Med anledning av motion om omhändertagande och förverkande av berusningsmedel m. m. i vissa fall

Betänkande 1975/76:SoU12

SoU 1975/76:12

Socialutskottets betänkande
1975/76:12

med anledning av motion om omhändertagande och förverkande av
berusningsmedel m. m. i vissa fall

Motionen

I motionen 1975:1264 av fru Kristensson (m) hemställs att riksdagen anhåller
att regeringen lägger fram förslag om att alkoholhaltiga drycker och
andra berusningsmedel samt föremål, som på grund av sin särskilda beskaffenhet
och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig
användning, skall kunna omhändertas och förklaras förverkade, om de påträffas
hos patient som intagits på sjukhus enligt lagen om beredande av
sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller, i fall som anges i motionen, intagits
på specialsjukhus enligt lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Gällande ordning

Om någon, som begått brottslig gärning, kan beredas vård med stöd av
lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller
vård i specialsjukhus med stöd av 35 5 lagen (1967:940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda, kan domstol enligt 31 kap. 3 § brottsbalken
förordna att han skall överlämnas till sluten psykiatrisk vård eller
vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda. Även utan domstols
förordnande kan en person oberoende av eget samtycke tas in för sådan
vård. Närmare regler härom finns i lagen om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall och lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Enligt 13 S lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall får den som är intagen på sjukhus med stöd av lagen underkastas
det tvång som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården eller
för att skydda honom själv eller omgivningen. Med stöd av denna bestämmelse
kan överläkaren omhänderta föremål som ankommer till eller anträffas
hos en patient och som överläkaren av vårdskäl anser nödvändigt att skilja
från patienten under dennes vistelse på sjukhuset. Närmare bestämmelser
hur man skall förfara med föremål som omhändertagits saknas i lagen.
Föremålen kan således komma att återlämnas när den intagne lämnar sjukhuset.

1 Riksdagen 1975/76. 12 sami. Nr 12

SoU 1975/76:12

2

Regler om omhändertagande av berusningsmedel m. m. hos den som
är intagen för vård har meddelats också i andra författningar. 1 63 § lagen
(1954:579) om nykterhetsvård stadgas att alkoholhaltiga drycker eller andra
berusningsmedel, som påträffas hos eller ankommer till den som är intagen
på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, för omhändertas av föreståndaren
för anstalten. Föreståndaren får även omhänderta alkoholhaltiga
drycker eller andra berusningsmedel som utan att känd ägare därtill finns
påträffas inom anstalten. Vad som sagts om omhändertagande av berusningsmedel
får tillämpas även i fråga om injektionsspruta eller kanyl som
kan användas för insprutning i människokroppen. Med egendom som omhändertagits
enligt lagrummet skall förfaras på sätt föreskrivs i 3 § lagen
(1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. Belopp, som
erhållits vid försäljning av omhändertagen egendom, tillfaller kronan. Mot
föreskrifterna i 63 5 nykterhetsvårdslagen svarande bestämmelser finns i
88 a § lagen (1960:97) om samhällets vård om barn och ungdom (barnavårdslagen)
beträffande den som är intagen i barnhem eller åtnjuter vård
inom ungdomsvårdsskola eller vid utskrivningsavdelning som tillhör sådan
skola samt i 63 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

I 3 § lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. föreskrivs
att egendom som förklaras förverkad enligt lagen skall i den mån så ej
förut skett bevisligen förstöras eller försäljas efter vad i 2 5 är stadgat om
beslagtagen egendom. I 2 5 sägs bl. a. att beslagtagen egendom får bevisligen
förstöras om dess värde är ringa eller egendomens förstörande eljest måste
anses försvarligt. I annat fall får egendomen försäljas, rusdrycker till det
i rusdrycksförsäljningsförordningen omnämnda partihandelsbolaget, öl till
tillverkare av sådan vara och annan egendom på sätt som med hänsyn
till egendomens beskaffenhet finnes lämpligt. Belopp, som erhållits vid försäljning
av beslagtagen egendom, tillfaller kronan.

Lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda
saknar motsvarighet till de ovan redovisade reglerna angående omhändertagande
av berusningsmedel m. m.

I fråga om föremål som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna
i övrigt kan befaras komma till brottslig användning gäller
enligt 36 kap. 3 S brottsbalken att föremålen kan förklaras förverkade av
domstol. Vidare gäller enligt 27 kap. 14 a 5 rättegångsbalken, vilket lagrum
trätt i kraft den 1 juli 1975, att föremål som skäligen kan antas vara förverkat
enligt 36 kap. 3 K brottsbalken får tas i beslag. Beslut om beslag kan fattas
av polisman eller åklagare eller också av domstol på talan av åklagare eller
förundersökningsledare.

Även lagen (1938:121) om hittegods kan bli tillämplig på föremål som
upphittas inom vårdanstalter. Lagen föreskriver att den som hittat något
skall anmäla fyndet hos polismyndighet utan oskäligt dröjsmål. Om ägaren
till det upphittade är känd kan upphittaren i stället underrätta honom om
fyndet. Om det är påkallat får polismyndighet omhänderta godset.

SoU1975/76:12

3

Utredningar m. m.

