med anledning av motion om nämndemäns tjänstgöring i domstol

Betänkande 1978/79:JuU8

JuU 1978/79:8

Justitieutskottets betänkande
1978/79:8

med anledning av motion om nämndemäns tjänstgöring i domstol
Motionen

I motionen 1977/78:518 av Birgitta Johansson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen skall besluta att hos regeringen anhålla om förslag till sådant tillägg
till rättegångsbalken som anger att val till nämndemän i avdelningar m. m.
skall vara proportionella.

I motiveringen uppger motionärerna att regler f. n. saknas om proportionellt
utseende av nämndemän för tjänstgöring på vissa tider eller vid vissa
avdelningar av tingsrätt. Eftersom kommunfullmäktiges val av nämndemän
på begäran skall vara politiskt proportionellt bör enligt motionärernas mening
även nämndemännens tjänstgöring i tingsrätten fördelas på samma sätt.

Nuvarande ordning

Tingsrätt skall enligt 1 kap. 3 § rättegångsbalken (RB) i mål om brott för
vilket är stadgat svårare straff än böter bestå av en, eller i vissa fall två,
lagfarna ledamöter och nämnd. Nämnd skall också delta i vissa mål och
ärenden som prövas enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken (15 kap. 29 §
giftermålsbalken, 20 kap. 1§ föräldrabalken, 6§ lagen (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden).

1 nämnd skall enligt 1 kap. 4 § RB sitta fem nämndemän. Om det är påkallat
med hänsyn till målets omfattning eller annan särskild omständighet, må
dock sex nämndemän sitta i nämnden. Tingsrätten skall fördela tjänstgöringen
mellan nämndemännen efter samråd med dem.

Nämndeman utses enligt 4 kap. 5 § RB genom val. Vart tredje år väljs halva
antalet nämndemän inom domkretsen. Valet förrättas enligt 4 kap. 7 § RB av
kommunfullmäktige. Valet skall vara proportionellt om det begärs av minst
så många väljande som motsvarar det tal, som erhålls, då samtliga väljandes
antal delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1.

1975 års lagstiftning

Reglerna om möjlighet för en minoritet i kommunfullmäktige att påkalla
proportionellt val infördes genom lagstiftning år 1975 (prop. 1975/76:64, JuU
18), som i denna del trädde i kraft den 1 januari 1977.1 motiveringen till de nya
reglerna uttalades av dåvarande chefen för justitiedepartementet att det såväl
från allmänt demokratiska utgångspunkter som med hänsyn till förtroendet
för domstolarna är angeläget, att garantier skapas mot att nämnden får en i

1 Riksdagen 1978/79. 7 sami Nr 8

JuU 1978/79:8

2

politiskt hänseende ensidig sammansättning. Departementschefen, som sade
sig vara av den uppfattningen att tillämpningen av bestämmelserna skulle
komma att aktualiseras mycket sällan, ansåg inte att det behövde befaras, att
reglerna skulle leda till ökad politisering av nämndemansvalet. I fråga om
nämndens sammansättning i det enskilda målet framhöll departementschefen
att införande av möjlighet till proportionellt val inte syftade till någon
ändring i rådande praxis i fråga om nämndemännens indelning till tjänstgöring.
Han underströk att nämndemannauppdraget är en förtroendepost med
vilken är förenad dömande och inte politiska uppgifter. Det fick enligt
departementschefen liksom dittills ankomma på domstolarna att sörja för att
rätten har en så allsidig sammansättning som omständigheterna medger.

Vid riksdagsbehandlingen uttalade justitieutskottet (majoriteten) följande.

Frågan om valmetod vid nämndemansval måste enligt utskottets mening
ses mot bakgrunden av nämndemansuppdragets särskilda karaktär av
förtroendeuppdrag, till vilket inte är knutet uppgifter av politisk natur.
Uppdraget innebär utövande av en domarfunktion, för vilken mindre vikt
måste fastas vid tillhörigheten till visst parti än vid sådana personliga
kvalifikationer som omdömesgillhet, rättrådighet och självständighet.
Sådana kvalifikationer har blivit särskilt betydelsefulla efter 1969 års
domstolsreform, varigenom nämnden gavs en starkare ställning och större
utrymme skapades för en mer individuellt betonad medverkan från nämndemännens
sida än tidigare. Även om valkorporationen är politiskt sammansatt
följer därav inte att nämndemansuppdraget kan uppfattas som förenat
med något politiskt ansvar såsom fallet är beträffande andra uppdrag, till vilka
rekryteringen sker genom val av kommunfullmäktige och andra på politisk
grund bildade valkorporationer. Från dylika uppdrag skiljer sig nämndemansuppdraget
också därigenom att lekmannadomarnas medverkan i rättskipningen
innebär en insyn i domstolsarbetet som är ägnad att stärka
allmänhetens förtroende för domstolarna.

