Med anledning av motion om en översyn av bestämmelserna om militärt skyddsområde

Betänkande 1979/80:FöU1

FöU 1979/80:1

Försvarsutskottets betänkande
1979/80:1

med anledning av motion om en översyn av bestämmelserna om
militärt skyddsområde

I motionen 1978/79:866 av Anna Lisa Lewén-Eliasson m. fl. (s) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av bestämmelser för
utlännings och utländskt fartygs uppehåll inom skyddsområde och kontrollområde.

Överbefälhavaren, rikspolisstyrelsen, generaltullstyrelsen och sjöfartsverket
har yttrat sig över motionen.

Bakgrund

År 1966 lade den s. k. skyddsområdesutredningen fram förslag rörande
skydd av totalförsvarets anläggningar mot landsskadlig verksamhet. Med
utredningen och yttrandena över denna som grund utfärdade Kungl. Majit
kungörelsen (1967:10) om skyddsområden m. m. I anslutning därtill meddelade
Kungl. Majit föreskrifter om rätt för utlänning och utländskt fartyg att
uppehålla sig inom skyddsområden och kontrollområden. Dessa bestämmelser
ersattes år 1976 av regeringens förordning (1976:935) om skyddsområden
och kontrollområden. Genom denna förordning inskränks utlänningars och
utländska fartygs rätt att uppehålla sig inom ett tiotal avsnitt av våra gränsoch
kustområden där det finns viktiga försvarsanläggningar.

1 kontrollområde får med vissa begränsningar utlänning och utländska
fartyg utan tillstånd vistas tre månader per kalenderår. För medborgare i
Danmark, Finland, Island eller Norge gäller ingen sådan tidsgräns. I
skyddsområde får - med vissa begränsade undantag - utlänning och
utländskt fartyg inte uppehålla sig utan tillstånd. Dispens från bestämmelserna
kan efter ansökan lämnas av vederbörande försvarsområdesbefälhavare.
Ansökan skall inges till polismyndigheten. Överbefälhavaren har meddelat
föreskrifter om tillämpningen av kungörelsen vilka bl. a. ger vägledning
vid tillståndsgivningen. Medgivande till bosättning i skydds- och kontrollområden
lämnas av länsstyrelsen. Föreskrifter om tillsynen av skydds- och
kontrollområden har utfärdats av rikspolisstyrelsen.

Vissa försvarsanläggningar åtnjuter mer vittgående skydd enligt lagen
(1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. Förbud
enligt denna lag att beträda visst område gäller alla obehöriga, alltså även
svenska medborgare.

1 Riksdagen 1979/80. 10 sami Nr 1

FöU 1979/80:1

2

Motionen

Motionärerna erinrar om följande mening i direktiven till skyddsområdesutredningen:
”Beträffande skyddet av totalförsvarets anläggningar måste en
avvägning göras mellan säkerhetskravet samt motstridiga allmänna intressen
liksom önskemålet att ingreppen i fredstid blir så litet kännbara som möjligt
förden enskilde.” Det kan enligt motionärernas mening ifrågasättas om den
avvägning som gjorts är rimlig och fortfarande stämmer med detta uttalande.

Bestämmelserna om kontroll- och skyddsområden som äger tillämpning
bl. a. på betydande delar av Stockholms skärgård har, framhåller motionärerna,
blivit särskilt uppmärksammade till följd av båtsportens framväxt. En
konflikt mellan de militära intressena och andra intressen ligger enligt
motionärernas mening nära till hands inom ett så naturskönt och för
fritidsfolket lockande område. De förmodar att motsvarande i betydande grad
gäller även skyddsområdena utanför Göteborg, i Blekinge, på norra Gotland
och utefter Norrlandskusten. Det ifrågasätts enligt motionen inte sällan om
dessa restriktioner för utlänningar längre har samma betydelse för skyddet av
våra försvarsanläggningar. En avancerad teknik erbjuder ändå främmande
makt möjligheter att samla önskad information.

Avslutningsvis framhåller motionärerna att de inte vill ifrågasätta vår rätt
och plikt att med lämpliga åtgärder skydda anläggningar som är av vikt för
totalförsvaret mot otillbörlig insyn. En avvägning bör emellertid enligt deras
uppfattning ske så att inte enskilda personers rörelsefrihet inskränks mer än
som är sakligt motiverat. De anser det därför vara angeläget att undersöka om
gällande bestämmelser kan ges en mer begränsad räckvidd än de nu har.

