Med anledning av motioner om handeln med levande djur och jakten på småfåglar m. m.

Betänkande 1975/76:JoU19

JoU 1975/76: 19

Jordbruksutskottets betänkande
1975/76:19

med anledning av motioner om handeln med levande djur och jakten
på småfåglar m. m.

Motionerna

I motionen 1975:593 av herr förste vice talmannen Bengtson (c) hemställs
att riksdagen beslutar om förbud att hålla s. k. prydnads- och sällskapsfåglar
i bur.

I motionen 1975:1517 av fru Anér och herr Wirtén (båda fp) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs beträffande import av levande djur samt fångst av småfågel,

2. att riksdagen hos regeringen begär att vad som i motionen anförs beträffande
kontroll av djurexport beaktas vid utformningen av bestämmelser
rörande handel med levande djur.

Remissyttrandena

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1975:1517 från statens
naturvårdsverk, generaltullstyrelsen, lantbruksstyrelsen och Sveriges djurskyddsföreningars
riksförbund. Se bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Handeln med levande djur m. m. I motionen 1975:1517 framhålls att den
internationella handeln med sällskapsdjur och burfåglar ofta bedrivs under
grymma förhållanden och på ett sätt som hotar många arter med utrotning.
Sverige bör enligt motionärerna åtminstone inte medverka till denna rovdrift
med jordens naturtillgångar, vilken dessutom ofta är förenad med djurplågeri
(för trånga burar under långa flygtransporter etc.). Det borde, anser motionärerna,
vara möjligt att införa en bestämmelse om att man som sällskapsdjur
i Sverige endast fick försälja djur som fötts i fångenskap. Vidare
påpekar motionärerna att vissa fridlysta fåglar exporteras från Sverige bl. a.
till privata zoologiska trädgårdar i utlandet. Det finns t. ex., anför motionärerna,
klara indicier på att bl. a. ungar av pilgrimsfalk och havsörn stjäls
i Sverige för att exporteras. Någon möjlighet för tullmyndighet att ingripa
finns inte enligt gällande tullförfattningar. De olagligt åtkomna vilda fåglarna
exporteras enligt motionärerna t. ex. tillsammans med burhöns under beteckningen
”fågel”. Om man införde krav på redovisning av fågelarterna
i tullen - eventuellt med en grov uppdelning på vilda och tama eller fridlysta
och icke fridlysta arter - skulle man enligt motionärerna komma till rätta

1 Riksdagen 1975/76. 16 sami. Nr 19

I

JoU 1975/76:19

2

med problemet. En sådan regel anser man därför bör infogas i de nya bestämmelser
som är under utarbetande med anledning av Sveriges tillträde
till den s. k. Washingtonkonventionen.

Utskottet vill erinra om att bestämmelser om handel med djur f. n. finns
i flera författningar, bl. a. veterinära införselkungörelsen (1958:551). Denna
kungörelse syftar i första hand till att förebygga att djursjukdomar genom
införsel av djur m. m. kommer in eller får ytterligare spridning i landet.
Vidare åsyftas att hindra sådan inplantering av utländska djurarter som
kan vara skadlig för landets fauna. För att tillgodose dessa syften kan lantbruksstyrelsen
förordna att bl. a. levande och döda djur samt produkter
som härrör från djur inte får föras in i landet utan styrelsens tillstånd. Lantbruksstyrelsen
skall efter samråd med generaltullstyrelsen upprätta och offentliggöra
förteckning över de varuslag som underkastas sådant tillståndstvång.
Levande djur eller annan vara som är upptagen på denna förteckning
får inte införas över annan tullplats än som lantbruksstyrelsen bestämmer.
Vid transport inom landet av levande djur gäller särskilda bestämmelser
om bl. a. transportfordonets beskaffenhet, om burar och annat emballage,
om lastning och om vård av djuret. Nu åsyftade regler finns i kungörelsen
(1944:781) angående transport av vissa levande djur med motorfordon m. m.
I fråga om internationella transporter av djur finns bestämmelser i kungörelsen
(1972:66) om tillämpning av den europeiska konventionen den 13
december 1968 om skydd av djur under internationella transporter. Regleringen
har tillkommit för att tillgodose djurskyddssynpunkter vid sådana
transporter.

