Med anledning av motion om stärkelseindustrins fruktvatten och mejeriernas vassle

Betänkande 1976/77:JoU25

JoU 1976/77:25

Jordbruksutskottets betänkande
1976/77:25

med anledning av motion om stärkelseindustrins fruktvatten och
mejeriernas vassle

Motionen

I motionen 1976/77:1238 av herr Wachtmeister i Johannishus (m)
hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära uppdrag för
naturvårdsverket att snarast utreda problemen kring tillgodogörandet av
stärkelseindustrins fruktvatten och mejeriernas vassle.

Motionären anför att man på vissa håll i landet låter infiltrera vassleavfall
från mejerier i marken, ett förfaringssätt som innebär vissa risker för
grundvattnet. Problemen med vassleavfallet är enligt motionären närbesläktade
med frågorna kring hanteringen av fruktvattnet från stärkelsefabrikerna.
Även detta innehåller organisk substans, som vid nedbrytning går hårt åt
vattnets syre.

F. n. leds fruktvattnet på sina håll direkt ut i havet, på andra håll infiltreras
det i lättare jordar. Tecken på förorening eller åtminstone risk för förorening
av grundvattnet har emellertid i sistnämnda fall visat sig, varför stärkelseproducenterna
själva låtit utreda frågan. Man har därvid kommit fram till att
fruktvattnet efter koncentrering borde kunna omhändertas av tankbilar för
direkt spridning på fälten. På så sätt skulle man kunna ta hand om ca 80 96 av
föroreningarna, och bara 20 % skulle släppas ut i avloppet.

De åtgärder som diskuterats i motionen, antingen de gäller utspridning av
koncentrerat fruktvatten eller utsläpp av delvis renat sådant i sjö eller
vattendrag, innebär alla enligt motionären ett slöseri med protein. 1 Holland
och Förbundsrepubliken Tyskland pågår försök med syfte att ta till vara
tillgångarna i fruktvattnet. Det synes som om en klar intressegemenskap
föreligger mellan dessa försök å ena sidan och å den andra den svenska
stärkelseindustrins avfallsproblem och mejeriernas vassleproblem. En
samordning av dessa intressen bör kunna nedbringa tiden för att nå avsett
resultat, därmed också den tid för vilken dispens måste beviljas. Initiativet till
en sådan samordning synes enligt motionären böra tas av naturvårdsverket.

Bakgrund

Vassle uppstår som biprodukt vid osttillverkning. F. n. produceras enligt
vissa beräkningar ca 570 000 ton vassle om året. Vanligen omvandlas vasslen
till pulver genom indunstning och torkning. Pulvret, som bl. a. innehåller
protein och kolhydrater, används inom livsmedelsindustrin eller för fram -

1 Riksdagen 1976/77. 16 sami. Nr 25

JoU 1976/77:25

2

ställning av djurfoder. Bl. a. på grund av avsättningssvårigheter tillvaratas
emellertid en del av vasslen ej utan behandlas som avfallsprodukt. Det
förekommer enligt uppgift från statens naturvårdsverk att den överblivna
vasslen filtreras i marken. Eftersom vasslen under nedbrytningsprocessen är
starkt syrekrävande, anses filtreringen innebära vissa risker för grundvattnet.
I miljöskyddslagen (1969:387) nämns bl. a. vassle som exempel på avloppsprodukt
som inte utan tillstånd får utsläppas i ytvattnet. I praxis beaktas även
skyddet för grundvattnet i samband med ärenden angående tillstånds- och
dispensprövning enligt miljöskyddslagen.

Problemen kring hanteringen av vassleavfallet har, som anförs i motionen,
delvis sin motsvarighet inom stärkelseindustrin. I Sverige finns f. n. sex
stärkelsefabriker, belägna i Blekinge och Kristianstads län. Fabrikerna ägs av
ekonomiska föreningar. Årsproduktionen uppgår totalt till ca 55 000 ton
stärkelse. Som råvara används ca 250 000 ton potatis. Produktionen utgör
omkring 60 % av det inhemska behovet. Potatis innehåller i det närmaste
80 % vätska, s. k. fruktsaft, vilket ger upphov till ett avloppsvatten med hög
föroreningshalt. Fruktsaften är ej lagringsduglig. Dessutom erhålls ett fast
fiberavfall, den s. k. pulpan. I likhet med vassleavfallet innehåller fruktvattnet
vissa näringsämnen som i och för sig är värdefulla vid framställning
av djurfoder m. m.

