med anledning av motion om internationella åtgärder mot omskärelse av flickor

Betänkande 1978/79:UU6

UU 1978/79:6

Utrikesutskottets betänkande
1978/79:6

med anledning av motion om internationella åtgärder mot omskärelse
av flickor

Motionen

1 motionen 1977/78:324 av Karin Ahrland och Linnea Hörlén (fp) yrkas att
riksdagen beslutar ge regeringen till känna att Sverige i sådana internationella
sammanhang där frågan kan tas upp till behandling aktivt bör verka för att
seden att unga flickor blir omskurna försvinner.

Bakgrund

S. k. kvinnlig omskärelse (innebärande stympning av clitoris och liknande
ingrepp på kvinnans könsorgan) är en rituell sedvänja som alltjämt praktiseras
i en rad länder, främst i Öst- och Västafrika men även på vissa andra håll
i världen. Ingreppet utförs i allmänhet på flickor i 3-8 års ålder och oftast
under mycket primitiva hygieniska förhållanden.

Åtskilliga försök har redan gjorts att få till stånd samlade internationella
aktioner mot denna hälsofarliga och förödmjukande sedvänja. Bl. a. tog
Sverige i slutet av 1950-talet initiativ till åtgärder inom FN:s kvinnokommission,
FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) och Världshälsoorganisationen
(WHO). Resultatet av dessa ansträngningar blev emellertid i stort
sett endast några föga förpliktande resolutionstexter.

Det har i detta och andra sammanhang blivit uppenbart att omskärelsefrågan
är i hög grad tabubelagd och på många håll betraktas som utomordentligt
känslig att ta itu med. Också från WHO:s sida har denna inställning
kunnat förmärkas. Varken i FN-deklarationen mot diskriminering av
kvinnor eller i det utkast till konvention mot kvinnodiskriminering som nu
behandlas i FN finns några klara hänvisningar till detta problem. Inte heller
den s. k. världsaktionsplanen från den internationella kvinnokonferensen i
Mexico sommaren 1975 berör denna fråga.

När kvinnofrågorna behandlades i FN:s generalförsamlings tredje (sociala)
utskott hösten 1977, tog den svenska delegaten, som för övrigt är identisk
med den ena av motionärerna, upp frågan om kvinnlig omskärelse. Hon
framhöll därvid som angeläget att fördöma och motarbeta detta bruk som
fortfarande förekommer i en rad länder som led i ett system i vilket kvinnan
underkastas mannen. Någon debatt i ämnet utspann sig emellertid inte.

En för ändamålet upprättad arbetsgrupp inom utrikesdepartementet har
under detta år dryftat de fortsatta framgångsvägarna i denna fråga och sökt
kartlägga hur och genom vilka internationella organ som den bäst och

1 Riksdagen 1978/79. 9 saini. Nr 6

UU 1978/79:6

2

effektivast kan angripas. Också SIDA har sin uppmärksamhet riktad på
spörsmålet och har exempelvis kontakt med en grupp afrikanska kvinnliga
forskare o. a. som igångsatt studierom omskärelser, månggifte och liknande
sedvänjor.

Den svenska delegationen till WHO-konferensen våren 1978 fick i uppdrag
att på lämpligt sätt under hand aktualisera frågan både med WHO:s
sekretariat och med andra delegationer samt att stödja förslag om ett regionalt
WHO-seminarium angående mödravård, där även omskärelsefrågan eventuellt
kan komma upp. Ett dylikt seminarium torde i början av nästa år
komma att äga rum i Khartoum, och en svensk observatör har beretts tillfälle
närvara. Vid WHO-konferensen lyckades Sverige få in en formulering i en
resolution ägnad åt mödra- och barnavård, varigenom medlemsländerna
uppmanas att lägga särskild vikt vid ”åtgärder mot skadliga lokala förhållanden
och sedvänjor”. Till sådana sedvänjor kan tvivelsutan den kvinnliga
omskärelsen räknas.

Övriga internationella sammanhang där frågan eventuellt kan komma att
tas upp och drivas härnäst är bl. a. FN:s kvinnokommission, FN:s barnfond
samt i förberedelsearbetet för det internationella barnaåret (1979) och förden
internationella kvinnokonferensen år 1980.

Utskottet

I likhet med motionärerna anser utskottet att Sverige på därför lämpligt sätt
bör fortsätta att verka för att den i flera länder alltjämt praktiserade, farliga och
motbjudande seden med omskärelse av flickor försvinner. Som framgått av
bakgrundsredogörelsen ovan delas denna uppfattning också av de svenska
myndigheter som framför andra har befattning med FN- och biståndsfrågor.
Ett arbete pågår sålunda redan i syfte att eliminera denna förkastliga
sedvänja, och det sker i medvetande om spörsmålets eminent känsliga
karaktär. Denna medvetenhet leder till slutsatsen att man framför allt bör
eftersträva att uppmuntra framväxten av en allmän opinion mot bruket att
omskära flickor inom de länder där detta alltjämt tillämpas. Därvidlag bör
givetvis de möjligheter till information i ämnet tas till vara som kan yppa sig i
samband med internationella och bilaterala bistånds- eller liknande insatser
på hälsovårdens område.

Utskottet utgår från att frågan fortsättningsvis bevakas kontinuerligt från
svensk sida och att de åtgärder vidtas som bedöms bäst främja syftet att
avskaffa seden i fråga.

Med det anförda torde motionens syfte få anses tillgodosett.

UU 1978/79:6

3

Utskottet hemställer

att riksdagen betraktar motionen 1977/78:324 som besvarad med
vad utskottet anfört.

Stockholm den 14 november 1978

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), förste vice
talmannen Torsten Bengtson (c), Erik Adamsson (s), Sture Palm (s). Georg
Åberg (fp), Olle Göransson (s), Gunnel Jonäng (c), Gertrud Sigurdsen (s),
David Wirmark (fp), Karin Söder (c) och Bo Turesson (m).

GOTAB 58747 Slockholm 1978