med anledning av motion om konservatorverksamheten

Betänkande 1977/78:KrU5

KrU 1977/78:5

Kulturutskottets betänkande
1977/78:5

med anledning av motion om konservatorverksamheten
Motionen

I motionen 1976/77:1126 av Anna Eliasson m. fl. (c), vars behandling på
förslag av kulturutskottet i betänkandet 1976/77:45 uppskjutits till riksmötet
1977/78, yrkas att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av
konservatorernas arbetsmarknadssituation och förslag till en fast organisatorisk
uppbyggnad av den framtida konstvården och konserveringen.

Som motivering för yrkandet tas i motionen upp problem och brister som
enligt motionärerna rör konservatorsverksamheten, däribland den höga
medelåldern inom yrkeskåren, avsaknaden av grundutbildning i landet och
de osäkra arbetsmarknadsutsikterna. Vad gäller utbildningssidan omnämns
den försöksverksamhet med samnordisk konservatorsutbildning som bedrivits
under åren 1974-1975. Vidare behandlas det utredningsarbete som
presenterats i konstnärsutbildningssakkunnigas betänkande (SOU 1976:52)
Utbildning för konstvård och konservering vid konsthögskolans institut för
materialkunskap. Enligt motionärerna är en uppenbar brist med detta
utredningsarbete att det inte lett fram till förslag till förbättringar vad gäller
konservatorernas arbetsförhållanden och till hur arbetet med konstvård och
konservering skall få en tillfredsställande lösning över hela landet.

Det är enligt motionen angeläget att det nu tas initiativ med sikte på att
väsentligt förbättra den situation som konstvården och konserveringsverksamheten
befinner sig i. Utbildningsfrågan framhålls som en viktig faktor och
en komplettering av konstnärsutbildningssakkunnigas utredningsarbete som
nödvändig. Insatser behövs också för att på organisatorisk och annan väg ge
konservatorerna tillgång till permanenta arbetstillfällen.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från riksantikvarieämbetet
och statens historiska museer, statens konstmuseer, konsthögskolan
samt Nordiska museet. Samtliga remissinstanser anser det angeläget med en
kartläggning av det slag som förordas i motionen och vitsordar behovet av en
fast organisatorisk uppbyggnad av den framtida konstvården och konserveringen.
Nordiska konservatorförbundets svenska sektion, som är av samma
uppfattning, har utanför remissplanen inkommit med yttrande över motionen.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer framhåller att konservering
och teknisk vård av de objekt som skyddas av gällande kulturmin 1

Riksdagen 1977178. 13 sami. Nr 5

KrU 1977/78:5

2

neslagstiftning är ett ansvarsområde där spänningen mellan behov och
befintliga resurser ökat märkbart under senare år.

Myndigheten vitsordar i alla delar motionens beskrivning av den aktuella
situationen vad gäller konservatorsverksamheten i landet.

Beträffande utbildningen anförs bl. a. att den som önskar utbilda sig till
konservator inom t. ex. området konst och konsthantverk nu inte har någon
annan möjlighet härtill än att arbeta som lärling hos någon redan etablerad
konservator eller skaffa sig utbildning utom landet. Endast några få av de
befintliga konservatorerna bedriver emellertid en verksamhet av sådan
omfattning att de kontinuerligt kan arbeta med mer än någon eller några
enstaka medhjälpare. Utbildning utom landet är dyrbar, och dessutom kräver
i allmänhet de skolor som ordnar utbildning vissa förkunskaper, vilka redan
de kan vara svåra att förvärva i Sverige.

Den utbildning som föreslås av konstnärsutbildningssakkunniga i betänkandet
om utbildning i konstvård och konservering som avlämnades 1976 är
alltför ensidigt inriktad på konstvård - i huvudsak måleri. Den förutsätter
också att praktikplatser för eleverna finns på centralmuseerna i Stockholm,
något som tyvärr inte är fallet.

För att den f. n. katastrofala bristen på konservatorer, som kan ansvara för
den tekniska vården av vårt kulturarv, skall kunna hävas fordras enligt
myndigheten dels att utbildningsfrågan löses, dels att arbetsmöjligheter
skapas för de blivande konservatorerna, så att dessa kan skaffa sig den
praktiska erfarenhet som är minst lika väsentlig som en teoretisk utbildning.