Vid statens naturvårdsverk, sektionen för skogs- och livsmedelsindustri,
har påbörjats viss undersökning av mejeriernas produktionsförhållanden och
de miljöproblem som är förknippade med mejeriernas spillprodukter över
huvud taget. Också vassleavfallet kommer därvid enligt uppgift att bli
föremål för uppmärksamhet.

De förut nämnda stärkelsefabrikerna har hos koncessionsnämnden för
miljöskydd ansökt om tillstånd enligt miljöskyddslagen till sin fortsatta
verksamhet. I ärendet har Sveriges stärkelseproducenters förening u.p.a. -huvudorganisation för stärkelsefabrikerna - redovisat vissa tekniska
lösningar beträffande omhändertagande av de olika processvattnen med
beräkningar av de investeringskostnader som de undersökta alternativen
skulle innebära. Enligt föreningen är endast det s. k. gödslingsalternativet
ekonomiskt rimligt. Detta innebär att avloppsvattnet utsprids som gödningsmedel
under icke vegetationsperiod. Från naturvårdsverkets sida hävdas att
ett sådant förfaringssätt inte är godtagbart, eftersom det bl. a. innebär risker
för förorening av yt- och grundvatten. Verket förordar för sin del ett alternativ
som innebär bl. a. att huvuddelen av fruktsaften indunstas och proteinet
utvinns för att ingå i t. ex. fodermedel. Genom indunstningen blir fruktsaften
lagringsduglig, vilket ger möjlighet till utspridning som gödsel på våren. Man
påpekar att indunstningsanläggningen under icke-kampanjtid borde kunna
användas för indunstning av mejeriernas vassle.

I sammanhanget förtjänar nämnas att man också inom den svenska
sockerindustrin uppmärksammat problemen kring hantering och tillgodogörande
av avloppsvatten. Visst utvecklingsarbete bedrivs på området i

JoU 1976/77:25

3

samverkan mellan näringen och styrelsen för teknisk utveckling (STU).
Verksamheten är inriktad speciellt på biologiska processer och produkter
samt på nyttiggörande av livsmedelsindustrins och jordbrukets avfall. Bl. a.
planerar man vid vederbörande utvecklingsföretag en anläggning för nyttiggörande
av ostvassle. Enligt uppgift har man där utarbetat två olika metoder
för omhändertagande av avfallsprodukter inom livsmedelsindustrin, den
s. k. symbaprocessen resp. anametprocessen. Stärkelseföreningen har gett
företaget i uppdrag att undersöka om anametprocessen kan tillämpas också i
fråga om stärkelseindustrins avloppsvatten.

Utskottet

I motionen 1238 hemställs att riksdagen hos regeringen begär att statens
naturvårdsverk får i uppdrag att snarast utreda problemen kring tillgodogörande
av stärkelseindustrins fruktvatten och mejeriernas vassle.

Som framgår av den föregående redogörelsen uppstår vassle som biprodukt
vid osttillverkning. Enligt vissa beräkningar producerar mejeriindustrin ca
570 000 ton vassle om året. En stor del av vasslen - vilken bl. a. innehåller
protein och kolhydrater - används efter viss bearbetning inom livsmedelsindustrin
eller vid framställning av djurfoder. Den del av vasslen som av olika
skäl, t. ex. avsättningssvårigheter, inte tillvaratas behandlas som en avfallsprodukt.
Enligt uppgift från naturvårdsverket förekommer det att vassleavfallet
filtreras i marken, något som anses innebära vissa risker, främst för
grundvattnet.

Problemen kring hanteringen av vassleavfallet har, som anförs i motionen,
delvis sin motsvarighet inom stärkelseindustrin. Också här är det fråga om ett
avloppsvatten som anses ha menliga effekter på miljön och som innehåller
vissa, i och för sig värdefulla näringsämnen.

