Med anledning av motion om miljödemokrati

Betänkande 1976/77:JoU21

JoU 1976/77:21

Jordbruksutskottets betänkande
1976/77:21

med anledning av motion om miljödemokrati
Motionen

I motionen 1976/77:837 av fru Anér (fp) hemställs att riksdagen ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts beträffande ökade möjligheter
för allmänheten att påverka beslut som rör deras miljö samt att motionen
överlämnas till 1976 års miljöskyddsutredning för beaktande.

Motionären framhåller att kraven från människor på ökat inflytande över
beslut som rör deras miljö har växt sig allt starkare. De kanaliseras inte
minst genom miljögrupper, naturvårdsorganisationer och andra ideella organisationer.
I motionen pekas på några metoder, som skulle ge medborgarna
ett mera direkt inflytande på beslutsprocessen när det gäller att skydda miljön.
Ett instrument som borde användas och som skulle möta just dessa
behov är det som i USA hittills kallats Environmental Impact Statements
(EIS). EIS är ingen tillståndsprövning i sig, i stil med t. ex. den svenska
miljöskyddslagens tillståndsprövning. Det är i stället en redovisning, som
syftar till att tvinga fram så mycket information som rimligen är möjligt.
Denna finns sedan tillgänglig när beslut skall fattas enligt olika ordningar,
vare sig det är ett politiskt beslut eller ett administrativt tillståndsbeslut.
Miljöeffektbeskrivningen innebär alltså en kartläggning av effekter och alternativa
handlingsmöjligheter, och den tillmäts numera stor betydelse i
USA. Enligt motionen skulle system motsvarande de amerikanska miljöeffektbeskrivningarna
med deras ekologiska synsätt och helhetsgrepp kunna
spela en positiv roll också i Sverige. Förutsättningen är dock att de inte
utarbetas av den projektansvarige och inte heller av de statliga myndigheterna,
utan av de direkt berörda. 1 motionen tas också upp frågan om
att förbättra möjligheterna för enskilda och miljögrupper att inför domstol
ta upp miljöärenden. Enligt motionären bör även långt drivna medborgerliga
beslutsprocedurer kunna leda till samhällsekonomiska fördelar genom att
bättre beslutsunderlag skapas.

Tidigare riksdagsbehandling

Det i motionen upptagna spörsmålet om miljödemokrati har tidigare varit
föremål för riksdagens behandling (se bl. a. JoU 1972:59,1974:44, 1975/76:8,
1976/77:10). I betänkandet 1972:59 hänvisade jordbruksutskottet till de uttalanden
rörande sakägarbegreppet som gjordes i samband med miljöskyddslagens
tillkomst. Bl. a. framhölls att lagrådet ansett att envar som tillfogades
skada eller utsattes för olägenhet genom miljöfarlig verksamhet borde be -

1 Riksdagen 1976/77. 16 sami. Nr 21

JoU 1976/77:21

2

traktas som sakägare. I propositionen 1969:28 anslöt sig departementschefen
till vad lagrådet anfort om sakägarbegreppet. Utskottet framhöll med hänvisning
till dessa uttalanden att sakägarkretsen enligt miljöskyddslagen i själva
verket var mycket vid och att den i princip endast begränsades av kravet
på orsakssamband mellan den miljöfarliga verksamheten och skadan (olägenheten)
enligt de särskilda bedömningsgrunder som utbildat sig därom.
Mot bakgrund av det anförda fann utskottet inte tillräckliga skäl förorda
någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet.

Med anledning av en vid 1974 års riksdag väckt motion (1974:235) om
möjligheter för allmänheten till ökad medverkan och delaktighet i beslut
som rör dess miljö i vid mening uttalade utskottet i sitt av riksdagen godkända
betänkande (JoU 1974:44) att yrkandet inte utgjorde tillräckligt underlag
för ett positivt beslut i ämnet från riksdagens sida och avstyrkte
därför motionen i denna del.

Motioner med förslag att ge sammanslutningar av konsumenter, naturvårdare,
handikappade, forskare etc. rätt att överklaga beslut enligt lagen
om hälso- och miljöfarliga varor och livsmedelslagen har också varit föremål
för riksdagens behandling, bl. a. i samband med antagandet av lagen om
hälso- och miljöfarliga varor. I betänkandet JoU 1973:19 erinrades i anslutning
till väckta motioner i ämnet att miljökontrollutredningen för sin
del inte hade uppställt någon regel om vem som hade rätt att anföra besvär
mot beslut enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Rätten att föra
talan mot dylikt beslut skulle därför enligt utredningens förslag komma
att regleras enligt bestämmelserna i förvaltningslagen. Enligt 11 $ denna
lag fick talan mot sådant beslut av myndighet, som kan överklagas genom
besvär, överklagas av den som beslutet angick, om det gått honom emot.
Talerätt tillkom således i första hand endast sökande som fått avslag på
sin ansökan om den åtgärd varom är fråga. En ledamot i utredningen hade
dock förordat en utvidgad besvärsrätt för tillvaratagande av deras intressen
som utsattes eller riskerade att utsättas för hälso- och miljöfarliga varors
skadeverkningar. Även departementschefen fann det från vissa synpunkter
otillfredsställande att klagomål genom besvär inte kunde föras från konsumenternas
sida inom området för hälso- och miljöfarliga varor. För att
tillgodose dessa intressen borde enligt departementschefens mening besvärsrätt
ges åt de fackliga huvudorganisationerna. Bestämmelse härom gavs
i 19 § lagförslaget. Det framlagda förslaget, som godkändes av riksdagen,
överensstämde till sin konstruktion med en av 1972 års riksdag beslutad
lagändring på livsmedelslagstiftningens område i syfte att ge konsumenterna
ökat inflytande i fråga om beslut enligt livsmedelslagen. Motionsyrkanden
motsvarande det nu föreliggande avstyrktes i enlighet härmed. Även därefter
har motioner i ämnet avslagits av riksdagen (JoU 1974:44 och JoU
1975/76:15).

