Med anledning av motion om regler för start och landning med privatplan på sjöar

Betänkande 1979/80:JoU2

JoU 1979/80:2

Jordbruksutskottets betänkande
1979/80:2

med anledning av motion om regler för start och landning med
privatplan på sjöar

Motionen

Yrkande

1 motionen 1978/79:1460 av Christer Nilsson (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
riktlinjer och lagstiftning angående start och landning med privata flygplan på
sjöar.

Motivering

Motionären påpekar att det blir allt vanligare att privata flygplan använder
sjöar för start och landning. Flygverksamheten kan komma i konflikt med
naturvårdsintressen och människors behov av rekreation. Enligt motionen
råder oklarhet om vilka juridiska regler som gäller på detta område. Start- och
landningsförbud kan meddelas av luftfartsverket i samråd med vederbörande
länsstyrelse men har sannolikt meddelats i mycket begränsad utsträckning.
Motionären anser det angeläget att regeringen kartlägger de olika problem
som är förknippade med att privata flygplan startar och landar på sjöar. Vidare
bör regeringen utfärda riktlinjer eller föreslå lagstiftning för att förhindra
konflikter mellan privat flygverksamhet å ena sidan och naturvårds- och
rekreationsintressen å andra sidan.

1 ärendet har skrivelser inkommit från Svenska Allmänflygföreningen
SPAF och från Experimental Aircraft Association, EAA. Vidare har
luftfartsverket under hand lämnat synpunkter och upplysningar angående i
motionen berörda frågor.

Utskottet

I förevarande motion framhålls behovet av riktlinjer och lagstiftning i fråga
om start och landning med privata flygplan på sjöar.

Enligt vad utskottet inhämtat spelade sjöbaserat flyg en viktig roll under
det civila trafikflygets uppbyggnadsskede. Sjöflygplan användes sålunda
tidigare i stor utsträckning för t. ex. ambulans-, person- och materialtransporter
i väglösa områden och i skärgårdarna. Sjöflygplanens roll i detta
sammanhang har under de senaste årtiondena delvis övertagits av helikoptern.
Flygplan som kan operera från sjöar och vintertid från sjöisar utgör dock

1 Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 2

JoU 1979/80:2

2

framfor allt i norra Sverige fortfarande en viktig faktor för samhällsfunktionerna.
I vissa delar av landet är sjöar och sjöisar de enda till buds stående
landningsplatserna.

Antalet flygplan och helikoptrar som kan landa på vatten uppskattas av
luftfartsverket till omkring 100 i hela landet. Av dessa är flertalet baserade
norr om Mälardalen. Ett 60-tal används i sådan verksamhet som i luftfartsförfattningarna
betecknas som linjefart eller annan luftfart i förvärvssyfte.
Luftfart utan förvärvssyfte kan avse dels flygverksamhet av särskild art (t. ex.
räddningsflyg), dels ren privatflygning. Det förtjänar framhållas att den
sistnämnda kategorin bl. a. omfattar det fallet att ett företag med eget eller
förhyrt flygplan utför interna person- eller godstransporter eller bedriver
reklam för egna produkter. Av motionen framgår ej med säkerhet vilket slags
flygverksamhet som åsyftas med begreppet ”privat flygplan”.

Sjöpiloter genomgår utöver gängse flygutbildning en speciell sjöflygutbildning
som anordnas under kontroll av luftfartsverket och omfattar ca 10
timmar. Efter avslutad utbildning skall flygprov avläggas inför kontrollant
som utsetts av luftfartsinspektionen.

Vad beträffar behovet av lagstiftning m. m. rörande sjöbaserad flygverksamhet
får utskottet framhålla att luftfartskungörelsen (1961:558) innehåller
bestämmelser som möjliggör för berörda myndigheter att reglera flygverksamheten
inom visst område med hänsynstagande till allmänna intressen.
Enligt 68 § nämnda kungörelse får sålunda luftfartsverket efter samråd med
länsstyrelsen meddela förbud för luftfartyg att utan verkets tillstånd landa
inom visst område om det finnes påkallat med hänsyn till samfärdsel, fiske
eller annan näring, naturskydd eller friluftsliv.

I paragrafens andra stycke erinras om att det i reglementena för vissa
nationalparker stadgats förbud mot landning inom nationalparken.

Enligt 3 § samma kungörelse får luftfartsverket, om det är påkallat med
hänsyn till naturskydd eller friluftsliv, förordna att luftfartyg under viss del av
året inte får ta flygväg inom visst område. Förordnande skall meddelas efter
samråd med bl. a. länsstyrelsen.

1 anslutning till luftfartskungörelsen har luftfartsverket utfärdat särskilda
tillämpningsföreskrifter. (Bestämmelser för civil luftfart BCL-D 1.2.) Dessa
innehåller detaljerade regler angående start och landning på annat område än
godkänd flygplats. Innan flygning företas på tillfällig start- och landningsplats
skall i vissa fall tillstånd inhämtas av vederbörande polisstyrelse. Som
exempel på sådana situationer anges i föreskrifterna bl. a. landning i närheten
av friluftsbad, sportanläggning, nöjesplats och vattenområde med omfattande
småbåtstrafik.

Av betydelse i sammanhanget är också reglerna i sjötrafikförordningen
(1962:150), som bl. a. ger länsstyrelsen möjlighet att begränsa eller förbjuda
användningen av vattenområde för t. ex. nöjestrafik med båtar om det är
påkallat av miljövårds- eller säkerhetsskäl. Enligt vad utskottet erfarit har
dessa bestämmelser i praxis kommit att tillämpas även i fråga om start och

JoU 1979/80:2

3

landning med sjöflygplan.

Det kan tilläggas att länsstyrelsen i Norrbottens län i samråd med statens
naturvårdsverk tillsatt en fjällplaneringsgrupp som undersökt vissa frågor
kring flygverksamheten i länet. I en rapport 1977 med titeln Översiktsplanering
BD län Fjällområdet har länsstyrelsen presenterat mål, riktlinjer och
handlingsprogram rörande flygtrafiken inom länets fjällområden.

Utskottet finnér med hänsyn till det anförda att motionärens önskemål om
lagstiftning och riktlinjer rörande sjöbaserad flygverksamhet i huvudsak får
anses tillgodosedda. Något särskilt riksdagsinitiativ rörande de formella
förutsättningarna för reglering och kontroll av ifrågavarande verksamhet
synes därför inte påkallat. Utskottet kan emellertid så till vida instämma med
motionären att flygverksamheten även i fortsättningen bör följas med
uppmärksamhet från ansvariga myndigheters sida. För att förebygga konfliktsituationer
av det slag motionären antytt är det enligt utskottets mening
bl. a. angeläget att länsstyrelserna i sin allmänna naturvårdsplanering beaktar
skyddsbehovet för sjöar och vattendrag samt vidtar åtgärder för att åstadkomma
nödvändiga skyddsföreskrifter i här åsyftat hänseende. Då förutsättningar
redan finns att med initiativ på regional nivå komma till rätta med de
problem motionen tar upp bör denna inte föranleda någon ytterligare åtgärd
från riksdagens sida.

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar motionen 1978/79:1460 utan vidare åtgärd.

Stockholm den 8 november 1979

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Näivarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s). Arne Andersson i Ljung
(m). Börje Stensson (fp), Grethe Lundblad (s),* Hans Wachtmeister (m), Sven
Lindberg (s), Åke Wictorsson (s),* Sven Eric Lorentzon (m), Gunnar Olsson
(s). Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Esse Petersson (fp). Lennart
Brunander (c) och Jan Fransson (s).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.