Författningsbestämmelser som förbjuder eller på annat sätt reglerar utförseln
av fridlysta fåglar saknas däremot. Som redan antytts i motionen
har Sverige emellertid anslutit sig till en konvention beträffande internationell
handel med hotade arter av vild fauna och flora, den s. k. Washingtonkonventionen
(prop. 1974:10, JoU 1974:5, rskr 1974:46). Frågan om
anpassning av svensk lagstiftning om in- och utförsel av vilda djur till
konventionens regler studeras f. n. av en arbetsgrupp inom statens naturvårdsverk.
Enligt vad utskottet erfarit ämnar arbetsgruppen under första
halvåret 1976 framlägga ett förslag till nya bestämmelser på detta område.

Utskottet vill med instämmande i motionens syfte i nu förevarande avseende
understryka det angelägna i att arbetsgruppens verksamhet snarast
möjligt leder till bl. a. sådana åtgärder från Sveriges sida som är ägnade
att motverka de avarter av internationell handel med levande djur som
kan förekomma. Med detta syfte är det enligt utskottets mening önskvärt
att importen av sällskapsdjur så långt möjligt baseras på djur som fötts
i fångenskap. När det gäller export av vilda djur från riket vill utskottet
i detta sammanhang erinra om att den i det föregående nämnda arbetsgruppens
verksamhet - enligt vad som framgår av naturvårdsverkets remissyttrande
- bl. a. syftar just till att undanröja sådana olägenheter som
påtalas i motionen och som sammanhänger med den brist på kontrollmöj -

JoU 1975/76:19

3

ligheter som utskottet nytt berört. Vidare studerar arbetsgruppen möjligheterna
att inskränka införseln av fångade vilda djur till Sverige och i stället
basera handeln med sällskapsdjur så mycket som möjligt på djur som fötts
i fångenskap. Det nu sagda ger enligt utskottets mening vid handen att
syftet med motionen 1975:1517, såvitt nu är i fråga, i allt väsentligt kommer
att tillgodoses utan någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Jakten pä småfåglar. I motionen 1975:1517 framhålls vidare att allmänna
opinionen i Sverige gång på gång upprörts av den jakt på småfåglar som
under grymma former bedrivs på många ställen i världen, inte minst i Sydeuropa.
Motionärerna anser att det i dag måste anses moraliskt riktigt att
även på internationellt område söka främja riktiga naturskyddsprinciper.
Skall vi rädda en rik och varierad småfågelsfauna till framtiden måste vi,
fortsätter motionärerna, försöka få bort alla stressfaktorer som är möjliga
att avlägsna. Motionärerna vill därför föreslå riksdagen att hos regeringen
hemställa om alla sådana åtgärder i officiella och inofficiella underhandlingar
med andra länders regeringar och med internationella miljö- och naturskyddsorgan
som kan leda till att småfågelsfångsten i möjligaste mån kan
bringas att upphöra.

Utskottet vill erinra om att Sverige den 15 mars 1963 ratificerat en europeisk
konvention om fågelskydd, den s. k. Pariskonventionen (SÖF
1963:39). Konventionen äger sin tillämpning beträffande alla i vilt tillstånd
levande fåglar. De fördragsslutande staterna är ense om bl. a. att skydd
bör ges åt alla fåglar åtminstone under parningstiden samt åt flyttfåglarna
dessutom under den tid då de vänder åter till sina boplatser, i synnerhet
under månaderna mars t. o. m. juli. Vidare utfäster sig staterna att efter
hand i sin lagstiftning vidta åtgärder, ägnade att förhindra eller inskränka
vissa fångst- och jaktmetoder, såsom t. ex. användande av fågelsnara, fågellim,
fälla, krok, nät, förgiftat lockbete, bedövningsmedel och bländande
lockfåglar. Sedan åtskilliga av fördragsstaterna numera i sin inhemska lagstiftning
infört mera långtgående bestämmelser än reglerna i konventionen
anses denna i viss mån ha spelat ut sin roll när det gäller fågelskyddet.
Enligt vad utskottet erfarit är ett på västtyskt initiativ upprättat förslag till
en ny internationell konvention om fågelskydd m. m. föremål för granskning
bl. a. inom naturvårdsverket.

