Med anledning av motion om utbyggnad av vattenkraft i övre Åseleälven

Betänkande 1976/77:CU25

CU 1976/77:25

Civilutskottets betänkande
1976/77: 25

med anledning av motion om utbyggnad av vattenkraft i övre Åseleälven Motionen 1

motionen 1976/77:548 av herr Andersson i Lycksele (s) hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet
av en snar igångsättning av vattenkraftsutbyggnad i övre Åseleälven.

Gällande ordning m. m.

Regeringens tillåtlighetsprövning m. m.

Frågan om tillåtligheten av vissa företag i vatten kan enligt 4 kap. 17-20 §§
vattenlagen (VL) prövas av regeringen. Den allmänna förutsättningen för
detta är att företaget är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet.
I vattenrättskungörelsen anges vissa typer av företag, som alltid
skall prövas av regeringen (kungörelsefall) medan regeringen beträffande
andra företag kan förbehålla sig prövningsrätten genom särskilt belut (förbehållsfall).

Regeringens prövning av tillåtlighetsfrågorna avser en bedömning, bl. a.
av om hinder mot utbyggnaden möter enligt allmänna planeringssynpunkter.

Huvudsyftet är sålunda att inte endast vattenlagens tillåtlighetsregler skall
bedömas. Möjlighet finns för regeringen att medge tillstånd även om hinder
mot företaget ansetts föreligga, nämligen då företaget är av synnerlig betydelse
från allmän synpunkt Dåvarande justitieministern uttalade (prop.

1971:106 s. 62-63) bl. a. följande:

Reformens syfte är i första hand att hindra företag som skulle stå i strid
med det allmännas långsiktiga bedömningar av hur våra vattenresurser bäst
skall utnyttjas. Det gäller med andra ord bl. a. att undvika felaktiga lokaliseringar,
investeringar som på sikt kan visa sig felaktiga och onödig
förstörelse av miljövärden. Detta uttrycks i förslaget så att företaget inte
får komma till stånd om hinder möter från allmänna planeringssynpunkter.

Även om en sådan avfattning kanske saknar en i och för sig önskvärd
pregnans torde enligt utredningen någon risk för misstolkning inte föreligga.

Föreskriften innebär bl. a. att hänsyn skall tas till militära skäl liksom till
ortens ekonomiska intressen. Även mera långsiktiga arbetsmarknadspolitiska
aspekter bör kunna läggas på frågorna. Likaså bör den renskötande
samebefolkningens intressen komma i betraktande. I övrigt bör Kungl.

Maj:ts prövning omfatta företagets tillåtlighet enligt de allmänna tillåtlighetsreglerna
i 2 kap.

1 Riksdagen 1976/77. 19 sami. Nr 25

CU 1976/77:25

2

De år 1972 antagna riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen innebar
bl. a. att vissa älvar och vissa opåverkade källflöden i övre Norrland helt
borde undantas från vattenkraftsutbyggnad. Ett utredningsarbete inleddes
beträffande huvudälvarna i södra Norrland och norra Svealand. Senare inleddes
ett liknande utredningsarbete beträffande fortsatt vattenkraftsutbyggnad
i norra Norrland, dock med undantag för vissa älvar.

I samband med 1975 års energipolitiska beslut togs upp frågan om ett
ställningstagande från riksdagens sida inom den fysiska riksplaneringens
ram angående utnyttjandet av vattendragen (prop. 1975:30 bil. 2, CU
1975:28). Beträffande formen för riksdagens medverkan i beslut om utnyttjande
av tillgången på vattenkraft godtog riksdagen propositionens förslag
att det skulle ske genom beslut om att vissa älvsträckor undantogs
från slutlig tillåtlighetsprövning enligt vattenlagens regler. Ett sådant undantagsbeslut
skulle fullföljas genom att regeringen tillförde sig prövningen
- sålunda en inskränkning i regeringens och domstolarnas befogenheter.
Utskottet anförde att detta inte skulle uppfattas så att riksdagen förbehöll
sig tillåtlighetsbesluten i individuella vattenmål. Det är, uttalade utskottet
(s. 27), uppenbart att riksdagens medverkan bör ske genom beslut innefattande
riktlinjer för den fysiska riksplaneringen av hittills använd typ.

