med anledning av motion om trankförsäkringsbonusens fördelning vid skilsmässa

Betänkande 1980/81:LU5

LU 1980/81:5

Lagutskottets betänkande
1980/81:5

med anledning av motion om trafikförsäkringsbonusens fördelning
vid skilsmässa

Ärendet

I betänkandet behandlas motionen 1979/80:1125 av Marianne Stålberg (s)
och Wivi-Anne Cederqvist (s), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
att överläggningar upptas med försäkringsbolagen i syfte att intjänad bonus
för makars gemensamma bil följer båda parterna vid skilsmässa.

Remissyttranden över motionen har inhämtats från försäkringsinspektionen,
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam.

Gällande ordning

Särskilda lagbestämmelser om bonus eller rabatt på trafikförsäkringspremien
finns inte. De försäkringsbolag som meddelar trafikförsäkring har
emellertid sedan länge i sina försäkringsvillkor en regel om bonus. Regeln,
som bygger på frivilliga åtaganden från försäkringsbolagen, innebär att om i
försäkringsavtalet anges att bonus tillämpas, försäkringstagaren, dvs. i
allmänhet fordonets ägare, är berättigad till rabatt på premien efter skadefria
år med 0 % i bonusklass 1, 20 % i bonusklass 2, 30 % i bonusklass 3, 40 % i
bonusklass 4, 50 % i bonusklass 5, 60 % i bonusklass 6 och med 75 % i
bonusklass 7. Under första försäkringsåret tillhör försäkringen bonusklass 1.
Efter varje skadefritt försäkringsår flyttas försäkringen till närmast högre
bonusklass. För uppfattning till bonusklass 7 behövs dock alltid att de
senaste sex försäkringsåren varit skadefria. Efter försäkringsår med skada
flyttas försäkringen ned två bonusklasser för varje skada som medför
utbetalning från trafikförsäkringen. Vissa undantag härifrån finns dock.

Motionsmotivering

I motionen framhålls att bonusrätten tillhör den av makarna som är
försäkringstagare enligt försäkringsavtalet men att den efter försäkringstagarens
medgivande vid skilsmässa kan överföras på den andra maken om
denne tidigare fört fordonet och tillskiftas det. Bonusrätten för den nye
ägaren fastställs då så att den svarar mot den tid vederbörande fört fordonet.
Enligt motionärerna är det vanligt att båda makarna i en familj använder den
gemensamma bilen. Det borde därför vara möjligt, anser motionärerna, att
vardera maken vid en skilsmässa får behålla den bonus de tillsammans
intjänat eller att det så långt möjligt sker en rättvis fördelning av bonusrätten
mellan makarna.

1 Riksdagen 1980/81. 8 sami. Nr 5

LU 1980/81:5

2

Remissyttrandena

Försäkringsinspektionen framhåller att den av motionärerna beskrivna
situationen då den ena maken vid skilsmässa får överta den andres fordon
och också bonusrätten bör jämställas med fallet att familjen anskaffar en
andra bil. I sistnämnda fall får den sammanlagda bonusrätten ej överstiga
den ursprungliga; sålunda kan exempelvis en 50 % bonusrätt ersättas med en
bonusrätt på 30 % och en på 20 %.

Enligt försäkringsinspektionen måste man hålla i minnet att bonusrätt icke
är en individuell belöning för trafiksäker körning utan en rabattering av
försäkringspremien på grund av att försäkringen ifråga ej tagits i anspråk. En
dubblering av bonusrätten exempelvis vid skilsmässa skulle då innebära att
en ny försäkring fick starta med en ekonomiskt omotiverad bonus. Detta
skulle i sin tur medföra att övriga inom försäkringskollektivet finge
vidkännas en högre genomsnittspremie.

Då ett sådant förfaringssätt torde strida mot den i lag fastställda
skälighetsprincipen avstyrker inspektionen motionen.

Svenska försäkringsbolags riksförbund framhåller att huvudregeln är att
bonusrätten tillhör försäkringstagaren men att bolagen frivilligt och efter
överenskommelse med denne kan medge att bonusrätten överflyttas. Enligt
riksförbundet kan det förhållandet att ena maken drabbas orättvist inte anses
vara tillräcklig anledning att ändra gällande ordning.

Riksförbundet framhåller att om båda parterna efter en skilsmässa skulle
få behålla intjänt bonus var för sig det skulle innebära införandet av
startbonus. Detta skulle medföra konsekvenser för andra fall där delning av
intjänt bonus ifrågasätts, t. ex. vid anskaffande av andrabil inom en familj.
Vidare uppstår ekonomiska konsekvenser för trafikförsäkringskollektivet
eftersom en viss premiehöjning måste genomföras för att finansiera den
bonusutdelning som en del skilsmässor skulle komma att medföra. Om
nuvarande ordning skulle ersättas med ett system som skulle framtvinga en
utredning om körförhållandena i varje fall, är det enligt riksförbundets
mening osäkert om någon större rättvisa skulle skipas. Ett avsevärt
merarbete såväl för parterna som försäkringsbolagen skulle dock säkerligen
uppkomma. Om ena parten behandlas orättvist i dag som motionärerna
hävdar torde detta sammanfalla med att den parten har en dålig förhandlingsposition
för en överenskommelse och detta förhållande skulle sannolikt
visa sig avgörande även i en utredningssituation.