Fortfarande förekommer, det internationella miljöskyddsarbetet till trots,
i betydande utsträckning jakt på småfåglar, framför allt i vissa sydeuropeiska
länder. I många fall torde jakten vara grundad på urgamla traditioner och
fast inrotade vanor hos befolkningen. Genom sin omfattning och genom
de fångst- och jaktmetoder som används ter sig småfågelsjakten - värderad
från svensk utgångspunkt - olustig. Det är därför enligt utskottets mening
glädjande att småfågelsjakten på senare tid blivit föremål för allt större uppmärksamhet,
inte minst i internationella sammanhang. Som exempel på
internationella miljövårdsorganisationer vilka uppmärksammat problemet

1* Riksdagen 1975/ 76. 16 sami. Nr 19

JoU 1975/76:19

4

kan nämnas Internationella Fågelskyddsrådet (International Council for Bird
Preservation, ICBP), samt Internationella Naturvårdsunionen (International
Union for Conservation of Nature and Natural Resources, IUCN). Enligt
vad utskottet inhämtat har nyligen i Milano hållits en konferens av djuroch
naturskyddsvänner från olika länder. Denna konferens var helt ägnad
frågan om massfångst av fåglar och utmynnade i olika resolutioner till bl. a.
Italiens högsta politiska instanser med krav på en reform av lagstiftningen
på detta område.

Som en betydelsefull faktor vill utskottet vidare framhålla Sveriges strävanden
att - inom ramen för Europarådets naturvårdande verksamhet -verka för internationella åtgärder som är ägnade att förbättra fågelskyddet.
Utskottet förutsätter att man från svenska myndigheters sida även i fortsättningen
driver en handlingslinje som kan bidra till att massjakten på
småfåglar effektivt motverkas. Åtskilligt tyder på att också det internationella
miljövårdsarbetet i övrigt kommer att med oförminskad kraft verka i samma
riktning. Med dessa uttalanden från utskottets sida bör motionen i förevarande
del kunna anses besvarad.

Burfåglarna. Motionären hänvisar till de åtgärder som på senare år vidtagits
i djurskyddsfrämjande syfte och påpekar bl. a. att det införts förbud mot
att hålla vissa vilda djur vid cirkusar i bur. Fortfarande är det dock tillåtet
att hålla s. k. prydnads- och sällskapsfåglar i bur. Motionären anser det vara
en grymhet att för livet spärra in ett frihetsälskande, oskyldigt och mycket
rörligt djur i en liten ståltrådsbur. Där berövas fågeln allt vad den i sin
rätta miljö skulle ha åtnjutit i form av fri flykt, underbar natur och fortplantning.
Motionären anser därför att förbud bör införas mot hållande av
prydnads- och sällskapsTåglar i bur.

I Sverige finns det f. n. 23 burflgelsföreningar som tillsammans bildar
ett förbund, nämligen Sveriges Samarbetande Burfågelsföreningar (SSB).
Detta förbund har bl. a. till uppgift att arbeta för en spridning av burfågelshobbyn
och ger ut en tidskrift, "Fågelhobby”. I tidskriften medverkar
erfarna uppfödare och experter med artiklar och råd angående den rätta
skötseln av burfåglar.

Enligt vad utskottet inhämtat är den vanligaste burfågeln kanariefågeln,
vilken ursprungligen härstammar från Kanarieöarna och Azorerna, samt
undulaten, som kommer från Australien. Förutom kanariefågeln och undulaten
hålls ytterligare ca 200 arter som sällskapsfåglar. De flesta av dessa
arter förekommer även i vilt tillstånd i Afrika, Asien, Sydamerika och Australien.
Kanariefågeln, undulaten samt ytterligare tre arter, nämligen zebrafinken,
måsfinken och risfågeln betecknas av SSB som domesticerade,
dvs. anpassade till ett liv som husdjur. Nästan alla undulater, kanariefåglar,
zebra- och måsfinkar uppföds i dag inom landet.

