Med anledning av motioner om ändring i terrängkörningslagen m. m.

Betänkande 1975/76:JoU30

JoU 1975/76:30

Jordbruksutskottets betänkande
1975/76:30

med anledning av motioner om ändring i terrängkörningslagen
m. m.

Motionerna

Yrkande

I motionen 1975/76:631 av herr Torwald m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar anta följande förslag till ny terrängkörningslag:

Förslag till
Terrängkörningslag

Härigenom föreskrives följande:

1 §. Körning i terräng med terrängfordon och motorfordon är förbjuden
i hela landet på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog, om det ej
är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på skogen.

2 §. Körning i terräng är förbjuden pä barmark

1. med terrängfordon i hela landet,

2. med motorfordon inom de områden, där länsstyrelsen efter samråd
med berörda kommuner och markägare finnér förbud påkallat från naturvårdssynpunkt
eller annan allmän synpunkt.

Förbud enligt första stycket gäller ej körning nödvändig för yrkes- eller
näringsutövning och räddningstjänst. Det gäller ej heller motorfordonstrafik
på enskild utfartsväg eller annan egen körväg i terrängen liksom ej heller
egen tomt, inhägnat fabriksområde eller andra därmed jämställda arbetsplatser.

3. §. Inom de delar av fjällområdet som regeringen bestämmer är körning
i terräng med terrängfordon och motorfordon förbjuden även på annan mark
än som anges i 1 och 2 §§.

Förbud enligt första stycket gäller ej körning nödvändig för yrkes- eller
näringsutövning och räddningstjänst.

4 ij. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
ytterligare undantag från förbud enligt 2 och 3 §§, när det föreligger särskilda
skäl.

5 §. Kan i annat fall än som avses i 1 och 3 §§ körning i terräng med
motordrivet fordon (= lydelsen i nuvarande lag 3 §).

6 $. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 §, 2 § första
stycket, 3 § forsta stycket eller mot förbud eller föreskrift som har meddelats
med stöd av lagen dömes till böter, om ej gärningen är ringa.

1 Riksdagen 1975/76. 16 sami. Nr 30

Joll 1975/76:30

2

I motionen 1975/76:632 av herrar Wirtén och Lindahl i Hamburgsund
(båda fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring
i terrängkörningslagen, innebärande att körning med terrängfordon på snötäckt
mark, som ej är att hänföra till nyttotrafik, tillåts endast i särskilt
avgränsade områden eller längs leder som upprättas för ändamålet, samt
att detta föreläggs riksdagen i så god tid att de nya reglerna kan gälla fr. o. m.
vintern 1976/77.

Motivering

1 motionen 631 framförs - med hänvisning till den riksdagsdebatt som
förekom i samband med att terrängkörningslagen antogs - kritik mot vissa
punkter i de av regeringen utfärdade tillämpningsföreskrifterna till nämnda
lag. Enligt motionärerna leder föreskrifterna, som återfinns i terrängtrafikkungörelsen
(1975:1315), bl. a. till problem för ortsbefolkningen i de delar
av fjällområdet där regeringen beslutar om förbud mot terrängkörning, t. ex.
genom att snöskoter inte utan dispens från respektive länsstyrelse får användas
för färd till och från affär, fiskeställe m. m. Vidare anser motionärerna
att det med den utformning kungörelsen erhållit är oklart var terrängkörning
är tillåten och vad som t. ex. härvidlag avses med uttrycket "enskild utfartsled
eller annan sådan enskild led i terrängen som är avsedd för motorfordonstrafik”
i 62 8 7 p. kungörelsen. Motionärerna påpekar också att
tillämpningsföreskrifterna försvårar bl. a. arrangerandet av större orienteringstävlingar
samt övningskörning med moped och motorcykel. Man anser
det vidare anmärkningsvärt att förbudet mot körning på snötäckt skogsmark
med plant- eller ungskog inte gäller exempelvis för statlig eller kommunal
tjänsteman i tjänsteärende, medan markägaren själv är tvingad att söka
dispens hos länsstyrelse. Motionärerna hävdar att man utan olägenhet bör
kunna ändra terrängkörningslagen på ett sådant sätt att den bättre ansluter
sig till det lagförslag som remissinstanserna yttrade sig över och så att flertalet
av de i motionen redovisade problemen elimineras.

