med anledning av motion om utvidgad trafikförsäkring

Betänkande 1976/77:LU8

Lagutskottets betänkande
1976/77:8

med anledning av motion om utvidgad trafikförsäkring
Motionen

I motionen 1975/76:1106 av herr Hörberg (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att motionen överlämnas till sjukvårdskostnadsutredningen
för beaktande.

Motionären konstaterar att det medicinska vårdbehovet numera i allt högre
grad koncentreras till sjukdomar och olycksfall som har samband med
det moderna samhällets villkor, t. ex. trafik- och yrkesskador. Sådana skador
ger upphov till vårdkostnader, produktionsbortfall och andra samhällsekonomiska
uppoffringar, förutom alla tragiska konsekvenser de får för den
som drabbas och hans eller hennes anhöriga. En begränsning av olycksoch
skadefrekvensen kan därför medföra stora välfärdsvinster, framhåller
motionären.

I motionen anförs vidare att det är nödvändigt att hälso- och sjukvården
samordnas med hela den sociala och ekonomiska politiken och att det är
önskvärt att solidare grunder skapas för hur man skall avväga olika investeringar
och program mot varandra.

Ett sätt på vilket man skulle kunna uppnå den eftersträvade begränsningen
av trafikolyckorna och samtidigt skapa en bättre avvägning av kostnaderna
mellan olika trafikslag är enligt motionären att lägga sjukvårdsavgifter i
vidsträckt bemärkelse på biltrafiken. Motionären föreslår att det allmännas
kostnader för sjukvård m. m. i anledning av trafikolyckor överflyttas till
den obligatoriska trafikförsäkringen.

Motionären påpekar, att de alltmer stigande kostnaderna för hälso- och
sjukvården och den relativa resursknapphet som råder torde vara en av
anledningarna till att sjukvårdskostnadsutredningen tillkallats. Motionären
gör gällande, att förslaget bör kunna prövas inom ramen för denna utrednings
arbete.

Gällande ordning

Den offentliga sjukvården i Sverige åvilar landstingen, vissa kommuner
(Göteborg, Malmö och Gotland) samt staten beträffande vissa sjukhus. De
landstingskommunala och kommunala sjukvårdshuvudmännens driftkostnader
finansieras huvudsakligen genom skatteintäkter (år 1974 54 96), statsbidrag
exkl. ersättning från den allmänna försäkringen (22 "o) samt patientavgifter
i öppen och sluten vård inkl. ersättning från den allmänna försäkringen
(9 "i,). Skatteandelen av finansieringen väntas öka under perioden
fram till år 1980.

1 Riksdagen 1976/77. 8 sami. Nr 8

LU 1976/77:8

2

Sjukförsäkringen ingår i det svenska socialförsäkringssystemet, vars huvuddel
är inordnad i lagen (1965:381) om allmän försäkring. Denna omfattar,
förutom sjukförsäkringen, även folkpensioneringen och den allmänna lillläggspensioneringen.
1 socialförsäkringssystemet ingår vidare bl. a. yrkesskadeförsäkringen.

Sjukförsäkringen ger bl. a. rätt till ersättning för kostnad i samband med
läkarvård, tandvård, sjukhusvård, viss annan sjukvårdsbehandling, sjukresor
och inköp av läkemedel samt sjukpenning vid arbetsoförmåga på grund
av sjukdom. Försäkringen administreras av försäkringskassorna med riksförsäkringsverket
som centralt förvaltningsorgan.

F. n. täcks 85 'Al av försäkringskassornas kostnader genom socialförsäkringsavgifter
från arbetsgivare och egenföretagare och återstoden genom
statsbidrag.

För person- eller sakskada som uppkommer i följd av trafik med motorfordon
utgår trafikskadeersättning enligt reglerna i trafikskadelagen
(1975:1410). Enligt 5 § trafikskadelagen jämfört med 5 kap. 1 § skadeståndslagen
(1972:207) omfattar trafikskadeersättning till den som har tillfogats
personskada bl. a. ersättning för sjukvårdskostnad och andra utgifter, inkomstförlust
samt sveda och värk. Ersättningen utgår ur fordonets trafikförsäkring.

