med anledning av motion om översyn av den konsumenträttsliga lagstiftningen

Betänkande 1977/78:LU22

LU 1977/78:22

Lagutskottets betänkande
1977/78:22

med anledning av motion om översyn av den konsumenträttsliga
lagstiftningen

Motionen

I motionen 1977/78:674 av Bernt Ekinge (fp) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att den konsumenträttsliga lagstiftningen blir föremål för
översyn i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motionären framhåller att under senare år såväl den civilrättsliga som den
näringsrättsliga lagstiftningen i betydande omfattning ändrats för att konsumenternas
ställning skall stärkas. Den lagstiftningsteknik som härvid
tillämpats har enligt motionären medfört att vi nu har konsumenträttsliga
regler i ett flertal skilda lagar. Samtidigt regleras motsvarande rättsförhållanden
mellan näringsidkare samt mellan privatpersoner i andra lagar.

Nu beskrivna förhållanden, anförs det vidare, leder till att det såväl för
konsumenten som för andra är svårt att överblicka vilka lagregler som i en
viss situation är tillämpliga. Enligt motionärens mening är tiden nu mogen
för att söka få till stånd en systematisering av gällande regler, så att dessa blir
klara och lätt tillämpliga.

Motionären anvisar två olika vägar att nå en bättre systematik i lagstiftningen.
Den ena är att samtliga konsumenträttsliga regler sammanförs i en
balk eller lag. En annan väg är att de konsumenträttsliga reglerna införs i den
lag som gäller för övriga intressenter på rättsområdet. Konsumentköplagens
bestämmelser kan t. ex. införas som ett särskilt kapitel i köplagen.

Motionären pekar på att man i våra nordiska grannländer förfarit på
angivna sätt. 1 Finland har man valt att införa de konsumenträttsliga reglerna
i en särskild konsumentskyddslag. I Norge har man i stället gått den andra
vägen och har t. ex. infört regler om konsumentköp i den allmänna
köplagen.

Gällande ordning

Den svenska konsumentskyddslagstiftningen innehåller både näringsrättsliga
regler, som tar sikte på konsumenterna som kollektiv, och civilrättsliga
regler som är inriktade på enskilda fall och ger anvisningar för lösning av
konkreta tvister. Till det näringsrättsliga området hör marknadsföringslagen
(1975:1418) och lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor
(avtalsvillkorslagen). Marknadsföringslagen ger möjligheter till ingripanden
mot dels reklam som är ohederlig eller skadlig och andra otillbörliga
marknadsföringsmetoder, dels den information företagen lämnar om sina

1 Riksdagen 1977/78. 8 sami. Nr 22

LU 1977/78:22

2

produkter, dels farliga eller otjänliga varor. Syftet med avtalsvillkorslagen är
framför allt att skydda konsumenterna mot oskäliga bestämmelser i standardkontrakt.
Tillämpningen av de båda lagarna ankommer på konsumentombudsmannen
och marknadsdomstolen.

Konsumentskyddsregler av civilrättslig art finns i konsumentköplagen
(1973:877), lagen (1971:238) om hemförsäljning m. m., lagen (1915:218) om
avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen)
samt den av riksdagen år 1977 antagna konsumentkreditlagen (1977:981).