Hur konservatorsutbildningen skall läggas upp och vilket omfång den skall
ges kan, anförs det, knappast avgöras förrän man noggrannare undersökt
omfånget av nu och i framtiden aktuella arbetsuppgifter, en undersökning
som lämpligen utförs i nära samarbete med de centrala och regionala
kulturminnesvårdande myndigheterna.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer finner det synnerligen
angeläget att den i motionen föreslagna utredningen kommer till stånd.
Enligt myndighetens förmenande bör utredningsuppdraget omfatta samtliga
materialkategorier inom kulturminnesvården och konstvården. Följande
handlingsprogram förordas:

1. en kartläggning av befintliga resurser inom konserveringsområdet,
centralt och regionalt, i avseende på utbildad personal, lokaler, utrustning
m. m.;

2. en översiktlig inventering av det aktuella och framtida behovet av
sådana resurser;

3. utarbetande av förslag till central och regional organisation av den
framtida konserveringsvenksamheten och konstvården i landet;

4. utarbetande av förslag till konservatorsutbildning inom samtliga
berörda kategorier, vad gäller både grundutbildning och vidareutbildning.

Ett gott utgångsmaterial finns i den utredning som framlades 1964 och som

KrU 1977/78:5

3

lades till grund för den då inledda men senare avstannade försöksverksamheten
med konservatorsutbildning liksom i konstnärsutbildningssakkunnigas
betänkande från 1976, varför förslag till organisation och utbildning bör
kunna framställas mot bakgrunden av de data som framkommer vid den
översiktliga kartläggningen.

Statens konstmuseer anser att man vid en kartläggning av konservatorernas
arbetsmarknad bör försöka fastställa det behov som föreligger inom den
offentliga sektorn - inklusive museer - samt en uppskattning av den privata
sektorns behov. På grundval härav skulle dimensioneringen av utbildningen
diskuteras. För en fast organisatorisk uppbyggnad av den framtida konstvården
och konserveringen är enligt myndigheten en god och ändamålsenligt
utformad utbildning det första villkoret. Hur denna utbildning i detalj skall se
ut, hur den skall vara organiserad och vilka som skallstå som dess huvudmän
är väsentliga frågor som bör lösas efter inhämtande av synpunkter från
dagens utövande konservatorer av olika inriktning samt från museal
expertis.

Konsthögskolans lärarråd meddelar i sitt yttrande att Akademien för de fria
konsterna i skrivelse till utbildningsdepartementet den 16 december 1976 i
anledning av innehållet i konstnärsutbildningssakkunnigas betänkande
”Utbildning för konstvård och konservering vid konsthögskolans institut för
materialkunskap” begärt att en ny allsidig utredning om konservatorsutbildning
skulle tillsättas.

Lärarrådet tillstyrker det i motionen väckta förslaget under åberopande av
dels handlingar i ärendet för den år 1976 gjorda hemställan, dels yttranden
som infordrats över motionen.

Nordiska museet framhåller att det inom stora delar av museiväsendet råder
en betydande eftersläpning i konserveringsarbetet och att det därför är
angeläget att det nu tas initiativ med sikte på att utreda och förbättra denna
del av kulturminnesvården.

I sitt tillstyrkande av motionsförslaget betonar museet att kartläggningen
av marknadssituationen skall avse alla slag av konservatorer som ingår i
Nordiska konservatorförbundets svenska sektion. Dessa verksamhetsområden
är måleri, textil, skulptur, möbler, papper, bok och arkiv samt
arkeologisk och marinarkeologisk konservering.

Museet understryker särskilt betydelsen av att i vården av kulturarvet ha
tillgång till konservatorer med kvalificerad utbildning och att vårdarbetet får
en fast organisation över hela landet.

