med anledning av motion om reglerna för skydd av kommunala vapen

Betänkande 1977/78:LU28

LU 1977/78:28

Lagutskottets betänkande
1977/78:28

med anledning av motion om reglerna för skydd av kommunala
vapen

Ärendet

1 motionen 1977/78:1474 av Lars Gustafsson (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär ändring i nuvarande regler för registrering av kommunala
vapen så att ett av kommunens fullmäktige antaget vapen som anmälts till
patent- och registreringsverket för registrering automatiskt registreras där
utan prövning av statlig myndighet, i vad gäller vare sig vapenbeskrivning
eller vapenteckning.

Kulturutskottet har till lagutskottet inkommit med yttrande med anledning
av motionen. Yttrandet har fogats till detta betänkande som bilaga
1.

Gällande rätt

Regler om skydd för kommunala vapen finns intagna i lagen (1970:498)om
skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar. Enligt 1 § får i
näringsverksamhet svenskt kommunalt vapen eller beteckning som lätt kan
förväxlas därmed ej utan vederbörligt tillstånd användas i varumärke eller
annat kännetecken för varor eller tjänster. Med kommunalt vapen avses
enligt förarbetena till lagen såväl primärkommunala vapen som landskaps-,
läns- och häradsvapen.

I varumärkes- och mönsterskyddslagstiftningen finns bestämmelser till
skydd för bl. a. kommunala vapen som ansluter till regleringen i 1970 års lag.
Enligt 14 S varumärkeslagen (1960:644) för varumärke inte registreras om i
märket utan tillstånd har tagits in sådant kommunalt vapen, som enligt lag
eller författning inte får obehörigen brukas som varumärke, eller något som
lätt kan förväxlas med sådant vapen. På motsvarande sätt för enligt 4 §
mönsterlagen (1970:485) mönster inte registreras, om i mönster utan tillstånd
har tagits in svenskt kommunalt vapen eller något som lätt kan förväxlas
därmed.

Fram till år 1973 var det oklart i vilken utsträckning existerande
kommunala vapen var omfattade av rättsskydd enligt 1970 års lag. Samma
oklarhet rörande omfattningen av det rättsliga skyddet hade också kännetecknat
tidigare gällande lagstiftning på detta område. Frågan hade inte heller
ställts på sin spets i domstolspraxis. Det ansågs dock allmänt att endast vapen
som hade fastställts av Kungl. Maj:t eller som hade använts av ålder och
otvetydigt vunnit hävd åtnjöt rättsskyd enligt 1970 års lag. Några uttryckliga

1 Riksdagen 1977/78. 8 sami. Nr 28

LU 1977/78:28

2

bestämmelser om fastställelse av kommunala vapen hade visserligen aldrig
funnits men Kungl. Maj:t hade sedan medeltiden efter ansökan prövat
ärenden av detta slag. Till bilden hör att det från kommunalt håll hade i olika
sammanhang hävdats att ett kommunalt vapen borde anses vara rättsligen
skyddat i och med att kommunen antagit vapnet och att statlig fastställelse av
vapnet egentligen var onödig och saknade rättslig betydelse.

Oklarheten om vilka kommunala vapen som åtnjöt rättsskydd enligt 1970
års lag undanröjdes genom en lagreform år 1973(SFS 1973:405, prop. 1973:69,
LU 1973:17). Lagändringen, som trädde i kraft den 1 oktober 1973, innebar att
Kungl. Maj:ts befattning med ärenden rörande fastställelse av kommunala
vapen upphörde. 1 stället infördes ett system med central registrering av
sådana vapen. Någon registreringsskyldighet har dock inte ålagts kommunerna.
Däremot utgör enligt 1 8 i 1970 års lag registrering förutsättning för att
ett vapen skall komma i åtnjutande av det rättsskydd som lagen ger.
Registrering av vapen, som antagits av kommun, sker (1 a §) efter skriftlig
anmälan i register som förs för hela riket hos patent- och registreringsverket.
Det enda villkor som lagen ställer upp för att registrering skall få ske är att
yttrande från statens heraldiska nämnd har inhämtats innan beslut fattas om
antagande av vapnet. Prövningen i registreringsärendet är således av rent
formell natur.

