Med anledning av motioner om jakt- och viltvård m. m.

Betänkande 1979/80:JoU24

JoU 1979/80:24

Jordbruksutskottets betänkande
1979/80:24

med anledning av motioner om jakt- och viltvård m. m.

Motionerna

I motionen 1978/79:977 av Axel Andersson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
med bifall till motionen beslutar att det kungliga privilegiet avseende jakt
upphävs.

I motionen 1978/79:1435 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) yrkas att
riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla att en parlamentarisk utredning
tillsätts med uppgift att förutsättningslöst se över organisationsformerna på
jaktens och viltvårdens område.

I motionen 1978/79:1444 av Sonja Fredgardh (c) yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen anhålla 1. att motionen med hänsyn till vad däri
sagts om behovet av förlängda jakttider på vildgås i Skåne hänskjuts till jaktoch
viltvårdsberedningen, 2. att frågan om ersättning till jordbrukare för
skador genom vildgäss på växande gröda görs till föremål för utredning.

I motionen 1978/79:1446 av Helge Hagberg och Håkan Strömberg (båda s)
yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller 1. att jaktvårdslagens stadganden
beträffande skyddet för landets fridlysta djur ändras, 2. att auktorisation
m. m. av konservatorer genomförs, 3. att regler som i övrigt anges i motionen
blir i sin helhet föremål för utredning eller översyn, så att vi bättre kan skydda
vår inhemska fauna.

I motionen 1978/79:1459 av Alf Lövenborg (apk) yrkas 1. att riksdagen
som sin principiella ståndpunkt uttalar att viltstammen är en nationell
tillgång och att i konsekvens härmed jakträtten bör skiljas från markäganderätten,
2. att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsamt förslag
om en sådan ändring av jaktlagen (1938:274) att motionens syfte tillgodoses.

I motionen 1978/79:1461 av Kjell Nilsson och Bengt Fagerlund (båda s)
yrkas att riksdagen beslutar 1. att hos regeringen begära åtgärder så att ett
större antal licenser än i dag beviljas, 2. att hos regeringen begära att
älgavgiften ändras så att betalning skall utgå för det antal älgar som
vederbörande tilldelats, oavsett om ett mindre antal skjutits.

I motionen 1978/79:1963 av Elis Andersson och Anders Dahlgren (båda c)
yrkas att riksdagen beslutar att återinföra vårjakt på sjöfågel på försök.

1 Riksdagen 1979180. 16 sami. Nr 24

JoU 1979/80:24

2

Utskottet

I detta betänkande behandlas ett antal under allmänna motionstiden 1979
väckta motioner rörande olika jakt- och viltvårdsfrågor.

Tillgodogörande av kronans jakträtt m. m. I motionen 1978/79:977 anförs
att i våra dagar jakt på bl. a. älg blivit möjlig även för den icke jordägande
delen av landets befolkning. En historisk resumé över älgjakten i Sverige
genom århundradena visar, anför motionärerna, på en utveckling från
fåtalets privilegium till alla medborgares demokratiska rätt att bedriva jakt.
Enligt motionen finns emellertid alltjämt företeelser som strider mot dessa
principer, nämligen konungens rätt att fritt bedriva jakt på kronans marker
liksom att denne enligt lagen om rätt till jakt är befriad från skyldigheten att
erlägga jaktvårdsavgift. Motionärerna finner ingen anledning att behålla
denna kvarleva från det gamla Feodalsverige utan anser att konungen och
hans jaktsällskap skall jaga enligt samma bestämmelser som gäller för alla
andra jägare i landet.

Utskottet vill nämna att konungen och medlemmar av det kungliga huset
enligt 26 § 2 mom. lagen (1938:274) om rätt till jakt (jaktlagen) är befriade
från skyldighet att erlägga jaktvårdsavgift.

