Med anledning av motion om statsbidrag till fritidssysselsättningar för värnpliktiga

Betänkande 1975/76:FöU3

FöU 1975/76:3

Försvarsutskottets betänkande
1975/76:3

med anledning av motion om statsbidrag till fritidssysselsättningar
för värnpliktiga

I motionen 1975:742 av herrar Högström (s) och Lindahl i Lidingö (s)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att 1974 års försvarsutredning
får i uppdrag att pröva frågan om ett särskilt statsbidrag när det gäller fritidssysselsättningar
för värnpliktiga.

Över motionen har yttrande avgetts av överbefälhavaren samt Bodens,
Skövde och Sollefteå kommuner.

Nuvarande fritidsverksamhet

Försvarets egen personalvård har enligt bestämmelserna i Tjänstereglemente
för försvarsmakten till uppgift att bidra till att stärka och vidmakthålla
en god anda inom försvarsmakten och att inom försvarsmakten företräda
allmänna andliga, kulturella, rättsliga och sociala värden. Personalvården
avser all personal inom försvarsmakten. Den omfattar allmän personalvård,
själavård, socialtjänst, bildningsverksamhet samt förströelse- och annan trivselfrämjande
verksamhet.

När det gäller fritidsaktiviteter för de värnpliktiga är det främst bildningsverksamheten
och den förströelse- och trivselfrämjande verksamheten som
är av betydelse. Bildningsverksamheten omfattar undervisning och upplysning
i samhälls- och kulturfrågor, biblioteksverksamhet, allmän föreläsningsverksamhet,
fritidsundervisning samt kulturminnesvård, naturvård
och traditionsvård. Den förströelse- och trivselfrämjande verksamheten omfattar
anordnande av teater- och filmföreställningar, musikuppföranden och
annan underhållning, frivillig idrott, fritidslokaler m. m. samt hobbyverksamhet.
Dit hör också anskaffande av tidningar, tidskrifter samt ljudradiooch
televisionsapparater.

Personalvården leds av överbefälhavaren med hjälp av försvarsstabens
personalvårdsbyrå. Den har 39 anställda på heltid och dessutom ett antal
konsulter och deltidsanställda. Kostnaderna för dess verksamhet uppgick
budgetåret 1974/75 till ca 6 milj. kr. och har för innevarande budgetår beräknats
till 7 255 000 kr.

Ansvaret för personalvården vid militära förband och skolor åvilar vederbörande
chef. För verksamheten finns särskilt anställd personal, konsulenter,
assistenter, bibliotekarier m. fl. Inom försvarsmakten är f. n. - utöver
personalvårdsbyråns personal - sammanlagt ca 100 personer sysselsatta
på heltid med personalvård. Härtill kommer ett betydande antal deltidsanställda
(personalvårdsassistenter, militärpastorer och bibliotekarier).

1 Riksdagen 1975/76. 10 sami. Nr 3

FöU 1975/76:3

2

Vid de militära förbanden finns fritidslokaler av olika slag, såsom bibliotek
med läsrum, fotolaboratorier, studierum och musiklyssningsrum. Lokalerna
är av varierande storlek och standard. Personalvårdsbyrån följer förbandens
långsiktiga byggnadsplanering och bevakar att fritidslokalerna byggs ut och
rustas upp i erforderlig omfattning. Härutöver finns marketenterier, som
också skulle kunna hänföras till fritidslokaler men som inte hänförs till
personalvården.

Personalvården på regional och lokal nivå beräknas under budgetåret
1974/75 ha kostat inemot 20 milj. kr. För löpande budgetår föreligger inte
någon samlad budgetering, varför uppgift om beräknade kostnader saknas.
Fritidsverksamheten för värnpliktiga särredovisas inte. Kostnaderna härför
under föregående budgetår kan därför inte anges.

Marketenterierna och vissa andra aktiviteter har drivits av personalkassorna
vid förbanden. Kassornas överskott har i stor utsträckning använts
för trivselfrämjande åtgärder. På grund av väsentligt ändrade ekonomiska
förutsättningar för marketenteriverksamheten har enligt beslut av regeringen
den 18 maj 1973 driften förts över från personal kassorna till resp. lokal
förvaltningsmyndighet. Frågan om personal kassornas framtida ställning och
om den slutliga organisationen av marketenterirörelserna utreds f. n. av
försvarets materielverk i samråd med försvarsgrenscheferna, chefen för försvarsstabens
personalvårdsbyrå, försvarets civilförvaltning och försvarets rationaliseringsinstitut.