I motionen 632 framhålls att de främst med snöskotertrafiken sammanhängande
nackdelarna i form av störningar i djur- och fågelliv, markskador,
bullerstörningar, nedskräpning och underlättande av olaga jakt och fiske
m. m. talar för en hårdare reglering av snöskotertrafiken än som kommit
till uttryck i terrängkörningslagen. Enligt motionärernas mening bör lagen
utformas så att körning på snötäckt mark som inte är nyttotrafik förbjuds
generellt utom i vissa av regeringen eller annan myndighet särskilt utsedda
områden.

Bakgrund

Vid 1975/76 års riksmöte antogs den 13 december 1975 ett av regeringen
framlagt förslag till terrängkörningslag (prop. 1975/76:67, JoU 1975/76:28,
rskr 1975/76:130). Terrängkörningslagen (1975:1313) har trätt i kraft den

JoU1975/76:30

3

1 januari 1976 och innebär bl. a. generellt förbud mot körning i terräng
med terrängfordon och motorfordon på barmark samt på snötäckt skogsmark
med plant- eller ungskog om det ej är uppenbart att körningen kan ske
utan risk för skada på skogen (1 § 1 st.). Terrängkörning i övrigt är avsedd
att regleras med selektiva förbud som meddelas av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer. De områden som härvidlag avses komma
i fråga är dels vissa, särskilt skyddsvärda delar av fjälltrakterna (1 8 2 st.),
dels de områden i övrigt i landet där terrängkörning kan medföra olägenhet
från naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt (3 8).

I samband med behandlingen av lagförslaget tog jordbruksutskottet ställning
till ett antal i ärendet väckta motioner, vari bl. a. framfördes farhågor
för att lagförslaget skulle få alltför långtgående konsekvenser för jord- och
skogsbruket, för motorsporten, för markägare samt för ortsbefolkningen i
de åsyftade fjällområdena. I andra av jordbruksutskottet behandlade motioner
förordades en än mera restriktiv reglering av terrängkörningen, främst
av hänsyn till naturvårdens och friluftslivets intressen. 1 det av riksdagen
godkända betänkandet hänvisade jordbruksutskottet bl. a. till de tillämpningsföreskrifter
till lagen som avsågs bli utfärdade genom regeringens försorg
och vilkas innehåll i stort fanns angivet i propositionen. Motionerna föranledde
ingen åtgärd från riksdagens sida.

Regeringen har med stöd av bemyndigandet i terrängkörningslagen utfärdat
tillämpningsföreskrifter i form av en förordning (1975:1315)om ändring
i terrängtrafikkungörelsen (1972:594). I 62 $ 1 st. terrängtrafikkungörelsen
anges sålunda under 8 punkter i vilka fall terrängkörning för ske utan hinder
av det i 1 8 1 st. 1 p. terrängkörningslagen stadgade förbudet mot barmarkskörning.
Undantag stadgas för bl. a. statlig eller kommunal tjänsteman
i tjänsteärende, för läkare, veterinärer m. fl. i yrkesutövning, för vissa nödsituationer
såsom sjuktransport och brandkårsutryckning, vid installation
eller reparation av elektrisk ledning m. m. samt för körning i jordbruk, skogsbruk
och i direkt samband med renskötsel (punkterna 1-6). Enligt punkt

7 för vidare terrängkörning äga rum på enskild utfartsled eller annan sådan
enskild led i terrängen som är avsedd för motorfordonstrafik. Av punkt

8 framgår att körning också är tillåten inom tomt, järnvägs- eller fabriksområde
eller annan arbetsplats, särskilt anordnat tävlings- eller övningsområde
eller annat liknande område.