Grunderna för tillgodogörande av kronans jakträtt anges i en kungörelse
(1927:437) i detta ämne. Där stadgas bl. a. följande:

Kungl. Maj:t har - sedan riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning godkänt vissa grunder för tillgodogörande av kronans jakträtt -funnit gott förordna som följer:

I den mån icke i särskilda författningar annorlunda stadgats, skall
beträffande jaktutövning å kronans marker gälla följande bestämmelser:

l:o. Kronans jakträtt å dess hägnade jaktparker och djurgårdar, å mark,
hörande till de kungliga lustslotten och andra till Konungens egen disposition
ställda lägenheter, å kungsgårdar, kungsängar, kronoparker, från kronans
jordbruksdomäner vid utarrendering undantagen skog och i övrigt kronan
tillhörig, odisponerad mark samt å statens till berghanteringens och
sågverksrörelsens understöd anslagna skogar utövas av Konungen själv och
på Konungens uppdrag av chefen för hans hovjägeristat jämte dem, som vid
sådana tillfällen äro följaktiga.

2:o. Å nämnda områden, med undantag av dem, som äro ställda till
Konungens egen disposition och där Konungen själv om jakten särskilt
förordnar, må jakt idkas jämväl av chefen för domänverket.

Enligt uppgift från domänverket disponerar konungen i jakträttsligt
hänseende f. n. nio kronoparker och två kronoegendomar med en sammanlagd
areal av 96 776 ha. Denna siffra kan jämföras med de ca 5 milj. ha
domänverksmark som är tillgänglig för jakt. Med undantag för några smärre
områden har av konungen disponerade marker enbart utnyttjats för älgjakt.
Den nuvarande begränsade omfattningen av kungliga älgjakter medför att en
betydande avskjutning därutöver måste ske. Denna utförs i huvudsak av
domänverkets personal.

JoU 1979/80:24

3

Småviltjakten samt jakten efter hjort och rådjur ställs av konungen till
domänverkets förfogande för upplåtelser till verkets anställda m. fl.

Under senare år har vissa kronoparker utnyttjats för representationsjakt i
samband med utländska statsbesök m. m.

Det bör i sammanhanget tilläggas att den år 1977 tillsatta jakt- och
viltvårdsberedningen bl. a. har till uppgift att göra en allmän översyn av
jaktförfattningarna.

Utskottet finner inte anledning att mot bakgrund av här redovisade
förhållanden förorda någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen
1978/79:977.

Jakt- och viltvårdens administration m. m. 1 motionen 1978/79:1435 erinras
om riksdagens beslut åren 1938 och 1951 enligt vilka ledningen för jakt- och
viltvårdsarbetet i landet skulle regleras genom avtal mellan staten och
Svenska jägareförbundet. Under senare år har i olika sammanhang framförts
synpunkter på avtalets för- och nackdelar. Bl. a. har anförts att avtalet
medför en ekonomisk favorisering av Jägareförbundet och att Jägarnas
riksförbund - Landsbygdens jägare borde ges statligt stöd för sin verksamhet.
Debatten om organisationsfrågorna har enligt motionen skapat irritation
och oro i jägarleden. Samma oro känner de anställda inom Jägareförbundet,
där debatten i ett längre tidsperspektiv kan gälla deras anställningsvillkor.
Mot bl. a. angivna bakgrund föreslår motionärerna att en parlamentarisk
utredning tillsätts med uppgift att förutsättningslöst granska hithörande
frågor.

Utskottet får erinra om att jakt- och viltvårdsberedningen bl. a. har till
uppgift att göra en översyn av jaktens administration. Beredningen har
hösten 1979 ombildats. Vad gäller ledamöter har beredningen numera en i
huvudsak parlamentarisk sammansättning. I övrigt är statens naturvårdsverk,
de båda jägarorganisationerna samt jord- och skogsbruksnäringarna
representerade i beredningen. Utskottet finner med hänsyn till det anförda
att motionen 1978/79:1435 inte påkallar någon särskild åtgärd från riksdagens
sida.