Beträffande de vid 1973 års lagändring redan existerande vapnen föreskrevs
i övergångsbestämmelserna att kommunalt vapen, som tidigare hade
fastställts av Kungl. Maj:t, skulle utan särskild anmälan tas in i registret. För
vapen som inte fastställts men som använts av ålder och vunnit hävd gällde
att de behöll rättsskyddet under en övergångstid framtill utgången av år 1975
inom vilken tid de kunde fä registreras utan yttrande av heraldiska
nämnden.

Motionen

I motionen framhålls att den år 1973 införda ordningen innebär att
kommun tvingas inhämta yttrande från heraldiska nämnden beträffande ett
av fullmäktige antaget och heraldiskt fullt korrekt vapen och därvid inbetala
en avgift om 300 kr. till riksarkivet. Regeln innebär enligt motionen dessutom
en statlig överprövning av kommunens beslut om symbolen för sin
kommunala självstyrelse, något som motionären anser olämpligt. I motionen
hänvisas vidare till vissa problem som uppstått vid antagande av vapen för
Järfälla kommun. Motionären erinrar också om att i riksdagsdebatter
omnämnts ett flertal fall av tvivelaktig handläggning av heraldiska ärenden
från riksarkivets och heraldiska nämndens sida.

Enligt motionärens mening kan man med fog fråga sig, varför staten
genom heraldiska nämnden skall låta utföra en överprövning av kommunala
vapen. Just när det gäller själva symbolen för kommunen och därmed den
kommunala självstyrelsen borde någon prövning över huvud taget inte

LU 1977/78:28

3

förekomma. Motionären anser att det borde vara till fyllest att kommunen
anmäler sitt av fullmäktige antagna vapen till patent- och registreringsverket
för att få det skyddat. De kommuner som dock inte önskar anmäla sitt vapen
för skydd skall naturligtvis inte vara skyldiga att göra det.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid antagandet år 1973 av förslaget (prop. 1973:69) om införande av ett
system med central registrering av kommunala vapen anförde lagutskottet i
sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 1973:17) - efter en redogörelse för
det oklara rättsläget på området - att förslaget enligt vad utskottet kunde
finna utgjorde en väl genomförd avvägning mellan de olika intressen som
gjorde sig gällande på detta område. Utskottet framhöll vidare bl. a.
följande.

Den förordade lösningen innebär att den rådande osäkerheten angående
omfattningen av det rättsliga skyddet enligt 1970 års lag undanröjs. Detta
måste anses mycket tillfredsställande. Lösningen för också med sig att det blir
möjligt att få upplysning om vilka kommunala vapen som åtnjuter skydd
genom hänvändelse till registreringsmyndigheten. Detta blir till hjälp för
kommuner som är i färd med att anta nya vapen. Det föreslagna systemet
tillgodoser slutligen även kravet på att viss kontroll sker av att ett kommunalt
vapen konstnärligt överensstämmer med heraldiska principer och av att
sådant vapen inte lätt kan förväxlas med annat skyddat vapen. 1 sistnämnda
avseende präglas förslaget av en strävan att finna en lösning, som inte kan
komma att uppfattas som en obehörig statlig inblandning i den kommunala
självbestämmanderätten. Detta har föranlett den avvägningen att även för
det fall att statens heraldiska nämnd i avgivet yttrande avstyrkt antagande av
visst vapen, skall detta enligt förslaget inte utgöra något absolut hinder mot
att vapnet ändock antas och registreras. Föredragande statsrådet har i detta
sammanhang framhållit att han av flera skäl, bl. a. med hänsyn till den
positiva inställning som visats från kommunalt håll till det föreslagna
registreringssystemet, anser sig kunna utgå från att man framdeles i sådan
utsträckning kommer att beakta den heraldiska sakkunskapens synpunkter,
att syftet med förslag i denna del vinns (prop. s. 18). Utskottet ansluter sig helt
till denna bedömning, men vill för sin del ytterligare understryka det
angelägna i att nämndens ståndpunktstagande i dessa ärenden beaktas.
Beträffande nämndens yttranden vill utskottet vidare framhålla att eftersom
det är den sakliga tyngden av skäl för ståndspunktstagandet som skall vara
avgörande för kommunens beslut i frågan, måste i förekommande fall vissa
krav ställas på den i yttrandet anförda motiveringens utförlighet och
konsekvens.