Mot denna bakgrund är det såväl från allmänt demokratiska synpunkter
som av rättssäkerhetsskäl angeläget att nämnden får en så bred förankring i
samhället som möjligt och en i politiskt hänseende allsidig sammansättning.
Ett ensidigt politiskt hemvist hos nämndemännen skulle kunna ge anledning
till misstanke att deras politiska värderingar inverkade på deras ställningstaganden
i den dömande verksamheten och därigenom äventyra allmänhetens
förtroende för domstolarna.

I en reservation (s) uttalades i stället följande.

Frågan om valmetod vid nämndemansval måste enligt utskottets mening
ses mot bakgrunden av nämndemansuppdragets särskilda karaktär av
förtroendeuppdrag. Uppdraget innebär utövande av en domarfunktion, för
vilken största vikt måste fästas vid sådana personliga kvalifikationer som
omdömesgillhet, rättrådighet och självständighet. Sådana kvalifikationer har
blivit särskilt betydelsefulla efter 1969 års domstolsreform, varigenom
nämnden gavs en starkare ställning och större utrymme skapades för en mer
individuellt betonad medverkan från nämndemännens sida än tidigare. Även
om valkorporationen är politiskt sammansatt följer därav inte att nämndemansuppdraget
kan uppfattas som förenat med ett politiskt ansvar på samma

JuU 1978/79:8

3

sätt som fallet är beträffande andra politiska uppdrag.

Från dylika uppdrag skiljer sig nämndemansuppdraget också därigenom
att lekmannadomarnas medverkan i rättskipningen innebär en insyn i
domstolsarbetet som är ägnad att stärka allmänhetens förtroende för
domstolarna.

Mot denna bakgrund är det såväl från allmänt demokratiska synpunkter
som av rättssäkerhetsskäl angeläget att nämnden får en så bred förankring i
samhället som möjligt och en i politiskt hänseende allsidig sammansättning.
Övervägande skäl talar därför för att i RB ta in en bestämmelse enligt vilken
en viss minoritet kan få till stånd proportionellt val.

Reservationen vann riksdagens bifall.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från justitiekanslern,
riksåklagaren, domstolsverket, hovrätten för Västra Sverige, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges domareförbund, Landsorganisationen i Sverige,
Centralorganisationen SACO/SR, TCO Tjänstemännens Centralorganisation
och Stockholms nämndemannaförening.

SACO/SR och TCO avstår från att avge yttrande. Övriga remissinstanser
uttalar sig i avstyrkande riktning om en lagstiftning enligt motionärernas
förslag.

Justitiekanslern (JK) uttalar att utgångspunkten vid 1975 års lagstiftning var
och bör alltjämt vara att tingsrätten vid indelningen till tjänstgöring skall
beakta även den politiska sammansättningen. Tingsrätten har emellertid
enligt JK samtidigt att tillgodose även andra intressen, t. ex. att åldersfördelningen
är lämplig och att det i nämnden ingår både män och kvinnor. Till
detta kommer, anför JK, alla praktiska problem, särskilt i mål som kräver lång
handläggningstid. Också från rent praktiska synpunkter är det därför
nödvändigt att tingsrätten har en viss rörelsefrihet vid indelningen till
tjänstgöring.

Enligt JK:s mening innebär motionärernas förslag en direkt politisering av
dömandet, eftersom grundtanken synes vara att domstolen inte skulle vara
domför om inte nämndens sammansättning återspeglar den politiska
sammansättningen av valmanskåren (vid senaste val eller valet dessförinnan
eller som en syntes av dessa båda val). En sådan utveckling vore enligt JK:s
mening olycklig.