Utskottet är självfallet medvetet om att allt hållande av djur i bur innebär
ett visst mått av rörelsebegränsning för djuret. Huruvida detta behöver innebära
ett lidande i egentlig mening för exempelvis en burfågel kan dock

JoU 1975/76:19

5

ifrågasättas, i synnerhet om fågeln - som mycket ofta är fallet - fotts i
fångenskap eller i övrigt anpassats till ett liv i fångenskap. Enligt utskottets
uppfattning saknas i de flesta fall anledning att betvivla att burfåglarna
erhåller en över huvud taget från djurskyddssynpunkt godtagbar behandling.
Såvitt utskottet kunnat finna har den allmänna utvecklingen snarare bidragit
till en alltmer human syn på hållandet av fåglar i bur. Det arbete som
bedrivs från burfågelorganisationernas sida syftar bl. a. till att åstadkomma
en ökad medvetenhet härvidlag.

I detta sammanhang kan det vara av visst intresse att något beröra importen
av burfåglar till riket och de därmed sammanhängande transporterna.
Enligt ett remissyttrande från lantbruksstyrelsen över en tidigare i detta
betänkande behandlad motion importerades t. ex. år 1974 ca 17 000 burfåglar
till Sverige. Transporterna till Sverige uppges i yttrandet i allmänhet vara
godtagbara. Av de under år 1974 införda fåglarna var 1,9 procent döda vid
ankomsten. Dödligheten i karantänerna var 13,2 procent, men i denna siffra
ingår sex importer där sjukdom med mycket hög dödlighet förekommit.
Borträknas dessa sex fall från totalantalet importer stannar dödligheten i
karantänerna vid 1,5 procent. Dessa uppgifter tyder enligt utskottet inte
på att några påtagliga missförhållanden skulle föreligga vad beträffar importen
av burfåglar.

Utskottet vill vidare hänvisa till den verksamhet som den i det föregående
nämnda arbetsgruppen inom statens naturvårdsverk bedriver med anledning
av Sveriges tillträde till den s. k. Washingtonkonventionen. Av betydelse
i förevarande avseende är bl. a. det förhållandet att arbetsgruppen enligt
uppgift undersöker möjligheterna att basera importen av sällskapsdjur till
Sverige på djur som fötts i fångenskap.

Ett generellt förbud mot hållande av burfåglar skulle få praktiska konsekvenser,
som givetvis är svåra att överskåda, men ändå är ägnade att
inge betänkligheter, inte minst från djurskyddssynpunkt. På grund härav
och med hänsyn till vad i övrigt anförts kan utskottet ej finna anledning
att överväga en så drastisk åtgärd som motionsförslaget innebär.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen

1. lämnar motionen 1975:593 utan åtgärd,

2. anser motionen 1975:1517 besvarad med vad utskottet anfört.

Stockholm den 2 december 1975

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

JoU 1975/76:19

6

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c) * Hedström (s)* Magnusson i Tanum
(s), fru Theorin (s), herr Jonasson (c), fru Lundblad (s), herr Lindberg (s),
fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Pettersson i Lund (s). Takman (vpk) *
Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredrikson (c), herrar Leuchovius (m), Enlund
(fp) och Johansson i Vrångebäck (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

JoU 1975/76: 19

7

Bilaga

Yttranden över motionen 1975:1517

Lantbruksstyrelsen (1975-03-24)

Utöver burfåglar saluförs i zooaffarema i Sverige inga viltfångade sällskapsdjur.
Djur som normalt inte hålls som husdjur i landet betraktas som
”exotiska” och medges införsel endast till av lantbruksstyrelsen godkända
djurparker eller för vetenskapligt ändamål. Dessa djur vilka oftast är födda
i fångenskap transporteras genom Sverige enligt gällande djurskyddsbestämmelser.
Tillförlitlig statistik över dödligheten under dessa transporter saknas
men dödligheten är sannolikt mycket låg.

