Med anledning av motion om omställningsproblem i samband med värnpliktstjänstgöring

Betänkande 1975/76:FöU11

FöU 1975/76:11

Försvarsutskottets betänkande
1975/76:11

med anledning av motion om omställningsproblem i samband med
värnpliktstjänstgöring

I motionen 1975:1174 av herr Gernandt (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att ökad uppmärksamhet ägnas åt i motionen berörda frågor
och att dessa vid bedömt behov härav utreds och lämpliga samordningsåtgärder
m. m. vidtas.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från överbefälhavaren,
socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, 1972 års värnpliktsutredning och tjänstereglementsutredningen.

Samhällsutvecklingen och försvarsmakten

Samhällsutvecklingen i vårt land präglas av strävanden att öka de anställdas
inflytande över förhållandena på sina arbetsplatser. Inom utbildningsväsendet
vill man på samma sätt öka de studerandes inflytande på
sina förhållanden. Vidare har lagts fram förslag som syftar till att öka de
boendes inflytande över bostadsproduktionen och miljöutformningen. Det
finns anledning att i detta sammanhang också peka på de åtgärder som
har vidtagits för att stärka konsumenternas ställning.

Förhållandena inom försvarsmakten regleras i en rad kungörelser, instruktioner,
reglementen m. m. Vissa grundläggande och för all personal
gällande föreskrifter finns i Tjänstereglemente för försvarsmakten (TjRF).
Nu gällande TjRF trädde i kraft den 1 oktober 1960. I reglementet har
därefter vidtagits flera ändringar.

Inom försvarsmakten pågår sedan några år tillbaka försök med fördjupad
företagsdemokrati. Försöken syftar bl. a. till att ge de värnpliktiga bättre
möjligheter att bedöma och påverka sin situation under militärtjänstgöringen.
Man söker nå detta syfte genom att utvidga informations- och nämndverksamheten
till fler nivåer inom utbildningsenheterna.

I november 1974 tillsattes en utredning som fick i uppdrag att göra en
översyn av TjRF (då kallad TjRK, dvs. Tjänstereglemente för krigsmakten).
Syftet med översynen är bl. a. att anpassa de i reglementet ingående bestämmelserna
till utvecklingen i samhället. I direktiven för utredningen,
som antagit namnet tjänstereglementsutredningen, konstateras bl. a.:

Sedan år 1960, då TjRK fastställdes, har många och stora förändringar
skett inom det civila samhällslivet, inte minst på utbildningsväsendets område.
Bl. a. har de studerande fått ett större inflytande vilket har förbättrat
samarbetet och skapat friare umgängesformer mellan lärare och elever. Detta
förhållande har i sin tur påverkat ungdomens attityd till de militära formerna.

1 Riksdagen 1975/76. 10 sami. Nr II

FöU 1975/76:11

2

vilka i många fall upplevs som otidsenliga. Värnpliktiga som fullgör sin
grundutbildning har också riktat kritik mot TjRK för att det på många
punkter inte står i samklang med moderna tänkesätt.

Också den fast anställda personalen har fört fram kritik. Sålunda har plutonsofficersförbundet
i en skrivelse den 12 november 1974 till chefen för
försvarsdepartementet bl. a. framhållit att utvecklingen kräver att individen
får möjligheter att påverka sin arbetsmiljö och arbetssituation men att dessa
möjligheter begränsas av gällande reglementen.

Mot bakgrund av de olika åtgärder som vidtagits för att bredda och fördjupa
företagsdemokratin, inte minst förde anställda, är det enligt direktiven
naturligt att man också uppmärksammar möjligheterna för de värnpliktiga
att påverka sina förhållanden. Ett nytt tjänstereglemente bör därför innehålla
bestämmelser om de värnpliktigas medinflytande. Utredningen skall därvid
överväga behovet av bestämmelser som reglerar samarbetet mellan den fast
anställda personalen och de värnpliktiga i företagsdemokratiska frågor. En
strävan skall vara att ha så få särbestämmelser som möjligt för den militära
verksamheten och att få fram moderna föreskrifter på sådana områden som
har samband med privatlivet.

