Med anledning av motion om renhållningen av trottoarer och gångbanor

Betänkande 1975/76:JoU6

JoU 1975/76:6

Jordbruksutskottets betänkande
1975/76:6

med anledning av motion om renhållningen av trottoarer och
gångbanor

Motionen

Yrkande

I motionen 1975:67 av herr Henmark (fp) hemställs att riksdagen beslutar
att medgivandet jämlikt 2 § renhållningslagen för kommun att ålägga fastighetsägarna
renhållningsskyldighet i fråga om gångbanor och annat för
gångtrafiken erforderligt utrymme utanför fastigheten upphör.

Motivering

Motionären erinrar inledningsvis om att kommunen enligt kommunala
renhållningslagen har att fullgöra den renhållningsskyldighet beträffande
allmän plats inom stadsplanelagt område som föreskrivs i 3 § allmänna ordningsstadgan.
Enligt 2 § renhållningslagen kan dock kommunen lägga över
renhållningsansvaret på fastighetsägare såvitt gäller gångbana eller annat
för gångtrafiken erforderligt utrymme utanför fastigheten. Motionären, som
redogör för frågans tidigare behandling (bl. a. 3LU 1970:90), anser att sedan
kommunsammanslagningsreformen nu genomförts skäl synes föreligga att
uppta frågan till förnyad prövning. Motionären framhåller att den tekniska
utrustning som den kommunala renhållningsorganisationen numera disponerar
över ger möjlighet till en rationell och likartad renhållning inom
ett samhälles olika delar. 1 de fall kommuner erbjudit sig att mot ersättning
överta renhållningsansvaret krävs enligt motionären att alla fastighetsägare
inom ett kvarter är eniga härom, varav följer att en enda villaägare inom
ett villakvarter kan förhindra den rationalisering av renhållningen som ett
kommunalt övertagande innebär. Motionären anser att det knappast finns
anledning att längre fortsätta med det rent manuella renhållningsarbete som
hittills utförts. Då enligt motionärens uppfattning teknikens utveckling gjort
det hittills gällande systemet orationellt och olämpligt anser han tiden nu
vara mogen för beslut i ärendet.

I samband med behandlingen av förevarande motion har jordbruksutskottet
uppvaktats av representanter för Sveriges fastighetsägareförbund och
Sveriges villaägareförbund.

Utskottet

Kommunernas handhavande av renhållningen regleras bl. a. av kommunala
renhållningslagen (1970:892). Enligt 1 § renhållningslagen åligger det

1 Riksdagen 1975/76. 16 sami. Nr 6

JoU 1975/76:6

2

kommunen att inom område med stadsplan fullgöra den skyldighet som
föreskrivs i allmänna ordningsstadgan (1956:617) att på allmän plats ombesörja
renhållning m. m. I 3 § allmänna ordningsstadgan beskrivs närmare
i vilket skick allmän plats inom stadsplanelagt område skall hållas. De åtgärder
som anges i detta stadgande är bl. a. renhållning, snöröjning, undanskaffande
av snö och is samt sändning. Enligt 2 § kommunala renhållningslagen
kan kommunen i stället ålägga ägare av fastighet inom område
med fastställd stadsplan att ombesörja rengöring m. m. Detta gäller dock
endast i fråga om gångbana eller annat för gångtrafiken erforderligt utrymme
utanför fastigheten.

Utskottet vill erinra om att frågan om fastighetsägares skyldigheter i förevarande
avseende under senare år vid ett par tillfällen har prövats av
riksdagen utan att föranleda någon åtgärd, nämligen vid 1970 års vårsession
i anledning av en fristående motion (1LU 1970:30) och vid samma års höstsession
i anledning av en motion i anslutning till propositionen med förslag
till bl. a. kommunal renhållningslag (3LU 1970:90). Tredje lagutskottet framhöll
för sin del att den utveckling som ägt rum, bl. a. på det tekniska området,
där för olika ändamål differentierade renhållningsredskap kommit fram, borde
föranleda att frågan om renhållningsskyldigheten beträffande gångbanorna
togs upptill nytt övervägande då förhållandena efter bl. a. kommunreformens
genomförande stabiliserats.

