Med anledning av motioner om jordförvärvslagen, m. m.

Betänkande 1979/80:JoU32

JoU 1979/80:32

Jordbruksutskottets betänkande
1979/80:32

med anledning av motioner om jordförvärvslagen, m. m.

Motionerna

I motionen 1979/80:220 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 3-5), att riksdagen hos regeringen hemställer 3. att den
priskontroll som är kopplad till nu gällande jordförvärvslag och som är ett
villkor för statlig långivning strängt upprätthålls och om nödvändigt skärps,
4. att riksdagen, efter utredning, underställs de lagändringar som blir
nödvändiga för att utvidga jordförvärvslagens giltighet till att gälla såväl
förvärv genom testamente som samtliga släktförvärv, 5. att det nu gällande
femåriga bostadsbandet vid förvärv av jordbruksfastighet upphävs och
ersätts med ett bostadsbanf4 utan tidsbegränsning men med möjlighet för
lantbruksnämnderna att dispenspröva.

I motionen 1979/80:553 av Ivan Svanström (c) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandet 1), att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning
om att jämsides med pågående sammanslagningsverksamhet av jordbruk
också underlätta styckning och delning av stora jordegendomar, i första hand
tillhörande stat och kyrka.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet motionsyrkanden med anknytning
till den nya jordförvärvslagen (1979:230) som trädde i kraft den 1 juli 1979
(prop. 1978/79:85, JoU 1978/79:19).

I motionen 220 yrkandena 4 och 5 framförs krav på ändringar i
jordförvärvslagens regler om släktköp och testamentariska förvärv samt om
den s. k. bosättningsplikten. Enligt motionärerna bör lagens tillämpningsområde
utvidgas till att avse testamentariska förvärv och samtliga släktförvärv.
Vidare bör det femåriga bostadsbandet ersättas med en bosättningsplikt
utan tidsbegränsning men med möjlighet till dispensprövning hos
lantbruksnämnden. I yrkandet 3 hemställs om ett riksdagsuttalande av
innebörd att den priskontroll som görs med stöd av jordförvärvslagen bör
upprätthållas strängt och, om det blir nödvändigt, skärpas.

Enligt motionen 553 innebär strukturförändringen i det svenska jordbruket
en allt längre driven sammanslagning till större enheter. Härigenom
försämras möjligheterna till nyetablering för unga lantbrukare. För att i
någon mån motverka sammanslagningen av jordbruksfastigheter borde
enligt motionären en viss avstyckningsverksamhet befrämjas. I första hand
borde sådan avstyckning och delning i samråd med lantbruksnämnderna ske

1 Riksdagen 1979180. 16 sami Nr 32

JoU 1979/80:32

2

av statens och kyrkans egendomar. Även större enskilda gårdar bör kunna
ifrågakomma för styckningsverksamhet.

Jordförvärvslagens tillämpningsområde. Utskottet vill i anslutning till
yrkandet 4 i motionen 220 nämna att successionsrättsliga förvärv (förvärv
genom arv eller testamente) inte omfattas av den jordpolitiska prövningen
enligt jordförvärvslagen. Ej heller krävs förvärvstillstånd om egendomen
förvärvas av överlåtarens make eller avkomling. I fråga om släktförvärven
innebar den nya jordförvärvslagstiftningen en betydande inskränkning av
den släktskapskrets som enligt äldre bestämmelser varit undantagen från
förvärvsprövning. Vid behandlingen av lagförslaget i denna del hade
utskottet att ta ställning till motioner med yrkanden om såväl en utvidgning
som en ytterligare inskränkning av möjligheterna till släktförvärv utan
tillståndsprövning. Utskottet anslöt sig därvid till den i propositionen gjorda
bedömningen att förslaget innebar en rimlig och godtagbar avvägning mellan
de rent jordpolitiska intressena å ena sidan och å andra sidan de närmaste
släktingarnas intresse att fritt få förvärva släktegendomen. Beträffande vissa
motioner om successionsrättsliga förvärv erinrade utskottet om att utredningen
(Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall erhållit
tilläggsdirektiv i fråga om testamentariska förvärv av jordbruksfastighet
m. m. I avbidan på resultatet av utredningens verksamhet borde enligt
utskottet ifrågavarande motionsyrkanden inte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Riksdagen följde utskottet.

Erfarenheterna under den korta tid som jordförvärvslagen varit i kraft ger
inte utskottet anledning att ompröva sitt ställningstagande i dessa frågor.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkandet 4 i motionen 220.

Priskontroll. 14 § 1. jordförvärvslagen föreskrivs att förvärvstillstånd skall
vägras om köpeskillingen eller annan ersättning inte endast obetydligt
överstiger egendomens värde med hänsyn till dess avkastning och övriga
omständigheter. Härigenom har tillståndsmyndigheterna fått viss möjlighet
att kontrollera prisnivån på jordbruksfastigheter. Priskontrollen syftar bl. a.
till att - i samspel med andra åtgärder från samhällets sida - motverka
omotiverade prisstegringar på jordbruks- och skogsmark och spekulation i
sådan mark.