Även andra utredningar inom försvaret har att överväga förändringar i
riktning mot ett breddat engagemang och mera samverkan i försvarets verksamhet.
Det ankommer på försvarets ledningsutredning att pröva frågan
om lekmannainflytande på olika nivåer inom försvaret. Inom armén pågår
bl. a. en översyn av formerna för ledarskap och ledarskapsutbildning. 1972
års värnpliktsutredning arbetar med olika frågor som rör värnpliktsutbildningen,
bl. a. utbildningstiderna.

I årets budgetproposition redovisar försvarsministern sin principiella syn
på de förhållanden som bör gälla på försvarets arbetsplatser m. m. Han
konstaterar, att den politiska och sociala utvecklingen i dag präglas av strävandena
att praktiskt förverkliga gemensamma demokratiska ideal. Om det
militära försvaret uttalar försvarsministern (prop. 1975:1 bil. 6s. 32) följande:

Trots de särpräglade förhållanden som i vissa avseenden gäller för verksamheten
inom försvaret finner jag det självklart att dessa strävanden också
måste prägla de normer och förhållanden i övrigt inom försvaret som gäller
för den fast anställda personalens och de värnpliktigas arbetsvillkor. Den
nyligen beslutade översynen av Tjänstereglemente för försvarsmakten ser
jag som ett led häri. Moderniseringen av tjänsteföreskrifter etc. är en nödvändig
förutsättning för att förverkliga demokratiseringen av arbetsförhållandena
inom försvaret men är i sig inte tillräcklig. Det krävs även en
aktiv och gemensam insats i det dagliga arbetet av all personal, anställda
såväl som värnpliktiga. Jag räknar med att studier och överväganden rörande
arbetsförhållanden m. m. inom det militära försvaret och därmed också personalfrågor
i vidaste bemärkelse kommer att tillmätas allt större vikt.

Uttalandet stämmer överens med innehållet i de riktlinjer för värnpliktspolitiken
som försvarsministern redovisade hösten 1974.

Våren 1975 anordnades i försvarsdepartementets regi en konferens om

FöU 1975/76:11

3

demokratin inom försvaret. Vid denna framfördes önskemål om en fortsatt
utveckling av formerna för inflytande över arbets- och utbildningsförhållandena
inom försvaret.

Det har ansetts önskvärt att få ett mera samlat grepp på frågan om rnedinflytande
inom utbildningen i försvaret. För arbetet med den fortsatta utvecklingen
har nyligen tillkallats sju sakkunniga, som skall följa pågående
försöksverksamhet och föreslå därav betingade åtgärder. De skall särskilt
belysa frågor i anslutning till utbildningens genomförande', innehåll och former
samt anpassning till lokal påverkan.

Försvarsministern pekar i direktiven för de sakkunnigas arbete på tendenserna
inom utbildningsväsendet, som "entydigt ger bilden av en skola
där detaljreglerandet liksom det centrala inflytandet minskar och där det
lokala inflytandet och ansvarstagandet därmed ökar”. Han fortsätter:

De värnpliktiga kommer att bära med sig dessa erfarenheter när de påbörjar
sin tjänstgöring. Det bör i detta sammanhang nämnas att även arbetslivets
villkor präglar försvarsmaktens utbildnings- och övningsverksamhet. Jag
vill erinra om att försvarets planerings- och ekonomisystem syftar till att
möjliggöra ett ökat ansvarstagande vid de enskilda förbanden för verksamhetens
genomförande. Det är angeläget att detta system får ökad genomslagskraft
när det gäller utbildningens planering och genomförande.

Motionen

Motionen 1975:1174 tar upp de problem som värnpliktstjänstgöringen
skapar och som har sin grund i att förhållandena inom kaserngrindarna
avsevärt skiljer sig från vad den värnpliktige vant sig vid i skolan eller
arbetslivet. För den värnpliktige inträffar - framhåller motionären - tidsmässigt
två betydelsefulla omställningar i livsmönstret. Först sker en övergång
från skolan till det militära livet och därefter en övergång till civilt
arbete eller fortsatt civil utbildning. Övergångarna underlättas inte av att
de tre stadierna skolan - värnpliktstiden - arbetslivet är markant avgränsade
från varandra.