Med anledning av en likalydande motion vid 1974 års riksdag uttalade
utskottet (JoU 1974:50 s. 11) att utskottet för sin del fann det i motionen
framlagda förslaget i och för sig beaktansvärt. Mot bakgrund bl. a. av tredje
lagutskottets förenämnda, av riksdagen godkända, uttalande ansåg utskottet
emellertid det kunna förutsättas att frågan var uppmärksammad och skulle
komma att tas upp till omprövning när tiden härför ansågs mogen. Utskottet
förklarade sig inte ha tillräckligt underlag för att då kunna påyrka bifall
till motionen.

Enligt den nu aktuella motionen finns mot angiven bakgrund skäl att
uppta frågan till förnyad prövning. Motionären framhåller att teknikens utveckling
vad beträffar renhållningsmaskiner o. dyl. har gjort det nuvarande
systemet orationellt och olämpligt. I motionen påpekas vidare att en enda
fastighetsägare i ett villakvarter kan förhindra den rationalisering som ett
kommunalt övertagande av renhållning innebär.

Enligt utskottets mening finns vissa principiella och praktiska skäl som
talar för att kommunen bör ensam svara för renhållningen av gångbanor
o. dyl. Det kan sålunda med visst fog göras gällande att renhållningen
av allmän plats är en åtgärd som sker inte bara i den enskilde fastighetsägarens
utan också i hela samhällets intresse. Den omständigheten att renhållnings-
och snöröjningsmaskiner är förhållandevis dyra i inköp och drift
synes ägnad att försvåra en effektiv och rationell gångbanerenhållning med
enskilda fastighetsägare som huvudmän. Utskottet anser således det i motionen
framlagda förslaget i och för sig beaktansvärt. Med hänsyn främst

JoU1975/76:6

3

till de ekonomiska konsekvenser som förslaget skulle kunna innebära för
kommunerna vill utskottet emellertid inte på grundval av det nu föreliggande
materialet förorda en reform i åsyftad riktning. Enligt vad utskottet erfarit
har nämligen det stora flertalet kommuner i riket utnyttjat möjligheten
att ålägga fastighetsägare renhållningsskyldighet enligt 2 § renhållningslagen.
Frågan om ett kommunalt återtagande av renhållningsansvaret är således
enligt utskottets mening i hög grad en ekonomisk fråga vilken synes ha
visst samband med det kommunala avgiftssystemet över huvud taget. Utskottet
vill i detta sammanhang erinra om att bostadsministern den 15 maj
1975 tillsatt en utredning (B 1975:02) om avgiftssystemet för kommunalt
gatubyggande m. m. I utredningsdirektiven framhålls behovet av en översyn
av byggnadslagens regler om avgifter för gatubyggande o. dyl. med särskild
inriktning på ett rationellare avgiftssystem för stadsplanelagda områden.
Enligt direktiven bör utredningsmannen pröva skälen för att inrikta avgiftssystemet
på att åstadkomma en fördelning av kostnaderna efter nytta
inom större sammanhängande områden samt möjligheterna att låta avgiftssystemet
utvidgas till att omfatta mer än gatumark och gatubyggande. Om
praktiska möjligheter föreligger bör avgiftssystemet omfatta såväl anläggningskostnader
som driftskostnader.

Utskottet anser att det i motionen åsyftade problemet har ett nära samband
med de frågor som enligt det ovan anförda är föremål för utredning. Det
kan enligt utskottets mening antagas att utredningens arbete kommer att
få betydelse för de förhållanden som påtalas i motionen. På grund härav
finnér utskottet motionen f. n. ej påkalla någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar motionen 1975:67 utan åtgärd.

Stockholm den 21 oktober 1975

På jordbruksutskottets vägnar
UNO HEDSTRÖM

Närvarande: herrar Hedström (s). Magnusson i Tanum (s), fru Theorin (s),
herrar Jonasson (c), Wachtmeister i Johannishus (m)*, Wictorsson (s), Takman
(vpk). Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredrikson (c), fru Ohlin (s), herrar
Enlund (fp), Wikner (s)* och Andersson i Ljung (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

. ■■ t rii ... . - .

.

- . . ..'.".i '<•■. ■

i . . i,. ii ; -. ‘ : f:’0 •! ' i ■■ ■

> . . .. r; ■ . : !■■■: .

■ ■ i • ■' I .

,ä>; ; ’ k ' .iriin;,' . n . ■ .. nu .< ■

■

. .. - .i :x‘. ■ ' ni.-i:., ■ - ■-

, ''

■■ \: ! . •• 'i ■ - ■■ : i: i

.

*. .v: V•. >b;5£ \'»i

GOTAB 75 10113 S Stockholm 1975