Utskottet får i anslutning till yrkandet 3 i motionen 220 erinra om att de nya
reglerna om priskontroll kunnat tillämpas endast på överlåtelser som skett
efter halvårsskiftet 1979. En mera samlad bedömning av den praktiska
tillämpningen av dessa regler och effekterna härav kan självfallet inte göras
alltför kort tid efter bestämmelsernas ikraftträdande. Det bör i sammanhanget
understrykas att avsikten med prisprövningen - som framgår av
lagens förarbeten - inte var att snabbt åstadkomma en radikal förändring av
prisnivån på jordbruksfastigheter. Syftet var i stället i första hand att bryta de
senaste årens onormala prisutveckling och nå en bättre anpassning av
fastighetsprisernas utveckling till förändringarna i den allmänna prisnivån.

JoU 1979/80:32

3

Enligt vad utskottet erfarit har tillståndsmyndigheterna i vissa län - där
efterfrågan på jordbruksmark drivit upp prisnivån i särskilt hög grad - hittills
intagit en klart restriktiv inställning till överlåtelseavtal som ansetts innebära
ett för högt pris i förhållande till bl. a. egendomens avkastningsmöjligheter.
Utskottet vill tillägga att de kreditsvårigheter och ökande ränteutgifter som
på senare tid kännetecknat situationen för de areella näringarna rimligtvis
måste få effekter som verkar i samma riktning som priskontrollen. Med
hänsyn till det anförda anser sig utskottet kunna förutsätta att ifrågavarande
bestämmelse kommer att tillämpas med tillräcklig skärpa utan något särskilt
uttalande härom från riksdagens sida. Någon särskild åtgärd med anledning
av yrkandet 3 i motionen 220 är således inte påkallad.

Bosättningsplikt. Genom ett stadgande i 10 § jordförvärvslagen har
tillståndsmyndigheten fått möjlighet att i vissa fall föreskriva att förvärvaren
skall vara bosatt på förvärvsegendomen. Sådan föreskrift skall avse viss tid,
dock högst fem år. Ett bifall till yrkandet 5 i motionen 220 skulle innebära att
vissa myndigheter erhöll möjlighet att i administrativ ordning ålägga
förvärvaren att utan tidsbegränsning - således även för all framtid - vara
bosatt på egendomen. En sådan ordning skulle innebära en begränsning i
rörelsefriheten som inte synes förenlig med den syn på de grundläggande frioch
rättigheterna som kommit till uttryck i regeringsformen. Utskottet
avstyrker motionsyrkandet i fråga.

Jordpolitiska frågor i övrigt. I anslutning till motionen 553 får utskottet
erinra om att liknande motionsyrkanden behandlades av utskottet i samband
med beredningen av förslaget till ny jordförvärvslag. Utskottet anförde
därvid bl. a.:

Den nu behandlade propositionen omfattar en rad åtgärder av jordpolitisk
natur, vilka enligt utskottets mening ligger i linje med motionärens allmänna
syften. Som framgår av den inledningsvis gjorda redogörelsen skall
lagstiftningen bl. a. främja uppbyggandet och vidmakthållandet av effektiva
familjeföretag. Genom den föreslagna utvidgningen av lagens tillämpningsområde
till att avse bl. a. en del släktförvärv och vissa statliga samt kyrkliga
överlåtelser kommer den jordpolitiska prövningen att omfatta ett betydligt
större antal fastighetsöverlåtelser än f. n. I sammanhanget vill utskottet
särskilt peka på de nya bestämmelser som gör det möjligt att hindra
sammanslagning av två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag.
Genom särskilda regler om bruknings- och bosättningsplikt har
markerats att sådana företag i första hand skall förbehållas aktiva jordbrukare
som har för avsikt att bosätta sig på egendomen och yrkesmässigt bruka
den. Sammanfattningsvis anser utskottet att de allmänna syftena med nu
ifrågavarande motionsförslag i stor utsträckning bör kunna tillgodoses vid
tillämpningen av den nya jordförvärvslagen. Utskottet är inte berett förorda
någon särskild utredning av i motionerna åsyftat slag. Förevarande motion
och motionsyrkande bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet vill tillägga att gällande lagstiftning i princip inte lägger hinder i
vägen för en avstyckningsverksamhet av det slag motionären åsyftar under

JoU 1979/80:32

4

förutsättning att lämplighets- och planvillkoren för fastighetsbildning enligt
3 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) uppfylls. På grund härav och med
hänvisning till sitt tidigare ställningstagande i denna fråga avstyrker utskottet
motionen 553.

Utskottet hemställer således

1. beträffande jordförvärvslagens tillämpningsområde att riksdagen
avslår motionen 1979/80:220 yrkandet 4,

2. beträffande jordförvärvslagens regler om priskontroll att riksdagen
lämnar motionen 1979/80:220 yrkandet 3 utan vidare
åtgärd,

3. beträffande jordförvärvslagens regler om bosättningsplikt att
riksdagen avslår motionen 1979/80:220 yrkandet 5,

4. beträffande avstyckning från vissa jordegendomar att riksdagen
avslår motionen 1979/80:553.

Stockholm den 8 april 1980

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Börje Stensson (fp). Hans Wachtmeister (m), Sven Lindberg (s),
Sven Eric Lorentzon (m), Gunnar Olsson (s). Märta Fredrikson (c). Esse
Petersson (fp), Stig Alftin (s)*, Lennart Brunander (c). Wivi-Anne Radesjö
(s)*, Jan Fransson (s) och Stig Gustafsson (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 64864 Stockholm 1980