I motionen behandlas särskilt de problem som uppkommer vid övergången
från skola till kasern och som enligt motionären i vissa fall leder till maskning,
matstrejker, omfattande sjukskrivningar o. d. Motionären efterlyser
en positiv samverkan mellan försvarsmakten och det civila samhället för
att mildra omställningsproblemen. Han anför vidare:

Det är säkert många som anser att en riksdagsmotion inte är rätta vägen
att behandla dessa frågor, och motionen kommer eventuellt att möta kritik
i olika sammanhang. Men här redovisas enbart fakta i avsikt att försöka
finna vägar ut ur en situation som är besvärande för såväl de värnpliktiga
som befäl och civilanställda vid de förband där exempel som här relaterats
förekommer.

Bortsett från att den tyngande utbildningstiden skulle bli lättare att genomleva
om ett positivt samarbete kunde uppnås, kan man förmoda att åter -

FöU 1975/76:11

4

gången till det civila arbetslivet även skulle gynnas av detta. En avsikt
med denna motion är att fästa uppmärksamheten på följande. De ynglingar
som genomgått den militära utbildningstiden med aversion och motsättningar
tycks på en del förband ha tagit intryck av där pågående agitationsverksamhet,
bl. a. genom tidskrifter. Den verksamheten och dess följder
är naturligtvis till förfång för den militära sektorn. Men det intresserar tills
vidare inte den civila samhällsdelen så länge som det sker innanför de militära
grindarna.

Men varje år "rycker" det ut ett antal värnpliktiga som under relativt
lång tid har försökt uppnå egna och kollektiva förmåner genom maskning,
överklagningar, sjukskrivning och kanske även matstrejk och demonstrationer.
Dessa kommer nu ut i arbetslivet och skall anställas - förhoppningsvis
nu med en bättre inställning - av stat, kommun eller enskilt företag. Om
det följer eventuella vanor eller omställningsproblem är möjligen en öppen
fråga, men särskilt välmotiverade är de kanske inte vid utryckningstillfället.

Motionären har med sin motion velat påvisa en rådande brist på positiv
motivation för värnpliktsutbildningen och en brist på kontinuitet i samverkan
m. m. i ledet skola - militärtjänstgöring - arbetsliv. Enligt motionärens
mening föreligger också ett förhållandevis lågt intresseutbyte mellan
de ansvarshavande i dessa olika led, i första hand i ledet skola - militärtjänstgöring.
Motionären hemställer att regeringen ägnar problemen ökad
uppmärksamhet och vid behov utreder hur problemen skall lösas.

Av intresse att notera i detta sammanhang är enligt motionären den anmärkningsvärt
stora avgången av värnpliktig personal vid inskrivningen
och senare under värnpliktstjänstgöringen. Motionären anser det vara en
larmsignal om befolkningens hälsotillstånd att en mycket stor andel av avgångarna
beror på fysiska och psykiska insufficienter. I skolan är det-påpekar
han vidare - ytterst klent beställt med elevernas fysiska träning. Den framtida
nyttan av fysisk aktivitet i uppväxtåren behandlar motionären närmare
i motionen 1975:1363, där han också berör värnpliktsförhållandena. Motionen
har hänvisats till utbildningsutskottet för beredning.

Remissyttrandena

Överbefälhavaren är väl medveten om de problem som uppstår i samband
med övergången från civil verksamhet till värnpliktstjänstgöring. Utvecklingen
inom skolan från vilken ca 35 % av de värnpliktiga kommer till
grundutbildningen och den numera tidiga familjebildningen (sammanboende-förhållandet)
med ökat ekonomiskt ansvar har gjort att omställningsproblemen
blivit större än tidigare. Detta har bl. a. medfört en icke acceptabel
avgångsprocent av värnpliktiga under grundutbildningen och ökade påfrestningar
för truppbefälet. För att komma till rätta med dessa problem har
överbefälhavaren tillsatt en referensgrupp med medlemmar ur försvarsstaben,
försvarsgrensstaberna, sjukvårdsstyrelsen, värnpliktsverket och försvarets
forskningsanstalt. Gruppens uppgift är att föreslå åtgärder i syfte att
minska värnpliktsavgångarna.