I 62 8 2 st. föreskrivs att fordon utan hinder av förbudet mot barmarkskörning
får ställas upp eller parkeras i anslutning till väg. 1 3 st. stadgas
att förbudet mot körning på snötäckt mark över skogsföryngringsyta ej gäller
om skogen inom området har en medelhöjd över snötäcket som är två
meter eller mera. Ej heller gäller förbudet när fordon används för skogsvårdsändamål.
Undantagna från detta förbud är vidare statliga eller kommunala
tjänstemän i tjänsteärende, läkare m. fl. i yrkesutövning samt körning
i samband med vissa nödsituationer, såsom sjuktransporter och brandkårsutryckningar.

i* Rik.stltiRen 1975/76. 16 vini! \i i!)

JoU 1975/76:30

4

I 57 § 3 st. har länsstyrelse bemyndigats att i lokal trafikföreskrift besluta
om ytterligare undantag från förbud mot terrängkörning. Enligt samma bestämmelse
får länsstyrelse meddela selektiva förbud eller föreskrifter beträffande
terrängkörning om det är påkallat från naturvårdssynpunkt eller
annan allmän synpunkt. I ärende av vikt skall samråd ske med berörda
kommuner.

Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av terrängkörningslagen meddelas
av bl. a. statens naturvårdsverk (65 § terrängtrafikkungörelsen).

I samband med ovan redovisade ändringar i terrängtrafikkungörelsen har
regeringen utfärdat en förordning (1975:1314) om ändring i jaktstadgan
(1938:279) innebärande bl. a. att jaktvapen ej får medföras vid färd i terräng
med terrängfordon. Ej heller får motordrivet fortskaffningsmedel användas
för att störa vilt, t. ex. genom att föraren av nyfikenhet förföljer viltet. Användande
av sådant fordon i samband med jakt är förbjudet redan enligt
tidigare gällande bestämmelser. Undantag gäller dock för bl. a. förflyttning
till eller från jaktpass.

Utskottet

1 förevarande motioner hemställs om ändringar i den vid 1975/76 års
riksmöte antagna terrängkörningslagen (1975:1313), som trätt i kraft den
1 januari 1976. Som framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen
innebär terrängkörningslagen bl. a. generellt förbud mot körning i terräng
med terrängfordon och motorfordon dels på barmark, dels på snötäckt skogsmark
med plant- eller ungskog om det ej är uppenbart att körningen kan
ske utan risk för skada på skogen. Terrängkörning i övrigt är avsedd att
regleras med selektiva förbud eller föreskrifter som meddelas av bl. a. statens
naturvårdsverk eller berörda länsstyrelser. Regeringen har i en förordning
(1975:1315) om ändring i terrängtrafikkungörelsen utfärdat tillämpningsföreskrifter
till lagen med mera detaljerade bestämmelser främst angående
undantagen från förbudet mot barmarkskörning. Dessas innehåll i stort framgår
av den föregående redogörelsen.

I motionen 631 framförs viss kritik mot förevarande bestämmelser angående
terrängkörning. Enligt motionärerna kvarstår fortfarande flertalet
av de negativa effekter av terrängkörningslagen som påtalades i debatten
i samband med lagens antagande. Bl. a. framhålls att ortsbefolkningen i
de delar av fjälltrakterna där terrängkörning avses bli förbjuden kommer
att drabbas av svårigheter. Vidare påtalas den oklarhet som vidlåder vissa
begrepp i tillämpningsföreskrifterna, såsom t. ex. uttrycket ”enskild utfartsled
eller annan sådan enskild led i terrängen som är avsedd för motorfordonstrafik".
Enligt motionärerna försvårar den aktuella utformningen av
bestämmelserna också möjligheten att arrangera större orienteringstävlingar
samt att bedriva övningskörning med motorcykel och moped. Motionärerna
hemställer att riksdagen antar ett nytt, vid motionen fogat förslag till ter -

JoU1975/76:30

5

rängkörningslag, vilket sägs kunna eliminera flertalet av de redovisade olägenheterna.

