Med anledning av motion om registrering av internationella konventioner m. m. på natur- och miljövårdsområdet

Betänkande 1975/76:UU4

UU 1975/76: 4

Utrikesutskottets betänkande
1975/76:4

med anledning av motion om registrering av internationella konventioner
m. m. på natur- och miljövårdsområdet

Motionen

I motionen 1975:1160 av herr Lothigius (m) hemställs

”att riksdagen hos regeringen begär sådan registrering av internationella
konventioner och resolutioner på natur- och miljövårdsområdet som ansluter
sig till IUCN Law Center’s System”.

Motionären nämner ett dussintal internationella organisationer, vilka helt
eller delvis sysslar med natur- och miljövårdsfrågor, och hävdar att någon
samlad överblick över eller uppföljning av alla de resolutioner som antas
inom dessa organisationer knappast existerar. ”1 viss mån gäller detta även
konventionerna. Takten i ratificeringarna är ofta långsam”, heter det vidare
i motionen.

Utskottet

1 april 1975 framlade den till jordbruksdepartementet knutna beredningen
för samordning av nationella och internationella insatser på miljövårdsområdet
en översiktlig beskrivning av internationella organisationers verksamhet
inom ifrågavarande område. Av översikten framgår att det finns ett
mycket stort antal internationella och regionala organisationer eller mera
tillfälliga konferenser vilka helt eller delvis befattar sig med natur- och miljövårdsfrågor.
Somliga av dessa är mellanstatliga organisationer, andra är
enskilda eller interparlamentariska, och även blandformer finns. Det gäller
i första hand Förenta nationerna, dess särskilda miljöprogram (UNEP) liksom
flertalet av FN:s fackorgan och regionala kommissioner, UNCTAD,
UNDP, IAEA, Världsbanken, GATT m. fl. Det gäller regionala organisationer
som OECD, Europarådet, EG, EFTA och Nordiska rådet, och det
gäller en rad halvofficiella eller privata djur- och växtskyddsorganisationer
liksom ett antal special konferenser (såsom FN:s havsrättskonferens, den
europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen och den kommande FNkonferensen
om den mänskliga boendemiljön) etc. Redan denna exemplifiering
ger en uppfattning om miljöskyddsarbetets mycket stora spännvidd
och skiftande karaktär.

Inom ramen för de internationella organisationerna eller som följd av
specialkonferenserna har hittills omkring 50 miljökonventioner utarbetats.
Den principdeklaration som antogs av FN:s miljökonferens i Stockholm
år 1972 syftade bl. a. just till att främja tillkomsten av sådana internationella

1 Riksdagen 1975/76. 9 sami. Nr 4

UU 1975/76:4

2

överenskommelser. Som motionären påpekar har emellertid ratificeringstakten
beträffande flera av dessa miljökonventioner varit långsam.

Vid FN:s miljöstyrelses tredje session våren 1975 tog jordbruksministern
Svante Lundkvist i det svenska generaldebattsinlägget utförligt upp den
dåliga anslutningen till de internationella miljökonventionerna och gav konkreta
förslag på åtgärder som kunde vidtas av FN:s miljösekretariat för
att påskynda anslutningen. Den svenska delegationen tog därefter initiativ
till en särskild resolution i ämnet, som antogs enhälligt. I resolutionen uppdrogs
åt miljösekretariatet att årligen rapportera om vilka länder som har
biträtt eller under året ämnar biträda konventionerna och att bistå de stater
som så önskar med utformningen av lagar eller andra åtgärder som må
erfordras för att dessa stater skall kunna ansluta sig till konventionerna.
- För att ytterligare understryka frågans vikt har Sverige under hösten i
FN:s generalförsamlings andra utskott uttryckt bekymmer över att så få
länder hittills tillträtt konventionerna och där tagit initiativ till en resolution
av i huvudsak samma innebörd som den av miljöstyrelsen antagna.

