med anledning av motion om riksdagens revision av statsförvaltningen

Betänkande 1976/77:KU4

KU 1976/77:4

Konstitutionsutskottets betänkande
1976/77:4

med anledning av motion om riksdagens revision av statsförvaltningen Motionen I

motionen 1975/76:928 av herr Fagerlund m. fl. (s) hemställs att riksdagen
föranstaltar om utredning av den framtida organisationen av riksdagens
revision av statsförvaltningen och därvid prövar de förslag som förs fram
i motionen.

I motionen understryks önskvärdheten av ett vidgat parlamentariskt engagemang
och inflytande beträffande revisionsverksamheten. Enligt motionärerna
bör utredas om inte revisionsverksamheten i stället för nuvarande
förfarande i fortsättningen bör utföras inom ramen för riksdagens utskottsorganisation.
Genom tillkomsten av fackutskottssystemet, vilket måste anses
ha fungerat väl, har det enligt motionen getts möjligheter att organisera
revisionsarbetet från nya utgångspunkter. I motionen lämnas en skiss över
hur revisionsarbetet kunde bli organiserat enligt de angivna riktlinjerna.

Över motionen har riksdagens revisorer och riksrevisionsverket (RRV) avgett
yttrande.

Gällande ordning

1 regeringsformens (RF) kapitel om kontrollmakten stadgas - 12 kap.
7 § RF - att riksdagen inom sig väljer revisorer att granska den statliga
verksamheten. Riksdagen kan besluta att revisorernas granskning skall omfatta
också annan verksamhet. Riksdagen fastställer instruktion för revisorerna.
Enligt 8 kap. 11 § riksdagsordningen (FO) skall riksdagens revisorer
vara tolv. De väljs för riksdagens valperiod. Bland revisorerna väljer
riksdagen en ordförande och en eller flera vice ordförande.

I propositionen 1973:90 med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning
m. m. (s. 225-226) erinras om att vissa delreformer rörande
revisorernas organisation och verksamhet genomförts under senare år (se
KU 1971:37). Grundlagberedningen underströk vikten av att värna om riksdagens
kontrollmakt och ansåg att denna kontrollmakt skulle kunna stärkas
genom en systematisk granskning inom riksdagsutskotten av utfallet av
beslutade reformer. Utskottens granskning skulle enligt beredningen kunna
präglas av större kontinuitet än den granskningskontroll som riksdagens
revisorer kan göra. Beredningen förordade emellertid att riksdagens särskilda
revisorsinstitution skulle behållas och föreslog inte några organisatoriska
ändringar av större betydelse beträffande denna.

Beträffande den statliga revisionsverksamheten i stort erinras i propo 1

Riksdagen 1976/77. 4 sami. Nr 4

KU 1976/77:4

2

sitionen om att denna tidigare hade en kameralt betonad inriktning, medan
tyngdpunkten numera ligger i en kontroll av den statliga verksamhetens
ändamålsenlighet och lönsamhet. Kontrollen har ett tvåfaldigt syfte, dels
eftersträvas att uppdaga och bota brister i myndigheternas organisation och
effektivitet, dels är målet att vinna kunskap om uppnådda resultat som
underlag för nya beslut från statsmakternas sida. Enligt departementschefen
var det naturligt att denna verksamhet leddes av regeringen. Departementschefen
framhöll emellertid vikten av att den av regeringen ledda redovisningsoch
kontrollverksamheten har ett komplement i en liknande aktivitet inom
riksdagen. 1 likhet med vad grundlagberedningen anförde ansåg departementschefen
att den nya, på ämnesindelning grundade utskottsorganisationen, väl
lämpade sig för en kontinuerlig granskning av resultatet av det statliga reformarbetet.
Enligt departementschefen låg även ett betydande värde i att en kontroll
av den expanderande statliga verksamheten kan utövasav ett i förhållande
till statsförvaltningen helt fristående och självständigt organ av den typ som
den nuvarande riksdagsrevisionen representerar. Ett sådant särskilt revisionsorgan
torde för riksdagens del ha en speciell uppgift att fylla i fråga om information
och granskning i ämnen som berör flera förvaltningsgrenar eller förvaltningen
över huvud taget och som inte lämpligen kan behandlas i de separata
fackutskotten. Liksom beredningen ansåg departementschefen att bestämmelserna
om riksdagens revisorer i det väsentliga borde kvarstå oförändrade.