I motionen 632 påtalas de främst med snöskotertrafiken sammanhängande
negativa effekterna på naturen och friluftslivet. Enligt motionärerna bör
lagen utformas så att sådan körning på snötäckt mark som ej är nyttotrafik
generellt förbjuds utom i vissa, särskilt utsedda områden.

Utskottet får erinra om att utskottet i samband med behandlingen av
förslaget till terrängkörningslag (JoU 1975/76:28) också tog ställning till ett
antal motioner vari framfördes farhågor för att lagförslaget skulle få alltför
långtgående konsekvenser för bl. a. jord- och skogsbruket, för motorsporten,
för markägare samt för ortsbefolkningen i de åsyftade fjällområdena. Å andra
sidan hade utskottet även att behandla motioner, vari förordades en än
mera restriktiv reglering av terrängtrafiken, främst av hänsyn till naturvårdens
och friluftslivets intressen. Utskottet fann dock vid sin prövning
av lagförslaget inte skäl påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens sida
med anledning av motionerna, bl. a. mot bakgrund av i propositionen
1975/76:67 gjorda uttalanden om kommande tillämpningsföreskrifter i ämnet.
Utskottets ställningstagande föranledde ingen erinran från riksdagens
sida. Beträffande den närmare motiveringen för riksdagens beslut tillåter
sig utskottet hänvisa till betänkandet 1975/76:28, bl. a. s. 9 f., 12 f. och 15 f.

Utskottet vill med anledning av motionen 631 framhålla att tillämpningsföreskrifterna
till terrängkörningslagen enligt utskottets mening för anses
tillgodose alla rimliga önskemål i sammanhanget. Möjligheten för länsstyrelse
att, eventuellt i samråd med berörda kommuner, besluta om vissa förbud,
föreskrifter och undantag i fråga om terrängköming främjar enligt utskottets
uppfattning en smidig avvägning mellan olika intressen. Utskottet vill i
detta sammanhang som en positiv faktor notera att t. ex. körning i jordbruk
och skogsbruk enligt 62 § 5 p. terrängtrafikkungörelsen är undantagen från
det generella förbudet mot barmarkskörning. Beträffande motorsportens förutsättningar
har föreskrivits att körning får ske inom särskilt anordnat tävlings-
eller övningsområde eller annat liknande område (62 § 8 p.). Utskottet
kan med hänsyn härtill ej dela motionärernas uppfattning att man för övningskörning
med moped och motorcykel kommer att vara hänvisad enbart
till det allmänna vägnätet. Sådan övningskörning kan f. ö. också bedrivas
med stöd av 62 § 7 p., dvs. på enskild utfartsled eller annan sådan enskild
led i terrängen som är avsedd för motorfordonstrafik. I den mån de båda
sistnämnda punkterna är ägnade att medföra tillämpningssvårigheter kommer
eventuella oklarheter med största sannolikhet att undanröjas inom en
snar framtid. Enligt vad utskottet inhämtat har nämligen statens naturvårdsverk
erhållit uppdrag att utarbeta anvisningar för tillämpningen av
terrängkörningslagen och terrängtrafikkungörelsen. Anvisningarna, som utformas
i samråd med berörda departement, länsstyrelser och kommuner,
avses bli relativt utförliga och kommer att förses med förtydligande ex -

JoU1975/76:30

6

emplifieringar. Uppdraget omfattar flertalet av de frågeställningar som aktualiseras
i motionen 631. Sålunda ingår också i uppdraget att kartlägga
de delar av fjälltrakterna där terrängkörning skall kunna förbjudas samt
att utforma generella undantag från förbudet till förmån för bl. a. ortsbefolkningen.
Utskottet anser med hänsyn till det anförda att motionen 631
ej behöver föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Vad härefter beträffar motionen 632 vill utskottet erinra om att ett likalydande
motionsyrkande på förslag av utskottet avslogs av riksdagen i
samband med att terrängkörningslagen antogs. I betänkandet 1975/76:28
(s. 12 f.) framhöll utskottet bl. a. att de dittillsvarande erfarenheterna inte
kunde anses motivera ett generellt förbud mot körning på snötäckt mark.
Enligt utskottets mening var förslaget i denna del väl ägnat att möjliggöra
en rimlig avvägning mellan å ena sidan skyddsintressena, å andra sidan
behovet av att vintertid kunna färdas i vägfattiga eller väglösa områden.
Utskottet anser intet ha framkommit som i denna fråga motiverar ett ändrat
ställningstagande från riksdagens sida. Närdet gäller de i motionen framförda
farhågorna för terrängkörningens effekter i fråga om olaga jakt m. m. vill
utskottet erinra om de i det föregående nämnda ändringarna i jaktstadgan,
innebärande bl. a. att jaktvapen ej får medföras vid färd i terräng med terrängfordon.
Utskottet avstyrker således motionen 632.