Efter den 1 juli 1973 har personalkassemedel endast i mycket begränsad
omfattning fått disponeras för personalvårdande ändamål. I stället har under
de senaste budgetåren särskilda medel ställts till förfogande för trivselåtgärder
som ersättning för uteblivna personalkassemedel. Då sådana medel
inte disponeras under budgetåret 1975/76 får förband, som enligt personalkassans
bokslut den 30 juni 1975 har banktillgodohavanden överstigande
50 000 kr., i stället - efter avräknande av detta belopp och eventuella skulder
-disponera 20 % av det överskjutande beloppet för trivsel främjande åtgärder.
Medlen får inte användas för investering i fasta tillgångar, såsom byggnader
och anläggningar, utan medgivande av försvarsgrenschef.

Ett betydelsefullt komplement till den militära personalvården är soldathemsverksamheten.
Soldathem finns på ett 40-tal garnisonsorter. De har
tillkommit på privat initiativ och drivs av soldathemsföreningar. Centralt
tillvaratas föreningarnas intressen av Svenska soldathemsförbundet.

Soldathemsverksamheten finansieras i huvudsak genom bidrag av allmänna
medel, kollekteroch inkomster av egen verksamhet. Från försvarshuvudtiteln
utgår bidrag till soldathemsrörelsens centrala organisation, soldathemsverksamheten
och soldathemsföreståndares löner samt till utbildning,
inventarier m. m. För innevarande budgetår uppgår detta bidrag till
650 000 kr. Medlen anvisas under anslaget till försvarsstaben.

Kommuner och landsting hare» allmänt intresse av att stödja olika former
av fritidsverksamhet i tätorterna. Ett ökat utbud av fritidsaktiviteter på en

FöU 1975/76:3

3

garnisonsort kommer också de värnpliktiga till godo. Situationen för de
värnpliktiga kräver emellertid att man på det lokala planet engagerar sig
mera direkt, när det gäller att tillgodose behovet av fritidssysselsättningar
för de värnpliktiga. Kommunerna lämnar visst stöd till soldathemsverksamheten.
De värnpliktiga får också ofta förmåner av olika slag i form av
rabatter o. d. vid utnyttjande av kommunal service.

På många håll förekommer ett regelbundet samarbete mellan kommunen
och vederbörande förband för att göra de värnpliktigas fritid mera innehållsrik.
Av intresse i detta sammanhang är det s. k. Östersundssystemet,
som tillämpas sedan några år tillbaka och där viss del av fritidsverksamheten
bekostas av förbanden och kommunen gemensamt genom rabattkort. Systemet
innebär i korthet följande:

Den värnpliktige kvitterar ut ett fritidskort från kommunen och erhåller
därvid ett häfte med 45 talonger till ett värde av kr. 1:50 per styck. För
detta betalar han 15 kr. En eller flera av dessa talonger gäller som inträde
till olika aktiviteter inom kommunen, till teaterföreningar, filmstudior, soldathemmet,
danskurser, olika fritidsanläggningar osv. Kommunens fritidsnämnd
betalar sedan de av arrangörerna inlämnade talongerna. Förbandet
betalar i sin tur 40 kr. till kommunen för varje löst fritidskort.

Andra kommuner har följt Östersunds exempel. Boden, Skövde, Gävle,
Uppsala, Linköping och Visby tillämpar ett liknande system men med varierande
priser och betalningsansvar.