Riksdagens beslut innebar vidare att vissa älvsträckor i södra Norrland
och norra Svealand undantogs från slutlig tillåtlighetsprövning. Utgångspunkten
angavs liksom enligt propositionen vara att som öppna för slutlig
tillåtlighetsprövning endast borde lämnas projekt med, såvitt kan bedömas,
relativt sett begränsade konflikter med motstående intressen. Andra och
meia principiella konfliktlösningar bör göras i riksplaneringsbeslutets form
och sålunda ytterst beslutas av riksdagen. I sak innebar beslutet att projekt
som av den s. k. Sehlstedtska utredningen graderats i klass 0 liksom, med
vissa undantag, i klass 1, överläts till prövning i vanlig ordning medan
återstående redovisade projekt undantogs. Beträffande nya projekt inom detta
utredningsområde anfördes att de borde bedömas efter motsvarande grunder.
Beträffande det norra utredningsområdet - vari Åseleälven ingår - anfördes
att i väntan på ett motsvarande riksdagsbeslut också i denna del
ställning skall kunna tas till ett antal projekt som inte tillhör de från motstående
intressen högst värderade, bl. a. om- och tillbyggnader m. m. För
detta område borde även gälla att - med hänsyn till sysselsättning och
långsiktig arbetsplanering - utbyggnad av vissa projekt kan prövas enligt
vattenlagen även i avvaktan på ett samlat ställningstagande när det gäller
konflikter av motsvarande karaktär som i öppna älvsträckor i det södra
området. Reservanter (s) ansåg beträffande det södra utredningsområdet bl. a.
att även projekt i klass 2 jämte vissa ytterligare projekt i klass 1 borde
vara öppna för tillåtlighetsprövning. Därav följer att enligt reservanternas
mening även motsvarande undantag från prövningen i det norra utredningsområdet
skulle begränsas.

Utskottet förutsatte att regeringen, utan att avvakta den bedömning av

CU 1976/77:25

3

energifrågorna som aviserats till 1978, skulle förelägga riksdagen förslag
till kompletterande riktlinjer för vattenkraftsutbyggnaden fram till 1985.
Förslagen skulle ta upp det norra utredningsområdet men framför allt innebära
att avvägningar kunde göras för bl. a. båda utredningsområdena på
en gång. Enligt vad utskottet erfarit kommer proposition i ämnet att avlämnas
under våren 1977 och vara avsedd att behandlas under hösten.

Projekt i övre Åseleälven

1 den i Ångermanälvens system ingående övre Åseleälven - den sista
outbyggda delen av huvudälven - finns tre utbyggnadsprojekt: Volgsjöfors
(ägare Graningeverken) samt Stenkulla och Åsele (ägare staten). Volgsjöfors
ligger i Vilhelmina kommun nedan Stenkulla och Åsele ligger i Åsele kommun.
Anläggningarna skulle tillsammans producera ca 430 GWh/år och
har därför bedömts som kraftekonomiskt mycket värdefulla (av utredningen
från kraftsynpunkt satta i klass 4). Hänsyn till bl. a. att älvsträckan är den
längsta outbyggda i Ångermanälvens huvudgren, till att Volgsjöfors kan
ha stor betydelse för fisket och till att Stenkulla och Åsele berör relativt
stora bevarandevärden från främst den vetenskapliga naturvårdens och fiskets
synpunkt har lett till att den i bevaranderangordningen av utredningen
satts i klass 3. Vägningen mot den stora kraftnyttan har medfört att älvsträckan
i den slutliga rangordningen satts i klass 2.

Åsele kommun anger enligt utredningen för Stenkulla att objekten är
välmotiverade från lokal sysselsättningssynpunkt och att byggandet bör avstämmas
mot avtrappningen av Juktanprojektet. Vilhelmina kommun har
angett att objekten kan bidra till en stabilisering av den lokala arbetsmarknaden.
Utbyggnaden av projekten bör från sysselsättningssynpunkt avlösas
av en utbyggnad av Vojmån.

I budgetpropositionen (prop. 1976/77:100 bil. 17, industridepartementet)
refereras vattenfallsverkets anslagsframställning. Däri anges att de statliga
projekten Åsele och Stenkullafors planeras för att tas i drift budgetåret
1980/81 resp. 1982/83. Verket sökte i början av år 1974 tillsammans med
Graningeverken hos vattendomstolen om tillstånd till de aktuella utbyggnaderna.
Vattendomstolen överlämnade i november 1974 ärendet för regeringens
beslut.

Budgetmässigt redovisades vattenfallsverkets projekt i prop. 1974:1 (bil.
15 s. 205). Riksdagen hade inte något att erinra mot utbyggnaden och anvisade
medel för igångsättning av arbetena under budgetåret 1974/75 (NU
1974:26). I budgetpropositionen (bil. 17 s. 340) hänvisar föredraganden till
att riksdagens beslut år 1975 gjort det nödvändigt att avvakta riksdagens
bedömning innan den aktuella utbyggnaden i Ångermanälven slutligt prövas.
Vissa medel beräknas dock för att vattenfallsverket skall kunna fullgöra
sina förpliktelser till följd av redan gjorda beställningar och ingångna avtal.

Från vattenfallsverket har under hand uppgetts att en förutsättning för

CU 1976/77:25

4

att kunna flytta personalen till övre Åseleälven direkt från arbetena i Juktån
är att tillstånd ges av vattendomstolen sommaren 1977. Om utbyggnaden
inte kommer till stånd upphör byggnadsverksamhet som sysselsätter bl. a.
drygt 400 byggnadsarbetare. Om tillstånd ges sommaren 1977 bereds arbete
vintern 1978/1979 för 150-200 byggnadsarbetare.

Sysselsättningsfrågorna berörs också i en fråga (1976/77:297) i riksdagen,
vilken hittills inte besvarats. De berörs också i motionen 1976/77:535 (s),
vilken behandlas i arbetmarknadsutskottet.