Det kan tilläggas att beredningen inte funnit någon institutionell åtgärd
påkallad såvitt gällde kontakterna mellan riksdagens revisorer och det löpande
riksdagsarbetet. Riksdagen kan exempelvis på förslag av utskott ge
revisorerna särskilda utredningsuppdrag. Beredningen rekommenderade
emellertid återhållsamhet härvidlag.

Under riksdagsbehandlingen av grundlagsärendet gjordes ingen erinran
beträffande propositionens förslag i fråga om riksdagens revisorer.

I anslutning till grundlagsreformen, som började tillämpas i sin helhet
den 1 januari 1975, antog riksdagen bl. a. ny instruktion för riksdagens
revisorer att gälla från nämnda tidpunkt (KU 1974:65). Utskottet underströk
därvid, att riksdagen i olika sammanhang, inte minst under senare år, slagit
fast att riksdagens revisorer utgör ett väsentligt led i riksdagens kontrollmakt.
Utskottet erinrade i fråga om inriktningen av revisorernas verksamhet om
att enighet rått om att arbetet måste koncentreras till principfrågor och frågor
av mera allmän karaktär. I detta avseende hade 1970 års revisionsutredning
lämnat vissa konkreta förslag, vilka legat till grund för revisorernas arbete
under senare år. (Ang. 1970 års revisionsutredning hänvisas till riksdagstrycket
1971 sami. 2:3 Framställningar och berättelser.) Utskottet betonade
att revisionens möjligheter att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina betydelsefulla
uppgifter på ett avgörande sätt är beroende av de enskilda revisorernas
personliga insatser.

KU 1976/77:4

3

Remissyttrandena

Riksdagens revisorer, som avstyrker bifall till motionsyrkandet, har inte
kunnat finna att motionärerna anfört några omständigheter som ger riksdagen
anledning att ompröva sin endast för något år sedan intagna ståndpunkt
i fråga om den parlamentariskt förankrade revisionen av statsförvaltningen.
Enligt revisorerna måste tvärtom flera olägenheter anses förbundna
med den organisation och den inriktning av verksamheten som
motionärerna uttalar sig för. Revisorerna kan ej dela motionärernas uppfattning
att en fast parlamentarisk ledning av revisionsarbetet inte skulle
vara möjlig inom ramen för nuvarande ordning. Enligt revisorerna finns
en sådan möjlighet och utnyttjas även, men det är givet att formerna för
det personliga engagemanget från ledamöternas sida kan utvecklas och förändras
allteftersom ökad erfarenhet vinns av den djupgående omvandling
som statsrevisionen har undergått under senare år. Att lägga över revisionsverksamheten
på riksdagens utskott, som motionärerna förordar, skulle
enligt revisorerna betyda att ett stort antal riksdagsledamöter skulle få löpande
förvaltningsrevision som sitt egentliga riksdagsarbete. Den tid och
det intresse som dessa folkligt valda förtroendemän kunde ägna åt riksdagsarbete
av sedvanligt slag, åt annat politiskt arbete, åt kommunalt arbete
och åt kontakten med väljarkåren skulle enligt revisorerna bli mycket begränsad.
Erfarenheten visar att en intressekonflikt redan nu föreligger i fråga
om de revisorer som också är ordinarie utskottsledamöter. Hur denna fråga
lämpligen bör lösas förtjänar enligt revisorernas mening att närmare övervägas
i lämpligt sammanhang.

RRV erinrar om att i samband med antagandet av den nya grundlagen
inte någon ändring gjordes beträffande riksdagens revisorers ställning. Mot
bakgrund av den uppbyggnad som den svenska statsförvaltningen har -med självständiga ämbetsverk under regeringen - är det enligt RRV naturligt
och nödvändigt att regeringen har egna revisionsorgan till sitt förfogande.
Vid en bedömning av omfattningen av riksdagens revision måste man därför
enligt RRV:s mening utgå från att det sålunda finns en utvecklad intern revision
inom myndigheterna genom revisionskontor och andra enheter för internrevision
samt en i förhållande till myndigheterna extern revision genom RRV:s
verksamhet. RRV anser det i likhet med vad som anförs i motionen angeläget
att dubbelarbete inom revisionen undviks.

Pågående utredningar m. m.

