Med anledning av motion om tillbakadragande av utländska trupper från Korea

Betänkande 1975/76:UU5

UU 1975/76: 5

Utrikesutskottets betänkande
1975/76:5

med anledning av motion om tillbakadragande av utländska trupper
från Korea

Motionen

I motionen 1975:249 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås

”att riksdagen hos regeringen hemställer att Sverige i Förenta nationernas
säkerhetsråd och generalförsamling verkar för att alla utländska trupper under
FN-flagg i Korea fråntas denna status samt villkorslöst och omedelbart
dras bort från landet”.

Bakgrund

Utskottet hade i slutskedet av 1974 års riksdag anledning ta ställning
till ett likartat motionsyrkande, som då avslogs av riksdagen i enlighet med
utskottets förslag. I utskottsbetänkande! (UU 1974:16) redogjordes för FNengagemangets
upprinnelse i samband med Koreakrigets utbrott år 1950
och utvecklingen därefter, inklusive Koreaärendets behandling i FN:s generalförsamling
under senare år och det svenska agerandet i församlingen
hösten 1974.

Frågan om ett svenskt initiativ i FN för ett tillbakadragande av de amerikanska
FN-trupperna i Korea har även därefter varit föremål för debatt
i riksdagen, nämligen den 16 maj i år, då utrikesministern besvarade en
interpellation i ärendet. Denne erinrade om den resolution som FN:s generalförsamling
i december 1974 antog med svenskt stöd och i vilken det
bl. a. framhölls att säkerhetsrådet borde överväga frågan om ett upplösande
av FN-kommandot. Beslut härom måste dock enligt resolutionen kopplas
till lämpliga arrangemang för att vidmakthålla vapenstilleståndet i Korea
och därigenom bevara fred och säkerhet på den koreanska halvön.

Frågans behandling i FN:s generalförsamling hösten 1974 präglades av
betydande motsättningar mellan en ”nord”- och en ”syd” -linje. Argumentationsmönstret
från fjolåret har i stora drag upprepats vid 1975 års generalförsamling
men motsättningarna snarast skärpts. Ärendets utskottsbehandling
i FN under oktober månad i år ledde till den egenartade situationen
att två konträra resolutionsförslag röstades fram, vilka sedermera,
den 18 november, båda antagits av generalförsamlingen med i bägge fallen
mycket knappa majoriteter.

På ett tidigt stadium av utskottsbehandlingen vädjades från svensk sida
till FN-medlemmarna att undvika polemik och konfrontation i Koreadebatten
och att i stället samverka för att minska den rådande starka spänningen

1 Riksdagen 1975/76. 9 sami. Nr 5

UU 1975/76:5

2

i Korea. Beträffande FN-kommandot erinrade den svenske representanten
bl. a. om att besluten därom hade tillkommit under helt andra förhållanden
än de nuvarande och att FN i Korea under mellantiden kommit att identifieras
med ansträngningar som i dag måste betecknas som partiska. FNkommandot
borde därför upplösas och de utländska trupper som är stationerade
i Korea under FN-flagg dras bort, så snart överenskommelse nåtts
om ett fredsfördrag eller andra arrangemang träffats, som vidmakthåller
fred och säkerhet i Korea. Den svenske representanten ifrågasatte vidare
värdet av resolutioner som antas med obetydlig marginal och med nej-röster
från direkt eller indirekt inblandade stater. En kompromisslösning borde
därför sökas.

I FN-utskottets omröstning om de båda motstridiga resolutionsförslagen
stödde Sverige det förslag som främst uppmanade Syd- och Nordkorea
att fortsätta sin dialog om en fredlig återförening och vidare begärde förhandlingar
mellan alla de direkt berörda parterna (här torde närmast åsyftas
Syd- och Nordkorea samt USA och Kina) i syfte att få till stånd dels ett
alternativ till stilleståndsavtalet från år 1953, dels och parallellt därmed även
en upplösning av FN-kommandot. I resolutionen uttrycktes vidare förhoppningen
att de båda senare målen måtte nås till den 1 januari 1976.

