Med anledning av motion om ersättning till styrelsesuppleanter i statliga organ

Betänkande 1975/76:InU8

InU 1975/76:8

Inrikesutskottets betänkande
1975/76:8

med anledning av motion om ersättning till styrelsesuppleanter i
statliga organ

Motionen

I motionen 1975:28 av herr Börjesson i Falköping (c) och herr Kindbom
(c) yrkas att riksdagen i skrivelse till regeringen anhåller om att sammanträdesersättning
utgår till suppleanter som på eget initiativ deltar i sammanträden
med styrelserna för statliga organ, exempelvis försäkringskassorna.

Motionärerna hänvisar till gällande bestämmelser som innebär att arvode
endast utgår till suppleant då han inkallats till tjänstgöring. I andra fall
då suppleant inställer sig utgår inte ersättning. Motionärerna påpekar vidare
att i kommunala sammanhang ersättning numera ganska allmänt utgår till
samtliga suppleanter som är närvarande vid sammanträden, oavsett om
de tjänstgör i stället för ordinarie ledamot eller inte.

Med hänsyn till det värdefulla i att också suppleanterna kontinuerligt
följer det fortlöpande arbetet inom de olika organen bör, enligt motionärerna,
ekonomisk ersättning utgå även då suppleant på eget initiativ följer styrelsearbetet
inom statligt organ.

Nuvarande förhållanden

Suppleant i statlig styrelse får i allmänhet 100 kr. för varje dag han tjänstgör
i stället för ledamot eller annars efter kallelse är närvarande vid sammanträde.
Någon ersättning till en suppleant som inställer sig utan att vara kallad
utgår inte.

På det kommunala området är ersättningsfrågan reglerad i kommunallagen
(1953:753) och landstingslagen (1954:319). Vid ändring i lagarna (prop.
1962:71) framhöll föredragande statsrådet i vad angår förslaget om ersättning
åt suppleant, som var närvarande vid nämndsammanträde utan att tjänstgöra
i stället för den ordinarie ledamoten, att suppleanterna genom närvaron
vid sammanträdena stimuleras för arbetsuppgifterna samtidigt som de blir
bättre skickade att vid förfall för ordinarie ledamot inträda i dennes ställe.
Emellertid kan det, fortsatte statsrådet, finnas anledning att ge lägre ersättningar
till närvarande suppleanter än till dem som tjänstgör som ledamöter
eller att på annat sätt begränsa suppleantersättningarna. I sådana
nämnder, där det inte kan anses vara av vikt att suppleanterna är närvarande
vid sammanträdena vid sidan av de ordinarie ledamöterna, föreslog stats -

1 Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 8

InU 1975/76:8

2

rådet att ersättning inte alls utgår till suppleanterna. Konstitutionsutskottet
tillstyrkte sedermera (KU 1962:15) att ersättning bör kunna utgå till suppleanter
som är närvarande vid sammanträde i kommunernas nämnder och
styrelser men ej tjänstgör. Utskottet konstaterade även att det ligger i sakens
natur att lägre ersättningar ofta kan vara motiverade åt närvarande suppleanter
än till de tjänstgörande ledamöterna.

Sammanträdesarvode är den vanligaste formen för ersättning till ledamöterna
i fullmäktige och nämnder. När det gäller ersättning till suppleanter
som är närvarande men inte tjänstgör är skillnaderna stora mellan kommunerna.

I följande tabeller redovisas i vilken utsträckning kommunerna ger ersättning
till närvarande icke tjänstgörande suppleanter.1 Kommunerna har
här fördelats efter kommunstorlek och arvoderingsprincip (full sammanträdesersättning,
reducerat belopp eller ingen ersättning). Tabell 1 avser kommunfullmäktige
och tabell 2 de kommunala nämnderna. Siffrorna avser
förhållandena den 1 juli 1974.

Tabell 1

Kommunfullmäktige. Sammanträdesarvoden till närvarande icke tjänstgörande
suppleant.

Kommunstorlek (ant. inv.)	Arvode utgår med
fullt belopp	reducerat belopp	utgår ej	Summa	Suppleanter saknas
- 9999	2	10	56	68	0
10 000- 19 999	4	29	64	97	2
20 000- 29 999	14	12	17	43	0
30 000- 49 999	7	15	12	34	0
50 000- 99 999	6	10	7	23	0
100 000-149 999	5	1	2	8	0
150 000-	1	0	1	2	1
Samtliga	39	77	159	275	3

Av tabellen framgår att år 1974 de icke tjänstgörande suppleanterna i
mer än 40 procent av fullmäktigeförsamlingarna erhöll någon form av sammanträdesersättning.
(År 1971 var motsvarande siffra 25 procent.) Vidare
framgår att ersättningen vanligen utgår med ett reducerat belopp.

■Källa: Kommunalt förtroendevalda och deras arvoden 1974 (Publikation utgiven av
Kommunförbundet).

InU 1975/76:8 3

Tabell 2

Kommunal nämnd. Sammanträdesarvoden till närvarande icke tjänstgörande
suppleant.

Kommunstorlek (ant. inv.)	Arvode utgår med
fullt belopp	reducerat belopp	utgår ej	Summa
- 9 999	4	17	47	68
10 000- 19 999	10	47	42	99
20 000- 29 999	17	20	6	43
30 000- 49 999	12	18	4	34
50 000- 99 999	11	12	0	23
100 000-149 999	6	2	0	8
150 000-	3	0	0	3
Samtliga	63	116	99	278

Av tabellen framgår att icke tjänstgörande suppleanter i kommunala
nämnder i större utsträckning än fullmäktigesuppleanter erhåller sammanträdesersättning.
Av samtliga kommuner betalar 25 procent full sammanträdesersättning
till närvarande icke tjänstgörande suppleant och 40 procent
av kommunerna utger ett reducerat belopp. I 65 procent av kommunerna
erhåller således de icke tjänstgörande nämndsuppleanterna någon form av
sammanträdesersättning.

