med anledning av motioner om internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar

Betänkande 1980/81:LU18

LU 1980/81:18

Lagutskottets betänkande
1980/81:18

med anledning av motioner om internationella rättsförhållanden
rörande äktenskaps rättsverkningar

Motionsyrkanden

I motion 1980/81:372 av Margareta Andrén (fp) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att familjelagssakkunniga ges uppdraget att skyndsamt
framlägga förslag till ändring av 1912 års lag om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar.

I motion 1980/81:903 av Hans Pettersson i Helsingborg (s) och Bengt
Silfverstrand (s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att 1 § i 1912 års lag
angående internationella rättsförhållanden rörande äktenskapets rättsverkningar
upphävs.

I motion 1980/81:1585 av Catarina Rönnung (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller att familjelagssakkunniga snarast lämnar förslag till
ändring av den internationellt äktenskapsrättsliga lagstiftningen i enlighet
med vad som anförs i motionen.

Gällande rätt

Giftermålsbalken är i princip tillämplig endast på rättsförhållanden mellan
makar som är svenska medborgare. Ar den ene eller båda makarna utländska
medborgare får frågan om vilken lag som skall tillämpas avgöras enligt
internationellt privaträttsliga normer. Normerna kan medföra att svensk
domstol har att tillämpa en främmande stats äktenskapsrätt i ett äktenskapsmål
mellan utländska medborgare som anhängiggjorts här i landet.

Bestämmelser om tillämplig lag beträffande rättsverkningar av äktenskap
mellan medborgare i olika länder har sedan 1912 funnits i en särskild lag,
lagen 1 juni 1912 om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskaps rättsverkningar. Lagstiftningen föranleddes av att Sverige 1912
ratificerade en i Haag 1905 avslutad konvention angående konflikter mellan
olika lagar i fråga om vissa rättsverkningar av äktenskap. Enligt 1 § 1912 års
lag fick Kungl. Maj:t rätt att under förutsättning av ömsesidighet förordna att
i fråga om tillämpning av främmande stats lag de bestämmelser som
meddelats i 1912 års lag och som var upptagna i Haagkonventionen skulle
lända till efterrättelse här i landet. Bestämmelserna i lagen och konventionen
reglerar vilken lag som skall tillämpas på vissa rättsförhållanden mellan
makar. Beträffande makars förmögenhetsförhållanden stadgas att äktenskapets
rättsverkningar i brist på avtal mellan makarna skall bestämmas av lagen
i den stat mannen tillhörde vid tiden för äktenskapets ingående. Vidare gäller

1 Riksdagen 1980/81. 8 sami. Nr 18

LU 1980/81:18

2

att frågan huruvida makar får upprätta avtal om fömögenhetsförhållandena
under äktenskapet eller ändra eller upphäva ingångna avtal skall avgöras
enligt lagen i makarnas hemland. Den rättsliga giltigheten av sådana avtal
eller vilken verkan avtal kan ha skall däremot bedömas enligt lagen i den stat
mannen tillhörde vid tiden för äktenskapets ingående. Har avtalet slutits
under äktenskapet tillämpas dock lagen i makarnas hemland vid avtalets
ingående.

Sedan jämväl Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Rumänien och
Tyskland tillträtt konventionen förordnade Kungl. Maj:t genom kungörelse
1912 med stöd av bemyndigandet i 1912 års lag att bestämmelserna i lagen
och konventionen skulle tillämpas i Sverige. Genom kungörelse 1929
meddelades ett ytterligare sådant förordnande sedan också Polen och staden
Danzig tillträtt konventionen. Konventionen sades upp av Sverige år 1920 i
förhållande till Frankrike och 1962 i förhållande till övriga stater. Ytterligare
stater har sedermera sagt upp konventionen. Eftersom ömsesidighetskravet i
1912 års lag i och med Sveriges frånträde inte längre är uppfyllt har
regeringen 1977 upphävt kungörelserna från 1912 och 1929 om tillämpningen
av Haagkonventionen. Något upphävande av 1912 års lag har däremot inte
kommit till stånd. Lagen är emellertid inte längre direkt tillämplig i något
fall. Det har dock ansetts att lagen än så länge ger uttryck för allmänna
internationellt privaträttsliga grundsatser på området och därför fortfarande
i viss mån är vägledande för rättstillämpningen (se NJA I 1970 s. 420 och
prop. 1973:158 s. 24).