Viltskador. Enligt motionen 1978/79:1444 harstammen av vilda gäss under
senare år visat en påtaglig ökning i Skåne. Det gäller framför allt två arter,
nämligen kanadagåsen och grågåsen. De övervintrande gåsflockarna går hårt
åt vintersäden: höstraps, höstvete och höstråg. Betydande skador har
åsamkats odlarna, som inte har någon möjlighet att få ersättning för sina
förluster. Motionen utmynnar i ett yrkande av innebörd att jakt- och
viltvårdsberedningen prövar vad i motionen anförts om behovet av förlängda
jakttider för vildgäss samt att frågan om ersättning för skador genom
vildgässens betning på växande gröda blir föremål för utredning.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att frågan om allmänna jakttider för
olika djurarter avgörs av regeringen efter förslag från naturvårdsverket.
Enligt jakttidsförordningen (1976:432, senaste lydelse 1978:776) gäller

JoU 1979/80:24

4

allmän jakttid 1-21 november i fråga om bläsgås och sädgås i bl. a.
Kristianstads och Malmöhus län. I fråga om kanadagås är tiden 1 oktober-21
november allmän jakttid i dessa län. För samtliga fall har föreskrivits den
inskränkningen att jakt är förbjuden dagligen efter kl. 11.00.

För grågås gäller allmän jakttid endast inom Gotlands län. I fråga om
grågås som uppehåller sig på besådda fält inom i förordningen angivna delar
av Kalmar län gäller dock viss allmän jakttid i den mån jakten behövs för att
tillgodose lantbruket.

Vad beträffar ersättningsmöjligheterna vill utskottet nämna att jakt- och
viltvårdsberedningen i sitt nyligen avlämnade delbetänkande SOU 1979:52
Viltskador lagt fram förslag om ersättning för olika typer av viltskador.

Beträffande de skador som förorsakas på gröda av andra viltarter än älg,
kron- och dovvilt föreslår beredningen en fortsatt prövning av regeringen
från fall till fall.

Beredningen föreslår vidare ett ökat stöd till forskning beträffande
viltskador, med inriktning på att förhindra eller begränsa dessa. Forskningen
måste följas upp genom utvecklings- och försöksverksamhet där forskningsrönen
bedöms under skilda klimat- och miljöförhållanden samt på olika
viltarter.

Vidare föreslår beredningen att ökad uppmärksamhet ägnas viltskadeproblemen
i den informationsverksamhet berörda myndigheter och organisationer
bedriver.

Betänkandet remissbehandlas f. n. i jordbruksdepartementet.

Utöver vad nu anförts vill utskottet hänvisa till de möjligheter till
skyddsjakt m. m. som jaktlagstiftningen innefattar. Av störst intresse i
sammanhanget synes vara möjligheterna till licensjakt efter sådana fågelarter
som motionärerna åsyftar. Licenstilldelningen skall enligt principerna för
densamma bl. a. anpassas till den befintliga viltstammen, målet för viltartens
utveckling samt hänsynen till olika näringars intressen. Licensjakten
medger, som också jakt- och viltvårdsberedningen konstaterat i nyssnämnda
betänkande, i betydande utsträckning kontroll över viltarternas utveckling
och förekomst.

Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att motionen 1978/
79:1444 lämnas utan någon riksdagens åtgärd.

Jaktlagstiftningen m. m. I motionen 1978/79:1446 anförs - mot bakgrund
av ett uppmärksammat brottmål rörande försäljning och export av fridlysta
djur m. m. - synpunkter på jaktlagens regler om skyddet för sådana djur.
Motionärerna anser det uppenbart att det i framtiden krävs kraftfulla insatser
för att bevara vår inhemska fauna. Därvid bör vissa bestämmelser i
jaktlagstiftningen skärpas, bl. a. såvitt avser kronans villebråd. Motionärerna
förordar t. ex. bättre möjligheter att beivra misstänkta brott mot
jaktlagstiftningen samt en allmän skärpning av straffbestämmelserna.
Härigenom skulle också uppnås en önskvärd förlängning av preskriptionsti -

JoU 1979/80:24

5

den. I sammanhanget föreslår motionärerna att krav på auktorisation av
konservatorer införs.