Riksåklagaren (RÅ) anför att det är av stor vikt att nämnden får en så bred
anknytning i samhället som möjligt. Detta önskemål tillgodoses enligt RÅ
genom att val korporationen är politiskt sammansatt. Möjligheten till proportionellt
val av nämndemän har vidare, uttalar RÅ, skapat garantier mot att
nämndemannakåren får en i politiskt hänseende ensidig sammansättning.
RÅ anför vidare följande.

Själva fullgörandet av nämndemannauppdraget är emellertid att se
uteslutande som en domareuppgift. Nämndemännens politiska hemvist får

JuU 1978/79:8

4

självfallet inte inverka på den dömande verksamheten. Införandet av en
uttrycklig regel om politisk proportionalitet i enlighet med vad som föreslås i
motionen skulle enligt min mening kunna öppna vägen för en politisering av
den dömande verksamheten eller i allt fall kunna uppfattas som ett
godtagande av en sådan utveckling. Den föreslagna ordningen skulle därmed
komma att undergräva allmänhetens förtroende för domstolarna.

Domstolsverket uttalar att det enligt verkets mening med hänsyn till
förtroendet för domstolarna är angeläget att inte bara nämnden i stort utan
också nämndens sammansättning vid tjänstgöring i det enskilda fallet får en
så allsidig sammansättning som möjligt. En proportionell fördelning efter
nämndemännens partitillhörighet skapar enligt verkets mening utan tvivel
vissa garantier för en allsidig sammansättning. Domstolsverket anför vidare
följande.

Det finns emellertid också andra hänsyn att ta än nämndemännens
politiska hemvist då indelningen sker för tjänstgöring. Det kan sålunda
påpekas att enligt föreskrift i 10 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelserom
unga lagöverträdare bör om det i mål mot den som ej fyllt tjuguett
år förekommer anledning att döma till annan påföljd än böter för tjänstgöring
i nämnd företrädesvis anlitas nämndemän med insikt och erfarenhet
beträffande vård och fostran av ungdom.

Vidare bör vid sammansättning av en nämndemannagrupp eftersträvas att
gruppen får en jämn könsfördelning, att nämndemän av skilda åldrar ingår i
gruppen samt att - vilket är viktigt för kontinuiteten i nämnden - nyvalda
nämndemän blandas med dem som har längre tids erfarenhet av tjänstgöring
som nämndeman. En viss geografisk spridning kan dessutom böra eftersträvas.
Nämndemännens önskemål att få tjänstgöra i viss grupp bör så långt
möjligt också tillmötesgås.

Domstolsverket uppger att enligt vad verket under hand inhämtat från ett
mindre antal tingsrätter tas vid indelningen av nämndemännen i grupper i
vissa tingsrätter så långt möjligt hänsyn till partitillhörigheten. Andra
tingsrätter bortser enligt domstolsverket helt från den politiska hemvisten
och låter andra av de ovan nämnda förhållandena vara avgörande.

Domstolsverket pekar också på att det i detta sammanhang inte kan helt
bortses från att ersättningen till nämndemännen kan ha viss betydelse för
benägenheten att ställa upp.

Domstolsverket anför slutligen följande.

Det är enligt domstolsverkets uppfattning av stor vikt att nämndemannauppdraget
också i fortsättningen betraktas som en syssla utan politiska
bindningar. En skyldighet för domstolen att vid indelningen av nämndemännen
i grupper låta partitillhörigheten vara avgörande kan komma att leda
till att uppdraget uppfattas som i huvudsak politiskt. Med hänsyn härtill och
då nuvarande ordning tillgodoser att den tjänstgörande nämnden har en så
långt möjligt allsidig sammansättning avstyrker domstolsverket bifall till
motionen.