Anledningen till att endast en begränsad del av införda ”exotiska” djur
är viltfångad är att lantbruksstyrelsen av smittskyddsskäl inte kan medge
införsel i den av importören önskade omfattningen. Införseln av burfåglar
är relativt stor, under 1974 ca 17 000. Transporterna till Sverige är i allmänhet
godtagbara. Av under 1974 införda fåglar var 1,9 % döda vid ankomsten.
Under karantänstiden dog sedan 13,2 %. I denna siffra ingår då sex importer
där sjukdom med mycket hög dödlighet förekommit. Borträknas dessa sex
fall från totalantalet importer stannar dödligheten i karantänerna vid 1,5 %.

En arbetsgrupp sammansatt av representanter för naturvårdsverket (sammankallande),
lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, tullverket, diverse
naturskyddsorganisationer m. fl. är för närvarande sysselsatt med att omarbeta
såväl veterinära införsel- som utförselkungörelsen med anledning
av att Sverige ratificerat Washington-konventionen. Inom gruppen har bl. a.
framlagts förslag att upprätta en förteckning över de fåglar som skulle kunna
medges införseltillstånd. Vägledande vid valet av dessa arter skulle vara
deras lämplighet som sällskapsdjur samt tillgången på arten i fråga i naturen.
Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning torde en begränsning till enbart i fångenskap
uppfödda exemplar vara mycket svår att kontrollera då den för denna
föreskrifts efterlevnad nödvändiga märkningen torde vara svår att få genomförd
internationellt.

Den ovan nämnda omarbetningen av utförselkungörelsen har arbetsgruppen
sett som väsentlig dels för att förhindra utförsel av djur och djurprodukter
som av olika skäl bör skyddas i Sverige dels för att fullgöra lantbruksstyrelsens
funktion som administrativ myndighet enligt konventionen.

Omarbetningen av ovan nämnda kungörelser medför ökade krav på gränskontrollen,
i första hand på tullmyndigheten men också på gränsveterinären.
I de villkor som kommer att föreslås gälla vid import och export av levande
djur och djurprodukter ingår också i vissa fall artbestämning. För att möjliggöra
ett genomförande av denna har olika specialförbund inom naturvårdsorganisationerna
under hand meddelat arbetsgruppen att man är villig
ställa kompetent'personal till förfogande vid ett fåtal större införselorter.
Import eller export av djur eller djurprodukter där identifiering är nödvändig
kan då endast ske över dessa orter.

Lantbruksstyrelsen är av den uppfattningen att ytterligare åtgärder rörande
begränsning av handeln med levande djur inte är nödvändig under förutsättning
att av arbetsgruppen framlagda förslag genomförs.

JoU 1975/76:19

8

Statens naturvårdsverk (1975-04-03)

Statens naturvårdsverk har i remissyttrande den 21 mars 1973 över motion
1973:1408 om åtgärder till skydd för djur- och växtlivet uttalat en förhoppning
om att Sverige skulle ansluta sig till den s. k. Washingtonkonventionen
om internationell handel med hotade arter av vild fauna och flora. Så har
nu också skett. Därmed måste också den svenska lagstiftningen om inoch
utförsel av vilda djur och växter anpassas på lämpligt sätt, om konventionen
träder i kraft.

Som anförs i bilagda1 remissyttrande studeras frågan om anpassning av
denna lagstiftning av en arbetsgrupp, som tillsatts på initiativ av naturvårdsverket
för att behandla aktuella frågor beträffande främst handel med
vilda djur. Gruppens verksamhet syftar bl. a. till att undanröja sådana olägenheter
vid export av djur från Sverige som omtalas i motionen.

Fångsten av levande, vilda djur har en mycket betydande omfattning.
Till detta bidrar att långt flera djur fångas än som når destinationsorten,
bl. a. på grund av att många av dem dör i samband med fångst och transport.
Utan tvivel kan denna verksamhet ha klart negativa effekter från naturvårdssynpunkt.
Arbetsgruppen studerar därför redan nu, sedan kontakter
tagits med burfågelorganisationer m. fl., möjligheterna att inskränka införseln
av fångade vilda djur till Sverige och i stället basera handeln med
sällskapsdjur så mycket som möjligt på djur som fötts i fångenskap. Det
är verkets förhoppning att denna väg skall visa sig framkomlig.

