med anledning av motion om tillsyn av medel tillhörande barn som omhändertagits för samhällsvård

Betänkande 1979/80:LU7

LU 1979/80:7

Lagutskottets betänkande
1979/80:7

med anledning av motion om tillsyn av medel tillhörande barn som
omhändertagits för samhällsvård

Ärendet

I betänkandet behandlas motionen 1978/79:2103 av Margareta Andrén
(fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna om
tillsynen av de medel som tillhör barn som omhändertagits för samhällsvård.

Yttrande över motionen har inhämtats från socialstyrelsen. På begäran av
utskottet har yttranden därjämte avgivits av sociala centralnämnden i
Uppsala kommun, Sveriges advokatsamfund och Föreningen Sveriges
överförmyndare.

Motionsmotivering

I motionen erinras inledningsvis om att föräldrar i regel är förmyndare för
sina underåriga barn. Föräldrarna är enligt motionären i allmänhet
redovisningsskyldiga till överförmyndaren endast när barnets tillgångar
överstiger två basbelopp, f. n. ca 26 000 kr. När särskild förmyndare för
barnet förordnas registreras förmynderskapet hos tingsrätten och förmyndaren
blir redovisningsskyldig till överförmyndaren oavsett storleken av
barnets tillgångar. Motionären framhåller att en förälder vars barn är
omhändertaget för samhällsvård således utan kontroll kan disponera barnets
medel, t. ex. bankmedel eller inkomster i form av pension, vilket kan
medföra att medlen inte kommer barnet till godo. Detta förhållande
betecknas i motionen som olyckligt. Motionären anser därför att även dessa
förmynderskap bör ställas under överförmyndarkontroll. Erfarenheten visar
enligt motionären att barn senare som vuxna kan komma att ställa
återbetalningskrav på en förälder för tillgångar och pension som förbrukats
av föräldern under den tid barnet vistats i fosterhem, vilket kan ha varit i
många år.

Gällande ordning

Allmänt om vårdnad och förmynderskap

I föräldrabalken (FB) finns bestämmelser angående den rättsliga vårdnaden
om barn och om förmynderskap. Förmynderskapet för barn skiljs
begreppsmässigt från vårdnaden om barn även om de båda funktionerna i
princip kopplats samman.

1 Riksdagen 1979180. 8 sami. Nr 7

LU 1979/80:7

2

Den rättsliga vårdnaden innefattar befogenhet och plikt för vårdnadshavaren
att i den omfattning lagen anger svara för tillsyn och fostran av barnet,
att ha omsorg i övrigt om barnet samt att företräda barnet i personliga
angelägenheter. Enligt 6 kap. 6 § FB står barn från födelsen under vårdnad
av bägge föräldrarna om dessa är gifta med varandra och i annat fall av
modern ensam. Gifter sig föräldrarna efter barnets födelse står barnet under
bägges vårdnad från tidpunkten för giftermålet. I 6 kap. 7-10 §§ FB finns
bestämmelser som ger domstol möjlighet att förordna om vårdnaden på
annat sätt än som följer av regeln i 6 §. Domstolen kan bl. a., om det med
hänsyn till barnets bästa är uppenbart att ingen av föräldrarna bör ha
vårdnaden, anförtro vårdnaden åt en särskilt förordnad förmyndare. Frågor
om den rättsliga vårdnaden om barn kan vidare komma under domstols
prövning i samband med mål om äktenskapsskillnad.