Motionen

Det föreligger enligt motionen 1975:742 betydande brister när det gäller
fritidssysselsättning för de värnpliktiga på våra garnisonsorter. Lösningen
av fritidsfrågorna för ungdomen är - framhåller motionärerna - i första
hand en kommunal angelägenhet. Trots en helhjärtad satsning på fritidssysselsättning
har denna emellertid varit otillräcklig, beroende på att flera
av våra ”militärstäder” är för små för att ekonomiskt klara uppgiften på
ett tillfredsställande sätt. Motionärerna anför vidare:

Ett sådant exempel är Sollefteå kommun, där försvaret är den i särklass
största arbetsgivaren. Minst hälften av invånarna i tätorten (gamla Sollefteå
stad) är direkt eller indirekt beroende av de militära förbanden. Av en av
kommunens fritidsnämnd redovisad sammanställning för år 1974 framgår
att kommunens totala nettodriftkostnader för bad- och idrottsanläggningar
samt lokaler för kulturell verksamhet uppgår till ca 3,2 milj. kr. Vidare
har redovisats ett aktuellt investeringsbehov i idrotts- och kulturverksamhet
på ca 5 milj. kr. bl. a. för att de värnpliktiga skall kunna erbjudas något
så när motsvarande anläggningar som finns på de värnpliktigas hemorter.
Många värnpliktiga kommer från storstadsområden, där utbudet av anläggningar
och nöjesarrangemang är vida överlägset det Sollefteå kommun kan
erbjuda.

Visserligen svarar försvaret för huvudparten av en sådan kommuns skat -

FöU 1975/76:3

4

teintäkter men det är - framhåller motionärerna - med hänsyn till kommunens
totala underlag otillräckligt för att ge den kommunala service som
krävs. Motionärerna anser det synnerligen viktigt att den enskilde medborgaren
känner trivsel i sin omgivning och efterlyser ytterligare åtgärder
för att allmänt göra det trivsammare för ungdomen - inklusive de värnpliktiga
- i kommuner med militär utbildning. De förordar en lösning som
går ut på att kommuner med militär utbildning får särskilt statsbidrag för
ifrågavarande ändamål.

Remissyttrandena

När det gäller försvarets personalvård har överbefälhavaren den uppfattningen
att budgeterade behov i huvudsak kan tillgodoses och att målet
för verksamheten till större delen kan uppfyllas. Han erinrar om att medel
ur förbandens personal kassor tidigare fick användas för personalvårdsändamål.
Bortfallet av dessa medel innebär att förbandscheferna nu har mindre
resurser för att tillgodose de värnpliktigas behov av fritidsanordningar.

Det finns enligt överbefälhavaren ett kvarstående behov av insatser för
de värnpliktiga på fritidssektorn, krav som i stor utsträckning riktas mot
det civila samhället, dvs. kommunerna. Överbefälhavaren anför:

Det torde ankomma på kommunen i förbandsorten att svara för åtgärder
att fylla de värnpliktigas fritid med trivsamma och nyttiga aktiviteter i samma
mån som den har att svara för den civila ungdom som vistas i kommunen.
Huvuddelen värnpliktiga tjänstgör på annan plats än inom hemkommunen,
eftersom militär utbildning inte bedrivs inom alla kommuner.
Gotlandsförbanden och vissa Norrlandsförband måste till stor del rekryteras
från bl. a. Mälardalsområdet. Landets stora kommuner har i regel små förband
med ett relativt litet antal värnpliktiga, medan de stora förbanden
ligger i relativt små kommuner.

Överbefälhavaren är positiv till motionärernas förslag. Statliga bidrag skulle
möjliggöra ökade insatser från kommunernas sida och minska risken
för en ekonomisk snedbelastning i mindre bärkraftiga kommuner. Ett ökat
engagemang från kommunernas sida kan enligt överbefälhavaren dessutom
få den positiva effekten att förband och kommun knyts samman och att
klyftan civilt-militärt minskas.

De många värnpliktiga som gästar Boden under sin värnpliktstjänstgöring
har ett stort behov av fritidssysselsättningar, framhåller kommunstyrelsen
i Bodens kommun. Kommunstyrelsen anför vidare:

Bodens kommun har satsat stora resurser på fritids- och kultursektorn,
ca 9 % av de sammanlagda skatteinkomsterna eller omkring 6 milj. kr.
inklusive kapitaltjänstkostnader m. m. Under föregående år presenterades
en fritidsutredning, som föreslog speciella åtgärder avsedda att förbättra fritidsutbudet
för de värnpliktiga. Kommunen har också etablerat ett samarbete
med de militära myndigheterna, som pågår kontinuerligt och som syftar
till att bl. a. bevaka utvecklingen inom fritidsområdet och framlägga de

FöU 1975/76:3

5

förslag, som kan föranledas av eventuella förändringar av preferenser, önskemål,
utbud etc.