Hovrätten för Västra Sverige anför att det rådande valsystemet och regeln i 1
kap. 4 § 3 stycket RB om att tingsrätten fördelar tjänstgöringen mellan

JuU 1978/79:8

5

nämndemännen efter samråd med dem torde redan nu medföra att
nämndemannakårens politiska proportionalitet beaktas vid indelningen till
tjänstgöring. Nämndemännen har i vart fall, menar hovrätten, möjlighet att
genom synpunkter påverka tingsrätten i sådant hänseende. Även om det får
anses väsentligt att domstolen i det enskilda målet har en så allsidig
sammansättning som möjligt är detta enligt hovrättens uppfattning inte
tillräckliga skäl för att införa särskilda regler om proportionell fördelning av
platserna i de olika tjänstgöringsgrupperna. Ett införande av tvingande regler
på området skulle enligt hovrätten innebära en hel del ytterligare praktiska
problem för domstolarna. Hovrätten pekar vidare på att de flesta nämndemän
är förvärvsarbetande och måste ta hänsyn till sitt ordinarie arbete vid
tjänstgöring vid domstolen; de framställer därför ej sällan önskemål om
särskilda tjänstgöringstider, vilket självfallet beaktas av domstolen vid
fördelningen av uppdraget mellan nämndemännen. En regel om politisk
proportionalitet i gruppen kan enligt hovrätten innebära att domstolen får
svårt att beakta sådana önskemål.

Hovrätten erinrar vidare om de särskilda reglerna i lagen om unga
lagöverträdare om nämndens sammansättning i vissa mål och anför att en
huvudregel i RB om proportionellt utseende av nämndemän i tjänstgöringsgrupper
i vart fall inte bör få äventyra sammansättningen av ungdomsnämnderna.
I annat fall skulle enligt hovrätten syftet med dessa nämnder komma
att förfelas.

Hovrätten uppger att den nuvarande ordningen även ger tingsrätterna stora
möjligheter att i syfte att stärka allmänhetens förtroende för domstolarna ta
hänsyn till andra omständigheter vid fördelningen av platserna i tjänstgöringsgrupper.
Som exempel härpå nämner hovrätten strävanden att fördela
platserna mellan könen.

Advokatsamfundet uppger att samfundet inte kan ansluta sig till den kritik
som framförs i motionen mot nu rådande praxis i vad avser uppdelningen av
tjänstgöringen bland nämndemännen. Såvitt samfundet känner till eftersträvar
domstolarna att rätten i varje enskilt mål får en så allsidig sammansättning
som omständigheterna medger. Kravet på proportionalitet iakttas
alltså enligt samfundet i största möjliga utsträckning.

Enligt samfundets uppfattning skulle det föreslagna tillägget till RB i
åtskilliga fall medföra ökade svårigheter när tjänstgöringen skall delas upp
bland nämndemännen. Den flexibilitet som kännetecknar det nuvarande
systemet är enligt samfundet värdefull och det bör, menar samfundet,
alltjämt kunna anförtros åt domstolarna att - med beaktande av lagstiftarens
intentioner - utan ytterligare reglering dela upp tjänstgöringen bland
nämndemännen.

Samfundet understryker att en nämndeman tjänstgör som opartisk
ledamot av domstolen och inte som representant för ett politiskt parti. Regler
i RB som markerar att dessa domstolsledamöter är politiskt valda bör därför
enligt samfundets mening undvikas.

JuU 1978/79:8

6

Domareförbundet uppger att fördelningen mellan nämndemännen i
allmänhet sker så att alla nämndemännen indelas i grupper om fem, vilka
grupper tjänstgör enligt viss turordning. Vid indelningen i femmannagrupper
torde enligt förbundet i allmänhet eftersträvas en sammansättning av
grupperna som svarar mot den partipolitiska fördelningen i kommunfullmäktige.
När tingsrättens domkrets omfattar flera kommuner kan det emellertid,
anför förbundet, inträffa att den partipolitiska sammansättningen är olika i
kommunerna, vilket leder till svårigheter eftersom det som regel inte är
möjligt att ha särskilda nämndgrupper för de olika kommunerna. Förbundet
framhåller också önskemålen om jämn köns- och åldersfördelning i nämnden
samt pekar på de särskilda reglerna om nämnds sammansättning i ungdomsmål.

En bindning till den partipolitiska fördelningen i kommunfullmäktige är
enligt förbundet omöjlig av praktiska skäl. Att genom andra regler söka
påverka tingsrätterna att i än högre grad än nu är fallet följa den partipolitiska
sammansättningen skulle vara olyckligt och leda till att andra beaktansvärda
intressen (t. ex. köns- och åldersfördelningen) blev åsidosatta anser förbundet.

Förbundet anför avslutningsvis följande.