Från trafikskadeersättningen avräknas vad den skadelidande erhållit
genom vissa andra försäkringar. Så är fallet med bl. a. förmånerna från socialförsäkringen,
sjuklön eller pension som utges av arbetsgivare på grund
av anställningsavtal och pension på grund av kollektiv tjänstepensionsförsäkring.
Trafikskadeersättningen kommer alltså att utgöra en restpost sedan
övriga förmåner avräknats. Tanken är att den skadelidande inte skall överkompenseras
på grund av skadan. Å andra sidan avräknas inte sådan ersättning
som den skadelidande erhållit på grund av olycksfallsförsäkring
samt privat sjukförsäkring.

Statens fordon är ej trafikförsäkrade. Beträffande sådant fordon gäller att
staten svarar för den trafikskadeersättning som skulle ha utgått, om försäkring
hade funnits.

Statistiska uppgifter

Under år 1975 dödades 1 172 och skadades ca 20 800 personer vid trafikolyckor
(Sveriges officiella statistik, SOS, Vägtrafikolyckor med personskador
1975). Siffran för skadade personer avser antalet till försäkringsbolagen
anmälda skadefall. 1 verkligheten torde antalet skadade vara betydligt
fler än vad statistiken utvisar.

Sjukvårdshuvudmännens driftkostnader år 1974 uppgick enligt beräkningar
inom Landstingsförbundet och socialstyrelsen till ungefär 17 600 milj.
kr. Härav hänförde sig ca 75 % till hälso- och sjukvård.

Kostnaden för sjukförsäkringen beräknas enligt den senaste budgetpro -

LU 1976/77:8

3

positionen (prop. 1975/76:100, bil. 7 s. 35) till 15 645 milj. kr. för år 1976.
Kostnaden var år 1974 11 471 milj. kr. och beräknas år 1975 uppgå till
14 050 milj. kr.

Antalet trafikförsäkrade fordon uppgick vid utgången av år 1974 till ca
3 339 000 varav 2 401 000 personbilar (SOS, Enskilda försäkringsanstalter
1974). Trafikförsäkringspremierna för personbil uppgick samma år till i
genomsnitt 243 kr. Premierna har sedan dess höjts avsevärt. Trafikförsäkringsbolagens
premieinkomster av trafikförsäkringen uppgick år 1974 totalt
till ca 800 milj. kr. och skadeutbetalningarna till omkring 505 milj. kr. Motsvarande
inkomst och kostnad med anledning av förarplatsförsäkringen var
ca 72 milj. kr. resp. ca 41 milj. kr. Förarplatsförsäkring fanns år 1973 beträffande
88 % av samtliga trafikförsäkrade fordon. Fr. o. m. den 1 juli 1976
omfattar trafikförsäkringen skydd även för föraren.

Utredningar

Flera försök har gjorts att uppställa en samhällsekonomisk kalkyl över
vägtrafikolyckornas kostnader för den offentliga sektorn och för samhället
totalt. Resultaten varierar avsevärt beroende på att olika kalkylmetoder använts.

På initiativ av vägkostnadsutredningen (se nedan) och statens trafiksäkerhetsråd
gjordes en undersökning av vägtrafikolyckornas samhällsekonomiska
kostnader, vilken redovisades år 1968 i trafiksäkerhetsrådets rapportserie
(116). I rapporten uppskattades de totala samhällsekonomiska kostnaderna
av vägtrafikolyckor år 1965 till 1 337 milj. kr. i 1963 års priser.
Härav hänförde sig endast 38 milj. kr. till sjukvårdskostnader, medan 419
milj. kr. avsåg produktionsförluster, 780 milj. kr. materiella skador och 100
milj. kr. administrativa kostnader.

1 direktiven till den år 1966 tillsatta vägkostnadsutredningen angavs som
utgångspunkt för utredningsarbetet att kostnaderna för väg- och trafikväsendet
i enlighet med de riktlinjer för den statliga trafikpolitiken som
antogs år 1963 skulle bäras av vägtrafiken. Med utgångspunkt i denna princip
hade utredningen att pröva bl. a. vilka kostnader för det allmänna som
borde hänföras till vägtrafiken.