Frågan om behovet av närmare föreskrifter beträffande omhändertagande
av berusningsmedel m. m. hos personer som intagits på sjukhus med stöd
av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller lagen
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda har uppmärksammats
av justitieombudsmannen Bertil Wennergren i en år 1974 till regeringen
gjord framställning (se JO:s ämbetsberättelse år 1975 s. 257 ff). I framställningen
anför JO att det vid jämförelse med den noga reglerade ordning
för omhändertagande av alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel
samt injektionssprutor och kanyler som tillskapats för nykterhetsvården,
barnavården och kriminalvården framstår som en betänklig brist att frågan
är så ofullständigt reglerad för den slutna psykiatriska vårdens och omsorgsvårdens
del. Bristen kan enligt JO inte undgå att vålla rättsosäkerhet
för patienterna och villrådighet för överläkarna. Enligt JO:s mening bör
därför bristen snarast möjligt botas lagstiftningsvägen.

1 ärendet behandlade JO också frågan om omhändertagande av andra
föremål än berusningsmedel, injektionssprutor o. d. Han framhöll därvid
att med föremål som saknar känd ägare torde böra förfaras på så sätt som
är föreskrivet i hittegodslagen samt att inbrottsverktyg o. d. kan förklaras
förverkade enligt brottsbalken. I fråga om nämnda typer av omhändertagna
föremål syntes det därför enligt JO vara tillräckligt sörjt i lagstiftningen.

JO:s framställning är f. n. föremål för regeringens överväganden.

Inom socialstyrelsen pågår sedan år 1973 en allmän översyn av lagen
om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Resultatet av översynen
beräknas föreligga under år 1976.

Utskottet

I flera författningar på vårdområdet har meddelats bestämmelser som
reglerar möjligheterna för anstaltsledningen att ingripa då berusningsmedel
m. m. påträffas på en anstalt. Enligt lagen om nykterhetsvård får sålunda
alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som påträffas hos eller
ankommer till den som är intagen för vård på allmän alkoholistanstalt omhändertas.
Detsamma gäller de berusningsmedel som påträffas inom anstalten
utan att känd ägare finns. Reglerna gäller även i fråga om injektionssprutor
och kanyler. I lagen ges också anstaltsföreståndaren befogenhet
att förstöra eller sälja omhändertagen egendom i enlighet med föreskrifterna
i lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. Motsvarande bestämmelser
finns dels i barnavårdslagen beträffande den som är intagen
på barnhem eller åtnjuter vård inom ungdomsvårdsskola eller vid utskrivningsavdelning
som tillhör sådan skola, dels i lagen om kriminalvård i anstalt.

SoU 1975/76:12

4

I motionen 1975:1264 av fru Kristensson (m) framhålls att de sålunda
redovisade bestämmelserna saknar motsvarighet i lagen om beredande av
sluten psykiatrisk vård i vissa fall och lagen angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen). Den som är intagen på sjukhus
med stöd av den förstnämnda lagen får dock underkastas det tvång som
är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården eller för att skydda
honom själv eller omgivningen. Med stöd av denna bestämmelse kan föremål
som påträffas eller ankommer till en patient omhändertas, framhåller
motionären, om det av vårdskäl är nödvändigt att skilja patienten från föremålet.
Motionären pekar vidare på att bland dem som överlämnas av
domstol till vård i omsorgsvårdens specialsjukhus eller eljest tas in på sådant
sjukhus oberoende av samtycke det finns åtskilliga som har alkohol- och
narkotikaproblem. Yrkandet i motionen i denna del går ut på att förslag
till bestämmelser skall föreläggas riksdagen om att alkoholhaltiga drycker
och andra berusningsmedel skall kunna omhändertas och förklaras förverkade
om de påträffas hos patient som intagits på sjukhus enligt lagen om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller, i fall som ovan angetts,
intagits på specialsjukhus med stöd av omsorgslagen.

Som motionären påpekar har det ovan redovisade spörsmålet tagits upp
i en av JO år 1974 till regeringen gjord framställning. Enligt JO framstår
det vid en jämförelse med den noga reglerade ordning för omhändertagande
av alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel, injektionssprutor och kanyler
som tillskapats för nykterhetsvården, barnavården och kriminalvården
som en betänklig brist att frågan är så ofullständigt reglerad för den slutna
psykiatriska vårdens och omsorgsvårdens del. JO anser att bristen snarast
möjligt bör botas lagstiftningsvägen. JO:s framställning är föremål för regeringens
prövning. Utskottet har inhämtat att frågan kan komma att få
sin lösning redan i samband med arbete som pågår inom regeringskansliet
på en ny lagstiftning om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. Med
hänsyn till det anförda anser utskottet att det inte är erforderligt med något
riksdagens initiativ med anledning av motionen i här aktuell del.

Motionären tar också upp frågan om regler för omhändertagande och
förverkande av stiletter, inbrottsverktyg och andra föremål som innehas
av patienter som tas in på sjukhus med stöd av lagen om sluten psykiatrisk
vård i vissa fall eller på specialsjukhus i sådana fall som ovan angetts.

Enligt 36 kap. 3 § brottsbalken kan föremål som på grund av sin särskilda
beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig
användning förklaras förverkade av domstol. Genom en lagändring som
antagits av riksdagen efter det att motionen väckts är det numera möjligt
att ta i beslag föremål, som kan antas vara förverkade enligt nämnda stadgande
i brottsbalken. Motionärens önskemål i denna del får därför anses

SoU 1975/76:12

5

tillgodosett. Någon åtgärd från riksdagens sida är således inte heller i detta
avseende påkallad.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975:1264.

Stockholm den 4 november 1975

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c)*,
Carlshamre (m), Dahlberg (s), Larsson i Öskevik (c), fru Skantz (s), herrar
Romanus (fp), Johnsson i Blentarp (s), Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson
i Växjö (s), fru Wigenfeldt (c), fru Lagergren (s), herrar Karlehagen (c)*
och Hagberg i Borlänge (vpk)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

. t :

GOTAB 75 10063 S Slockholm 1975