Inget hindrar att den faktiska vården av barnet utövas av annan person än
den som har den rättsliga vårdnaden. Vårdnadshavaren kan t. ex. överlämna
den faktiska vården till fosterföräldrar utan att det härigenom sker någon
ändring i hans eller hennes rättsliga vårdnad om barnet. FB:s regler om
vårdnaden om barn kompletteras vidare av barnavårdslagens (1960:97)
bestämmelser, som bl. a. ger barnavårdsnämnden möjligheter att skilja den
som har den rättsliga vårdnaden om barnet från den faktiska vården. Om
förebyggande åtgärder bedömts som gagnlösa eller om sådana åtgärder
vidtagits utan att ge resultat skall sålunda den unge omhändertas för
samhällsvård (29 §). Sådant omhändertagande kan bli aktuellt även i vissa
andra, i lagen angivna fall (31 §). Den omhändertagne skall överlämnas till
enskilt hem eller placeras i lämplig anstalt. Placering i ungdomsvårdsskola
kan också komma i fråga. Den som omhändertagits för samhällsvård skall på
samhällets bekostnad erhålla god vård och fostran samt den utbildning som
hans personliga förutsättningar och övriga omständigheter påkallar. Under
den tid som samhällsvården pågår befrias sålunda föräldrarna från de
löpande kostnader som normalt är förknippade med vård och fostran av ett
barn. Kommunen har dock rätt att som ersättning för vårdkostnaden
uppbära underhållsbidrag eller annan periodiskt utgående förmån som
tillkommer den underårige och belöper på vårdtiden. Ersättning kan vidare
uttas ur egendom som tillhör den underårige vid omhändertagandet eller
tillfaller honom medan han är omhändertagen. Är den omhändertagne
under 16 år är föräldrarna ersättningsskyldiga (72 §). Ersättningen är
maximerad till 5 000 kr. per år. Från detta belopp skall räknas av allmänt
barnbidrag, bidragsförskott, barnpension och barntillägg till pension i den
mån förmånen betalats ut till annan än vårdnadshavaren. Sistnämnda
bestämmelser återfinns i kungörelsen (1973:764) oni högsta ersättningsbelopp
enligt 72 § barnavårdslagen.

Samhällsvården skall upphöra så snart ändamålet med vården får anses
uppnått (42 §).

Reglerna i FB om förmynderskap har i stor utsträckning erhållit ny lydelse

LU 1979/80:7

3

fr. o. m. den 1 januari 1977 (prop. 1974:142, LU 1974:38, rskr 1974:404).

Med förmynderskap avses förvaltningen av en omyndigs egendom samt
befogenheten att företräda den omyndige i ekonomiska angelägenheter.
Enligt 11 kap. 1 § FB är föräldrar som gemensamt har vårdnaden om barnet
förmyndare för barnet. Står barnet under vårdnad av endast den ene av sina
föräldrar är denne ensam förmyndare. Undantagsvis kan dock vårdnaden
och förmynderskapet utövas av skilda personer. Finns ej förmyndare för
barnet skall domstol förordna förmyndare. Förmyndare kan entledigas om
han gör sig skyldig till missbruk eller försummelse vid utövande av sin
befattning eller om han kommer på ekonomiskt obestånd eller om han av
annan anledning inte längre är lämplig att vara förmyndare.

Inskrivning av förmynderskap m. m.

Förmynderskap står under tillsyn av överförmyndaren och rätten. En
förutsättning för att kontroll skall kunna utövas är givetvis att förmynderskapet
kommer till kontrollmyndighetens kännedom. Detta möjliggörs i
första hand genom att förmynderskapet skrivs in vid tingsrätten. Före 1974
års ändringar i FB gällde härvidlag att förmynderskap skulle registreras hos
rätten när barnets fader eller moder avled eller om dessförinnan egendom
som skulle stå under förmyndarens förvaltning på annat sätt än genom lån
tillföll den underårige eller om någon rättens åtgärd vidtogs i fråga som rörde
förmynderskapet. Enligt 12 kap. 1 § FB i dess nuvarande lydelse skall
inskrivning av förmynderskap ske om (1) särskild förmyndare förordnas för
den underårige eller (2) han på annat sätt än genom upptagande av lån
erhåller egendom som skall stå under förmyndarens förvaltning och som till
sitt värde överstiger ett belopp motsvarande två gånger basbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring eller (3) rätten av annan särskild
anledning finner att förmynderskapet bör skrivas in. Regeln under (2) skall
tolkas så, att inskrivning skall ske inte bara när den underårige vid ett och
samma tillfälle förvärvar egendom till det angivna värdet utan också när den
underårige erhåller egendom som tillsammans med tidigare förvärvad och
alltjämt innehavd egendom överstiger beloppsgränsen. Regeln under (3)
avser t. ex. fall när den underårige blir ägare till fast egendom eller när, vid
den ena förälderns död, den ekonomiska ställningen i dödsboet inte klart kan
överblickas.