Utskottet vill för sin del framhålla att det inte råder delade meningar om
värdet av att skyddet för sällsynta djurarter blir så effektivt som möjligt. Så
till vida kan utskottet instämma i åtskilliga av de synpunkter motionärerna
framfört. Det bör framhållas att jaktförfattningarna redan i dag innehåller
relativt utförliga regler angående handel och annan hantering med vilt liksom
angående skyddet för fridlysta arter ö’/er huvud taget. Motionens syfte torde
således till viss del kunna tillgodoses genom en ökad satsning på övervakning
och kontroll av att ifrågavarande bestämmelser efterlevs. Med det sagda
utesluter utskottet givetvis inte att det kan finnas utrymme för förbättringar
av lagstiftningen i angivet hänseende. Som motionärerna påpekat är t. ex.
möjligheten att väcka åtal för varusmugglingsbrott vid utförsel av fridlysta
djur begränsad till de djurarter som omfattas av den s. k. Washingtonkonventionen.
I 7 § förordningen (1975:542) om tillämpning av nyssnämnda
konvention finns en hänvisning till varusmugglingslagens regler om ansvar
och förverkande. Konventionen avser även döda djur och delar av djur.
Genom utformningen av t. ex. veterinära utförselkungörelsen (1958:552)
saknas däremot motsvarande möjlighet att vid tillämpningen av denna
kungörelse beakta naturvårdsintressen. Kungörelsen syftar nämligen enligt
ordalydelsen till att förebygga spridning av smittsamma djursjukdomar och
att tillgodose djurskyddsintresset.

Utskottet utgår från att jakt- och viltvårdsberedningen i samband med den
allmänna översyn av jaktförfattningarna som beredningen påbörjat också
kommer att behandla möjligheten att bl. a. lagstiftningsvägen stärka skyddet
för vår inhemska fauna. Enligt uppgift avser beredningen också att ta upp
den i motionen aktualiserade frågan om auktorisation av konservatorer
m. m. Utskottet finner under angivna förhållanden lämpligt att motionen
1978/79:1446 överlämnas till jakt- och viltvårdsberedningen.

I motionen 1978/79:1459 hemställs om ett riksdagsuttalande att viltstammen
är en nationell tillgång och att i konsekvens härmed jakträtten bör
skiljas från markäganderätten. Utskottet finner inte anledning förorda något
ändrat ställningstagande från riksdagens sida sedan frågan behandlades
under föregående riksmöte (JoU 1978/79:4). Motionen avstyrks således.

Älgjakt. I motionen 1978/79:1461 diskuteras olägenheterna med den
växande älgstammen. Dessa olägenheter består bl. a. i en ökning av
trafikolyckorna i vissa län. Vill man motverka denna utveckling måste man
enligt motionen försöka reducera älgstammen. Härvidlag krävs t. ex. att ett
större antal licenser beviljas och att reglerna för älgavgiften ändras så att
avgift erläggs för det antal älgar som vederbörande tilldelats, oavsett om
mindre antal skjutits.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att naturvårdsverket f. n.
genomför en utvärdering av den femåriga försöksverksamhet med samord -

JoU 1979/80:24

6

nåd älgjakt som löper t. o. m. den 30 juni 1981. Vidare bör nämnas att jaktoch
viltvårdsberedningen i nästkommande delbetänkande ämnar behandla
bl. a. problemen med viltolyckor. Det torde kunna förutsättas att man i dessa
sammanhang kommer att beröra de förhållanden som ligger till grund för
motionen. Vad särskilt beträffar önskemålen om ökat anta) licenser vill
utskottet nämna att tilldelningen i samband med årets älgjakt i berörda län
omfattat ett större antal djur än tidigare år och att allt talar för att också en
kraftigt ökad avskjutning blivit följden. Mot angivna bakgrund finner
utskottet att motionen 1978/79:1461 inte påkallar någon särskild åtgärd från
riksdagens sida.

