med anledning av motion om internationellt främjande av de mänskliga rättigheterna

Betänkande 1977/78:UU7

UU 1977/78:7

Utrikesutskottets betänkande
1977/78:7

med anledning av motion om internationellt främjande av de
mänskliga rättigheterna

Motionen

I motionen 1976/77:1059 av Tore Nilsson m. fl. (m, c, fp) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller att regeringen via FN, Europarådet och
andra mellanfolkliga instanser med skärpa verkar för ett främjande av tros-,
tryck- och åsiktsfriheter i alla de stater som förbundit sig att hävda de
mänskliga rättigheterna.

Utskottet

Mot slutet av riksmötet 1975/76 behandlade utskottet ett antal motioner
som i likhet med den aktuella motionen 1059 yrkade på olika svenska initiativ
på de mänskliga rättigheternas område. Utskottet gav i sitt betänkande (UU
1975/76:16) med anledning därav en utförlig redogörelse för bl. a. regeringsuttalanden
i detta ämne och för förslag och annat agerande från svensk sida
inom främst Förenta nationerna och vid den europeiska säkerhets- och
samarbetskonferensen (ESK).

Hävdandet av grundläggande mänskliga rättigheter är sedan länge ett
centralt element i den svenska utrikespolitiken och bärs upp av en stark
folkopinion i vårt land.

Sedan utskottet senast hade anledning behandla dessa frågor har regeringen
på olika sätt fullföljt den förut redovisade aktiviteten på detta område.
Särskilt intresse har därvid kommit att knytas till de svenska framträdandena
vid den nu pågående s. k. uppföljningskonferensen till ESK som äger rum i
Belgrad. - Också vid (jolårets och årets generalförsamling inom FN har
Sverige fortsatt att driva en råd mänskliga rättighetsfrågor. Sverige har i dag i
FN lagt fram ett resolutionsförslag om behandlingen av politiska fångar och
har tidigare i höst i tredje utskottet fått bifall till ett resolutionsförslag som ger
FN:s kommission för mänskliga rättigheter i uppdrag att utarbeta en
konvention mot tortyr. Frågan om dödsstraffets avskaffande har på nytt
också aktualiserats från svensk sida i FN.

Sverige är sedan början av år 1976 åter medlem av FN:s kommission för
mänskliga rättigheter för en treårsperiod och har även där möjlighet att föra
de nämnda frågorna vidare. Kommissionen har bl. a. i direkt uppdrag att
utarbeta ett förslag till en FN-deklaration om religiös ofördragsamhet, ett
arbete som dock uppges gå mycket långsamt på grund av de starka
meningsmotsättningar som råder kring ämnet.

1 Riksdagen 1977/78. 9 sami. Nr 7

UU 1977/78:7

2

Motionärerna nämner även Europarådet i sitt yrkande. Utskottet vill i detta
sammanhang konstatera att den europeiska konventionen av den 4
november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna, i vilken bl. a. tros-, tryck- och åsiktsfriheterna
ingår, utgör ett betydligt effektivare instrument för de mänskliga rättigheternas
iakttagande i de länder som berörs än dess motsvarigheter på FN-nivån
(FN:s allmänna förklaring år 1948 om mänskliga rättigheter samt de båda
internationella konventionerna av den 16 december 1966 om medborgerliga
och politiska rättigheter resp. om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter). En av förklaringarna härtill är givetvis att det för den europeiska
konventionens tillämpning finns övervaknings- och domsorgan (bl. a. i form
av en domstol och en särskild kommission till vilka påstådda kränkningar kan
hänskjutas), som saknar motsvarighet på FN-sidan.

I motionen ges exempel på kränkning av trosfriheten i Sovjetunionen.
Dylika ingripanden eller övergrepp mot oliktänkande har varit förmål förstör
uppmärksamhet vid den förut nämnda uppföljningskonferensen i Belgrad
rörande efterlevnaden av ESK:s slutakt från år 1975 och påtalades även i det
svenska huvudinlägget i konferensens inledningsskede i början av oktober.

Frågan om Belgradmötet och skyddet av de mänskliga rättigheterna
berördes i den regeringsdeklaration som inledde årets utrikesdebatt i
riksdagen den 30 mars. Utskottet vill med instämmande återge följande
uttalanden i deklarationen, vilka synes åsyfta just sådana former av tros- och
åsiktsövergrepp varom motionärerna talar:

Vi hyser en stark medkänsla med människor som utsätts för

förödmjukelse och förföljelse därför att de vill ge uttryck åt sina åsikter i
samhälleliga och andra frågor, därför att de vill utöva sin religion, därför att de
vill samlas och gemensamt verka för politiska, fackliga eller andra mål. Vi
beundrar det hjältemod som många visar i Östeuropa i sin kamp för dessa
mänskliga rättigheter. Om avspänningsprocessen skall fortsätta, krävs det att
regeringarna tillgodoser och respekterar de enskilda människornas behov och
rättigheter. Därför anser vi att en kritik mot kränkningar av de mänskliga
rättigheterna inte skadar utan gagnar avspänningsprocessen.

Att skydda de mänskliga rättigheterna är inte en uppgift som är begränsad
till Helsingforskonferensens deltagarkrets. Den är lika viktig för världens alla
folk, och vi måste öka ansträngningarna att vinna respekt för de förpliktelser
som länderna åtagit sig i FN:s stadga och i deklarationen liksom i
konventionerna om de mänskliga rättigheterna.

Utskottet finnér mot denna bakgrund syftet med motionen 1059 tillgodosett.

UU 1977/78:7

3

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1976/77:1059 besvarad med vad
utskottet anfort.

Stockholm den 6 december 1977

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNEL1US

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), förste vice
talmannen Torsten Bengtson (c), Sture Palm (s), Georg Åberg (fp), Olle
Göransson (s), Gertrud Sigurdsen (s), David Wirmark (fp). Rolf Örjes (c), Jan
Bergqvist (s), Axel Andersson (s) och Birgitta Rydle (m).