Under riksdagsbehandlingen av 1974 års proposition framställdes ett
motionsyrkande om att beloppsgränsen under (2) skulle sättas vid ett
basbelopp. Motionen avstyrktes av lagutskottet. Utskottet anförde i sitt av
riksdagen godkända betänkande LU 1974:38 (s. 54) bl. a. att man genom att
ta en beloppsgräns som utgångspunkt för inskrivning av förmynderskap
kunde tillgodose kravet på att sådana förmynderskap, där förmyndaren
förvaltade endast obetydliga medel för den underåriges räkning, undantogs
från samhällskontroll. Utskottet framhöll vidare att det självfallet kunde

1* Riksdagen 1979180. 8 sami Nr 7

LU 1979/80:7

4

råda olika uppfattningar om hur beloppsgränsen skulle bestämmas. Enligt
utskottets mening var man här tvungen att göra en skälighetsbedömning
mellan å ena sidan önskemålet om en koncentration av kontrollen till större
förmögenheter och å andra sidan behovet av att skydda även mindre
tillgångar hos den underårige. På närmare, i betänkandet angivna grunder
fann utskottet förslaget om en gräns vid två gånger basbeloppet vara väl
avvägt.

Är ett förmynderskap inskrivet skall förmyndaren förvalta och redovisa
sitt förmynderskap i enlighet med bestämmelserna i 15-17 kap. FB.

Vare sig förmynderskapet är inskrivet eller ej gäller enligt 15 kap. 9 § FB
att omyndigs medel, som innestår hos bank eller kvarstår hos försäkringsbolag,
inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd såvida det inte är fråga
om ränta, som innestått kortare tid än ett år, eller också om särskilt förbehåll
för rätt till uttag gjorts enligt 15 kap. 6§ FB. Vidare skall förmyndaren
anmäla till överförmyndaren när egendom tillfaller underårig (16 kap. 2 §
FB). Sådan anmälan skall göras inom en månad från förvärvet. Underlåter
förmyndaren att fullgöra denna skyldighet drabbas han inte av någon påföljd
för sin underlåtenhet. Möjlighet till kontroll från myndigheternas sida att
anmälningsskyldigheten fullgörs föreligger endast då underårig erhållit
tillgångar genom arv. I sådana fall skall en kopia av bouppteckningen
tillställas överförmyndaren. Föredragande statsrådet anförde i samband med
1974 års lagstiftning att han likväl ansåg att anmälningsskyldigheten borde
behållas (prop. 1974:142 s. 131). Frågan berördes inte närmare under
riksdagens behandling av ärendet.

Remissyttranden

Socialstyrelsen tillstyrker motionsförslaget. Styrelsen delar motionärens
uppfattning att det är olyckligt om medel som är avsedda för ett barn inte
kommer barnet till godo. Farhågor om att medel undandras barnen uttalas
enligt styrelsen ofta av socialtjänstemän i samband med rådfrågning
angående ersättningsbestämmelserna i 72 § barnavårdslagen (se föregående
avsnitt). Styrelsen påpekar att eftersom maximibeloppet - 5 000 kr. - varit
oförändrat sedan den 1 januari 1974 medan värdet av de i 1973 års kungörelse
nämnda sociala förmånerna har stigit har utrymmet för ersättning från
enskilda blivit allt mindre. Sedan barnbidraget (f. n. 2 500 kr.) frånräknats
återstår i dag högst 2 500 kr. Erhåller barnet pension efter en avliden förälder
har kommunen rätt att uppbära folkpensionsdelen medan ATP-pensionen
utbetalas till förmyndaren/vårdnadshavaren. Det är således enligt styrelsen
vanligt att denne inte bara slipper att själv bidra till barnets underhåll utan
också fortlöpande uppbär medel som tillkommer barnet.