Beträffande medborgare i de nordiska länderna finns särskilda bestämmelser
om makars förmögenhetsförhållanden i förordningen (1931:429) om
vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och
förmynderskap.

Motionsmotiveringar

I de tre motioner som behandlas i betänkandet hänvisas till ett nyligen
avgjort mål i högsta domstolen. Målet gällde hur makars egendom skulle
fördelas, sedan en svensk kvinna och hennes utländske make skilts. Med
tillämpning av internationellt privaträttsliga regler tillerkändes mannen rätt
till hela makarnas bo.

Motionären i motion 372 finner denna rättskipning beträffande äktenskapets
rättsverkningar oacceptabel inte minst från jämställdhetssynpunkt och
anser att en ändring av 1912 års lag snarast må komma till stånd. Motionären
framhåller att familjelagssakkunniga kommer att behandla frågan om
internationella rättsverkningar av äktenskap. Utgången i högsta domstolen
liksom det ökande antalet äktenskap mellan svenska medborgare och
invandrare motiverar enligt motionären att spörsmålet utreds med förtur.

Också motionärerna i motion 903 finner det otillfredsställande att modern

LU 1980/81:18

3

svensk rättskipning skall behöva leda till könsdiskriminerande resultat. I
motionen hänvisas till familjelagssakkunnigas arbete och framhålls att 1912
års lag omedelbart bör upphävas.

I motion 1585 framhålls likaledes att det aktuella domstolsavgörandet
strider mot en modern syn på äktenskapet och att lagstiftningen bör ändras.
Motionären anser att familjelagssakkunniga snarast bör framlägga förslag till
ny lagstiftning.

Familjelagssakkunniga

Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52) tillkallades år 1969 med uppdrag att se
över den familjerättsliga lagstiftningen. Samma år avlämnade familjerättskommittén
ett betänkande (SOU 1969:60) Internationell äktenskaps- och
arvsrätt. Betänkandet innehöll bl. a. förslag till en ny lag om internationella
rättsliga förhållanden rörande äktenskap, vilken skulle ersätta bl. a. 1912 års
lag. Kommitténs förslag i den del det gällde makars rättsförhållanden ledde
inte till lagstiftning. 1 stället överlämnades betänkandet såvitt avsåg reglerna
om makars rättsförhållanden m. m. genom tilläggsdirektiv 1974 till familjelagssakkunniga
för fortsatta överväganden i samband med deras utredningsarbete.

På grundval av ett av familjelagssakkunniga avgivet delbetänkande
genomfördes 1973 en partiell reform av i första hand äktenskapsrätten. 1977
avgav de sakkunniga ytterligare ett delbetänkande angående underhåll till
barn och frånskilda, vilket låg till grund för den 1978 genomförda reformen
av den familjerättsliga underhållsskyldigheten (prop. 1978/79:12, LU
1978/79:9). De sakkunniga fortsätter sitt arbete med övriga delar av
utredningsuppdraget och behandlar f. n. reglerna om giftorätt och andra
ekonomiska rättsverkningar av äktenskapet.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid 1978/79 års riksmöte väcktes två motioner vari togs upp samma
spörsmål som i de nu aktuella motionerna. I den ena motionen yrkades att
1912 års lag skulle upphävas och i den andra begärdes att lagen skulle ses
över.