Utskottet vill i sammanhanget nämna att också andra branscher inom
livsmedelsindustrin har likartade problem i fråga om hantering och tillgodogörande
av olika slags process vatten. Mot bakgrund härav har ett särskilt
utvecklingsbolag bildats, som i viss samverkan med styrelsen för teknisk
utveckling (STU) arbetar på att få fram metoder för nyttiggörande av
processvatten inom livsmedelsindustrin.

Som i det föregående redovisats har naturvårdsverket inlett en undersökning
angående förhållandena inom mejeriindustrin. Vidare är problemen
med stärkelseindustrins avfallsprodukter föremål för prövning i koncessionsnämnden
för miljöskydd, där landets samtliga sex stärkelsefabriker ansökt
om tillstånd enligt miljöskyddslagen till den fortsatta verksamheten. I detta
ärende har Sveriges stärkelseproducenters förening redovisat olika tekniska
lösningar beträffande hanteringen av processvattnen med beräkningar av de
investeringskostnader som de undersökta alternativen skulle innebära. Det
alternativ som enligt föreningen är ekonomiskt rimligt har naturvårdsverket
förklarat sig inte kunna godta med hänsyn till därmed förenade risker för

JoU 1976/77:25

4

förorening av yt- och grundvatten. Koncessionsnämndens beslut i ärendet
kan enligt uppgift väntas under sommaren 1977.

Utskottet vill för sin del framhålla att i motionen framförda synpunkter på
hanteringen av mejeri- och stärkelseindustrins avfallsprodukter aktualiserar
en viktig miljöfråga, nämligen skyddet av våra vattenresurser. Hithörande
problem förtjänar beaktande också mot bakgrund av att de nuvarande
formerna för hantering av avloppsvattnet synes innebära att värdefulla
näringsämnen inte tas till vara på det sätt som från olika synpunkter vore
önskvärt. Härutöver vill utskottet fästa uppmärksamheten på att överväganden
rörande de berörda företagens avfallshantering och eventuella krav på
kostnadskrävande investeringar ytterst kan få sysselsättningspolitiska effekter.
Med hänsyn till de olika och delvis motstridiga intressen som berörs av de
i motionen åsyftade problemen synes det enligt utskottets mening motiverat
med en mera övergripande undersökning av hithörande frågor. Inom ramen
för en sådan översyn kunde bl. a. nu pågående verksamhet vid naturvårdsverket
och utvecklingsarbetet inom berörda näringar samordnas och utvärderas.
Uppmärksamhet skulle därvid även kunna ägnas åt olika åtgärders
verkningar från sysselsättningssynpunkt. En intressant fråga som förefaller
värd att närmare studeras i sammanhanget är också möjligheten till
samverkan mellan mejeri- och stärkelseindustrin när det gäller utnyttjande
av indunstningsanläggningar. Från resurshushållningssynpunkt synes det
vidare önskvärt att man undersöker i vad mån ifrågavarande avfallsprodukter
i större utsträckning än hittills skulle kunna utnyttjas t. ex. inom fodermedelsindustrin.
Angående lämpliga former för nu förordad undersökning, som
bör kunna bedrivas skyndsamt, bör det ankomma på regeringen att fatta
beslut.

Vad utskottet anfört med anledning av motionen 1238 bör av riksdagen ges
regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1238 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om en samordnad
undersökning av problemen kring hantering och tillgodogörande
av mejeriindustrins vassle och stärkelseindustrins fruktvatten.

Stockholm den 19 april 1977

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

JoU 1976/77:25

5

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Lundkvist (s). Wachtmeister i
Johannishus (m), fru Theorin (s), herr Jonasson (c), fru Lundblad (s), herrar
Enlund (fp), Lindberg (s), Wictorsson (s), Andersson i Ljung (m), Olsson i
Edane (s), fru Fredrikson (c), herrar Strömberg i Vretstorp (s). Adolfsson (m)
och Johnsson i Mölndal (c).

GOTA B 53783 Stockholm 1977