Det framgår också av tabellerna 1 och 2 att de större kommunerna är
mer benägna än de mindre att ge de icke tjänstgörande suppleanterna ersättning.
Det kan exempelvis noteras att av lil kommuner med mer än
20 000 invånare är det endast 10 kommuner som inte arvoderar icke tjänstgörande
nämndsuppleanter. I nästan hälften av de övriga kommunerna utgår
full ersättning till icke tjänstgörande suppleanter. Detta kan till en del bero
på att ärendena kan vara flera i de större kommunerna. Suppleanterna måste
därför vara närvarande för att hålla nämndarbetet aktuellt även om de inte
tjänstgör i stället för ordinarie ledamot.

En fullständig sammanställning över landstingens beslut angående ersättning
till ej tjänstgörande suppleanter saknas. Enligt uppgifter från Landstingsförbundet
betalar allt fler landsting ut ersättning till icke tjänstgörande
suppleanter, och för närvarande beräknas drygt hälften av landstingen betala
sådan ersättning.

Beträffande riksdagens förvaltningsområde har nyligen utförts en utredning
rörande utbetalning av sammanträdesarvode till suppleanter. I flertalet instruktioner
(motsvarande) för här ifrågavarande riksdagsorgan föreskrivs att
ledamot och suppleant skall erhålla arvode om 100 kr ”för varje bevistat
sammanträde”. I fråga om riksdagsbiblioteket och Nordiska rådets svenska
delegation gäller däremot att arvodet utgår till suppleant endast i det fall
då han på kallelse deltar som ersättare för ordinarie ledamot.

InU 1975/76: 8

4

Förvaltningsstyrelsen beslöt med anledning härav att avstå från att utfärda
generella föreskrifter i ämnet och har i stället anmodat berörda riksdagsorgan
att själva fatta de kompletterande beslut som erfordras och därvid särskilt
påpekat möjligheten att reglera ordningen för och omfattningen av suppleants
inkallelse till sammanträde.

Remissyttrande

Motionen har remitterats till riksrevisionsverket (RRV) för yttrande.

RRV ifrågasätter vilka organ, förutom de allmänna försäkringskassorna,
som motionärerna avser. Enligt RRV får förslaget också anses omfatta försäkringskassornas
pensionsdelegationer och försäkringsnämnder, länsstyrelserna,
de olika länsnämnderna och vissa organ inom den centrala statsförvaltningen.
Enbart i de nämnda organen på länsplanet uppgår, enligt
RRV, antalet suppleanter till över 3 000 för hela landet.

Avslutningsvis säger RRV:

RRV anser att den fråga motionärerna väckt har större principiell betydelse
än vad som framgår av motionen. Sålunda bör frågan om suppleanternas
ersättning kopplas samman med rättigheter och skyldigheter i fråga om
bl. a. närvaro och om deltagande i diskussionerna. Med hänsyn till frågans
räckvidd bör den utredas närmare innan ställningstagande kan ske. RRV
kan därför inte tillstyrka motionsyrkandet i vidare mån än att den väckta
frågan kan förtjänas att utredas närmare.

Utskottet

För suppleanter i styrelser för statliga organ gäller i allmänhet att de har
rätt till ersättning för uppdragen då de tjänstgör i stället för ordinarie ledamot
eller eljest efter kallelse är närvarande vid sammanträde. Avgörande för
om ersättning skall utgå till suppleant är således att han är kallad. Det
ankommer på myndigheten att avgöra om suppleant skall inkallas oavsett
om han skall ersätta ordinarie ledamot eller ej.

Motionärerna anser att sammanträdesersättning bör utgå till suppleant
som på eget initiavtiv deltar i sammanträden med styrelserna för statliga
organ. De anför som skäl härför det värdefulla i att också suppleanter fortlöpande
följer arbetet inom de statliga styrelserna.

Utskottet kan så till vida instämma med motionärerna att det i många
fall kan vara angeläget att suppleanter får tillfälle att någorlunda kontinuerligt
följa arbetet i de styrelser som de tillhör eller åtminstone med vissa mellanrum
bli informerade om verksamheten. Intresset härav kan emellertid
växla från myndighet till myndighet beroende på styrelsearbetets art och
omfattning. Dessutom måste beaktas olägenheten av alltför stort antal deltagare
på styrelsesammanträden.

Enligt utskottets uppfattning är det knappast lämpligt med en generell

InU 1975/76:8

5

regel av det slag motionärerna förordar. Det nuvarande systemet, som innebär
att myndigheternas styrelser själva kan bestämma i vilken omfattning
suppleanter skall inkallas, bör rätt tillämpat kunna tillgodose det syfte som
ligger bakom motionen. Det får förutsättas att styrelserna då de tar ställning
till i vad mån suppleanter skall inkallas beaktar synpunkter av ovan berört
slag.

Med hänvisning till det anförda finnér utskottet inte skäl föreslå riksdagen
att ta något initiativ med anledning av motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975:28.

Stockholm den 21 oktober 1975

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund
(c), fru Ludvigsson (s), herr Oskarson (m), fru Berglund (s), herrar Ekinge
(fp), Andréasson i Falkenberg (s), Ulander (s), fru af Ugglas (m), fru EkholmFrank
(s), herrar Rämgård (c) och Hallgren (vpk).

GOT AB 75 10043 S Stockholm 1975’