FöU 1975/76:11

5

Överbefälhavaren ger en rad exempel på åtgärder av detta slag, bl. a. undervisning
i skolan om försvarets uppgifter, information om värnpliktstjänstgöringen
före inskrivningen liksom före inryckning till grundutbildning och
repetitionsutbildning samt möjligheter för de värnpliktiga att genom ökat
medbestämmande och medansvar påverka sin situation på förbandet. När
del gäller värnpliktiga med socialmedicinska problem pågår försök med socialmedicinsk
verksamhet i samverkan med konsulenter, läkare, psykologer
och psykiatriker. Det är emellertid - framhåller överbefälhavaren -nödvändigt att även andra organ i samhället bidrar till att stärka motivationen
för försvaret och därmed fullgörandet av värnpliktstjänstgöringen. Överbefälhavaren
ser därför med tillfredsställelse på motionärens förslag att ökad
uppmärksamhet ägnas denna fråga från samhällets sida.

Socialstyrelsen delar motionärens uppfattning, att brist råder såväl på positiv
motivation för värnpliktsutbildningen som på kontinuitet i samverkan
m. m. i ledet skola - militärtjänstgöring - arbetsliv. Styrelsen anser de i
motionen påpekade problemen väl värda att uppmärksammas och bearbetas.
Den militära personalvårdsenheten bör uppmärksamma enskilda fall och
förmedla kontakt med social eller annan adekvat myndighet.

Motionen tillstyrks av skolöverstyrelsen i de delar som gäller bättre förberedelse
och ökad hjälp till enskilda individer inför övergångarna mellan
skola, värnpliktstjänstgöring och arbetsliv samt vidgade kontakter mellan
befattningshavarna inom dessa ansvarsområden. Det förekommer redan åtgärder
av detta slag, påpekar överstyrelsen, I skolan får eleverna undervisning
om totalförsvaret och under värnpliktstiden sker arbetsförmedling och yrkesvägledning
genom arbetsmarknadsverkets försorg.

Att skapa en positiv motivation hos den värnpliktige både vad avser
hans inställning till den militära grundutbildningen och till uppgifter inom
arbetslivet efter grundutbildningens slut måste - framhåller värnpliktsutredttinyen
- bedömas vara en komplicerad process, som påverkas av en rad
väsentliga förhållanden under ungdomstiden och värnpliktstjänstgöringen.
Utredningen, som delar motionärens uppfattning i denna del, tar endast
upp förhållandena under värnpliktstjänstgöringen och uttalar härom följande: Det

är en angelägenhet av vikt att skapa och vidmakthålla motivation
hos den enskilde värnpliktige med hänsyn till dels effekten av utbildningen,
dels hans inställning i fortsättningen till försvaret, dels också - medelbart
- till hans vidare insatser inom arbetslivet. Vad som härvid framför allt
synes vara av betydelse är informationen vid värnpliktstjänstgöringens början
om målet i stort för verksamheten liksom en efter hand pedagogiskt
väl uppbyggd och genomförd utbildning jämte en fortsatt information. Av
betydelse är i detta sammanhang bl. a. den miljö i vilken utbildningen skall
bedrivas. Här avses bl. a. förläggningar, rekreationsmöjligheter och kontaktmöjligheter
med det civila samhället. Av stor betydelse är också den värnpliktiges
sociala situation, inbegripet hans egna personliga inkomster och
tillgodoseendet av anhörigas trygghet.