Enligt regeringens bemyndigande haren särskild expertutredning övervägt
vissa frågor om gränsdragningen mellan förvaltningsrevision och rationaliseringsverksamhet
inom statsförvaltningen m. m. (ang. direktiven se 1975
års kommittéberättelse Fi 39). Resultatet av utredningarbetet har redovisats
i ett tidigare i år avgett delbetänkande (Ds Fi 1976:3). Frågan om riksdagens

KU 1976/77:4

4

revisorers verksamhet har inte direkt behandlats av utredningen men berörs
av vissa remissinstanser som yttrat sig över betänkandet, som f. n. övervägs
inom finansdepartementet.

Riksdagens revisorer har tillkallat en utredning bestående av två förvaltningsexperter
med uppgift att göra en översyn av personalorganisationen
inom riksdagens revisorers kansli. Enligt utredningens direktiv bör i forsta
hand behandlas frågan om den allmänna uppläggningen av revisionens arbete
och arbetsrutiner. Därvid bör en analys göras beträffande de revisionsärenden
som har behandlats av riksdagens revisorer under de senaste åren
med beaktande av det arbete som under samma tid har utförts av riksrevisionsverket.
Särskild hänsyn bör tas till riksdagsrevisorernas särställning
som riksdagens eget revisionsorgan och därmed deras parlamentariska förankring.
Syftet är att finna de mest rationella arbetsformerna, så att tillgänglig
sakkunskap kan utnyttjas utan att onödigt dubbelarbete förekommer.

Enligt uppgift beräknas utredningsarbetet vara slutfört i december detta

år.

Inom riksdagen arbetar en av talmanskonferensen tillsatt utredning bestående
av riksdagsledamöter från samtliga riksdagspartier med uppgift att
göra en allmän översyn av riksdagens arbetsformer. Utredningen har bl. a.
behandlat frågor om utskottsorganisationen och ärendefördelningen mellan
utskotten (se KU 1973:26 s. 75 och KU 1975/76:45).

Utskottet

Den i motionen behandlade frågan om ett överförande av riksdagsrevisorernas
verksamhet till riksdagens utskott anser utskottet i och för sig
vara av stort principiellt intresse. En sådan ordning skulle emellertid, som
riksdagens revisorer framhåller i sitt yttrande över motionen, innebära att
utskotten vid sidan av sina ordinarie beredningsuppgifter skulle tilldelas
en helt ny roll som gransknings- och kontrollorgan beträffande statsförvaltningen
i stort. I likhet med vad revisorerna anför anser utskottet det
vara tveksamt att för utskottens vidkommande införa ett system som skulle
ålägga utskotten eller vissa utskottsledamöter att utföra sådana förvaltningsrevisionsuppgifter
som nu ankommer på riksdagsrevisorerna. En annan
sak är självfallet, vilket också framhölls i samband med antagandet av den
nya grundlagen, att den nuvarande fackutskottsorganisationen väl lämpar
sig för en kontinuerlig granskning och uppföljning av de av riksdagen beslutade
reformerna på olika områden i samhället. Så sker även i betydande
utsträckning genom utskottens studiebesök och andra kontakter med myndigheter,
organisationer etc.

1 sitt yttrande har revisorerna påtalat att det kan uppkomma en intressekonflikt
i fråga om de revisorer som också är ordinarie utskottsledamöter
och att denna fråga förtjänar att närmare övervägas i lämpligt sammanhang.
Enligt utskottet torde den av talmanskonferensen tillsatta utredningen om

KU 1976/77:4

5

riksdagens arbetsformer vara oförhindrad att, om utredningen finner lämpligt,
ta upp denna fråga till prövning och för övrigt även andra frågor rörande
sambandet med riksdagens revisorer och utskotten.

Sammanfattningsvis anser utskottet med hänvisning till det anförda att
någon ändring beträffande riksdagsrevisorernas ställning inte f. n. bör komma
till stånd och avstyrker följaktligen motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76:928.

Stockholm den 9 november 1976

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

Närvarande: herrar Boo (c), Björck i Nässjö (m), Fiskesjö (c), Nordin (c).
Karlsson i Malung (s), Schött* (m), Gustafsson i Ronneby (s), Kindbom*
(c), Nyquist (s), fru Hammarbacken (c), fru Cederqvist (s), fröken Nilsson
(s), fru Stålberg (s), herrar Tarschys (fp) och Gustavsson i Ängelholm (s).

*Ej närvarande vid justeringen.