I sitt av riksdagen godkända betänkande LU 1979/80:14 framhöll
lagutskottet att de principer på vilka 1912 års lag och Haagkonventionen
bygger måste anses i viss utsträckning strida mot en modern syn på
äktenskapet och jämställdheten mellan makar. En annan nackdel med lagen
var att en tillämpning av de internationellt privaträttsliga normer som lagen
och konventionen innehåller kan leda till otillfredsställande resultat i det
enskilda fallet. Utskottet delade därför motionärernas uppfattning att det var
angeläget att mera tidsenliga bestämmelser på området snarast kommer till
stånd. Utskottet kunde däremot inte ställa sig bakom förslaget om

LU 1980/81:18

4

upphävande av 1912 års lag. Enligt utskottets mening kunde nämligen inte
lagen upphävas - och därmed även det regelsystem för lösande av
lagkonflikter i internationella äktenskapsmål som hittills tillämpats - utan att
man samtidigt härmed införde nya bestämmelser angående tillämplig lag i
fråga om äktenskapets rättsverkningar. Att utforma nya regler på det
aktuella området av den internationella privaträtten var förenat med
åtskilliga problem, vilka till stor del är av mycket komplicerad beskaffenhet.
Frågan om hur ett nytt regelsystem skall gestaltas kunde därför enligt
utskottet lösas först efter ingående överväganden.

Utskottet hänvisade till de tilläggsdirektiv som getts famiijelagssakkunniga
och konstaterade att enligt vad utskottet inhämtat de sakkunniga skulle
komma att ta upp de internationellrättsliga frågorna rörande äktenskap
sedan arbetet beträffande GB:s regler om äktenskapets rättsverkningar
avslutats. Med hänsyn till vad utskottet anfört angående angelägenheten av
att nya regler på området snarast kommer till stånd förutsatte utskottet att
utredningsarbetet bedrivs så skyndsamt som möjligt.

På grund av det anförda ansåg utskottet att motionerna inte borde
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet

I betänkandet behandlas tre motioner beträffande 1912 års lag om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskapets rättsverkningar.

Lagen innehåller bestämmelser om vilket lands lag som skall tillämpas
beträffande rättsverkningar av äktenskap där den ene maken eller båda
makarna är utländska medborgare. Lagstiftningen föranleddes av att Sverige
1912 ratificerade en i Haag 1905 avslutad konvention angående konflikter
mellan olika lagar i fråga om vissa rättsverkningar av äktenskap. Enligt 1 §
1912 års lag fick Kungl. Maj:t rätt att under förutsättning av ömsesidighet
förordna att i fråga om tillämpning av främmande stats lag de bestämmelser
som meddelats i 1912 års lag och som var upptagna i Haagkonventionen
skulle lända till efterrättelse här i landet. Beträffande makars förmögenhetsförhållanden
stadgas i lagen och konventionen att äktenskapets rättsverkningar
i brist på avtal mellan makarna skall bestämmas av lagen i den stat
mannen tillhörde vid tiden för äktenskapets ingående. Vidare gäller att
frågan huruvida makar får upprätta avtal om förmögenhetsförhållandena
under äktenskapet eller ändra eller upphäva ingångna avtal skall avgöras
enligt lagen i makarnas hemland. Den rättsliga giltigheten av sådana avtal
eller vilken verkan avtal kan ha skall däremot bedömas enligt lagen i den stat
mannen tillhörde vid tiden för äktenskapets ingående. Har avtalet slutits
under äktenskapet tillämpas dock lagen i makarnas hemland vid avtalets
ingående.

Sedan vissa stater tillträtt konventionen förordnade Kungl. Majit genom
kungörelser 1912 och 1929 med stöd av det ovannämnda bemyndigandet i

LU 1980/81:18

5

1912 års lag att bestämmelserna i lagen och konventionen skulle tillämpas i
Sverige. Konventionen har sedermera sagts upp av Sverige. Eftersom
ömsesidighetskravet i 1912 års lag i och med Sveriges frånträde inte längre är
uppfyllt har regeringen 1977 upphävt kungörelserna från 1912 och 1929 om
tillämpningen av Haagkonventionen. Något upphävande av 1912 års lag har
däremot inte kommit till stånd. Lagen är emellertid inte längre direkt
tillämplig i något fall. Det har dock ansetts att lagen än så länge ger uttryck
för allmänna internationellt privaträttsliga grundsatser på området och
därför fortfarande i viss mån är vägledande för rättstillämpningen (se NJA I
1970 s. 420 och prop. 1973:158 s. 24).