Sverige avstod däremot i omröstningen om det resolutionsförslag som
i första hand krävde FN-kommandots upplösning och bortdragandet av alla
utländska trupper under FN-flagg och i andra hand uppmanade de ”verkliga
parterna” i stilleståndsavtalet (härmed torde åsyftas Nordkorea och USA,
med förbigående av Sydkorea) att ersätta detta med ett fredsfördrag. I tredje
hand uppmanade denna resolution Nord- och Sydkorea att iaktta principerna
i den gemensamma kommunikén från år 1972 om Koreas återförening.

I ett försök att åstadkomma en samlande lösning föreslogs från svensk
sida att Koreafrågan skulle behållas på FN-utskottets dagordning under ytterligare
någon tid, men förslaget vann icke tillräckligt gehör. I en svensk
röstförklaring beklagades att man över huvud taget nödgats ta ställning
till de två motstridiga förslagen. Det var orealistiskt att tro att resolutioner
som antagits under sådana omständigheter och som ingendera omfattades
av ens hälften av FN:s medlemsstater hade någon möjlighet att bli genomförda.
Man borde i detta läge koncentrera sig på de punkter där man i
stort sett var överens och lämna åt sidan de frågor där uppfattningarna
gick starkt isär.

Som redan nämnts antogs emellertid båda resolutionstexterna även av
generalförsamlingen utan att någon kompromiss under mellantiden kunnat
uppnås.

I en röstförklaring efter omröstningen i församlingen erinrade den svenske
representanten om att Sverige och ett antal andra länder under årets generalförsamling
aktivt men förgäves verkat för att få till stånd någon form
av realistisk samförståndslösning av de synnerligen komplicerade problem
som ryms inom Koreafrågan. Lösningar baserade på samförstånd och samarbete
skulle bättre ha tjänat både FN:s anseende och det koreanska folkets

UU 1975/76:5

3

intressen att uppnå varaktig fred och säkerhet liksom det slutliga målet,
den fredliga återföreningen. Parterna borde nu iaktta återhållsamhet och
på allt sätt söka minska spänningen i Korea för att underlätta möjligheterna
att återuppta dialogen mellan Nord- och Sydkorea. Den svenske delegaten
beklagade också att de båda konkurrerande resolutionerna skilde sig på så
viktiga punkter som FN-kommandots upplösning och frågan om att ersätta
vapenstilleståndsavtalet med ett fredsavtal eller någon annan anordning av
varaktig natur. Olika tolkningar av vad generalförsamlingen egentligen beslutat
kunde nu emotses, och detta skulle i sin tur allvarligt försvåra beslutens
genomförande.

Utskottet

Utskottet finner att Sverige även i fortsättningen bör verka för en lösning
av Koreafrågan som utgår från samförstånd mellan alla direktberörda parter
och främjar fred och stabilitet i området samt även i övrigt bygger på FNstadgans
principer. I detta perspektiv ingår, såsom framgår av ovanstående
redogörelse för frågans behandling i FN, även den nu aktuella frågan om
FN-kommandots upplösning och FN-truppernas bortdragande från Korea
som ett mycket väsentligt element. En villkorslös och omedelbar avveckling
av kommandot, såsom påyrkas i motionen 249, skulle däremot lätt kunna
undergräva den relativa stabiliteten i området och slå undan förutsättningarna
för det stilleståndsavtal, som alltjämt gäller och som först bör få en
varaktig ersättning i form av ett fredsfördrag eller en likvärdig uppgörelse
mellan de direkt berörda parterna. Av detta skäl avstyrks motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975:249.

Stockholm den 27 november 1975

På utrikesutskottets vägnar
ARNE GEIJER

Närvarande: herr Arne Geijer i Stockholm (s), herr förste vice talmannen
Bengtson i Jönköping (c), herrar Hemelius (m). Antonsson (c), Adamsson
(s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Palm (s), Korpås (c), Hellström
(s). Ericson i Örebro (s), Andersson i Lycksele (s), Ullsten (fp), fru Frändås
(s) och herr Ångström (fp).

GOT AB 75 10421 S Stockholm 1975