1 betänkandet (SOU 1973:32) Vägtrafiken - kostnader och avgifter, redovisade
utredningen vissa uppskattningar angående det allmännas sjukvårdskostnader
år 1970 i samband med vägtrafikolyckor. Utredningen använde
sig av samma kalkylmetod som den som tillämpats i den ovannämnda
rapporten från år 1968. Kostnaderna uppgick enligt utredningen till ca 180
milj. kr., varav 160 milj. kr. avsåg landstingens, 10 milj. kr. statens och
10 milj. kr. den allmänna försäkringens kostnader.

I en till Landstingsförbundet år 1974 lämnad, av motionären åberopad
konsultrapport (Samhällskostnader för trafikolyckor, yrkesskador och rökbetingade
sjukdomar) beräknades, med användande av en annan metod

LU 1976/77:8

4

än den trafiksäkerhetsrådet och vägkostnadsutredningen tillämpat,
sjukvårdskostnaderna år 1970 till 425 milj. kr. i 1970 års priser. Kostnaderna
för produktionsbortfall uppskattades till 975 milj. kr.

Sjukvårdskostnadsutredningen (S 1970:32) har till uppgift att utreda vissa
frågor rörande sjukvårdskostnader, innefattande dels en samhällsekonomisk
analys rörande sjukvårdskostnadernas utveckling, dels en teknisk undersökning
rörande verkningar individuellt och kollektivt av nuvarande metoder
för sjukvårdskostnadernas finansiering. 1 ett delbetänkande (SOU
1975:13) Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader beräknade utredningen
de totala samhälleliga sjukvårdskostnaderna till ca 220 milj. kr. i 1972 års
priser. Utredningen avsåg med samhällelig kostnad ett vidare begrepp än
offentlig kostnad och inräknade även ekonomiska uppoffringar för enskilda
personer och företag, däremot inte kostnader för produktionsbortfall.

I ett annat år 1975 avgivet betänkande (SOU 1975:85 och 86) Vägplanering
fann kommittén för den långsiktiga vägplaneringen med begagnande av ungefär
samma metod som Landstingsförbundet sjukvårdskostnaderna år 1973 uppgå
till 526 milj. kr. i 1973 års priser. Kommittén beräknade vidare samhällets
totala kostnader för vägtrafikolycksfall under samma år till 2,9 miljarder
kr.

Trafikpolitiska utredningen (K 1972:07) har enligt direktiven till uppgift
bl. a. att ompröva utformningen och tillämpningen av de olika trafikgrenarnas
kostnadsansvar. I tilläggsdirektiv år 1974 ålades utredningen att överta
vägkostnadsutredningens uppgift att pröva vilka kostnader för det allmänna
som bör hänföras till biltrafiken. Föredragande statsrådet påpekade
i samband härmed att denna uppgift rymmer en rad problem. Han framhöll
att det syntes befogat att slå fast, att vissa kostnadsposter, t. ex. i vad avser
trafikolycksefTekterna, endast kunde beräknas med en betydande osäkerhet.

I direktiven underströks att det i fråga om trafikolyckseffekter inte i första
hand gäller att utifrån givna förhållanden söka utkräva kostnadsansvar för
kommande skador utan snarare att genom lämpliga åtgärder och trafiksäkerhetsmässiga
krav på vägtrafiken förebygga sådana effekter.

Utredningen har avgivit delbetänkandet (SOU 1975:66) Trafikpolitik -behov och möjligheter, vari redovisades vissa överväganden beträffande i
första hand järnvägs- och lastbilstrafiken.

Utredningens arbete beräknas ej vara slutfört under innevarande år.

Tidigare riksdagsbehandling

Den fråga som aktualiseras i motionen har behandlats flera gånger tidigare
i riksdagen.

Vid 1970 års riksdag hemställdes i motioner att riksdagen skulle anhålla
om utredning av möjligheter att i någon form påföra innehavare av motorfordon
de kostnader för sjukvårdsinsatser som dessa förorsakar. Allmänna
beredningsutskottet - som inhämtade yttranden över motionerna från sta -

LU 1976/77:8

5

tens trafiksäkerhetsverk. Svenska landstingsförbundet och Svenska försäkringsbolagens
riksförbund - anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande
ABU 1970:58 att utskottet erfarit att såväl vägkostnadsutredningen som
sjukvårdskostnadsutredningen skulle komma att från olika utgångspunkter
pröva motionärernas förslag och att utskottet med hänsyn härtill inte fann
anledning föreslå något initiativ i frågan från riksdagens sida.