I motionerna 1980/81:372 och 1585 begärs att familjelagssakkunniga
skyndsamt skall lägga fram förslag till ändringar av den internationella
äktenskapslagstiftningen. I motion 1980/81:903 yrkas att 1912 års lag skall
upphävas. Motionärerna i samtliga tre motioner framhåller som skäl för sina
yrkanden att nuvarande rättspraxis när det gäller äktenskapsmål av
internationellrättslig natur strider mot en modern syn på äktenskapet och
leder till oacceptabla resultat. Motionärerna anser det därför angeläget att
nya regler på området snarast kommer till stånd.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att de principer som 1912
års lag och Haagkonventionen bygger på inte är förenliga med en modern syn
på äktenskapet och strävandena mot jämställdhet mellan makar. Som
utskottet framhöll år 1979 vid behandling av motioner med samma syfte som
de nu aktuella (LU 1978/79:14) är en annan nackdel med lagen att
tillämpningen av de internationellt privaträttsliga normer som lagen och
konventionen innehåller kan leda till otillfredsställande resultat i det
enskilda fallet. I likhet med motionärerna anser utskottet därför att det är
angeläget att de nuvarande reglerna på området snarast ersätts med mera
tidsenliga bestämmelser. Att i enlighet med önskemålet i motion 903
omedelbart upphäva 1912 års lag anser utskottet dock inte möjligt. Utskottet
vill härvidlag erinra om vad utskottet framhöll år 1979 nämligen att lagen inte
kan upphävas - och därmed även det regelsystem för lösande av lagkonflikter
i internationella äktenskapsmål som hittills tillämpats - utan att man
samtidigt inför nya bestämmelser angående tillämplig lag i fråga om
äktenskapets rättsverkningar. Att utforma nya regler på det aktuella
området av den internationella privaträtten är förenat med åtskilliga
problem, vilka till stor del är av mycket komplicerad beskaffenhet. Frågan
om hur ett nytt regelsystem skall gestaltas kan därför lösas först efter
ingående överväganden.

Som framgår av redogörelsen ovan (s. 3) har familjelagssakkunniga genom
tilläggsdirektiv år 1974 fått i uppdrag att överväga frågan om ny lagstiftning
beträffande internationella rättsförhållanden rörande äktenskap. Enligt vad
utskottet inhämtat kommer familjelagssakkunniga att omkring halvårsskiftet
1981 avlämna ett delbetänkande om giftermålsbalkens regler om äktenskapets
rättsverkningar. Därefter kommer familjelagssakkunniga att ta upp de

LU 1980/81:18

6

internationellrättsliga frågorna till överväganden. Med hänsyn härtill anser
utskottet det lämpligt att motionerna jämte utskottets betänkande överlämnas
till familj elagssakkunniga för att tas i beaktande under utredningsarbetet.

Utskottet hemställer

att riksdagen hos regeringen begär att motionerna 1980/81:372,
1980/81:903 och 1980/81:1585 jämte utskottets betänkande i
ärendet överlämnas till familjelagssakkunniga (Ju 1970:52) för
att tas i beaktande under utredningens arbete.

Stockholm den 23 april 1981

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

Närvarande: Lennart Andersson (s), Bernt Ekinge (fp), Ivan Svanström
(c)*, Stig Olsson (s), Elvy Nilsson (s), Arne Andersson i Gamleby (s), Martin
Olsson (c), Ingemar Konradsson (s), Owe Andréasson (s), Marianne
Karlsson (c), Bengt Silfverstrand (s), Margot Håkansson (fp), Margareta
Gard (m), Göran Allmér (m)* och Per Stenmarck (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTA B 66628