Vad slutligen gäller frågan om småfågeljakt kan framhållas, att fångsten
som sådan inte har sådana allvarliga konsekvenser för de olika arternas
möjligheter att överleva som miljögifterna har för exempelvis rovfåglar, men
att den ändå - värderad från svensk utgångspunkt - genom sin omfattning
och framför allt genom de metoder som används, ter sig mycket olustig.
Verket har därför ingen erinran mot vad motionärerna anfört i denna del.

Generaltullstyrelsen (1975-03-27)

Befogenhet för tullverket att hindra utförsel av här i riket fridlysta fåglar
föreligger endast i de fall förbud gäller mot utförsel av djur av ifrågavarande
slag enligt särskild författning. Författningsbestämmelser som förbjuder eller
på annat sätt reglerar utförseln av burfåglar och fridlysta fåglar saknas för
närvarande.

Frågan om kontrollen över utförseln av fridlysta fåglar torde komma att
lösas i samband med att Washingtonkonventionens föreskrifter blir gällande
i Sverige. Förslag till förteckningar över vilka djurslag som skall underkastas
kontroll vid utförsel utarbetas för närvarande av arbetsgruppen för frågor
om bl. a. införsel av vilda djur.

Fåglar av de slag som nämns i motionen är hänförliga till statistiskt nr
01.06.900, som även omfattar bl. a. kattor, hundar, djur för djurparker och
menagerier, hjortar, antiloper, insekter, övriga fåglar ej utgörande fjäderfä.

1 motionen föreslås införande av särskilda krav på redovisning av fågelarterna
vid export, eventuellt med en grov uppdelning på vilda och tama
eller fridlysta och icke fridlysta arter. Såsom framgår av vad som nämnts
ovan är tullverkets möjligheter hindra utförsel av vissa djurarter beroende
av om det gäller exportförbud eller om utförseln av djurarten ifråga eljest

1 Ej bifogad detta betänkande.

JoU 1975/76: 19

9

är reglerad. Skulle det emellertid i samband med exportkontrollen uppdagas
att någon ämnar utföra fridlyst fågel eller ägg från sådan fågel är en tulltjänsteman
oförhindrad att rapportera detta för polisen.

Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund (SDR) (1975-03-26)

1. Importen av levande djur till Sverige

Tidigare har införseln av ormar och kräldjur stoppats bl. a. p. g. a. djurskyddsskäl.
De internationella transporterna av djur har genom djurskyddsorganisationernas
arbete i någon mån förbättrats och kan naturligtvis ytterligare
förbättras. Ett allmänt förbud för införsel av viltfångade fåglar synes
ur djurskyddssynpunkt befogat. Endast djur och djurarter som anses väl
anpassade till liv i fångenskap bör få införas. Förutsättningarna för varje
i fångenskap hållen djurart bör vara väl kända innan man godtar ett hållande
som är begränsat i utrymme, näringsupptag, fysisk aktivitet m. m.

2. Exporten av djur från Sverige

Det synes orimligt att det förhållandet råder att tullen ej kan förhindra
utförsel av fridlysta fåglar. Ett tänkbart tillvägagångssätt vid utförsel är att
transporten, om den inte är besiktigad av veterinär (utförsel av fjäderfä),
skulle besiktigas av ornitologisk expertis. En sådan kontroll skulle även
kunna omfatta djurskyddsaspekten.

3. Småfågels/akt

Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund har under en lång följd av
år arbetat med denna fråga. Att småfågelsjakt i andra länder kan vara ett
näringsfång och ett uråldrigt sådant är bekant. De jaktmetoder som numera
användes tillsammans med den globala nedsmutsningen och bruket av biocider
medför emellertid en snabb decimering av bestånden, varför internationella
åtgärder synes nödvändiga.

SDR instämmer i motionen.