Sveriges advokatsamfund avstyrker motionen. Samfundet anför bl. a. att
det visst föreligger en risk för att den omyndiges tillgångar kan komma att
användas för andra ändamål än den underåriges vård och fostran om

LU 1979/80:7

5

förmyndaren underlåtit att fullgöra sin anmälningsskyldighet. Att risken
härför skulle vara större i fråga om underåriga, som omhändertagits för
samhällsvård, kan dock icke med fog hävdas, anser samfundet. Även för
barn som omhändertagits för samhällsvård kan föräldrarna ha vissa
kostnader, som de är berättigade att täcka med barnets egna medel. Exempel
härpå utgör kostnader i samband med utövandet av umgängesrätt med
barnet. En ökad möjlighet att utöva tillsyn över medel vilka tillhör
underåriga som omhändertagits för samhällsvård eller som ådömts frihetsberövande
påföljd synes enligt samfundet endast kunna åvägabringas genom
att inskrivning av det legala förmynderskapet sker i sådana fall. Bestämmelsen
i 12 kap. 1 § FB skulle enligt samfundet inte behöva ändras härför. En
anmälningsskyldighet för social centralnämnd, som fattat beslut om omhändertagande
för samhällsvård, och för domstol, som beslutat om frihetsberövande
påföljd, skulle vara tillräcklig, hävdar samfundet. Det skulle därefter
ankomma på förmynderskapsdomstolen att avgöra huruvida inskrivning
jämlikt 12 kap. 1 § 3 p. FB borde ske. Att införa en sådan generell anmälningsplikt
synes emellertid enligt samfundets mening vara en alltför
ingripande åtgärd. Den skulle dessutom i de allra flesta fall framstå som helt
meningslös, eftersom endast en mycket liten andel av de berörda underåriga
eller deras föräldrar torde ha några tillgångar. I yttrandet framhålls vidare att
de tillgångar som kan finnas ofta torde användas för att betala skadestånd
som den underårige kan ha förpliktats att utge. Även om det förekommit, att
underårig som varit omhändertagen för samhällsvård nödgats konstatera,
sedan han blivit myndig, att hans tillgångar förbrukats av föräldrarna för
obehöriga ändamål, torde enligt samfundets mening detta vara så sällsynt, att
skäl för särskild lagstiftning i angivet hänseende inte föreligger. Avslutningsvis
påpekas i yttrandet att vanliga preskriptionsregler gäller i fråga om rätt för
den som omhändertagits för samhällsvård att avkräva föräldrarna redovisning.

Inte heller Föreningen Sveriges överförmyndare anser sig vilja tillstyrka
motionsförslaget. Det är enligt föreningen visserligen inte ovanligt att
överförmyndare informeras av underåriga, fosterföräldrar eller anhöriga om
att den del av pensionsmedlen, som återstår sedan kommunen tillgodogjort
sig ersättning för vårdkostnad, utbetalats till förmyndaren, trots att den
verkliga vårdnaden utövas av fosterföräldrar. Överförmyndarna får också
upplysningar om att medel tas ut från bankräkning tillhörande underårig
utan att de uttagna medlen kommit barnet till godo. I dessa sammanhang
uttalas alltid önskemålet att överförmyndaren skall ålägga föräldern
redovisningsskyldighet för de uttagna medlen, även om förmynderskapet
inte finns inskrivet. Motionären torde enligt föreningen därmed kunna anses
ha stöd för sin begäran om tillsyn av medel som tillhör omhändertagna barn.
Det är enligt föreningens mening dock knappast möjligt att införa
överförmyndarkontroll utan att stora problem uppstår. Eftersom barnavårdsnämnd/social
centralnämnd inte alltid äger vetskap om vilka omhän -