Nordiska konservatorförbundet är en intresseförening, som bildades 1950
och numera består av en dansk, en finsk, en norsk, en svensk och en isländsk
sektion. I den promemoria den svenska sektionen ingivit som yttrande över
motionen lämnas bl. a. uppgifter om den försöksverksamhet med konservatorsutbildning
som genomfördes på 1960-talet vid konsthögskolans institut

KrU 1977/78:5

4

för materialkunskap och som fr. o. m. undervisningsåret 1969/70 på grund
av otillräckliga resurser endast kunnat bedrivas som kursverksamhet och
vidareutbildning.

Det framhålls att endast ett fåtal av de ordinarie medlemmarna i den
svenska sektionen haft möjlighet att skaffa sig utbildning utomlands.
Eftersom konservatorsaspiranter ej har möjlighet att få en grundutbildning i
Sverige saknar yrkeskåren också inom vissa fack medlemmar att skicka på
vidareutbildningskurser i utlandet.

Beträffande arbetsmarknadssituationen anförs att det råder en förfärande
brist på utbildade konservatorer. En svensk grundutbildning inom ett flertal
fackområden är enligt promemorian ett oavvisligt krav i ett land som Sverige,
som vill framstå som ett kulturland.

Nordiska konservatorförbundets svenska sektion tar upp verksamheten
vid de s. k. AMS-centra som sysslar med registrering, dokumentation och
föremålsvård. Förbundet menar att denna verksamhet säkert fungerar bra så
länge den omfattar registrering och dokumentation men har kritiska
synpunkter på uppläggningen av den utbildning som planeras för AMSanställda
m. fl., i synnerhet beträffande kursmomentet Rengöring och
konservering.

Promemorian utmynnar i ett förslag om kartläggning, behovsinventering
och utbildning i linje med vad som föreslås i motionen 1976/77:1126.

Konstnärsutbildningssakkunnigas (KUS) förslag

Utredningen har enligt sina direktiv haft att utreda den högre konstnärsutbildningen
samt pröva den utbildning av konservatorer som bedrivs vid
konsthögskolan. De sakkunnigas förslag rörande konservatorsutbildning har
som nämnts lagts fram i betänkandet SOU 1976:52.

Bl. a. med hänsyn till att man funnit utredningsförslaget alltför ensidigt
inriktat på konstvård - i huvudsak måleri - har från sakkunniga instansers
sida KUS betänkande inte ansetts kunna ligga till grund för utformning av en
konservatorsutbildning.

Konsthögskolans lärarråd har på förslag av nämnden för konservatorsutbildning
och med stöd av Nordiska konservatorförbundets svenska sektion i
november 1976 hemställt hos regeringen att en ny utredning om konservatorsutbildning
skall tillsättas.

Samnordisk konservatorsutbildning

Nordiska rådet antog 1971 en rekommendation angående samnordisk
utbildning av konservatorer i vilken rådet rekommenderade regeringarna

1. att undersöka förutsättningarna för en gemensam produktion av
läromedel för utbildningen av konservatorer,

2. att årligen ställa ett antal stipendier till förfogande för konservators -

KrU 1977/78:5

5

elever och yrkesverksamma konservatorer för studievistelse i de nordiska
grannländerna samt

3. att framlägga förslag till en permanent samnordisk fortbildning och
specialutbildning av konservatorer.

Ledningsgruppen för den försöksverksamhet med samnordisk vidareutbildningav
konservatorer som genomfördes under åren 1974-1975 har avlagt
en rapport över verksamheten.

I denna rapport framhåller ledningsgruppen att man rönt ett positivt
intresse från alla som varit engagerade i verksamheten, både föreläsare och
deltagare. De fyra kurser som avhållits har behandlat sådana ämnen där
särskilt stora behov för fortbildning ansågs föreligga, och man har eftersträvat
en jämn geografisk spridning, samtidigt som man anknutit kursen till en ort
som haft särskilda förutsättningar och tillgångar för det speciella ämnesområde
som behandlats.

För varje kurs har utarbetats kursmaterial, och i ett av fallen har det
kompendium som sammanställdes tryckts i den nordiska utredningsserien
och därigenom fått en vidare spridning.

Genom att målgruppen för vidareutbildningsverksamheten är relativt liten
anser ledningsgruppen i sina förslag att en mer permanent samnordisk
fortbildning bör följa, eftersom underlag och resurser knappt finns för
nationella arrangemang.