FöU 1975/76:11

6

Av motionären påtalade förhållanden har - konstaterar värnpliktsutredningen
vidare-sedan långtid tillbaka stått i centrum för såväl statsmakternas
som berörda myndigheters uppmärksamhet. Brister föreligger alltjämt men
under senare tid har många betydelsefulla åtgärder vidtagits eller beslutats
för att komma till rätta med sådana kvarstående brister. Utredningen räknar
med en fortsatt gynnsam utveckling i denna riktning, ägnad att i fråga
om värnpliktsutbildningen främja de i motionen framförda önskemålen om
en förbättrad motivation hos den enskilde under värnpliktstjänstgöringen
och under hans fortsatta insatser i arbetslivet.

Tjänstereglementsutredningen menar att syftet med motionen till viss del
får anses ha blivit tillgodosett bl. a. genom det uppdrag som regeringen
har lämnat utredningen. Dess arbete på ett nytt tjänstereglemente för försvarsmakten
får ses som en del i den mer omfattande reform- och försöksverksamhet
som sker inom det område som motionären avser. Som
exempel nämner utredningen försöksverksamhet med inflytande för den
fast anställda personalen och de värnpliktiga, försök med mötesverksamhet
på förbanden, olika former för utveckling av inflytande i linjeorganisationen
på förbanden osv. Utredningen anser att dessa aktiviteter i sin helhet tillgodoser
motionärens krav och önskemål.

Utskottet

Ett karakteristiskt drag för utvecklingen inom arbetslivet och på andra
håll i samhället är att man genom praktiska åtgärder av olika slag försöker
ta till vara den enskildes intressen. Som framgår av den redogörelse som
har lämnats i det föregående är man också inom försvaret beredd att i ökad
omfattning satsa på samverkan och medinflytande. Det gäller för såväl fast
anställda som värnpliktiga. Försvarsministerns förut citerade uttalande i
1975 års budgetproposition ger enligt utskottets mening en god bild av den
aktuella situationen och det pågående arbetet på en demokratisering av det
militära försvaret.

Vad de värnpliktiga beträffar har man under senare år vidtagit en råd
åtgärder som alla haft till syfte att verksamt bidra till en förbättring av
deras villkor. Värnpliktsförmånerna har successivt förbättrats. Ständig nattpermission
har införts, vilket i förening med kraftigt subventionerade hemresor
gör det möjligt för många värnpliktiga att bo hemma och för andra
värnpliktiga att resa hem över veckosluten. En annan förändring är att arreststraffet
har avskaffats.

Enligt motionen 1975:1174 blir emellertid grundutbildningen med dess
krav för många värnpliktiga något av en chock. En del av dem får psykiska
besvär, i så fall ofta med sociala problem som bidragande orsak. Andra
värnpliktiga rycks med av de missnöjesyttringar som förekommer vid förbanden.
Motionären menar att man kan komma till rätta med dessa förhållanden
om man förbättrar kontinuiteten mellan skola, militärtjänstgöring

FöU 1975/76:11

7

och arbetsliv.

Att det brister i kontinuitet mellan dessa tre sektorer av samhällslivet
vitsordas av de instanser som har yttrat sig över motionen. Remissinstanserna
är också ense med motionären om att man bör ägna ökad uppmärksamhet
åt värnpliktsproblemen. Överbefälhavaren, 1972 års värnpliktsutredning och
tjänstereglementsutredningen redogör var för sig för det arbete som läggs
ner inom försvaret för att komma till rätta med de brister som föreligger.
Tjänstereglementsutredningen anser för sin del att de aktiviteter som finns
inom försvaret i sin helhet tillgodoser motionärens krav och önskemål.

Inom armén är en arbetsgrupp sysselsatt med en brett upplagd utbildningsstudie,
som bl. a. skall ge underlag för en reformering av värnpliktsutbildningen.
I en förstudie, som nu föreligger, redovisas bl. a. viss statistik
som belyser de nu aktuella problemen.

Sjukanmälningsfrekvensen bland de värnpliktiga är förhållandevis hög. Antalet
sjukanmälningar per 1 000 tjänstgöringsdagar uppgick under utbildningsåren
1970/71-1973/74 till resp. 26, 28. 25 och 27. Av dem som sjukanmälde
sig sjukskrevs i genomsnitt varannan värnpliktig. En undersökning
av förhållandena vid ett förband har visat att 10-15 96 av de värnpliktiga
stod för 58 96 av sjukskrivningstiden.