Det är - framhåller kommunstyrelsen - svårt för en kommun av Bodens
storlek att tillgodose alla de behov och önskemål som föreligger. Kommunstyrelsen
anser det dock angeläget att kommunen - liksom de militära
myndigheterna - gör vad som är möjligt. Statsbidrag till särskilda anordningar
för fritidssysselsättning för värnpliktiga är härvid ett angeläget önskemål
från kommunens sida.

Kommunstyrelsen i Skövde kommun upplyser att kommunens årliga kostnad
för den service som via kommunens fritidsstyrelse lämnas de värnpliktiga
kan uppskattas till ca 60 000 kr. Genom kulturnämndens försorg
får de värnpliktiga köpa biljetter till teater- och musikevenemang till reducerade
priser (samma priser som studerande och pensionärer). Med nuvarande
anslag anser kulturnämnden sig inte ha möjlighet att särskilt prioritera
arrangemang för värnpliktiga, ett förhållande som enligt nämnden
skulle radikalt förändras om statsbidrag för verksamheten kunde erhållas.

Sollefteå kommun är - i likhet med motionärerna - av den bestämda
uppfattningen att åtgärder måste vidtas för att allmänt göra det trivsamt
för ungdomen i kommuner med militära förband. Kommunstyrelsen, som
helt stöder motionärernas förslag, anför:

Inom kommunen är man medveten om att utbudet av fritidssysselsättningar
är av ringa omfattning i jämförelse med ”storstadsområdena” varifrån
många värnpliktiga kommer. Vidare är man medveten om att lösningen
av fritidsfrågorna för ungdomen i första hand är en kommunal angelägenhet.
Kommunen har därför under en längre tid varit beredd på att förbättra
fritidsförhållandena för ungdomen, inklusive de värnpliktiga.

Som exempel härpå kan nämnas, att beslut fattats om byggande av huvudidrottsplats
med bl. a. ishall. Av ekonomiska skäl har projektet ännu
inte kunnat förverkligas. Av samma orsak har frågan om byggande av fritidsanläggning
med tempererat bad fått anstå. Även frågan om anordnande
av fritidsgårdar har diskuterats. Önskemål har dessutom framförts om anläggning
av bowlinghall, utbyggnad av fritidsområde på Hallstaberget med
bl. a. motionshall samt byggande av nytt huvudbibliotek.

Befintliga fritidsanläggningar har i flera fall dimensionerats med hänsyn
till de militära förbanden. Kommunens totala nettodriftkostnader för dessa
anläggningar beräknas till ca 2 milj. kr. per år. Härav bedöms ca 400 000
kr. utgöra merkostnader för den ökade dimensioneringen.

Kommunens kulturnämnd uppskattar att ca 110 000 kr. av nämndens
totala budget kan hänföras till olika verksamheter för de värnpliktiga.

Utskottet

Man satsar inom försvaret en hel del på de värnpliktigas välfärd under
den tid de fullgör sin värnpliktstjänstgöring. Omsorgen gäller även deras

FöU 1975/76:3

6

behov av fritidssysselsättning. Som framgår av den förut lämnade redogörelsen
är ett stort antal personer inom försvaret på heltid sysselsatta med
personalvårdande verksamhet, som bl. a. går ut på att sörja för de värnpliktigas
rekreation under fritiden.

Det finns anledning att i detta sammanhang också peka på de frivilliga
och betydelsefulla insatser som görs i samma syfte, såsom soldathemsverksamheten
och föreningslivets aktiviteter på förbandsorten. De kompletterar
den militära personalvården.

Även kommuner och landsting stöder olika former av fritidsverksamhet
för de värnpliktiga. Det har på många håll utvecklats ett nära samarbete
mellan kommunen och vederbörande förband som bl. a. går ut på att ge
de värnpliktiga möjligheter till en mera innehållsrik fritid. Utskottet har
i det föregående redogjort för det s. k. Östersundssystemet som innebär
att fritidsaktiviteter av olika slag till viss del bekostas av vederbörande förband
och kommunen gemensamt genom rabattkort. Systemet tillämpas även
på andra garnisonsorter.