Vårjakt efter sjöfågel. Enligt motionen 1978/79:1963 bör vårjakt på sjöfågel
införas på försök och i begränsad omfattning. Det finns, anför motionärerna,
otvivelaktigt ett stort intresse för en sådan jakt bland skärgårdsbor och
fiskare på ostkusten. Förbudet mot vårjakt, som ursprungligen infördes av
biologiska skäl, omfattas enligt motionen inte av någon större förståelse när
dessa skäl inte längre föreligger. Motionärerna hänvisar till en under
riksmötet 1977/78 behandlad proposition om vårjakt efter sjöfågel och
framhåller att denna kan ligga till grund för ett riksdagsbeslut i enlighet med
motionsyrkandet.

Riksdagen har, som antytts i motionen, under riksmötet 1977/78 beretts
tillfälle att avge yttrande över ett regeringsförslag om återinförande av
vårjakt efter sjöfågel (prop. 1977/78:37, JoU 1977/78:9). Till grund för
propositionen låg bl. a. en utredning som genomförts av jakt- och viltvårdsberedningen.
Denna innefattade inget ställningstagande i frågan huruvida
jakten borde införas utan redovisade endast de möjliga formerna för en
sådan jakt. Vid remissbehandlingen ställde sig flertalet remissinstanser
tveksamma eller negativa till en återinförd vårjakt.

Jordbruksutskottets majoritet föreslog att riksdagen skulle lämna regeringsförslaget
utan erinran. Med bifall till en reservation till betänkandet
beslöt riksdagen emellertid avstyrka förslaget om vårjakt efter sjöfågel.

I reservationen underströks framför allt att ett återinförande av vårjakten
skulle utgöra en belastning för Sveriges del i det internationella samarbetet
på naturvårdens och miljövårdens område. Bl. a. påpekades att förslaget av
många remissinstanser ansetts oförenligt med den s. k. Pariskonventionen av
år 1950 angående internationellt fågelskydd. Bland övriga argument som
anförts mot förslaget nämndes de biologiska skälen; enligt vissa remissyttranden
var t. ex. jakt omedelbart före parningstiden den olämpligaste
metoden för beskattning av en djurstam. Mot förslaget talade också, enligt
utskottets bedömning, de administrativa problem, övervakningssvårigheter
och kostnader som försöksjakten skulle medföra.

Utskottet har inte funnit tillräckliga skäl att föreslå att riksdagen frångår
sitt år 1977 gjorda ställningstagande i frågan. Utskottet är således inte berett
tillstyrka motionen 1978/79:1963.

JoU 1979/80:24

7

Hemställan. Utskottet hemställer

1. beträffande tillgodogörande av kronans jakträtt m. m. att
riksdagen avslår motionen 1978/79:977,

2. beträffande jakt- och viltvårdens administration m. m. att
riksdagen lämnar motionen 1978/79:1435 utan vidare åtgärd,

3. beträffande viltskador att riksdagen lämnar motionen 1978/
79:1444 utan vidare åtgärd,

4. beträffande jaktlagstiftning m. m.

a) att riksdagen avslår motionen 1978/79:1459,

b) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om överlämnande av motionen 1978/79:1446
till jakt- och viltvårdsberedningen,

5. beträffande älgjakt att riksdagen lämnar motionen 1978/
79:1461 utan vidare åtgärd,

6. beträffande vårjakt efter sjöfågel att riksdagen avslår motionen
1978/79:1963.

Stockholm den 5 februari 1980

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Maj Britt Theorin (s),
Börje Stensson (fp), Grethe Lundblad (s). Hans Wachtmeister (m), Sven
Lindberg (s), Sven Eric Lorentzon (m), Gunnar Olsson (s). Märta
Fredrikson (c), Esse Petersson (fp), Lennart Brunander (c). Wivi-Anne
Radesjö (s), Ingvar Eriksson (m) och Jan Fransson (s).