LU 1979/80:7

6

dertagna barn som äger tillgångar, måste, om förslaget genomförs, alla beslut
om omhändertagande rapporteras till antingen tingsrätten eller överförmyndaren.
För att effektiv kontroll skall kunna utföras är det också nödvändigt
att överförmyndaren fortlöpande informeras om förändringar. Det betyder
att alla beslut om omhändertagande, villkorligt upphörande, återupptagande
av vård samt slutligt upphörande skall rapporteras. Detta medför en stor
arbetsbelastning för överförmyndarna. Det torde enligt föreningen även från
sekretessynpunkt kunna ifrågasättas om en sådan rapportering är möjlig.
Föreningen anser att tungt vägande skäl talar mot inskrivning av förmynderskap
för omhändertagna barn, vars tillgångar understiger två basbelopp,
även om sådan inskrivning skulle vara möjlig redan enligt 12 kap. 1 § FB i
dess nuvarande lydelse. I stället för en ökad överförmyndarkontroll synes det
föreningen mera motiverat att en ändring görs i kungörelsen (1962:393) om
rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension. Ändringens
innebörd skulle vara att ersättning för vårdkostnader avseende omhändertaget
barn även skulle kunna uttagas av den barnpension som utgår från
tilläggspension enligt 14 kap. lagen om allmän försäkring.

Förslag om en ny social vårdlagstiftning

Folkpartiregeringen har föreslagit en genomgripande revision av den
sociala vårdlagstiftningen. Förslaget, som återfinns i propositionen 1979/80:1
Om socialtjänsten, innebär att nuvarande barnavårdslag, nykterhetsvårdslag,
socialhjälpslag och barnomsorgslag ersätts med en ny socialtjänstlag,
som skall vara gemensam för hela vårdområdet. Socialtjänstlagen är en
ramlag, som kompletteras bl. a. av en lag med särskilda bestämmelser om
vård av unga.

Enligt 34 § förslaget till lag om socialtjänstlag gäller som huvudregel att
stöd- och hjälpinsatser av behandlingskaraktär som socialnämnden har
beslutat om inte medför kostnadsansvar för den enskilde vårdtagaren. Från
huvudregeln görs det undantaget att förälder är skyldig att i skälig
utsträckning delta i kommunens kostnader för vård som genom socialnämndens
försorg bereds underårig i annat hem än det egna. Föräldrarnas
kostnadsansvar bör dock inte vara obegränsat, enligt vad dåvarande chefen
för socialdepartementet uttalar i propositionen (s. 547). Avsikten är att
regeringen liksom nu skall fastställa ett visst högsta årligt belopp. Principerna
för ersättningsskyldighet bör enligt departementschefen (s. 369) knyta an till
reglerna om underhållsskyldighet i FB, dvs. vara beroende av barnets behov
av föräldrarnas samlade förmåga. Dock skall barnets egna tillgångar inte få
tas i anspråk i den mån de inte utgörs av underhållsbidrag från föräldrarna.
Den övre beloppsgränsen utformas förslagsvis så att ersättningsbeloppet
sammanfaller med normer för bidragsförskott enligt bidragsförskottslagen
(s. 370).

LU 1979/80:7

7

Förstärkning av barns rättsliga ställning

Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt har tillkallats för att utreda
frågan om barns rättsliga ställning. Enligt sina direktiv skall utredningens
uppgift vara att undersöka i vilka fall och på vilka sätt barns intressen och
behov bör tillgodoses bättre än f. n. genom föreskrifter som - huvudsakligen
inom ramen för lagstiftningen i övrigt - särskilt tar sikte på barnens rätt.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas reglerna om vårdnad och umgängesrätt
sarrtt överflyttning av barn. Utredningen bör emellertid i första hand själv
kartlägga problemområdet och ange i vilka ämnen lagändringar bör komma i
fråga.

Utredningen har hittills avgivit två betänkanden, varav betänkandet (SOU
1978:10) Barnets rätt 1. Om förbud mot aga, har lett till lagstiftning (prop.
1978/79:67, LU 1978/79:11, rskr 1978/79:190). Nyligen framlade utredningen
betänkandet (SOU 1979:63) Barnets rätt 2. Om föräldraansvar m. m.