Konsumentköplagen kompletterar de allmänna reglerna om säljares och
köpares skyldigheter i lagen (1905:38 s. 11) om köp och byte av lösegendom
(köplagen). Konsumentköplagen gäller när konsument av näringsidkare
köper vara som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk, Lagen är inriktad på
att förstärka konsumenternas ställning vid köp i framför allt tre hänseenden.
För det första motverkar lagen de olägenheter som kan uppstå för enskilda
konsumenter genom att säljare i kontraktsformulär använder avtalsvillkor
som inskränker köparens rättigheter enligt köplagen eller på annat sätt
missgynnar köparen. Konsumentköplagen kan i detta hänseende ses som ett
civilrättsligt komplement till avtalsvillkorslagen. För det andra förstärker
konsumentköplagen köparens ställning i förhållande till tredje man, exempelvis
tillverkare som har lämnat garanti beträffande varan. För det tredje
innehåller konsumentköplagen regler som skyddar konsumenterna när
säljsidan har lämnat vilseledande uppgifter om varan, underlåtit att lämna
information om varan i vissa fall eller sålt vara som är hälsovådlig eller annars
otillförlitlig från säkerhetssynpunkt. I denna del kan lagen ses som ett
civilrättsligt komplement till marknadsföringslagen. Konsumentköplagen
har karaktär av minimiskydd. I lagen anges bl. a. konsumentens grundläggande
befogenheter när varan är felaktig eller leveransen försenad. Till
skillnad från 1905 års köplag är konsumentköplagen så till vida tvingande att
avtalsvillkor som inskränker konsumentens befogenheter enligt lagen inte är
giltigt. Har parterna lämnat en fråga oreglerad i sitt avtal, tillämpas även i
fråga om konsumentköp de dispositiva reglerna i 1905 års köplag, om denna
lag ger köparen bättre förmåner än motsvarande föreskrifter i konsumentköplagen
. Den allmänna köplagen gäller vidare beträffande frågor som inte
behandlas i konsumentköplagen. Denna lag har på så sätt stor praktisk
betydelse även vid konsumentköp, inte minst vid sedvanliga köp över disk
som oftast ingås utan att parterna närmare reglerar avtalsvillkoren.

Hem/orsäljningslagen ger konsumenten ett skydd mot påtryckning och
överrumpling vid hemförsäljning och jämförbara försäljningsformer. Lagen
ger konsumenten rätt att inom en vecka, den s. k. ångerveckan, frånträda
vissa köp- och abonnemangsavtal som har ingåtts i hans bostad eller under
likartade förhållanden.

Avtalslagen innehåller en civilrättslig generalklausul (36 S) som har
tillämpning inom hela det förmögenhetsrättsliga området. Enligt generalklausulen
får avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende om villkoret är

LU 1977/78:22

3

oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets
tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Vid
prövningen skall särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som i
egenskap av konsument eller eljest intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.
Generalklausulen äger motsvarande tillämpning i fråga om
villkor vid annan rättshandling än avtal.

Konsumentkredidagen träder i kraft den 1 januari 1979 och ersätter på
konsumentområdet lagen (1915:219) om avbetalningsköp. Konsumentkreditlagen
gäller när kredit lämnas konsument för huvudsakligen enskilt bruk.
Lagen innehåller regler om information i kreditsammanhang och om
kontantinsats vid kreditköp. Genom lagen inskränks möjligheterna för den
som har sålt en vara på kredit att ta tillbaka varan vid bristande betalning från
köparens sida. Såväl reglerna om information som bestämmelserna om
kontantinsats och återtaganderätt har anknutits till det näringsrättsliga
systemet i marknadsföringslagen resp. avtalsvillkorslagen. Konsumentkreditlagen
innehåller också regler om köparens befogenheter mot annan
kreditgivare än säljaren, förbud mot vissa fordringsbevis, förtidsbetalning
och handräckning för återtagande av vara m. m. Vidare uppställs regler som
begränsar kontohavares betalningsansvar gentemot kontoföretag i fall då
belopp påförs kontot genom att kontokort används av obehörig.

Pågående utredningsarbete m. m.

Ett omfattande utredningsarbete pågår f. n. när det gäller konsumentskyddsfrågor.
Sålunda skall den år 1972 tillkallade konsumentjänstutredningen
(Ju 1972:07) verkställa utredning angående civilrättslig lagstiftning om
konsumentskydd vid privat serviceverksamhet. Hemförsäljningskommittén
(Ju 1973:10) ser över reglerna om hemförsäljning m. m. Kommittén skall
också undersöka möjligheterna att införa tvingande bestämmelser om öppet
köp. Kommittén avlämnade år 1977 ett delbetänkande (SOU 1977:32)
Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil, vari framlades bl. a. förslag
till lag om rätt att frånträda köp av begagnad personbil.

