med anledning av motion om skydd för handeln med Israel

Betänkande 1977/78:UU4

UU 1977/78:4

Utrikesutskottets betänkande
1977/78:4

med anledning av motion om skydd för handeln med Israel
Motionen

I motionen 1975/76:1147 av Gabrie! Romanus (fp) hemställs

att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla

1. om förslag till lagstiftning som motverkar ekonomisk diskriminering av
judar och israeliska foretag,

2. att den skall söka ingå sådana internationella överenskommelser som
skyddar handeln med Israel.

Motionären erinrar om att det från arabiskt håll sedan många år bedrivs en
kampanj som syftar till ekonomisk isolering av Israel samt att kampanjen
innebär att företag hotas med ekonomiska repressalier genom olika former av
bojkott, om de inte upphör med sina affärsförbindelser med Israel eller med
judar över huvud taget.

Bakgrund

Den i motionen åsyftade isoleringskampanjen mot Israel, som i allmänhet
brukar gå under namnet ”arabbojkotten”, inleddes redan i samband med
staten Israels tillkomst år 1948. Den var till en början i huvudsak begränsad
till sjöfarten på Israel, men vidgades i mitten av 1950-talet till att generellt
avse företag och organisationer som på något sätt kan anses bidra till att stärka
Israels ekonomi och krigspotential, såsom genom överföring av kapital och
teknisk ”know-how”, genom etablering av dotterföretag etc. Sådana företag
kan sålunda bli svartlistade och därmed i princip utestängda från allt
ekonomiskt utbyte med arabländerna.

Däremot är bojkotten som regel inte riktad mot företag som enbart bedriver
normal handel med Israel. Särskilda regler synes dock gälla i samband med
statlig upphandling i vissa arabländer vilka kan kräva att de företag som vill
delta i anbudstävlan skall underteckna en försäkran om att de inte har några
som helst förbindelser med Israel. Tillämpningen härav är dock inte
konsekvent genomförd.

Bojkotten har initierats och hålls samman av Arabförbundet, som omfattar
ett 20-tal stater, och den administreras av ett särskilt bojkottkontor i
Damaskus. Det åligger lokala bojkottkontor i de enskilda medlemsländerna
att insamla material och aktualisera frågan om svartlistning av företag som
kan bli föremål för bojkott. Företagen i fråga delges oftast misstankar om
sådant samröre med Israel som kan utgöra bojkottgrund och anmodas yttra
sig inom en viss tidsfrist. Två gånger per år hålls i Damaskus s. k.

1 Riksdagen 1977/78. 9 sami. Nr 4

UU 1977/78:4

2

bojkottkonferenser med företrädare för förbundets medlemsstater. Vid dessa
tas beslut om rekommendationer till medlemsstaterna om svartlistning av
företag eller om dessas avförande från tidigare svartlistning. Medlemsstaterna,
som har egna bojkottkontor med egen prövningsrätt, är dock inte
skyldiga att följa de centrala rekommendationerna. De lokala bojkottkontoren
utfärdar sålunda efter hand sina egna listor. Graden av följsamhet mot
de centrala rekommendationerna synes starkt variera mellan olika medlemsländer.
Företag som drabbas av bojkotten får i allmänhet inga direkta besked
därom utan är hänvisade till studium av de lokala bojkottlistor som
offentliggörs.

Sverige har aldrig officiellt erkänt vare sig bojkottens existens eller dess
berättigande.

Sedan bojkottens början torde ett 80-tal företag i Sverige vid någon
tidpunkt ha varit föremål för svartlistningsrekommendationer. Över hälften
av dessa har utgjorts av företag knutna till Kooperativa förbundet (KF) som
svartlistades år 1967, sannolikt på grund av en då genomförd försäljningskampanj
för israeliska varor. Denna svartlistning hävdes delvis åren
1971-1973 och blev helt upphävd sommaren 1976. Av övriga svartlistade
företag är ett 15-tal numera också avförda från den centrala svarta listan.
Ungefär lika många kvarstår där enbart av den anledningen att de utgör
dotterbolag i Sverige till utländska företag vilka utgör huvudföremål för
bojkotten. Härutöver kvarstår alltjämt ett fåtal mindre svenska företag och
organisationer som bojkottade.

I vilken mån den svenska handeln med Israel påverkats av bojkottåtgärderna
eller bojkotthotet låter sig svårligen fastställas. Trenderna i handelns
utveckling genom åren har kunnat tydas på olika sätt. Relativt få svenska
företag har direkt blivit utsatta för bojkotten. Emellertid torde man inte
kunna bortse från att bojkotthotet haft en allmänt avskräckande effekt på de
svensk-israeliska handelsförbindelserna. Delvis tycks detta ha samband med
bristande kännedom hos vissa företag om den närmare innebörden av de
arabiska bojkottbestämmelserna som i allmänhet inte tar sikte på vanligt
handelsutbyte. För att förbättra denna kännedom har från såväl myndigheternas
som vissa näringslivsorganisationers sida företagits olika slags informationsåtgärder.