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar utan åtgärd motionerna

1. 1975/76:631,

2. 1975/76:632.

Stockholm den 23 mars 1976
På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c). Hedström (s), Magnusson i Tanum
(s), Kronmark (m), fru Lundblad (s), fru Anér (fp), herr Lindberg (s), fru
Olsson i Helsingborg (c), herrar Wachtmeister i Johannishus (m), Johansson
i Holmgården (c), Takman (vpk), Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredrikson
(c), herrar Ekström (s)* och Wikner (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

JoU 1975/76:30

7

Reservation

av fru Anér (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets utlåtande som på s. 6 börjar med ”Vad härefter”
och slutar med "motionen 632” bort ha följande lydelse:

Vad härefter beträffar motionen 632 vill utskottet framhålla att användningen
av snöfordon har såväl positiva som negativa följdverkningar. Snöskotern
är ett värdefullt nyttofordon vid renskötsel, för vissa yrkesgrupper
inom kommunikation och skogsbruk, i räddningstjänst m. m. För människor
i glesbygd och skärgård har snöskotern inneburit stora fördelar. Men också
nackdelarna är betydande. Dit hör störningar i djur- och fågelliv, skador
på mark och skogsplanteringar, nedskräpning, buller i marker där buller
inte annars förekommer, oacceptabla störningar i närheten av bostadsområden
och friluftsområden m. m. Vad beträffar den körning som kan betecknas
som nyttotrafik vill utskottet inte förorda någon ändring i nu gällande
bestämmelser. Utskottet anser däremot att den typ av körning på
snötäckt mark som inte kan inordnas i begreppet nyttotrafik, dvs. nöjeskörning,
bör bli föremål för en mera restriktiv reglering. Denna uppfattning
grundar utskottet på dels de nackdelar som terrängtrafiken enligt det nyss
anförda innebär, dels att terrängkörning över annans mark inte kan anses
förenlig med allemansrättens principer. Utskottet ansluter sig därför till motionärernas
uppfattning att regleringen av terrängkörning på snötäckt mark
bör bygga på principen om generellt förbud, med rätt för regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer att för särskilda områden medge
undantag. Genom att tillåta terrängkörning i vissa områden eller längs för
ändamålet upprättade leder kan man bl. a. tillgodose dem som önskar använda
snöskoter för fritidsändamål. Förslag om ändring i terrängkörningslagen
i enlighet med det sagda bör föreläggas riksdagen i så god tid att
en fungerande reglering kommer till stånd fr. o. m. vintern 1976/77.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. lämnar motionen 1975/76:631 utan åtgärd,

2. med anledning av motionen 1975/76:632 hos regeringen begär
förslag om ändring i terrängkörningslagen, innebärande att körning
med terrängfordon på snötäckt mark, som ej är att hänföra
till nyttotrafik, tillåts endast i särskilt avgränsade områden
eller längs leder som upprättas för ändamålet, samt att detta

föreläggs riksdagen i så god tid att de nya reglerna kan gälla

fr. o. m. vintern 1976/77.

