten av fodermedelsantibiotika
för olika djurslag, främst svin, nötkreatur och fjäderfä.
Vidare skall gruppen ekonomiskt värdera denna effekt för den totala animalieproduktionen
med utgångspunkt i de mängder som används i dag.
I denna arbetsgrupp ingår en representant för vardera lantbrukshögskolan,
Lantbrukarnas riksförbund samt fodertillverkarna. Den andra arbetsgruppen
har till uppgift att sammanfatta de krav som bör kunna ställas på sådana
antibiotika som skall användas som fodermedelstillsats för tillväxtstimulering
och hur egenskaperna hos dessa skall dokumenteras. I denna arbetsgrupp
ingår en representant för vardera statens veterinärmedicinska anstalt,
socialstyrelsen, statens livsmedelsverk samt veterinärhögskolan.

JoU1976/77:6

6

Utskottet finner i likhet med i ärendet hörda remissinstanser att pågående
utredningsarbete bör avvaktas och förordar därför ingen särskild åtgärd med
anledning av motionen 1975/76:1715.

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar motionerna 1975/76:1666 och 1975/76:1715
utan åtgärd.

Stockholm den 9 november 1976

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Lundkvist (s), fru Theorin (s), herr
Jonasson (c)*, fru Lundblad (s), herrar Enlund (fp), Lindberg (s), Johansson
i Holmgården (c), Wictorsson (s)*, Andersson i Ljung (m), Olsson i Edane
(s), fru Fredrikson (c), herrar Strömberg i Vretstorp (s), Adolfsson (m) och
Bengtsson i Sölvesborg (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 52506 Stockholm 1976