Riksförbundet anser att de regler trafikförsäkringsbolagen tillämpar har
visat sig fungera tillfredsställande under många år. Eftersom ändringar i
motionens riktning skulle medföra ökade kostnader för försäkringskollektivet
utan att garantera någon högre grad av rättvisa, avstyrker riksförbundet
motionen.

Folksam understryker att principen bakom nuvarande regler är en
försäkring, en bonusrätt. Som framgår av motionen kan bonusrätt överflyttas

LU 1980/81:5

3

och dessutom ibland t. o. m. delas men bara om försäkringstagaren så
medger. En bonusrätt kan enligt Folksam aldrig ”föröka sig” och ge
ytterligare och sammanlagt högre bonusrätt än den intjänade. Man kan inte
göra avsteg från grundprincipen bara för det fall motionärerna avser. Det
skulle i så fall kunna hävdas att det också finns skäl att göra undantag för
familjen som skaffar ”andrabil” och vill starta med samma bonusrätt för den
som för ”förstabilen”. Liknande krav skulle kunna framställas av åkerier och
andra flerbilsägare när de utvidgar sin fordonspark.

Folksam anser att det strider mot bonussystemets uppbyggnad och
ekonomiska grund att låta båda makarna behålla full intjänad bonus. Den
föreslagna ändringen leder till konsekvenser för hela bonussystemet och
påverkar försäkringskollektivets premiekostnader. Folksam kan inte heller
godta en ”tvångsdelning” av bonusrätt mot försäkringstagarens önskan.

Att problem någon gång kan uppstå när två makar inte kan enas om en
inbördes fördelning av den tillgång som bonusrätt utgör är enligt Folksam
inte något skäl att ändra det väl fungerande bonussystemet. Det förefaller
naturligare att makarna vid bodelning betraktar värdet av intjänad bonus
som en tillgång bland andra och att den som behåller bonus får ge den andra
ett motsvarande värde i andra tillgångar. Att två makar vid bodelning tvistar
om viss tillgång innebär inte att det är fel på tillgången. Folksam pekar
härvidlag på att bodelning ytterst är en förhandlingsfråga.

Folksam avstyrker motionen.

Utskottet

I betänkandet behandlas motion 1979/80:1125 vari begärs att vid
skilsmässa vardera maken skall få behålla bonusrätten för trafikförsäkringen
på makarnas gemensamma bil.

Särskilda lagbestämmelser om bonus elter rabatt på trafikförsäkringspremien
finns inte. De försäkringsbolag som meddelar trafikförsäkring har
emellertid sedan länge i sina försäkringsvillkor en regel om bonus. Regeln,
som bygger på frivilliga åtaganden av försäkringsbolagen, innebär att
försäkringstagaren, dvs. i allmänhet fordonets ägare, efter varje skadefritt år
blir berättigad till en viss rabatt på trafikförsäkringspremien. Rabatten är
maximalt 75 %.

I motionen framhålls att bonusrätten efter försäkringstagarens medgivande
vid skilsmässa kan överföras på den andra maken om denne tidigare fört
fordonet och tillskiftas det. Bonusrätten för den nye ägaren fastställs då så att
den svarar mot den tid vederbörande fört fordonet. Enligt motionärerna är
det vanligt att båda makarna i en familj använder den gemensamma bilen.
Det borde därför vara möjligt, anser motionärerna, att vardera maken vid en
skilsmässa får behålla den bonus de tillsammans intjänat eller att det så långt
möjligt sker en rättvis fördelning av bonusrätten mellan makarna.

Enligt utskottets mening kan det i och för sig synas orättvist att den ena

LU 1980/81:5

4

maken vid skilsmässa skall behöva förlora bonusrätten på trafikförsäkringen
för deras gemensamma bil. Ett genomförande av motionärernas förslag
skulle emellertid, som framhållits i de över motionen inhämtade remissyttrandena,
leda till att övriga inom försäkringskollektivet fick en högre
premiekostnad och därmed strida mot den lagstadgade skälighetsprincipen.
Av remissyttrandena (s. 2 och 3) framgår att också andra skäl talar mot
motionsförslaget. Utskottet kan därför inte tillstyrka bifall till motionen.
Utskottet vill tillägga att som Folksam påpekat det ter sig naturligt att vid
bodelningen med anledning av en skilsmässa makarna betraktar bonusrätten
som en tillgång i boet och att den make som går miste om bonusrätten får
kompensation härför.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1979/80:1125.

Stockholm den 4 december 1980

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

Närvarande: Lennart Andersson (s), Inger Lindquist (m)*, Ivan Svanström
(c), Stig Olsson (s), Elvy Nilsson (s), Arne Andersson i Gamleby (s), Martin
Olsson (c), Ingemar Konradsson (s), Olle Aulin (m), Marianne Karlsson (c),
Bengt Silfverstrand (s), Margot Håkansson (fp). Margareta Gard (m)*, Olle
Grahn (fp) och Ingrid Segerström (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 65660 Stockholm 1980