Med anledning av motion om främjande av sambruksföretag inom jordbruket

Betänkande 1979/80:JoU33

JoU 1979/80:33

Jordbruksutskottets betänkande
1979/80:33

med anledning av motion om främjande av sambruksföretag inom
jordbruket

Motionen

I motionen 1979/80:220 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandet 2), att riksdagen hos regeringen hemställer att lantbruksnämnderna
ges i uppdrag att bedriva upplysning om och främja tillkomsten
av sambruksföretag inom jordbruket och i ivrigt verka för samverkan mellan
enskilda jordbruksföretag.

Motionärerna framhåller att jordbrukare är den yrkesgrupp här i landet
som är allra hårdast bundna till sina företag. Förutsättningen för att också
jordbrukare med animalieproduktion men utan anställda skall kunna
sjukskriva sig och kunna ta ut semesterledighet som andra grupper i
samhället är samverkan. Samhället måste aktivt stödja sådan samverkan som
leder till likställighet med andra grupper i samhället, såsom avbytarsystem,
gemensam maskinanvändning och animaliedrift. Enligt motionärernas
mening bör lantbruksnämnderna få i uppgift att aktivt göra de stödformer
samhället erbjuder kända och även ges möjlighet att praktiskt förverkliga
etablering av sambruk.

Utskottet

Genom 1948 års lagstiftning om sambruksföreningar skapades särskilda
regler för sådana ekonomiska föreningar som har till ändamål att låta
medlemmarna gemensamt bedriva jordbruk på fastighet som föreningen har
förvärvat eller arrenderat. Genom lagstiftningen avsåg statsmakterna att
göra det möjligt särskilt för småjordbrukare och lantarbetare att gemensamt
äga och driva större jordbruksfastigheter. Härigenom skulle såväl det sociala
önskemålet att behålla självständiga näringsutövare i jordbruket som det
samhällsekonomiska kravet på högsta möjliga effektivitet i produktionen
kunna tillgodoses.

År 1975 antog riksdagen en ny lag om sambruksföreningar, avsedd att
ersätta 1948 års lag i ämnet (prop. 1975:70, JoU 1975:15. rskr 1975:182).

Enligt lagen (1975:417) om sambruksföreningar kan sambruksförenings
verksamhet avse inte bara gemensamt jordbruk på fastighet som ägs eller
arrenderas av föreningen utan även samverkan över ägogränser och inom
delar av medlemmarnas jordbruksproduktion. Lagen innehåller i övrigt
regler, bl. a. i fråga om medlemsantal, insatser i föreningen och utträdande
medlems rättigheter, som avser att stimulera till bildande av sambruksföre -

1 Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 33

JoU 1979/80:33

2

ningar för samverkan i jordbruket och inom trädgårdsnäringen.

Samtidigt som den nya lagen antogs fattade riksdagen beslut om vissa
stödåtgärder för att främja samverkan inom jordbruket och trädgårdsnäringen.
Bland dessa åtgärder kan nämnas vidgat stöd till gemensam maskinanvändning
samt ökade möjligheter till stöd till investeringar i ekonomibyggnader
och markanläggningar till samverkansföretag som genomför högre
grad av samverkansrationalisering. Från såväl regeringens som riksdagens
sida uttalades att lantbruksnämnderna borde uppmärksamma möjligheten
att bilda sambruksföreningar och, när intresse föreligger, aktivt verka för att
anskaffa lämpliga brukningsenheter. Utskottet framhöll i sammanhanget att
den relativt omfattande information och rådgivning i samverkansfrågor som
erfordrades i första hand borde ankomma på lantbruksnämnderna som bl. a.
i sin kursverksamhet har den direkta kontakten med näringsutövarna.

Frågan om samverkan i jordbruket togs även upp i samband med att
riksdagen år 1977 fastställde nya riktlinjer för jordbrukspolitiken (prop.
1977/78:19, JoU 1977/78:10, rskr 1977/78:103). Bl. a. antogs vissa förslag till
förbättring av stödet till samverkansföretag. Sålunda beslöts att amorteringstiden
för driftslån och lån till insats, förvärv eller lösen av andel i
samverkansföretag skulle kunna förlängas från 15 till 20 år om särskilda skäl
förelåg. Inom ramen för det allmänna rationaliseringsstödet beslöts vidare
att bidrag bl. a. skulle kunna utgå till gemensamhetsanläggning som medför
stor samverkansrationalisering.

Riksdagen fann under hänvisning till det anförda motionsyrkanden med
krav på åtgärder i syfte att främja olika former av samverkan mellan
jordbrukets utövare inte påkalla någon särskild riksdagens åtgärd.

Enligt nu föreliggande motionsyrkande bör riksdagen hos regeringen
hemställa att lantbruksnämnderna ges i uppdrag att bedriva upplysning om
och främja tillkomsten av sambruksföretag inom jordbruket och i övrigt
verka för samverkan mellan enskilda jordbruksföretag.

Av den nyss lämnade redogörelsen framgår att riksdagen under senare år
beslutat om flera reformer i fråga om samverkan i jordbruket. Bakgrunden
till besluten har varit uppfattningen att det av såväl sociala som ekonomiska
skäl behövts en särskild organisationsform för samarbete i jordbruket vid
sidan av de vanliga företagsformerna och att det också varit motiverat med
vissa stödåtgärder för att främja samverkan i jordbruket.

De skäl som från riksdagens sida anförts för att stödja samverkan i
jordbruket föreligger enligt utskottets mening alltjämt. Lantbruksnämnderna
har som i det föregående anförts förutsatts ha en viktig uppgift i
sammanhanget, bl. a. när det gäller information och rådgivning på området.

Enligt gällande instruktion för lantbruksmyndigheterna skall lantbruksnämnd
inom sitt verksamhetsområde uppmärksamt följa lantbrukets tillstånd
och utveckling samt vidtaga eller hos lantbruksstyrelsen föreslå de
åtgärder som är påkallade eller i övrigt lämpliga, särskilt för att åstadkomma

JoU 1979/80:33

3

en snabb strukturrationalisering inom lantbruket. Det åligger nämnden
särskilt att bl. a. verka för rådgivning och upplysning i syfte att främja
rationaliseringen inom jordbruket och trädgårdsnäringen samt den yttre
rationaliseringen inom skogsbruket, utföra den regionala planeringen för
lantbrukets rationalisering samt individualplanering för viss brukningsenhet
eller grupp av brukningsenheter. Det åligger lantbruksstyrelsen att som
central förvaltningsmyndighet för ärenden om lantbruket och lantbrukets
rationalisering bl. a. leda och övervaka statsunderstödda åtgärder för yttre
rationalisering, inre rationalisering och särskild rationalisering, göra upp
riksprogram för informations- och rådgivningsverksamheten på lantbrukets
område och ha hand om den särskilda kursverksamheten på lantbrukets
område.

Mot bakgrund av vad nu anförts finner utskottet motionen 220 yrkandet 2
inte påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet hemställer således

att riksdagen lämnar motionen 1979/80:220 yrkandet 2 utan
ytterligare åtgärd.

Stockholm den 8 april 1980

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s). Arne Andersson i
Ljung (m). Börje Stensson (fp), Hans Wachtmeister (m). Sven Lindberg (s).
Sven Eric Lorentzon (m). Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c). Esse
Petersson (fp), Stig Alftin (s)*, Lennart Brunander (c). Wivi-Anne Radesjö
(s)*, Jan Fransson (s) och Stig Gustafsson (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

[töckholm .980