Med anledning av motion om förbud möt plantering av giftiga växter

Betänkande 1979/80:JoU21

JoU 1979/80:21

Jordbruksutskottets betänkande
1979/80:21

med anledning av motion om förbud möt plantering av giftiga
växter

Motionen

I motionen 1978/79:990 av Marianne Karlsson (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förbud mot plantering av giftiga växter på allmän plats.

Motionären påpekar att inga förbud finns stadgade i författning mot sådan
plantering.

Vissa uppgifter i anslutning till motionen

F. n. finns inget generellt förbud mot plantering av giftiga växter på allmän
plats. Det är markförvaltaren på resp. ort som utfärdar rekommendationer
till trädgårdsmästarna om vad som bör planteras.

På Stockholms kommuns parkförvaltning följer man den praxisen att inte
plantera växter med giftiga blommor eller bär i närheten av lekplatser.
Utmed gator och vägar kan dock giftiga växter förekomma, men då beskärs
de i regel så att några blommor eller bär aldrig växer ut. Kommunens
växtproduktionsavdelning har utarbetat en växtlista som trädgårdsmästarna
följer. Varje planteringsförslag från trädgårdsmästaren granskas av
ansvariga chefer. Några skriftliga instruktioner till trädgårdsmästarna finns
dock inte.

Frågan om plantering av giftiga växter har enligt naturvårdsverket
diskuterats i samband med ett önskemål om förbud mot björnloka vid
vägkanter och i trädgårdar. Naturvårdsverket ansåg den gången att man inte
hade resurser att undersöka frågan närmare.

Rekommendationer om val av växter på allmän plats lämnas av flera
organ, t. ex. Sveriges lantbruksuniversitet som utbildar trädgårdsarkitekter,
Trädgårdsnäringens riksförbund och Sveriges stadsträdgårdsmästare. Kommunförbundet
har, enligt uppgift, inte utfärdat några rekommendationer till
kommunerna.

Det kan nämnas att konsumentverket i september 1979 publicerat ett
informationsblad med uppgifter om klassificering av växter från giftighetssynpunkt.
Information om giftiga växter och synpunkter på val av växter vid
plantering på allmän plats har bl. ä. lämnats av statens institut för
byggnadsforskning, skogs- och lantbruksakademien samt statens
lantbruksinforrnation.

1 Riksdagen 1979180. 16 sami. Nr 21

JoU 1979/80:21

2

Utskottet

I föreliggande motion efterlyses förbud mot plantering av giftiga växter på
allmän plats. Som framgår av det föregående finns f. n. inte något generellt
förbud mot dylik plantering. Planteringar sker i allmänhet efter rekommendationer
som utfärdas av markförvaltaren på resp. ort.

Gällande lagstiftning på naturvårdens område liksom lagen om hälso- och
miljöfarliga varor synes inte ge stöd för utfärdande genom naturvårdsverkets
eller produktkontrollnämndens försorg av generellt förbud mot plantering av
giftiga växter på allmän plats. Inte heller torde gällande bestämmelser på
livsmedelslagstiftningens eller sociallagstiftningens områden ge möjligheter
till centralt initierade ingripanden från statligt håll på nu förevarande
område. Möjligen skulle förbud kunna utfärdas med stöd av kommunala
ordningsstadgor, vilkas efterlevnad övervakas av de lokala myndigheterna.

Enligt vad utskottet inhämtat synes växtförgiftningar i vårt land hittills
endast ha utgjort en liten del av samtliga konstaterade förgiftningsolyckordvs.
förgiftningar genom läkemedel, kemisk-tekniska preparat, tobak eller
växter. Dödsfall orsakade av växtförgiftning är i Sverige sällsynta.

Även om växtförgiftningar sålunda synes vara förhållandevis ovanliga i
vårt land utgör deras blotta förekomst enligt utskottets mening tillräckligt
motiv för att man på ansvarigt håll har sin uppmärksamhet noga riktad på
problemet och vidtar erforderliga åtgärder för att så effektivt som möjligt
eliminera riskerna för sådana förgiftningar. Utskottet anser härmed inte att
alla växter som i större eller mindre utsträckning innehåller farliga ämnen
skall utrotas eller förbjudas som allmän prydnad. Åtskilliga av de växter som
i olika grad kan klassificeras som giftiga är sådana som länge använts som
prydnadsväxter och har kommit att ingå som ett naturligt inslag i vår
omgivning.

Åtgärder som lämpligen synes böra vidtas är bl. a. utfärdandet av
noggranna hanterings- och skötselföreskrifter från ansvariga kommunala
myndigheters sida samt en gedigen information till såväl allmänhet som
vederbörande trädgårdstekniska personal i nu förevarande avseende. Som
inledningsvis angivits har olika åtgärder i angiven riktning också vidtagits.
Utbildningsinsatser är givetvis också värdefulla, såväl inom trädgårdsteknikerutbildningen
som inom hortonom- och landskapsarkitektutbildningen.
Det torde kunna förutsättas att man inom ifrågavarande områden är väl
medveten om det utbildningsbehov som här föreligger och att något särskilt
påpekande härom från riksdagens sida därför inte är nödvändigt.

Utskottet har mot bakgrund av det anförda inte funnit skäl att påyrka
någon riksdagens ytterligare åtgärd med anledning av föreliggande motion.

JoU 1979/80:21

3

Utskottet hemställer alltså

att riksdagen lämnar motionen 1978/79:990 utan ytterligare åtgärd.

Stockholm den 4 december 1979

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Maj Britt Theorin (s)*, Börje Stensson (fp), Sven Lindberg (s)*,
Sven Eric Lorentzon (m)*, Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c),
Lennart Brunander (c), Martin Segerstedt (s), Ingvar Eriksson (m), Jan
Fransson (s), Bertil Jonasson (c) och Lars-Erik Lövdén (s)*.

* Éj närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 64057 Stockholm 1979