Trots de betydande insatser som alltså görs är det utan tvivel så att det
på sina håll föreligger vissa brister när det gäller fritidssysselsättningar för
de värnpliktiga. Situationen är inte densamma på alla orter med militära
förband. Utbudet av fritidsaktiviteter på en ort är bl. a. beroende av ortens
storlek. I större orter är behovet av särskilda åtgärder för värnpliktiga i
trivselfrämjande syfte inte lika påträngande som i mindre s. k. garnisonsorter.

I motionen 1975:742 redovisas förhållandena i Sollefteå, en kommun som
helt domineras av försvarets verksamhet. Kommunens insatser för att lösa
fritidsfrågorna för ungdomen har - framhåller motionärerna - inte räckt
till och detta beror enligt motionärerna på att Sollefteå liksom flera andra
garnisonsorter saknar ekonomiska resurser för att på ett tillfredsställande
sätt kunna klara den uppgiften. Motionärerna anser att kommuner där många
värnpliktiga får sin utbildning bör få statsbidrag för att kunna ge den service
som ungdomen inklusive de värnpliktiga har rätt att kräva.

De instanser som yttrat sig över motionen ger motionärerna rätt. Överbefälhavaren
anser att det finns ett behov av ytterligare åtgärder för de
värnpliktiga inom fritidssektorn, som det närmast ankommer på det civila
samhället - dvs. kommunerna - att tillgodose. Statliga bidrag skulle enligt
överbefälhavaren göra det möjligt även för mindre bärkraftiga kommuner
att göra en insats på detta område. De tre kommuner som har yttrat sig
över motionen är alla garnisonsorter och uttalar sig enhälligt till förmån
för motionärernas förslag.

Utskottet anser - liksom motionärerna - att samhällets åtgärder för att
motverka ungdomens fritidsproblem i första hand är en kommunal angelägenhet.
På orter där det finns militära förband kommer kommunens
insatser på fritidssektorn även de värnpliktiga till godo. När det gäller de
värnpliktiga är det självfallet av intresse för försvarsmakten att det på en
garnisonsort finns ett tillfredsställande utbud av fritidsaktiviteter. Man kan

FöU 1975/76:3

7

därför med visst fog göra gällande att staten, där så behövs, i någon form
bör lämna kommuner med militära förband ekonomiskt stöd för detta ändamål,
varvid möjliga insatser från föreningslivet bör tas till vara.

Motionärernas förslag om ett särskilt statligt stöd till kommunala investeringar
m. m. inom fritidssektorn har principiella aspekter som kan kräva
särskilda överväganden. Det är dessutom en rad faktorer som påverkar behovet
av fritidsaktiviteter för de värnpliktiga och förhållandena ändras efter
hand, t. ex. genom nya regler för nattpermission och för fria eller subventionerade
resor. Frågan om en särskild prövning enligt motionärernas förslag
och om formerna för en eventuell sådan prövning bör enligt utskottets mening
inte avgöras förrän statsmakterna tagit ny ställning till värnpliktsutbildningens
omfattning m. m. Förslag av betydelse för dessa beslut kan
förväntas från 1974 års försvarsutredning. Utskottet anser därför att försvarsutredningen
bör anmodas att bedöma behovet av ytterligare överväganden
och att föreslå de åtgärder som utredningen kan finna påkallade.

Med hänvisning till vad utskottet har anfört i det föregående hemställer
utskottet

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
har anfört med anledning av motionen 1975:742.

Stockholm den 28 oktober 1975

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s),
Gustafsson i Stenkyrka (c), Gustavsson i Ängelholm (s), Glimnér (c), fru
Sundström (s), herrar Karl Bengtsson i Varberg (fp), Brännström (s), Gustavsson
i Nässjö (s), herr andre vice talmannen Virgin (m), herrar Olsson
i Asarum (s), Gernandt (c), Hedberg (s), Björk i Gävle (c) och fru Ekelund
(c).