Israeliska handelskammare eller intresseorganisationer har under senare år
i främst västeuropeiska och nordamerikanska länder på olika sätt verkat för
motåtgärder mot arabbojkotten och för skydd av handeln med Israel och
bl. a. påyrkat lagstiftning. Det torde dock endast vara i USA som lagstiftning
tillgripits för ändamålet. De främst kända fallen av officiella motåtgärder är
följande.

Viss lagstiftning infördes i början av år 1976 i den amerikanska delstaten
Kalifornien. Den uppges numera ha hävts sedan man på det federala planet i
USA f. n. är i färd med att införa en mer omfattande lagstiftning i samma
syfte.

UU 1977/78:4

3

En början hade gjorts i USA redan under den föregående amerikanska
administrationen, bl. a. genom att vissa regler hösten 1975 infördes i Export
Administration Act, vilka ålade företag skyldighet att till myndigheterna
rapportera varje mottagen förfrågan eller framställning som hade samband
med bojkotten. Under år 1976 togs i kongressen en rad initiativ syftande till
en skärpning av ifrågavarande lagstiftning och efter hand infördes även en
skyldighet för företag att rapportera i vad mån de tillmötesgått krav på
medverkan i bojkotten. Också i den amerikanska skattelagstiftningen
infördes vid denna tid vissa regler riktade mot bojkotten. -1 oktober 1976
tillkännagav president Ford i den då pågående valkampanjen, under tryck
från sin motkandidat Carter, att handelsdepartementet i fortsättningen även
skulle offentliggöra namnen på sådana företag som fallit undan för bojkottkrav.
Presidentkandidaten Carter förpliktade sig under valkampanjen att
verka för en längre gående lagstiftning mot arabbojkotten. - I juni i år har
kongressen antagit och president Carter undertecknat en lagstiftning som i
princip kriminaliserar varje amerikansk medverkan i bojkotten. Lagen
innehåller dock åtskilliga undantag. Lagen skall träda i kraft under senare
hälften av januari 1978. Den närmare tillämpningen av lagens förbud och
undantag skall under mellantiden klargöras i riktlinjer som alltjämt är under
utarbetande i det amerikanska handelsdepartementet. - Den amerikanska
lagstiftningen härom har nyligen häftigt angripits vid ett möte med arabiska
handelskamrar.

I Canada förutskickades genom en regeringsrepresentant hösten 1976 vissa
åtgärder för att undandra sådana företag, som underkastar sig bojkottbestämmelser,
statligt stöd. Företagen skulle åläggas rapporteringsskyldighet om
medverkan i bojkottåtgärder, och uppgifterna härom skulle komma att
publiceras. Någon lagstiftning med denna innebörd har dock inte kommit till
stånd i Canada. Däremot har inom det kanadensiska industri- och handelsdepartementet
i slutet av januari i år en intem instruktion utfärdats som
ålägger departementstjänstemän inom och utom landet att i samband med
handläggning av ärenden som inbegriper stöd till företag etc. förvissa sig om
att dessa inte underkastat sig bojkottbestämmelser och att rapportera alla
kända fall av bojkottbetingad diskriminering.

I Frankrike antog parlamentet i juni i åren tilläggsartikel till strafflagen som
förbjöd statstjänstemän eller statliga institutioner att på något sätt medverka
till ekonomisk diskriminering av etniska, rasmässiga, religiösa eller andra
skäl. Avsikten härmed torde ha varit att just komma åt arabbojkotten, bl. a.
genom att omöjliggöra statliga exportkreditgarantier för leveranskontrakt
ingångna av företag som deltar i bojkotten av Israel. En sådan specifik
tillämpning av lagen undanröjdes emellertid sju veckor senare genom en
officiell föreskrift utfärdad av den franske premiärministern, som därvid
uttryckligen hänvisade till nödvändigheten för Frankrike att i dagens
besvärliga ekonomiska läge mer än någonsin prioritera exporten och att

UU 1977/78:4

4

främja exportföretagens insteg på nya marknader, främst i världens oljeexporterande
länder. Ifrågavarande nya lagparagrafer skulle därför inte vara
tillämpliga på utfärdandet av exportkreditgarantier.

I en interpellationsdebatt i riksdagen den 9 november 1976 om den svenska
regeringens inställning till ekonomisk bojkott mot Israel framhöll handelsministern
Staffan Burenstam Linder bl. a. följande på en fråga om hans
beredvillighet att medverka till en kartläggning av i hur hög grad svenska
företag mötts av eller böjt sig för krav på ekonomiska sanktioner mot
Israel:

Regeringen förfogar inte över några medel att tvinga företag att redogöra
för vilka överväganden som betingat beslut av den typ som här avses. En
lagstiftning om uppgiftsskyldighet i detta avseende skulle i och för sig kunna
tjäna som en markering av att denna bojkott inte förankrats genom beslut av
FN:s säkerhetsråd och alltså ej har den svenska regeringens stöd. Mycket
starka skäl talar dock för att en sådan uppgiftsskyldighet skulle bli ineffektiv.
Att skilja överväganden av rent företagsekonomiskt slag från sådana som
betingats av bojkotthot är knappast görligt. Det är därmed sannolikt att en
lagstiftning om uppgiftsskyldighet i detta sammanhang inte skulle medföra
ökade möjligheter för Sverige att hävda svenska intressen eller verka för
folkrättens stärkande.

