Med anledning av motion om finansiering av bostadsbyggandet m. m.

Betänkande 1978/79:CU40

CU 1978/79:40

Civilutskottets betänkande
1978/79:40

med anledning av motion om finansiering av bostadsbyggandet
m. m.

Motionen

I den med anledning av propositionen 1978/79:150 med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1979/80, m. m. (kompletteringsproposition)
väckta motionen 1978/79:2694 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m)
hemställs

1.att riksdagen anhåller att regeringen låter ändra bostads finansieringsförordningen

i syfte att vidga utrymmet för belåning utöver det
statliga lånet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
rörande utrymme på kreditmarknaden för tillkommande lån med förkortad
amortering och rak amortering,

3. att riksdagen anhåller att regeringen låter ändra bostads finansieringsförordningen

i syfte att avskaffa markvillkoret och öppna
möjligheter att efterge anbudsvillkoret,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ramen för icke
statligt belånat bostadsbyggande bör uppgå till 8 000 lägenheter.

Utskottet

Motionsförslagen anges utgå från det i och för sig obestridda önskemålet att
öka bostadsbyggandet. De tar dock samtliga sikte på att öka endast en sektor
av detta - det enskilda byggandet. Detta sker mot bakgrund av den i

motionen angivna uppfattningen att bostadspolitikens grundläggande mål
måste vara att tillgodose efterfrågan på bostäder. Utskottet erinrar om att
utskottet tidigare (CU 1976/77:18 s. 24, CU 1977/78:27 s. 18)enhälligt uttalat
att tillgång till en god och tillräckligt rymlig bostad i god miljö är en omistlig
social rättighet - något som dock inte gäller mer än upp till en viss
standardnivå. Därav ansågs följa att samhället inte har anledning att slå vakt
om mer lyxbetonade inslag i bostadsutbudet.

Förslagen i motionens yrkanden 1 och 2 syftar till att underlätta byggandet
av bostadsrättshus och småhus med stora överkostnader. Dessa överkostnader
skulle dels inte vara hinder för lån och dels grunda särskilda prioriterade
krediter med en utformning som gör dem tillgängliga endast för personer med
stark betalningsförmåga.

Utskottet tar bestämt avstånd från ett kreditstöd av förordad typ, vilket
markant skulle avvika från av en bred riksdagsmajoritet godkända

1 Riksdagen 1978/79. 19 sami. Nr 40

CU 1978/79:40

2

bostadspolitiska mål.

Motionens yrkande 3 är att markvillkoret avskaffas och konkurrensvillkoret
uttunnas i angivet syfte att öka möjligheterna för enskilda insatser.
Även detta skulle innebära ett uppgivande av tidigare godkända förutsättningar
för att fullfölja ett bostadssocialt inriktat byggande. Studier av
effekterna av tillämpningen av mark- och konkurrensvillkoren pågår inom
bostadsstyrelsen.

Slutligen förordas att antalet enskilt finansierade bostäder ökas till 8 000
lägenheter. Enligt budgetpropositionen (bilaga 16 s. 126) har kreditbehovet
för år 1979 beräknats utifrån att 5 000 lägenheter skulle byggas utan statligt
stöd. I samband med kreditmarknadsöverenskommelsen angående statligt
finansierade bostäder har bankerna ensidigt förklarat sig villiga att medverka
till att byggnadskrediter ställs till förfogande även för bostadsbyggande utan
statliga lån. När det gäller det statligt belånade bostadsbyggandet har
regeringen (CU 1978/79:26) bemyndigats anpassa dess omfattning med
hänsyn till uppkommande behov. Omfattningen av enskilt finansierat
bostadsbyggande har för innevarande år inte som tidigare närmare preciserats
genom någon ram för byggnadstillstånd för nybyggnad. Överväganden om
ramsystemet pågår (prop. 1977/78:93 s. 207-208).

Mot bakgrund av det anförda bör motionsförslaget i denna del inte leda till
något riksdagens uttalande. Utskottet erinrar dock om regeringens befogenheter
enligt lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m. m. och om de
bostadspolitiska riktlinjernas inriktning för att motverka segregation i
boendet. Kreditmarknadssynpunkter som täcker även denna fråga behandlas
av finansutskottet.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2694.

Stockholm den 17 maj 1979

På civilutskottets vägnar
PER BERGMAN

Närvarande: Per Bergman (s), Per-Olof Strindberg (m), Sven Eric Åkerfeldt
(c), Lars Henrikson (s), Karl-Erik Strömberg (fp), Thure Jadestig (s), Anna
Eliasson (c), Maj-Lis Landberg (s), Per-Erik Nisser (m), Kerstin Andersson i
Hjärtum (c), Magnus Persson (s). Karin Ahrland (fp), Göthe Knutson (m), Per
Olof Håkansson (s) och Lennart Nilsson (s).

CU 1978/79:40

3

Reservation

Per-Olof Strindberg, Per-Erik Nisser och Göthe Knutson, alla (m), anser att
utskottets yttrande och hemställan borde lyda:

I skilda sammanhang har krav ställts på åtgärder som kan leda till en
ökning av bostadsbyggandet genom att undanröja olika hinder för detta.
Utskottet har senast i betänkandet CU 1978/79:26 (s. 43^44) uttalat sig för en
sådan ökning och därmed avsett att påkalla vidare överväganden om förslag
till praktiska åtgärder i detta syfte. Utskottet konstaterade att de samhällsekonomiska
ramarna inte lägger hinder för en sådan utveckling. Utskottet
förutsatte att det anförda skulle leda till konkreta förslag genom regeringsåtgärder
eller i form av förslag till riksdagen. Riksdagen ställde sig bakom
utskottets bedömningar i denna del genom att som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Riksdagens angivna bedömning innebar ett uttryck för att målet för
igångsättningen av ombyggnader skulle sättas högre än de ca 60 000
lägenheter som angavs för år 1979 i budgetpropositionen. I kompletteringspropositionen
(bil. 1 s. 18) beräknas bostadsbyggandet komma att uppgå till en
igångsättning av ca 60 000 lägenheter under år 1979 - sålunda fortfarande
något lägre än vad som förutsågs i slutet av föregående år. Enligt de
preliminära uppgifterna från SCB är igångsättningen under första kvartalet
1979 ca 14 % lägre än motsvarande kvartal år 1978. Den lägre igångsättningen
noteras också i kompletteringspropositionen där den emellertid helt hänförs
till den kalla vintern. Under alla förhållanden antyder hittills tillgängliga
uppgifter - vilket påpekas i motionen - att man under år 1979 inte kommer att
nå ens i budgetpropositionen beräknad igångsättning och sålunda än mindre
ha möjlighet att infria riksdagens önskemål om inte åtgärder snabbt sätts
in.

1 den här behandlade motionen (m) läggs fram det första konkreta förslaget
till produktionsstimulerande åtgärder efter riksdagens nämnda krav på
sådana överväganden. Utskottet ansluter sig till motionärernas allmänna
utgångspunkt att det i första hand är nödvändigt att se över finansieringssystemet.
Där kan statsmakterna genom direkta beslut undanröja regleringar
som i sig motverkar bygginitiativ och därmed snabbt påverka igångsättningen
i gynnsam riktning.

Ett förhållande som kraftigt dämpar investeringsviljan är att det till
bostadslångivningen knutna lånetakssystemet i många fall inte medger en
finansiering av den verkliga produktionskostnaden. Förslag om en belåning
grundad på den faktiska produktionskostnaden har förts fram från skilda håll
i flera sammanhang. Ett skäl, utom andra, mot en sådan generell regel har
varit att den skulle medföra en ökad belastning också i fråga om räntebidrag.
Enighet torde numera råda om att det finns anledning att överväga
inriktningen av dessa subventioner med hänsyn bl. a. till deras ekonomiska
konsekvenser för stat och kommun (budgetpropositionen bilaga 16 s.

CU 1978/79:40

4

123).

Det i motionen framförda förslaget innebär att staten tillåter och medverkar
till en subventionsfri lånefinansiering av produktionskostnader även
utöver det formella pantvärdet. Som utskottet tidigare konstaterat kan detta
förenas med gällande kreditpolitiska riktlinjer. Det belastar inte heller
statbudgeten. Förslaget är också väl förenligt med de bostadspolitiska målen
eftersom ingen skulle ha något att vinna på att tillkomsten av dessa bostäder
hindrades. En belåning av föreslagen art kan inte heller få en inte önskvärd
inverkan på prisbildningen. Kvar står sålunda det avsedda resultatet att
igångsättningen kan ökas. Utskottet tillstyrker sålunda motionsförslagen i
denna del. Detta innebär att produktionskostnadens storlek som sådan inte
skall kunna hindra ett bostadslån med den storlek som schablonberäkningarna
ger. Det innebär också att riksdagen bör uttala sig för att utrymme skapas
på den prioriterade kreditmarknaden för tillkommande lån med rak amortering
över en relativt kort tid-lån som inte begränsas till viss låntagarkategori.
Det senast anförda får då hävdas vid förhandlingar med bankerna genom
delegationen för bostadsfinansiering.

Bland de hinder som möter ett bygginitiativ har i flera sammanhang också
pekats på de till bostadslångivningen knutna särskilda villkoren: markvillkoret
och konkurrensvillkoret. Vid ett flertal tillfällen har förslag väckts om
omprövning av markvillkoret och om en översyn av konkurrensvillkorets
tillämpning. I motionens yrkande 3 föreslås nu riksdagen att avskaffa
markvillkoret och att öppna möjligheter att efterge konkurrensvillkoret.
Enligt utskottets mening är redan föreliggande erfarenheter av villkorens
tillämpning entydiga i ett hänseende: markvillkoret och en rigid tillämpning
av konkurrensvillkoret hämmar bygginitiativen utan att fylla något
bostadspolitiskt centralt syfte. Dessa erfarenheter är så klart belagda att
riksdagen enligt utskottets mening bör besluta enligt motionsförslaget och
därmed undanröja ytterligare hinder för en ökad bostadsproduktion.

Slutligen förordas i motionen att krediter för bostadsbyggande utan stöd av
bostadslån skall ställas till förfogande så att 8 000 lägenheter kan byggas på
sådant sätt. F. n. har kreditutrymme beräknats för endast 5 000 lägenheter.
Uttalandena i denna del i årets budgetproposition (s. 126) innebär att
regeringen gått ifrån den målsättning som redovisades i fjolårets budgetproposition
(bilaga 16 s. 155). Där redovisades en preliminär bostadsbyggnadsplan
för åren 1979 och 1980 där byggandet utan statliga lån angavs till 8 000
lägenheter per år.

Eftersom kreditutrymmet ansetts tillräckligt bör frånvaron av direkta
ramar för år 1979 för såväl statsbelånat som övrigt bostadsbyggande innebära
att behoven skall tillgodoses utan ytterligare särskilda prioriteringar. I den
mån detta inte redan ligger i bankernas åtaganden bör ett sådant klarläggande
snarast initieras. Den av motionärerna föreslagna nivån 8 000 lägenheter per
år bör t. v. tas till utgångspunkt för beräkningarna.

CU 1978/79:40

5

Vad utskottet ovan anfört och föreslagit bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2694 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfort.

GOTAB 62244 Stockholm 1979