LU 1977/78:28

4

Utskottet

Enligt 1 § lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella
beteckningar får i näringsverksamhet svenskt kommunalt vapen, som är
registrerat, inte utan tillstånd användas i varumärke eller annat kännetecken
för varor eller tjänster. Med kommunalt vapen avses enligt förarbetena till
lagen såväl primärkommunala vapen som landskaps-, läns- och häradsvapen.
Registrering av kommunalt vapen sker efter skriftlig anmälan i register, som
förs för hela riket av patent- och registreringsverket. Det enda villkoret som
lagen ställer upp för att registrering skall få ske är att yttrande från statens
heraldiska nämnd har inhämtats innan beslut fattas om antagande av
vapnet.

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i
ovannämnda bestämmelser så att ett av kommunen antaget vapen kan
registreras utan prövning av statlig myndighet i fråga om vapenbeskrivning
eller vapenteckning. Till stöd för yrkandet anför motionären att gällande
regler innebär en statlig överprövning av kommunens beslut om symbolen
för dess kommunala självstyrelse. Enligt motionärens mening kan man med
fog fråga sig, varför staten genom heraldiska nämnden skall utföra en sådan
överprövning. Just när det gäller själva symbolen för kommunal självstyrelse
borde någon statlig prövning inte få förekomma. För att ett av kommunfullmäktige
antaget vapen skall komma i åtnjutande av det skydd som 1970 års
lag ger borde det enligt motionären vara till fyllest att kommunen anmäler
vapnet till patent- och registreringsverket för registrering.

Med anledning av vad motionären sålunda anfört vill utskottet till en
början erinra om att det nuvarande systemet med en central registrering av
kommunala vapen infördes så sent som år 1973. Dessförinnan var statens
befattning med de kommunala vapnen inte reglerad i lag. Kungl. Maj:t
prövade dock enligt gammal hävd efter ansökan frågan om fastställelse av
sådana vapen. Kungl. Maj:ts beslut om fastställelse fattades på grundval av
yttrande av statens heraldiska nämnd. Enligt då rådande rättsuppfattning
ansågs endast de av Kungl. Majit fastställda vapnen samt sådana kommunala
vapen som använts av ålder och otvetydigt vunnit hävd åtnjuta skydd enligt
1970 års lag (och tidigare gällande lagar på området) mot obehörig användning
i näringsverksamhet. Från kommunalt håll hade dock i olika sammanhang
hävdats att ett kommunalt vapen alltid borde anses vara rättsligt skyddat i
och med att kommunen antagit vapnet och att statlig fastställelse saknade
rättslig betydelse. I riksdagen hade också vid flera tillfällen yrkats att Kungl.
Maj:ts fastställelseprövning skulle, såsom varande ett intrång i den kommunala
självbestämmanderätten, snarast upphöra. 1973 års reform tillkom för
att undanröja den oklarhet som sålunda rådde om vilka vapen som
omfattades av skyddet i 1970 års lag och för att tillmötesgå kraven från
kommunalt håll om ett slopande av Kungl. Maj:ts fastställelseprövning.

Utskottet vill vidare stryka under att gällande regler inte innebär att en

LU 1977/78:28

5

kommun är skyldig att registrera sitt vapen. Registreringen utgör emellertid
en förutsättning för att vapnet skall komma i åtnjutande av skydd mot
obehörig användning i näringsverksamhet. Bestämmelsen om att kommunen
måste inhämta yttrande från statens heraldiska nämnd har tillkommit i
syfte att tillgodose önskemålet att kommunalt vapen uppfyller de krav som
bör uppställas från heraldisk synpunkt och för att undvika risken för
förväxlingsbarhet med annat skyddat vapen. Det bör emellertid observeras
att det inte föreligger någon skyldighet för kommunen att följa heraldiska
nämndens yttrande. Även om nämnden avstyrkt antagande av ett visst
vapen utgör detta förhållande inte något formellt hinder för kommunen att
anta vapnet och att sedan få det registrerat. Utskottet vill betona att
registreringen är en rent formell åtgärd och att patent- och registreringsverket
följaktligen inte äger gå in i prövning av huruvida kommunen följt heraldiska
nämndens yttrande eller i annan sakprövning.