På förslag av Nordiska rådets kulturutskott har rådet vid sin 25:e session år
1977 beslutat anse rekommendationen som slutbehandlad, då tillfredsställande
resultat hade uppnåtts.

Från Nordiska rådets svenska delegations kansli har inhämtats att
särskilda medel anslagits i den nordiska kulturbudgeten för 1978 för
vidareutbildning av konservatorer.

Utredningsuppdrag till statens kulturråd

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 27 september 1974 bör den i 1974 års
kulturproposition behandlade frågan om konserveringsverksamhetens organisation
kunna övervägas inom statens kulturråd.

I utredningsarbetet bör samspelet med de regionala museernas konserveringsverksamhet
beaktas.

Enligt kulturrådets anslagsframställning för budgetåret 1978/79 kommer
statskontoret att ställa en utredare till förfogande för detta utredningsprojekt
som startar budgetåret 1977/78 och beräknas avslutas 1978/79.

1 samma beslut uttalas att fortsatta överväganden rörande museiväsendets
personalutbildningsfrågor bör kunna göras inom statens kulturråd i samråd
med utbildningsmyndigheterna.

KrU 1977/78:5

6

Utskottet

I motionen 1976/77:1126 framhålls att det behövs en väsentlig förbättring
av det läge som den tekniska vården av kulturföremål - konservatorsverksamheten
- befinner sig i. De remissyttranden som avgivits över motionen
styrker uppfattningen att det finns allvarliga brister på detta område, såväl av
arbetsmarknadsmässig art som med avseende på utbildningssituationen. En
enhällig remissopinion har också funnit det angeläget att den i motionen
föreslagna utredningen kommer till stånd. Allmänt har framhållits att en fast
organisatorisk uppbyggnad av den framtida konstvården och konserveringen
inte kan åstadkommas utan en lösning av utbildningsfrågan. Detta gäller
samtliga materialkategorier inom kulturminnesvården och konstvården.

De aktuella problemen inom konservatorsverksamheten har delvis redan
uppmärksammats, vilket tagit sig uttryck bl. a. i den utredning som
konstnärsutbildningssakkunniga utfört. Erinras må också om att kulturrådet
enligt beslut av Kungl. Maj:t den 27 september 1974 har att överväga den i
kulturpropositionen 1974:28 behandlade frågan om konserveringsverksamhetens
organisation. Kulturrådets arbete med denna fråga beräknas bli
påbörjat under innevarande och avslutat under nästa budgetår. Det syftar
bl. a. till att precisera ansvarsfördelningen mellan de statliga museerna i fråga
om konservering av kulturföremål. Även samspelet med de regionala
museernas konserveringsverksamhet kommer att beaktas.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer har i sitt remissyttrande
skisserat ett handlingsprogram och betonat att redan utfört utredningsarbete
erbjuder ett gott utgångsmaterial för fortsatta åtgärder. Enligt handlingsprogrammet
bör befintliga resurser på området kartläggas och det
framtida resursbehovet inventeras. Förslag bör läggas fram om central och
regional organisation av den framtida konserveringsverksamheten och
konstvården i landet. Vidare bör förslag till konservatorsutbildning utarbetas.

Utskottet vill understryka vikten av att de i motionen påtalade problemen
bringas till en snar lösning. Vad utskottet sålunda med anledning av
motionen 1976/77:1126 uttalat bör riksdagen som sin mening ge till känna för
regeringen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1126 som sin
mening ger till känna för regeringen vad utskottet anfört om
vikten av att de i motionen påtalade problemen bringas till en
snar lösning.

Stockholm den 25 oktober 1977

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

KrU 1977/78:5

7

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Per Olof
Sundman (c). Ingemar Leander (s), Olle Eriksson (c), Åke Green (s). Ingegärd
Fraenkel (fp), Tyra Johansson (s), Karl-Eric Norrby (c), Lars-Ingvar Sörenson
(s), Ingrid Diesen (m), Kerstin Göthberg (c), Lennart Bladh (s), Gunnar
Richardson (fp), Lars Ahlmark (m) och Lena Öhrsvik (s).

GOTAB 77 55863 Slockholm 1977