År 1974 U\\kd\\ddes försäkringsrättskomminén(}u 1974:09) med uppdrag att
se över försäkringsavtalslagen (1927:77). Kommitténs arbete är i första hand
inriktat på att stärka de enskilda försäkringstagarnas ställning. Kommittén
avgav år 1977 ett delbetänkande (SOU 1977:84) med förslag till konsumentförsäkringslag,
avsedd att på konsumentområdet ersätta vissa regler i
försäk ri ngsav tal sl agen.

Småhitsköpkommirtén (Ju 1975:02) skall utreda frågor om förbättrat konsumentskydd
vid köp av småhus.

Den allmänna köplagens regler har setts över av köplagsutredningen som år
1976 avlämnade slutbetänkandet (SOU 1976:66) Köplag med förslag till en
helt ny lag på området och till vissa ändringar i konsumentköplagen. En
särskild utredning, konsiimentköpsutredningen (Ju 1977:13), har härefter

LU 1977/78:22

4

tillkallats för att utreda frågor om konsumentköp. 1 direktiven framhålls att
övervägande skäl talar för att reformerna av den allmänna köprätten och av
konsumentköprätten bör genomföras i ett sammanhang. Vidare erinras om
att i Norge regler om konsumentköp tagits in i den allmänna köplagen och att
en sådan lösning från systematisk synpunkt ter sig tilltalande också för
svensk del. Den ligger väl i linje med tanken att den tvingande regleringen av
konsumentköpen, i de fall en sådan är befogad, så långt möjligt bör vara
identisk med den köprättsliga normalregleringen. Emellertid finns det,
framhålls det, också skäl som talar för att man behåller ordningen med en
särskild konsumentköplag. Även andra lösningar är tänkbara. Enligt direktiven
var departementschefen inte beredd att för dagen ta ställning till frågan
om vilken lagteknik som är den lämpligaste utan han avser att återkomma till
frågan om samordningen mellan den allmänna lagstiftningen på köprättens
område och den konsumenträttsliga.

Kreditköputredningen (Ju 1971:05), som haft att utreda frågor angående den
rättsliga regleringen av avbetalningsköp och andra former av konsumtionskredit,
slutförde sitt uppdrag år 1977 genom avlämnande av betänkandet
(SOU 1977:24) Näringsidkares avbetalningsköp m. m., vari framlades förslag
till en ny lag om avbetalningsköp, avsedd att ersätta 1915 års lag på området.
Den nya lagen föreslås gälla sådana avbetalningsköp som konsumentkreditlagen
inte är tillämplig på. Proposition på grundval av utredningsförslaget
väntas bli förelagd riksdagen våren 1978.

Utskottet

I motionen framhålls att ett betydande reformarbete på konsumentskyddets
område skett under senare år. Den lagstiftningsteknik som härvid
tillämpats har enligt motionären medfört att det f. n. finns regler till skydd för
konsumenterna i ett flertal skilda lagar. Samtidigt regleras motsvarande
rättsförhållanden när det gäller näringsidkare eller privatpersoner sinsemellan
i andra lagar. Motionären anser att den valda lagstiftningstekniken
gjort det svårt för såväl konsumenter som andra att överblicka vilka regler
som i en viss situation är tillämpliga. En systematisering av gällande regler
bör därför komma till stånd. 1 motionen anvisas två vägar för uppnåendet av
en bättre systematik i lagstiftningen. Den ena är att samtliga konsumenträttsliga
regler sammanförs i en balk eller lag. Den andra vägen är att de
konsumenträttsliga reglerna på ett visst rättsområde införs i den lag som
allmänt gäller på ifrågavarande område. Med hänvisning till det anförda yrkar
motionären att den konsumenträttsliga lagstiftningen ses över.