1 likhet med kulturutskottet anser lagutskottet det rimligt att ett vapen,
dvs. en symbol av heraldisk natur, granskas från heraldisk synpunkt innan
det antas. Med den utformning som bestämmelserna har fått kan en sådan
granskning enligt utskottets mening inte heller gärna uppfattas som en
obehörig statlig inblandning i den kommunala självbestämmanderätten.
Tilläggas bör också att Svenska kommunförbundet ställde sig helt bakom
1973 års reform. Med hänsyn till det anförda ansluter sig utskottet till
kulturutskottets ståndpunkt (se bilaga 1) att den i motionen föreslagna
ändringen i nuvarande regler för registrering av kommunala vapen inte bör
genomföras.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att i 1973 års lagstiftningsärende
såväl departementschefen som riksdagen (LU 1973:17) förklarade sig kunna -med hänsyn till den positiva inställning som visats från kommunalt håll till
det nya registreringssystemet - utgå från att kommunerna framdeles skulle i
sådan utsträckning komma att beakta den heraldiska sakkunskapens
synpunkter att syftet med kravet på inhämtande av heraldiskt yttrande blev
tillgodosett. Vad som sålunda anfördes vid bestämmelsernas antagande
finner utskottet alltjämt äga giltighet.

På anförda skäl hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionen 1977/78:1474.

Stockholm den 25 april 1978

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

LU 1977/78:28

6

Närvarande: Ivan Svanström (c), Lennart Andersson (s), Martin Olsson (c),
Elvy Nilsson (s), Bernt Ekinge (fp), Sonja Fredgardh (c), Åke Gillström (s)*,
Bo Siegbahn (m), Ingemar Konradsson (s), Marianne Karlsson (c), Owe
Andréasson (s), Anne-Marie Gustafsson (c), Bengt Silfverstrand (s), Joakim
Ollén (m)* och Birgitta Johansson (s).

LU 1977/78:28

7

Kulturutskottets yttrande Bilaga i

1977/78:3 y

över motionen 1977/78:1474 om reglerna för skydd av kommunala
vapen

Till lagutskottet

Genom beslut den 28 februari 1978 har lagutskottet anmodat kulturutskottet
att avge yttrande över motionen 1977/78:1474 av Lars Gustafsson (s)
om reglerna för skydd av kommunala vapen.

Kulturutskottet får med anledning härav anföra följande.

Heraldiken, dvs. läran om vapenväsendets uppkomst och utveckling
m. m. samt om vapenbildernas sammansättning, hör till de historiska
hjälpvetenskaperna och är en viktig källa för den historiska och genealogiska
forskningen. Inom heraldiken finns ett regelsystem som inte kan tillämpas
utan ingående sakkunskap. I den mån en kommun önskar anta ett vapen,
dvs. en symbol av heraldisk natur, och vili ha detta vapen officiellt registrerat,
är det enligt utskottets mening rimligt att det önskade vapnet före registreringen
granskas från heraldisk synpunkt. Detta tillgodoses i nuvarande
bestämmelser som innebär att kommun som vill ha ett vapen registrerat skall
anmäla detta hos patent- och registreringsverket och vid sin anmälan foga
bl. a. yttrande av statens heraldiska nämnd.

Utskottet vill vidare påpeka att ett vapen kan registreras även om
heraldiska nämnden gjort invändningar. Det nuvarande systemet bygger
nämligen på den förutsättningen att en kommun som vill ha ett vapen
registrerat kommer att rätta sig efter de synpunkter som den sakkunniga
heraldiska myndigheten anför. Påpekas bör också att de nuvarande reglerna
om central registrering inte innebär någon skyldighet för en kommun som
önskar anta ett vapen att också låta registrera detta. Däremot är registrering en
förutsättning för att rättsskydd skall föreligga i enlighet med bestämmelserna
i lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar.

Utskottet, som får erinra om att utskottet i betänkandet KrU 1977/78:4
avstyrkt en motion om en organisatorisk förändring beträffande statens
heraldiska verksamhet och att riksdagen därefter avslagit denna motion,
anser att den i motionen 1977/78:1474 föreslagna ändringen i nuvarande
regler för registrering av kommunala vapen inte bör genomföras. Utskottet
anser alltså att motionen bör avstyrkas av lagutskottet.

Stockholm den 30 mars 1978

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

LU 1977/78:28

8

Närvarande vid ärendeis slutbehandling: Georg Andersson (s), Per Olof
Sundman (c), Ingemar Leander (s), Olle Eriksson (c), Ingegärd Fraenkel (fp).
Tyra Johansson (s), Karl-Eric Norrby (c), Lars-Ingvar Sörenson (s), Ingrid
Diesen (m), Kerstin Göthberg (c), Lennart Bladh (s), Catarina Rönnung (s),
Lars Ahlmark (m), Helge Klöver (s) och Börje Stensson (fp).

GOTAB 57851 Stockholm 1978