Den registrering av internationella konventioner pä miljöområdet som motionären
efterlyser kan således anses redan vara förverkligad inom FN:s
miljösekretariats ram. Det är vidare givet att den inledningsvis nämnda
svenska samordningsberedningen för nationella och internationella insatser
på miljövårdsområdet, som inrättades hösten 1972 och som består av företrädare
för jordbruks-, utrikes-, finans-, arbetmarknads- och bostadsdepartementen
samt statsrådsberedningen, kontinuerligt följer det internationella
eller regionala konventionsarbete som är av relevans för Sverige.

När det gälller yrkandet på registrering av de resolutioner som antas av
den mångfald internationella och andra samarbetsorganisationer, vilka i olika
omfattning är verksamma på natur- och miljövårdsområdet, är läget mera
komplicerat redan därför att organisationerna är så skiljaktiga i fråga om
sammansättning, inriktning och arbetssätt. I den svenska samordningsberedningens
översikt återfinns ett 50-tal internationella eller regionala organisationer
av de mest skiftande slag. Förteckningen torde ändå inte vara
helt uttömmande.

Huvudansvaret för registrering och uppföljning av alla de miljöresolutioner
som fortlöpande antas inom dessa organisationer ligger givetvis i första hand
hos organisationerna själva och inte hos enskilda länder. Försök som gjorts
-bl. a. inom en interparlamentarisk miljöorganisation-att centralt registrera
alla resolutioner som antagits inom miljövårdsområdet har blivit ofullgångna
icke minst till följd av materialets svåröverskådlighet och organisationernas
skiftande status.

Den av motionären nämnda organisationen IUCN (International Union
for Conservation of Nature and Natural Resources), till vilken från svensk
sida domänverket, statens naturvårdsverk, Kungl, vetenskapsakademien,
Svenska naturskyddsföreningen, Stiftelsen Skansen, Svenska jägareförbundet,
Naturhistoriska riksmuseet, Sekretariatet för internationell ekologi och

UU 1975/76:4

3

Svenska sektionen av World Wildlife Fund är anslutna som medlemmar,
har upprättat ett s. k. Law Center, i vars ”Law Information System” icke
resolutioner utan främst nationell lagstiftning på natur- och miljövårdsområdet
registreras.

Överblicken över antagna resolutioner och deras uppföljning förefaller
å andra sidan klart bättre inom den dominerande del av det samlade miljövårdsarbete
som uträttas inom FN-organen, eftersom FN:s miljöprogram
har till uttrycklig uppgift att samordna och påverka alla aktiviteter inom
FN-systemet som är av betydelse för miljövården. Vid sin tredje session
våren 1975 antog styrelsen för FN:s miljöprogram en resolution som uppmanar
alla FN-organ att efter konsultationer med miljösekretariatet i Nairobi
utforma insatser för att på medellång sikt genomföra de strategier och
anamma de prioriteringar som miljöprogrammet rekommenderat.

Enligt sina instruktioner har den förut nämnda samordningsberedningen
till uppgift att dels inför svenskt deltagande i internationella konferenser
vidta nödiga förberedelser, dels övervaka att överensstämmelse föreligger
mellan miljövårdspolitiska åtgärder som vidtas i Sverige och de förpliktelser
Sverige åtar sig genom internationella överenskommelser, dels i sina kontakter
med berörda departement och myndigheter verka för att åtgärder
som kan föranledasav FN-rekommendationer blir vidtagna (jfr JoU 1973:33).
Efter viktigare internationella konferenser, där miljöfrågor behandlats, är
det sålunda brukligt att uppföljningsmöten anordnas, varvid antagna resolutioner
granskas och behovet av svenska åtgärder i samband därmed
dryftas.

Syftet med den aktuella motionen torde därför i huvudsak redan vara
tillgodosett.

Mot denna bakgrund hemställer utskottet

att riksdagen anser motionen 1975:1160 besvarad med vad utskottet
anfört.

Stockholm den 27 november 1975

På utrikesutskottets vägnar
ARNE GEIJER

Närvarande: herr Arne Geijer i Stockholm (s), herr förste vice talmannen
Bengtson i Jönköping (c), herrar Hernelius (m), Antonsson (c), Adamsson
(s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Palm (s), Korpås (c), Hellström
(s). Ericson i Örebro (s). Andersson i Lycksele (s), Ullsten (fp), fru Frändås
(s) och herr Ångström (fp).