Skrivelser från överförmyndaren i Uppsala till justitiedepartementet

I en skrivelse den 15 december 1976 till justitieministern, sedermera kompletterad
av en skrivelse den 29 oktober 1977 till justitiedepartementet, har
överförmyndaren i Uppsala föreslagit ändringar i förmynderskapslagstiftningen
i vissa hänseenden. I 1976 års skrivelse föreslås att bestämmelserna
i 15 kap. FB ändras på det sätt att förmyndare, i de fall förmynderskap
inte är inskrivet och inte skall inskrivas, får rätt att utan tillstånd av
överförmyndare dels uttaga omyndigs medel som innestår på bank med
förmyndarspärr eller kvarstår hos försäkringsbolag, dels överlåta eller
pantsätta omyndigs värdehandlingar, medan de är nedsatta. Vidare föreslås
att de sociala myndigheterna skall åläggas att till överförmyndaren rapportera
fall då underäriga omhändertas för samhällsvård och en av föräldrarna är
död eller senare avlider, detta bl. a. för att överförmyndaren skall upptäcka
fall när ATP-delen av barnpension utbetalas till den kvarvarande föräldern/
förmyndaren.

Skrivelsen 1976 har remissbehandlats. De genom skrivelserna aktualiserade
frågorna övervägs f. n. inom justitie- och socialdepartementen.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen behandlade vid riksmötet 1977/78 en vid det föregående
riksmötet väckt motion (1976/77:654), vari yrkades att principerna för
vårdnadsansvar för barn skulle utredas och förändras enligt i motionen
angivna riktlinjer. Motionärerna föreslog bl. a. att deh rättsliga vårdnaden
om ett barn alltid skulle vara anförtrodd den som hade den faktiska vården
och vidare att man borde pröva att i större utsträckning tillsätta medförmyndare
i sådana fall när föräldrarna helt bortkopplas från det rättsliga ansvaret
för vården.

LU 1979/80:7

8

Lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande LU
1977/78:6 (s. 13) att utskottet visserligen hade förståelse för syftet med
motionen men att motionärernas förslag till konkreta åtgärder inte borde
närmare övervägas av riksdagen. Utskottet erinrade om innehållet i
direktiven till utredningen om barnens rätt och förutsatte att de aktuella
frågorna skulle komma att övervägas av utredningen. Någon åtgärd från
riksdagens sida befanns därför inte påkallad.

De i beslutet deltagande socialdemokratiska ledamöterna reserverade sig
till förmån för ett yrkande om att motionen jämte utskottets betänkande i
ärendet skulle överlämnas till utredningen om barnens rätt.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet en motion, vari tas upp frågor om
tillsynen av medel som tillhör barn som omhändertagits för samhällsvård.

Den rättsliga vårdnaden om barn innefattar befogenhet och plikt för
vårdnadshavaren att i den omfattning lagen anger svara för tillsyn och fostran
av barnet samt att företräda barnet i personliga angelägenheter. Föräldrarna
är i regel vårdnadshavare för sitt barn. Domstol kan dock skilja föräldrarna
från vårdnaden, bl. a. örn det med hänsyn till barnets bästa är uppenbart att
ingen av föräldrarna bör ha vårdnaden. Vårdnaden anförtros då åt en särskilt
förordnad förmyndare.

Barnavårdsnämnden har möjlighet att skilja den som har den rättsliga
vårdnaden om barnet från den faktiska vården av barnet. Detta sker genom
att den underårige omhändertas för samhällsvård och placeras i annat enskilt
hem, i lämplig anstalt eller i ungdomsvårdsskola. Bestämmelser härom
återfinns i barnavårdslagen (1960:97). Under den tid barnet är omhändertaget
för samhällsvård står samhället, dvs. kommunen, för kostnaderna för
barnets vård och utbildning. Kommunen har dock rätt att som ersättning
härför uppbära underhållsbidrag eller annan periodiskt utgående förmån
som tillkommer barnet under vårdtiden. Vidare kan ersättning uttas ur
egendom som tillhör barnet. Om barnet är under 16 år är föräldrarna
ersättningsskyldiga. Ersättningen är i samtliga fall begränsad till 5 000 kr. per
år. Från detta belopp skall avräknas allmänt barnbidrag, bidragsförskott,
barnpension och barntillägg till pension om förmånen utbetalats till annan än
vårdnadshavaren. Beträffande pensionsförmånerna gäller att kommunen
har rätt att uppbära folkpensionsdelen, varemot ATP-delen alltid utbetalas
till vårdnadshavaren.