I motion till 1971 års riksdag begärdes en utredning om sjukvårdskostnaderna
till följd av vägtrafikolycksfall och om möjligheterna att ta ut kostnaderna
i dess helhet på eli sådant sätt att huvudmännen inte behöver
stå för dem. Motionärerna ansåg att hela sjukvårdskostnaden borde kunna
utkrävas genom trafikförsäkringen i de fall då sjukvården förorsakats av
olycksfall i vägtrafiken.

Socialutskottet, som i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1971:10
avstyrkte bifall till motionen, anförde att mot bakgrund av att en utredning
om sjukvårdskostnader till följd av trafikolycksfall pågick inom sjukvårdskostnadsutredningen
och överväganden på grundval av utredningsresultatet
därefter kunde tas upp inom denna utredning torde syftet med motionen
vara tillgodosett.

Vid 1972 års riksdag hemställdes i motioner att riksdagen skulle anhålla
dels om sådana ändringar i kommunallagarna att kommun får rätt till differentierad
avgiftsdebitering för sjukvård till följd av trafikolycksfall, dels att
frågan om fördelningen av sjukvårdskostnaderna för bilolycksfallen mellan
stat och landsting skulle utredas.

Socialutskottet, som i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1972:4
avstyrkte bifall till motionerna, anförde bl. a. att den utredningsverksamhet
som pågick inom vägkostnads- och sjukvårdskostnadsutredningarna borde
avvaktas innan riksdagen tog ställning till frågan om ändrat ansvar för dessa
kostnader.

I samband med behandlingen av prop. 1975/76:15 om förslag till trafikskadelag
behandlade lagutskottet en vid 1975 års riksmöte väckt motion
vari yrkades att riksdagen skulle begära förslag till en utvidgning av trafikförsäkringen
så att denna skulle komma att omfatta även de sjukvårdsoch
socialförsäkringskostnader som vid skada i anledning av trafikolycka
betalas av den allmänna sjukförsäkringen.

1 sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 1975/76:3 s. 35) avstyrkte
utskottet bifall till motionen och anförde, att motionärens förslag skulle
innebära en genomgripande förändring av hela det nuvarande socialförsäkringssystemet
och att det saknades underlag för att av regeringen begära
en sådan ändring. Utskottet hänvisade också till innehållet i trafikpolitiska
utredningens tilläggsdirektiv.

LU 1976/77:8

6

Utskottet

1 motionen anförs att ett sätt på vilket man skulle kunna uppnå en begränsning
av trafikolyckorna och samtidigt skapa en bättre avvägning av
kostnaderna mellan olika trafikslag vore att överflytta det allmännas kostnader
för sjukvård m. m. i anledning av trafikolycksfall till trafikförsäkringen.
Motionären föreslår att motionen överlämnas till sjukvårdskostnadsutredningen
för beaktande.

Såsom framgår av det föregående (s. 4-5) har riksdagen under senare
år vid flera tillfällen prövat motionsvis framlagda förslag om att till trafikförsäkringen
överflytta de kostnader för sjukvård m. m. som trafikolycksfallen
åsamkar samhället. Förslagen har avvisats bl. a. under hänvisning
till pågående utredningsarbete. Senast hösten 1975 erinrade riksdagen om
att trafikpolitiska utredningen enligt tilläggsdirektiv härtill uppgift att pröva
bl. a. vilka kostnader för det allmänna som bör hänföras till biltrafiken.
Utredningens arbete i denna del är ännu inte avslutat. Med hänsyn till
att frågan om vägtrafikens kostnadsansvar således är föremål för prövning
är någon åtgärd från riksdagens sida inte påkallad.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76:1106.

Stockholm den 9 november 1976

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

Närvarande: herrar Andersson i Södertälje (s), Olsson i Timrå (s), Börjesson
i Falköping (c), fru Nilsson i Sunne (s), herrar Ekinge (fp), Olsson i Sundsvall
(c), Gillström (s), fru Lindquist (m), herr Andréasson (s), fru Karlsson (c),
herrar Silfverstrand (s), Ollén (m), fru Johansson i Tidaholm (s), fru Odelsparr
(c)* och fru Ingvar-Svensson (c)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

I