JoU 1975/76:30

8

Särskilda yttranden

1. av herrar Kronmark och Wachtmeister i Johannishus (båda m)som anför:

Terrängkörningslagen är närmast att ses som en följdlagstiftning till naturvårdslagen.
Den syftar till att förhindra omotiverad förslitning av naturen
och att minska störningar för djurlivet. De tillämpningsföreskrifter som utfärdats
till lagen undantar de areella näringarna från restriktioner i rätten
att färdas med motorfordon på egen mark. Om markägare därutöver anser
sig kunna ge tillstånd för annan körning - som t. ex. att upplåta viss terräng
för tävlingsköming med motorfordon - för han numera inte detta utan
avgörandet ligger hos en myndighet. Ingen markägare accepterar att få sin
mark skadad. Hans egenintresse är därför en garanti mot att det skulle
åstadkommas onormal naturförslitning om markägaren själv för medge terrängkörning
på innehavd mark.

Terrängkörningslagen har direkt anknytning till allemansrätten. Denna
rätt är numera lagfäst genom 1 § naturvårdslagen. Däremot är den inte
preciserad i lagstiftningen. Från moderata samlingspartiets sida har i upprepade
motioner till riksdagen krävts ett uttalande att färd med motorfordon
över annans mark ej innefattas i allemansrätten. Vi har dock ej vunnit
gehör för denna ståndpunkt. Genom en sådan precisering av allemansrättens
innebörd skulle en stor del av detalj föreskrifterna i terrängkörningslagens
tillämpningsbestämmelser bli överflödiga, då okynnesköming i så fall inte
längre skulle bli möjlig. I vissa delar av landet, där viss markägare innehar
stora sammanhängande arealer, kan man i så fall tänka sig regier som ålägger
markägaren intrång i form av skoterleder.

I motionen 1975/76:2023, som kommer att behandlas senare under riksmötet,
framförs krav på precisering av allemansrättens innebörd. Eftersom
en sådan åtgärd skulle på ett bättre sätt än vad som föreslås i de behandlade
motionerna komma till rätta med terrängkörningsproblemen, hade det varit
till fördel om motionen 2023 kunnat behandlas i detta sammanhang. Då
detta inte varit formellt möjligt har vi f. n. inget annat yrkande än utskottet.

2. av fru Fredrikson (c) som anför:

Med hänsyn till att terrängkörningslagen och anknytande kungörelse endast
gällt sedan den 1 januari 1976 finns knappast några erfarenheter att
beakta beträffande behovet av eventuella ändringar i bestämmelserna. Å
andra sidan är det såsom i motionen 1975/76:631 framhålls angeläget att
tillämpningen inte onödigtvis hindrar sådant utnyttjande av skog och mark
som hitintills kunnat ske i samförstånd med respektive markägare utan
negativa effekter för naturen. Det torde uppenbarligen bli så under i vart
fall de närmaste åren att kommunerna ej kan tillgodose önskemålet om
särskilda övningsbanor för ungdomar, som vill träna moped- och motorcykelkörning
till båtnad inte minst för trafiksäkerheten. Eftersom naturvården
i den egna kommunen primärt är en kommunal angelägenhet, borde

JoU 1975/76:30

9

man utan olägenhet kunna ge kommunens organ befogenhet inom ganska
vida ramar att medge dispenser från i forsta hand förbudet mot barmarkskörning.
De kommunala organen har ju de bästa kunskaperna beträffande
var skyddet av terrängen är mest påkallat liksom var man utan olägenhet
bör kunna utnyttja terrängen ganska hårt. I sista hand anser jag att den
enskilde markägarens uppfattning om vad som kan tolereras eller inte i
fråga om motorfordonstrafik bör förtjäna vitsord. Han bör t. o. m. ha rätt
att tillfälligt upphäva en dispens om han finnér väderförhållanden etc. påkalla
detta. Att t. ex. upplåta en åker såsom parkeringsplats kan vid torrt och
varmt väder ske utan olägenhet, men efter ett kraftigt regn skulle den kunna
bli totalförstörd. Markägaren bör då i stället kunna anvisa annan lämplig
uppställningsplats, om detta är möjligt, trots att länsstyrelsens (kommunens)
dispens i det aktuella fallet avser ett annat terrängavsnitt.