Avgångarna från värnpliktstjänstgöringen har enligt arbetsgruppen ytterst
sin grund i medicinska orsaker. Arbetsgruppen anför härom ytterligare:

I en utredning som psykiatern Ulf Otto gjorde 1972 på uppdrag av försvarets
sjukvårdsstyrelse rörande behovet av försvarspsykiatrisk organisation
pekar han på att en betydande procent av de diagnoser, som medför avgång
eller nedsättning av militär användbarhet, upptar mentala rubbningar. Psykiska
sjukdoms- eller invaliditetstillstånd har en kraftigt negativ verkan
på militär användbarhet. Mentala sjukdomar inklusive nervösa besvär föranledde
1972/73 55 96 och 1973/74 50 96 av avgångarna. Den näst vanligaste
medicinska orsaken är sjukdomar i stödje- och rörelseapparaten - oftast
i ryggar, knän och axlar. De stora skillnaderna i avgångar mellan olika förband
talar emellertid för att avgångsbenägenheten förutom av dessa individuella
sjukdomsorsaker och av den värnpliktiges sociala situation i hemmiljön
också påverkas starkt av förhållandena på förbandet, där han utbildas.
Som ett belysande exempel härpå kan nämnas, att vid ett förband, som
1972/73 hade 21 % avgångar, lyckades dessa minskas genom särskilda åtgärder
till 7 % under utbildningsåret 1973/74.

Under senare år har avgånga; na bland värnpliktiga under grundutbildning
minskat i omfattning. Avgångsprocenten inom armén har således gått ner
från 19 96 under utbildningsåret 1970/71 till 12 96 under utbildningsåret
1973/74. Denna utveckling förklaras enligt arbetsgruppen av det nya inskrivningssystemet
och av vidtagna avgångsförebyggande åtgärder vid
truppförbanden.

Utbildningsstudien inom armén är endast en av många aktiviteter inom
försvaret som ytterst syftar till att förbättra förhållandena för såväl fast anställda
som värnpliktiga och därmed skapa bättre utbildningsbetingelser.

FöU 1975/76:11

8

Försök med fördjupad företagsdemokrati har pågått sedan år 1972. En allmän
översyn av Tjänstereglementet för försvarsmakten har påbörjats. Försvarsministern
har engagerat sig för en lösning av de värnpliktigas problem genom
de riktlinjer för värnpliktspolitiken som utfärdades hösten 1974. Allt fler
personer med personalledande funktioner genomgår särskild ledarskapsutbildning.
Grundelementen i denna utbildning är gemensamma för fred och
krig, för civil och militär verksamhet.

Uppräkningen kan göras längre men dessa exempel visar enligt utskottets
mening att man från försvarets sida verkligen har engagerat sig föratt komma
till rätta med de problem som motionären har tagit upp. Härtill kommer
att de värnpliktiga själva numera har bättre möjligheter att föra fram sina
synpunkter och bevaka sina intressen. Det bör alltså finnas goda förutsättningar
för att man inom försvaret skall kunna lösa problemen i samförstånd.
Utskottet anser det självklart att man i detta sammanhang också
beaktar det i motionen framförda kravet på kontinuerlig samverkan med
skolväsendet och arbetslivet. Det är angeläget att skolan ger eleverna tillräcklig
information om den betydelsefulla samhällssektor som vårt försvar
är.

Med hänvisning till det anförda finnér utskottet inte skäl tillstyrka att
riksdagen beslutar i enlighet med motionärens förslag. Utskottet hemställer
därför

att riksdagen avslår motionen 1975:1174.

Stockholm den 18 november 1975

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Ängelholm (s),
fru Sundström (s), herrar Brännström (s). Gustavsson i Nässjö (s). Gernandt
(c). Hedberg (s). Björk i Gävle (c). Andreasson i Östra Ljungby (c), Petersson
i Röstånga (fp). Kindbom (c). Svartberg (s) och fru Ekelund (c).

GOTAB 75 10086 s Slockholm 1975