När riksdagen senast hade att behandla nu aktuella.frågor, hösten 1976,
uttalade utskottet (JoU 1976/77:10) att det självfallet delade uppfattningen

JoU 1976/77:21

3

att det är viktigt att allmänheten ges tillfredsställande möjligheter att öva
inflytande på beslut som påverkar den egna miljön. Utskottet framhöll att
det f. n. är de fackliga huvudorganisationerna som har att svara för det
allmänna konsumentintresset, när det gäller beslut enligt lagen om hälsooch
miljöfarliga varor och livsmedelslagen. På i princip motsvarande sätt
hade naturvårdsverket tillagts befogenhet att föra talan mot beslut enligt
miljöskyddslagen för att tillvarata allmänna intressen. Utskottet anförde
vidare.

Naturligtvis kan diskuteras om de lagbestämmelser på miljöområdet, som
f. n. reglerar allmänhetens rätt till medinflytande, har sådan utformning
att de tillgodoser skäliga önskemål härvidlag.

När miljöskyddslagen trädde i kraft den 1 juli 1969 saknades erfarenheter
av en samlad lagstiftning till skydd för vår yttre miljö mot föroreningar
och störningar av olika slag. Under de år som därefter gått har samhällets
syn på miljöskyddet skärpts. Bl. a. har i riksdagen vissa förslag till ändringar
i miljöskyddslagstiftningen förts fram. Tiden har nu ansetts mogen för översyn
av lagstiftningen, och särskilda sakkunniga har den 18 mars 1976 tillkallats
för ändamålet. Mot bakgrund av erfarenheterna av miljöskyddslagens
tillämpning skall de sakkunniga överväga vilka förändringar av denna lagstiftning
som behöver göras för att ytterligare förbättra samhällets möjligheter
att ingripa mot och kontrollera miljöfarlig verksamhet. De sakkunniga
skall därvid överväga i vad mån den skärpning av samhällets syn på miljöskyddsfrågor
som ägt rum sedan lagens tillkomst bör föranleda en utvidgning
av förprövningsskyldigheten eller komma till uttryck i tillåtlighetsreglerna
eller i andra bestämmelser i lagen. Vidare bör de sakkunniga
bl. a. utreda vissa problem, som aktualiserats genom olika riksdagsbeslut,
m. m. De sakkunniga är oförhindrade att pröva också andra frågor än dem
som i direktiven särskilt berörts och som har samband med tillämpningen
av miljöskyddslagen.

Det förefaller naturligt att den nu aktuella utredningen vid sin prövning
måste komma in på de i motionen 1975/76:370 väckta frågorna om allmänhetens
inflytande på hithörande område. Den principiella bedömningen
synes härvid inte behöva begränsas till enbart miljöskyddslagen utan bör
kunna avse motsvarande spörsmål inom annan lagstiftning, såsom exempelvis
lagen om hälso- och miljöfarliga varor och livsmedelslagen. Utskottet
vill i sammanhanget hänvisa till den regeringsförklaring som avgavs vid
den nuvarande regeringens tillträde, vari angetts att miljölagstiftningen skall
ses över i syfte att ge allmänheten vidgade möjligheter till inflytande över
beslut som berör den egna miljön. Mot bakgrund härav vill utskottet för
sin del föreslå att riksdagen begär att motionen 1975/76:370 i förevarande
delar överlämnas till 1976 års miljöskyddsutredning för beaktande.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Utskottet

Föreliggande motion tar upp frågan om att öka allmänhetens möjligheter
att påverka beslut som rör människornas miljö. Bl. a. pekas på några metoder,
som skulle ge medborgarna ett mera direkt inflytande än f. n. på beslutsprocesser
när det gäller att skydda miljön.

JoU 1976/77:21

4

Av den föregående redogörelsen framgår att motioner motsvarande den
nu föreliggande under senare år upprepade gånger prövats av riksdagen.
Senast frågan om ökad miljödemokrati var uppe till behandling var hösten
1976, varvid riksdagen beslöt begära att då aktuell motion i berörda delar
skulle överlämnas till den år 1976 tillsatta miljöskyddsutredningen för beaktande.

Som utskottet tidigare framhållit är det naturligtvis viktigt att allmänheten
ges tillfredsställande möjligheter att öva inflytande på beslut som påverkar
den egna miljön. Med hänsyn till vad i det föregående anförts finner dock
utskottet, som vill nämna att miljöskyddsutredningen enligt direktiven skall
redovisa sina förslag senast den 1 juli nästa år, inte skäl påfordra någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida med anledning av den nu väckta
motionen i ämnet.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1976/77:837 besvarad med vad utskottet
anfört.

Stockholm den 29 mars 1977

På jordbruksutskottets vägnar
SVANTE LUNDKVIST

Närvarande: herrar Lundkvist (s), Wachtmeister i Johannishus (m), Enlund
(fp), Lindberg (s), Johansson i Holmgården (c), Wictorsson (s). Olsson i Edane
(s), fru Fredrikson (c), herrar Strömberg i Vretstorp (s). Hallenius (c)*. Alftin
(s), Johnsson i Mölndal (c), Lorentzon i Ätran (m), fru Radesjö (s)* och
fru Andersson i Hultsfred (m)*.

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 53634 Slockholm 1977