Utskottet

Motionären föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en snar igångsättning av vattenkraftsutbyggnad i
övre Åseleälven - i huvudsak att tillräcklig utredning nu finns för ett regeringens
avgörande av tillåtlighetsfrågan genom ett bifall till ansökningen.

Utskottet har inte att ta upp regeringens handläggning av det konkreta
tillståndsärendet. Regeringens befattning med tillståndsfrågan är ytterst ett
resultat av riksdagens ställningstagande år 1975 till frågan om vilka älvsträckor
som borde undantas från slutlig tillståndsprövning. I motionen görs
inte gällande annat än att de aktuella projekten skulle vara undantagna
från sådan prövning.

Är sålunda frågan om tillstånd till utbyggnad undantagen prövning -även regeringens - skulle ett föreslaget tillkännagivande om tyngden av
ett av de intressen som berörs inte ha någon effekt. Endast ett riksdagens
beslut som ändrar år 1975 fastlagda grunder skulle öppna möjlighet för
ett regeringens tillstånd. Något sådant har inte föreslagits i motionen. Utskottet
har för sin del inte funnit anledning att nu överväga en ändring
i gällande grunder. Preciseringar och kompletteringar av dessa bör anstå
till den av en enhällig riksdag avsedda samlade bedömningen, vilken kommer
att ske på grundval av aviserad proposition.

Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1976/77:548.

Stockholm den 29 mars 1977

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: herrar Mattsson (c). Bergman (s). Danell (m). Lindkvist (s),
Strömberg i Botkyrka (fp), Jadestig (s), fröken Eliasson (c), fru Landberg
(s), herr Nisser (m), fru Dahl (s), fru Andersson i Hjärtum (c), herrar Persson
i Karlstad (s), Sandberg (c). Håkansson i Trelleborg (s) och Hägelmark (fp).

CU 1976/77:25

5

Reservation

av herrar Bergman, Lindkvist, Jadestig, fru Landberg, fru Dahl, herrar Persson
i Karlstad och Håkansson i Trelleborg (alla s) som anser att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Frågan om tillstånd till utbyggnad av vattenkraften i övre Åseleälven
ligger under regeringens prövning. I forsta hand avgörande är ett konstaterande
huruvida de aktuella projekten är undantagna från slutlig tillståndsprövning
enligt riksdagens beslut år 1975 (prop. 1975:30 bil. 2, CU 1975:28).
Detta beslut innebar att beträffande älvarna i övre Norrland det inte angavs
några konkreta projekt som skulle undantas. Beslutet innebar i stället bl. a.
att utbyggnad av vissa projekt skulle kunna prövas i de fall konflikterna
var av samma typ som i motsvarande för prövning öppna älvsträckor i
södra Norrland och norra Svealand. Denna bedömning gjordes med uttrycklig
hänsyn till sysselsättning och långsiktig arbetsplanering.

Regeringen har alltså i första hand att tolka 1975 års riksdagsbeslut för
att avgöra om enligt dess mening en prövning är möjlig. Utskottet hävdar
att så är fallet. Skulle regeringen dock tveka i denna del har självfallet
riksdagen möjlighet att precisera sitt beslut så att eventuellt befogad tvekan
inte längre föreligger. Vad utskottet nyss anfört får då uppfattas som en
sådan precisering, som godtas av riksdagen genom dess tillstyrkan av motionens
konkreta yrkande.

Enighet föreligger om att riksdagen inte bör ta ställning i enskilda tillståndsfrågor
genom att bedöma huruvida hinder mot viss utbyggnad möter
enligt allmänna planeringssynpunkter. Däremot är det naturligt att riksdagen
genom uttalanden markerar den vikt som den lägger vid vissa intressen
som skall vägas in i tillåtlighetsprövningen.

När det gäller de aktuella tre projekten i övre Åseleälven torde de faktiska
förhållandena i fråga om arbetskraftssituationen vara ostridiga: en godtagbar
sysselsättningsplanering förutsätter att tillstånd till utbyggnaderna ges senast
sommaren 1977. En fördröjning av avgörandet till tidpunkt efter riksdagens
behandling av aviserad proposition, dvs. till tidigast november-december
1977, medför att sysselsättningen blir tämligen ringa vintern 1978-1979.
Detta skall ses mot bakgrund även av att arbetslösheten i Västerbotten
varit hög redan tidigare, något som tagits upp i den till arbetsmarknadsutskottet
hänvisade motionen 1976/77:535 (s). Utskottet föreslår därför att
riksdagen genom ett bifall till motionen 1976/77:548 markerar den vikt
som måste läggas vid de aktuella sysselsättningsfrågorna.

1 sammanhanget vill utskottet notera att riksdagen tidigare (prop. 1974:1
bil. 15 s. 205, NU 1974:26) godkänt de statliga utbyggnadsprojekten i älv -

CU 1976/77:25

6

sträckan för igångsättning av arbetena under budgetåret 1974/75, att viss
utrustning därför redan beställts och att vattenfallsverket gjort åtaganden
i fråga om vägbyggande.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:548 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av en snar igångsättning av vattenkraftsutbyggnad i övre Åseleälven.

GOTAB 53590