Det är beklagligt om ett enskilt svenskt företag tvingas agera på ett sådant
sätt att dess handlande utgör eller synes utgöra stöd för den ena parten i en
internationell politisk konflikt.

Utskottet

Arabstaternas ekonomiska bojkott av Israel har från arabisk sida motiverats
av det krigstillstånd som rått eller ansetts råda mellan dem och staten
Israel alltsedan denna upprättades år 1948. Ursprungligen berördes tredje
land i stort sett endast genom arabiska åtgärder mot sjöfarten på Israel.
Bojkotten utvidgades efter hand till att avse alla företag eller organisationeroavsett
deras hemvist - som på något sätt bidrar till att stärka Israels ekonomi
eller krigspotential. Därmed avses normalt inte vanlig handel. Bojkotten tar
sig uttryck antingen i påtryckningsåtgärder för att förmå företag att falla
undan för bojkottbestämmelserna eller i svartlistning av företag som anses ha
brutit mot bojkottreglerna. Den kommer därmed i konflikt med flertalet
länders intresse av en obehindrad utrikeshandel och försätter många företag i
tvångssituationer.

Bojkotten saknar förankring i beslut av FN:s säkerhetsråd och erkänns inte
av Sverige. Från regeringens sida har man funnit det beklagligt om företag
tvingats agera på ett sätt som utgör eller synes utgöra stöd för den ena parten i
en internationell politisk konflikt.

Det synes svårt att med säkerhet påvisa hur pass negativa följdverkningarna
varit för den svensk-israeliska handeln. Utskottet vill likväl för sin del
uttala sitt ogillande av de påtryckningar i detta syfte som förekommer och
uttrycka sin oro för bojkottens konsekvenser.

UU 1977/78:4

5

Erfarenheterna av hittillsvarande amerikansk lagstiftning på detta område
är ännu sparsamma och delvis motstridiga. Över huvud taget synes det svårt
att därav dra några bestämda slutsatser för svenskt vidkommande.

Det förefaller tveksamt om man kan komma till rätta med denna företeelse
på det sätt som föreslagits i motionen 1975/76:1147, dvs. genom lagstiftningsåtgärder.
Tvingande regler på detta område kan dessutom mycket väl
tänkas få en negativ effekt både på den svenska handeln med Israel och på
den svenska handeln med arabstaterna.

Så mycket angelägnare synes det vara att fortsätta och förbättra den
informationsverksamhet som inletts av svenska myndigheter och organisationer
för att klargöra hur bojkotten fungerar och skingra sådana missuppfattningar
som i vissa fall kan ha förorsakat en överdriven lyhördhet från
enstaka företags sida inför bojkottpåtryckningar.

Utskottet anser inte heller att riksdagen i dagens läge bör begära svenska
initiativ till internationella överenskommelser om skydd för handeln med
Israel, vilket också föreslagits i motionen 1147. Det finns ingenting som tyder
på att en sådan överenskommelse skulle vara möjlig att åstadkomma för
närvarande.

Den politiska händelseutvecklingen i Mellersta Östern kan efter hand leda
till att arabbojkottens förutsättningar förändras på mer eller mindre avgörande
sätt.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1975/76:1147.

Stockholm den 29 november 1977

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Anna Lisa
Lewén-Eliasson (s), förste vice talmannen Torsten Bengtson (c). Erik
Adamsson (s), Anna-Lisa Nilsson (c), Sture Palm (s), Georg Åberg (fp), Olle
Göransson (s), Gunnel Jonäng (c), Sture Korpås (c), David Wirmark (fp), Jan
Bergqvist (s). Carl Lidbom (s), Axel Andersson (s) och Birgitta Rydle (m).

Särskilt yttrande

av Georg Åberg och David Wirmark (båda fp):

I dagens läge, där nya perspektiv kan öppna sig i Mellersta Östernkonflikten,
kan finnas vissa skäl för Sverige att inta en avvaktande attityd.
Det borde emellertid vara självklart för Sverige att undersöka alla möjligheter
att motverka ekonomisk diskriminering av judar och israeliska företag. Detta

UU 1977/78:4

6

bör ske utan förutfattade meningar och utan onödig tidspillan, så att Sverige
har full beredskap att vid lämpligt tidpunkt vidta åtgärder i motionens anda.
Regeringen bör i detta perspektiv allvarligt pröva både frågan om lagstiftningsåtgärder
och möjligheten av att Sverige tar initiativ till internationella
överenskommelser om skydd för handeln med Israel.

1

I

I

■

GOTAB 57097 Stockholm 1977