Vårdnad skiljs begreppsmässigt från förmynderskap. Med det senare avses
förvaltningen av omyndigs egendom samt befogenheten att företräda den
omyndige i ekonomiska angelägenheter. Normalt är föräldrarna även
förmyndare för sina barn. Förmynderskap står under tillsyn av överförmyndaren
och rätten. Kontrollfunktionen möjliggörs i första hand genom att
förmynderskapet skrivs in vid rätten. Inskrivning skall ske i vissa i FB angivna

LU 1979/80:7

9

fall, nämligen när särskild förmyndare förordnas, när den omyndige erhåller
egendom som till sitt värde överstiger dubbla basbeloppet eller när rätten av
annan anledning finner att förmynderskapet skall skrivas in. Vare sig
förmynderskapet är inskrivet eller ej gäller att förmyndaren i regel inte får
disponera över den omyndiges bank- och försäkringsmedel utan tillstånd av
överförmyndaren. Vidare skall förmyndaren till överförmyndaren anmäla
när egendom, som skall förvaltas av förmyndaren, tillfaller den omyndige I

motionen yrkas att reglerna om tillsynen av de medel som tillhör barn
som omhändertagits för samhällsvård skall ses över. Motionären framhåller
att det förekommer att föräldrar till ett sådant barn disponerar barnets medel
-1, ex. bank- och pensionsmedel - på sådant sätt att de inte kommer barnet
till godo, vilket är möjligt i den mån förmynderskapet inte är inskrivet och
därmed, i praktiken, undandraget övermyndarens tillsyn. Motionären
betecknar detta förhållande som olyckligt och anser att även dessa
förmynderskap bör ställas under överförmyndarkontroll.

Det är enligt utskottets mening uppenbart att de regler i FB som uppställts
till skydd för barnets egendom inte alltid kan förhindra att medel som är
avsedda för ett barn inte kommer barnet till godo. Exempel på detta ges såväl
i motionen som i några av de remissyttranden som avgivits till utskottet med
anledning av motionen. Att medel på detta vis undandras barnen är
otillfredsställande enligt utskottets uppfattning. Detta gäller självfallet inte
endast i sådana fall där den omyndige omhändertagits för samhällsvård utan
även i andra fall. Enligt utskottets mening bör de frågor som nu aktualiserats
bli föremål för närmare överväganden.

Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt har, som framgått av den
tidigare redogörelsen, tillkallats för att utreda frågan om barns rättsliga
ställning. Utredningen har stor frihet att själv kartlägga problemområdet och
ange i vilka ärenden lagändringar bör komma i fråga. Utskottet har inhämtat
att utredningen avser att närmast behandla frågor om adoption och
fosterbarn. Enligt utskottets mening är det lämpligt att utredningen även tar
upp de nu aktuella frågorna. Motionen jämte utskottets betänkande bör
därför överlämnas till utredningen om barnens rätt.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2103 hos
regeringen begär att motionen jämte utskottets betänkande
överlämnas till utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt för att
tas i beaktande under utredningsarbetet.

Stockholm den 4 december 1979

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

LU 1979/80:7

10

Närvarande: Lennart Andersson (s), Bernt Ekinge (fp), Ivan Svanström
(c)*, Stig Olsson (s), Elvy Nilsson (s), Joakim Ollén (m), Arne Andersson i
Gamleby (s), Ingemar Konradsson (s), Olle Aulin (m)*, Owe Andréasson
(s), Marianne Karlsson (c). Bengt Silfverstrand (s). Margot Håkansson (fp),
Margareta Gard (m) och Stina Andersson (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

I

GOTAB 64082 Stockholm 1979