Till det nu anförda kommer att nämndemännens politiska uppfattning
regelmässigt icke visat sig ha någon egentlig betydelse vid målens avgörande.
En särskild föreskrift om politisk proportionalitet vid indelningen av
nämndemännen för tjänstgöring skulle också vara olycklig från principiell
synpunkt, eftersom den skulle kunna inge både nämndemännen och den
rättssökande allmänheten den falska föreställningen att domstolarna är
politiska instanser jämförbara med kommunala nämnder och styrelser.

Stockholms nämndemannaförening delar i stort motionärernas uppfattning
att proportionaliteten skall gälla när tjänstgöringen delas upp bland nämndemännen.
Enligt föreningen tillämpas också en sådan ordning vid Stockholms
tingsrätt, där man också försöker få gruppsammansättningen att
återspegla ålder, kön och yrken bland nämndemännen. Föreningen menar
dock att om tvingande regler om proportionalitet införs hänsyn måste tas till
omständigheterna i varje särskilt fall.

Landsorganisationen i Sverige (LO) anser av flera skäl att nuvarande ordning
är ändamålsenlig och bör bibehållas. Lagstiftning bör enligt LO inte tillgripas
för att reglera något som - även enligt motionärernas mening - i praktiken
fungerar tillfredsställande. Den föreslagna lagändringen skulle vidare enligt
LO skapa praktiska problem för tingsrätterna, exempelvis vid förfall för en
nämndmedlem kort tid före en rättegång. Ett genomförande av förslaget vore
slutligen enligt LO liktydigt med ett lagfast konstaterande att svenska
nämndemän dömer efter sina politiska sympatier. Det finns, anför LO, dess
bättre ingen grund för ett sådant påstående.

JuU 1978/79:8

7

Utskottet

I motionen begärs förslag till lagstiftning om partipolitiskt proportionell
indelning av nämndemän till tjänstgöring i nämnd vid tingsrätt.

Motionärerna pekar på att det finns regler i rättegångsbalken som ger
möjlighet till proportionellt val av nämndemän men att motsvarande regler
inte finns när det gäller indelningen av nämndemännen till tjänstgöring vid
tingsrätt.

Nämndemän i tingsrätt väljs av kommunfullmäktige. Genom lagstiftning
år 1975 infördes möjlighet för en minoritet i fullmäktige att påkalla
proportionellt val.

Nämndemän deltar i rättskipningen i tingsrätt i mål om brott för vilka är
stadgat svårare straff än böter samt i familjerättsmål och vissa domstolsärenden.
Nämnden skall bestå av fem eller sex nämndemän, och det
ankommer på tingsrätten att efter samråd med nämndemännen fördela
tjänstgöringen mellan dem.

Vid utskottets remissbehandling av motionen har remissinstanserna
uttalat sig i avstyrkande riktning om en lagstiftning enligt motionärernas
förslag. Av remissyttrandena framgår att man vid tingsrätterna i allmänhet
eftersträvar en partipolitiskt jämn fördelning av nämndemännen i de olika
nämnderna. I flera yttranden framhålls risken för att en obligatorisk regel om
sådan fördelning skulle komma att innebära en politisering av nämndemansuppdraget
som inte är önskvärd. Vidare pekas på att en sådan regel kan
minska möjligheterna att tillgodose andra önskemål om en jämn fördelning
inom nämnden, exempelvis när det gäller ålder och kön. Härutöver framförs
invändningar av praktisk natur.

Genom remissbehandlingen av motionen harenligt utskottets mening inte
visats annat än att den nuvarande ordningen vid indelning av nämndemän
till tjänstgöring i tingsrätterna fungerar tillfredsställande när det gäller att ge
nämnden en allsidig politisk sammansättning. Vidare har påvisats att en
lagstiftning enligt motionärernas förslag skulle kunna innebära nackdelar
från såväl principiella som praktiska synpunkter. Motionsyrkandet bör därför
enligt utskottets mening ej-vinna riksdagens bifall.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1977/78:518.

Stockholm den 7 november 1978

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

JuU 1978/79:8 8

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Åke Polstam (c), Arne Nygren (s), Lilly
Bergander (s), Gunde Raneskog (c), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Carl
Lidbom (s), Gunilla André (c), Joakim Ollén (m). Martin Segerstedt (s),
Margareta Andrén (fp) och Karl-Gustaf Mathsson (s).

GOTAB 58590 Stockholm 1978