med anledning av motion om spridning av kristen litteratur i Sovjetunionen

Betänkande 1978/79:UU17

UU 1978/79:17

Utrikesutskottets betänkande
1978/79:17

med anledning av motion om spridning av kristen litteratur i
Sovjetunionen

Motionen

I motionen 1977/78:1014 av Filip Fridolfsson och Tore Nilsson (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om att regeringen upptar
överläggningar med Sovjet för att öppna dess gränser för kristen litteratur.

Utskottet

Den ryska ortodoxa kyrkan drabbades hårt av de våldsamma inre
uppgörelser och den genomgripande samhällsomvandling som inleddes med
oktoberrevolutionen år 1917. Från att förut ha varit en dominerande
samhällsfaktor reducerades kyrkan på kort tid genom förföljelser och våld till
att bli en beträngd marginalföreteelse i det sovjetiska samhället. Sedermera
har religionsfrihet blivit officiellt påbjuden även i Sovjetunionen, men denna
frihet är i själva verket starkt kringskuren. Till följd av den statsdoktrin på
vilken Sovjetunionen är uppbyggd råder ett grundläggande motsatsförhållande
mellan religion och samhälle.

I den sovjetiska författning, som i omarbetat skick antogs i oktober 1977,
garanteras landets medborgare samvetsfrihet, och denna frihet definieras
som en rätt att utöva vilken religion som helst eller inte utöva någon religion
alls, bedriva religiösa kulter eller ateistisk propaganda. I praktiken har kyrkor
och trosriktningar mycket begränsade möjligheter till utåtriktad förkunnelse,
medan däremot det statsbärande partiets agitation liksom statsapparaten
aktivt stöder den i författningen särskilt omnämnda ateistiska propagandan.

Det finns otaliga vittnesbörd om en långtgående ofördragsamhet och ett
ideologiskt grundat motarbetande av fri religionsutövning i Sovjetunionen.
Förutom den uttryckliga sanktioneringen av ateistisk propaganda som
återfinns i författningen sägs det redan i ingressen till det kapitel däri som
handlar om grundläggande fri- och rättigheter att medborgarnas utnyttjande
av dessa rättigheter inte får inkräkta på samhällets och statens intressen. Bl. a.
sådan religiös verksamhet som syftar till att vinna nya anhängare anses
principiellt stridande mot dessa intressen. Det har även på senare år
förekommit att religiösa ledare fängslats för s. k. antisovjetisk verksamhet.
Alla motåtgärder från samhällets sida till trots har kyrkor och fria samfund i
Sovjetunionen på många sätt ådagalagt sin fortsatta livskraft.

Utskottet har flera gånger tidigare haft till behandling motioner som fäst

1 Riksdagen 1978/79. 9 sami. Nr 17

UU 1978/79:17

2

uppmärksamheten vid skilda former av åsiktsförtryck och kränkningar av
trosfriheten i olika länder, däribland Sovjetunionen (jfr UU 1973:6, UU
1975:11, UU 1975/76:16, UU 1977/78:7). Utskottet har därvid kunnat
hänvisa till att hävdandet av grundläggande mänskliga rättigheter sedan
länge utgör en av hörnstenarna i den svenska utrikespolitiken och att
regeringens strävanden i dessa sammanhang bärs upp av en stark folkopinion
i vårt land.

Sverige deltar sålunda mycket aktivt i det internationella arbete som pågår
för att främja skyddet av mänskliga lättigheter, såsom efterlevnaden av de
olika artiklarna i FN:s allmänna förklaring och båda konventioner om de
mänskliga rättigheterna, bland vilka yttrande-, mötes- och religionsfriheten
ingår som centrala element. Sverige har inom FN:s ram också verkat för
tillkomsten av en särskild FN-deklaration om avskaffande av alla former av
ofördragsamhet och diskriminering som riktas mot religioner eller trosuppfattningar.
Deklarationen i fråga avses utgöra ett första steg mot eliminering
av sådan intolerans och senare förhoppningsvis kunna följas av en konvention
i ämnet. Frågan har dock visat sig vara starkt kontroversiell, och FNarbetet
härpå har nu förhalats i sammanlagt 16 år.

Också i slutakten från den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen
(ESK), som tillkom år 1975 efter två och ett halvt års arbete och med
Sveriges aktiva deltagande, finns bland de principer som skall vara vägledande
för förbindelserna mellan de deltagande staterna artiklar om respekt för
mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, däri inbegripet tanke-,
samvets-, religions- och trosfrihet. När konkreta övergrepp mot oliktänkande
i Östeuropa i samhälleliga och religiösa frågor utifrån påtalats under
åberopande av dessa principer, har emellertid närmast berörda stater med
skärpa avvisat sådan kritik som otillåten inblandning i deras inre angelägenheter.

Det torde mot denna bakgrund få bedömas som utsiktslöst att i enlighet
med motionärernas önskan uppta regeringsförhandlingar med Sovjetunionen
i syfte att öppna dess gränser för införsel och spridning av biblar och
annan kristen litteratur. I den ideologiska avskärmningssituation som
kännetecknar Sovjetunionen är f. ö. även införseln av allmän litteratur,
tidskrifter och dagstidningar från länder utanför östblocket strängt begränsad
och övervakad.

Visserligen är bibeln inte någon i Sovjetunionen i och för sig förbjuden
skrift, men den får av allt att döma tryckas endast i mycket begränsade
upplagor och den tillhandahålls heller inte för öppen försäljning. Detsamma
gäller annan kristen litteratur. Den uppenbara bristen på biblar i förhållande
till den verkliga efterfrågan har bl. a. fått till följd en rad uppmärksammade
fall av införsel- eller smugglingsförsök, mot vilka de sovjetiska myndigheterna
energiskt ingripit. Det är dock veterligen inte förbjudet att införa en
bibel för personligt bruk i Sovjetunionen. Enligt vad utskottet erfarit har det
även förekommit att vissa kristna organisationer i västländer i några fall fått

UU 1978/79:17

3

sovjetmyndighetemas tillstånd att till officiellt godtagna kyrkosamfund i
Sovjetunionen översända mindre upplagor av bibeln. Dylika direktkontakter
mellan kyrkliga organisationer eller samfund synes erbjuda den bästa
möjligheten för att åtminstone i någon mån nå de syften som motionärerna
eftersträvar.

Motionen torde därmed få anses besvarad.

Utskottet hemställer

att riksdagen förklarar motionen 1977/78:1014 besvarad med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 5 december 1978

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Anna Lisa
Lewén-Eliasson (s), förste vice talmannen Torsten Bengtson (c), Anna-Lisa
Nilsson (c), Sture Palm (s). Georg Åberg (fp), Olle Göransson (s), Gunnel
Jonäng (c), Ingrid Sundberg (m), Sture Ericson (s). David Wirmark (fp), Karin
Söder (c), Jan Bergqvist (s), Bengt Silfverstrand (s) och Axel Andersson
(s).

GOTAB 58914 Slockholm 1978

'