Som motionären påpekar har konsumentskyddet förstärkts betydligt under
senare år genom lagstiftningsåtgärder på både det näringsrättsliga och det
civilrättsliga området. Av näringsrättslig natur är reglerna i marknadsföringslagen
och lagen om förbud mot oskäliga avtalsvillkor. Civilrättsliga konsumentskyddsregler
finns i bl. a. konsumentköplagen, lagen om hemförsälj -

LU 1977/78:22

5

ning m. m. och den av riksdagen år 1977 antagna konsumentkreditlagen.
Dessa lagar kompletterar de allmänna regler som eljest gäller för rättsområdena
i fråga. Arbetet med att stärka konsumenternas ställning är emellertid
inte avslutat. Ett omfattande utredningsarbete när det gäller konsumentskyddsfrågor
pågår f. n. Här kan särskilt nämnas de i det föregående närmare
redovisade utredningsuppdragen som lämnats konsumenttjänstutredningen,
hemförsäljningskommittén, försäkringsrättskommittén och konsumentköpsutredningen.

Enligt utskottets mening kan det med fog hävdas att det konsumenträttsliga
regelsystemet i sin nuvarande utformning är svårt att överblicka för den
enskilde. Till svårigheterna att få en klar bild av innehållet i gällande rätt på
området bidrar det förhållandet att regler av betydelse i konsumentförhållanden
inte bara finns i de särskilda konsumenträttsliga lagarna utan också i
den allmänna förmögenhetsrättsliga lagstiftningen. Som motionären påpekat
är det också en komplikation för den enskilde att han för att finna reglerna på
ett visst rättsområde måste söka i skilda lagar allt eftersom fråga är om ett
förhållande mellan näringsidkare och konsument eller om ett förhållande
näringsidkare eller privatpersoner emellan. De berörda svårigheterna att fåen
uppfattning om innehållet i gällande rätt kan självfallet i det enskilda fallet
leda till rättsförluster och andra negativa konsekvenser.

På grund av det anförda anser utskottet att starka skäl talar för att en
systematisering av rättsreglerna på konsu men tom rådet bör komma till stånd.
Utskottet kan däremot inte dela motionärens uppfattning att tiden nu är
mogen för tillsättandet av en utredning med uppgift att se över frågan. Som
ovan berörts pågår fortfarande ett omfattande utredningsarbete beträffande
konsumentskyddsfrågor. Innan utredningarna slutfört sina uppdrag kan
enligt utskottets mening några närmare överväganden av vilken eller vilka
lagtekniska lösningar som bör användas inte göras. Ytterligare erfarenheter
av nu gällande regler liksom den framtida utvecklingen på konsumentområdet
kan också bidra till att man får ett bättre underlag för ett ställningstagande
än vi f. n. har. Det bör vidare framhållas att nordiska överläggningar
om det köprättsliga reformarbetet avses komma att äga rum. Även resultaten
härav kan bli av betydelse för inriktningen av en översyn av det konsumenträttsliga
regelsystemet.

Sammanfattningsvis anser utskottet således att en systematisk översyn av
det konsumenträttsliga regelsystemet bör anstå. Med hänsyn till frågans vikt
och till vad som uttalas i direktiven till konsumentköpsutredningen förutsätter
emellertid utskottet att regeringen ägnar uppmärksamhet åt frågan och
tar upp den till prövning så snart lämpligen kan ske.

LU 1977/78:22

6

Utskottet hemställer med hänvisning till det anförda
att riksdagen avslår motionen 1977/78:674.

Stockholm den 4 april 1978

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: Ivan Svanström (c), Lennart Andersson (s), Inger Lindquist (m),
Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Bernt Ekinge (fp), Arne Andersson i
Gamleby (s), Åke Gillström (s), Ingemar Konradsson (s), Marianne Karlsson
(c), Owe Andréasson (s), Stina Andersson (c), Anne-Marie Gustafsson (c),
Joakim Ollén (m) och Birgitta Johansson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

57751 Stockholm 1978