Remissyttrandena

Enligt överbefälhavaren har de förhållanden som ligger till grund för
gällande bestämmelser inte ändrats. De ändringar av bestämmelserna som
behövs bör enligt hans uppfattning göras kontinuerligt i takt med ändringar
som sker i krigsorganisationen.

Överbefälhavaren framhåller att det är felaktigt att tro att modern
fotospaning från satelliter skulle göra det obehövligt att inhämta detaljunderrättelser
på platsen. Han anser det snarare vara tvärtom. Spaningsbilden
måste tolkas och förklaras.

Överbefälhavaren pekar vidare i sitt yttrande på olika skäl som talar för att
utlänningar inte ges samma rörelsefrihet som svenska medborgare. Han
framhåller bl. a. utlänningarnas större möjligheter att dra sig undan rättsliga
påföljder av eventuell brottslig verksamhet genom att lämna riket. Han
påminner i det sammanhanget om att restriktioner för utlänningar att vistas
inom militärt känsliga områden är vanliga även i andra länder än Sverige.

Rikspolisstyrelsen anser att bestämmelserna om utlännings och utländskt

FöU 1979/80:1

3

fartygs tillträde till skydds- och kontrollområden är nödvändiga för det skydd
av viktiga försvarsanläggningar som har ansetts motiverat. När man bestämt
de områden som skall omfattas av bestämmelserna har man-anser styrelsen
- i huvudsak iakttagit nödvändig restriktivitet med hänsyn till andra
motstridiga intressen. Enligt yttrande som rikspolisstyrelsen har inhämtat
från länsstyrelsen i Gotlands län kan det dock i undantagsfall finnas skäl för
en översyn av vissa områdens geografiska omfattning. Enligt rikspolisstyrelsen
har vidare lokala polismyndigheter ansett nuvarande bestämmelser svåra
att tolka. I det avseendet torde det enligt styrelsen vara befogat med en
översyn. Den anser man kunna ske inom försvarsstaben. Rikspolisstyrelsen
har inga invändningar mot att prövningen av tillstånd för utlänning att
besöka skydds- och kontrollområden förenklas om detta bedöms vara
möjligt.

Rikspolisstyrelsen framhåller också att antalet utländska nöjesbåtar i
svenska farvatten ökar för varje seglationssäsong. Det övervägs därför,
uppger styrelsen, att upprätta s. k. passhamnar för att få ökad kontroll över
dessa båtar.

Generaltullstyrelsen anför bl. a. att enligt dess mening beror de konfliktanledningar
som motionärerna påpekar till stor del på bristande information till
såväl svenska medborgare som utlänningar om skydds- och kontrollområdesförordningens
innehåll, geografiska omfattning m. m. Informationsfrågorna
bör därför enligt generaltullstyrelsens uppfattning ägnas förnyad
uppmärksamhet.

Sjöfartsverket har sett motionen mot bakgrund av verkets uppgift att
tillvarata sjötrafiks- och sjösäkerhetsintressen främst för handelssjöfarten,
fisket m. m. men även för fritidsbåtarna. Verket anser att det med gällande
bestämmelser finns en lämplig balans mellan å ena sidan totalförsvarets
säkerhetskrav och å andra sidan de krav på rörelsefrihet som utlänningar och
utländska fartyg kan kräva i svenska skärgårds- och kustområden. Sjöfartsverket
erinrar också om att det med den utveckling av handelsfartygens
storlek, djupgående m. m. som har pågått och pågår är ofrånkomligt att nya
krav kommer att ställas på leder och ankarplatser som är tillåtna för utländska
handelsfartyg. Hittills har acceptabla lösningar på sådana problem kunnat tas
fram i samförstånd mellan berörda myndigheter. Detta kan enligt verkets
bedömning med all säkerhet också ske framgent vid uppkommande
behov.

Utskottet

Genom systemet med skydds- och kontrollområden begränsas utlänningars
och utländska fartygs möjligheter att uppehålla sig inom avsnitt vid våra
kuster och gränser där det finns viktiga försvarsanläggningar. Detta är ett led i
samhällets strävan att skydda sig mot främmande underrättelseverksamhet.

FöU 1979/80:1

4

I olika sammanhang har det ifrågasatts om inte systemet med skydds- och
kontrollområden numera har spelat ut sin roll som lämpligt skydd mot
främmande underrättelsetjänst eftersom den tekniska utvecklingen har
öppnat möjlighet till avancerad fjärrspaning. Frågan berörs i den här aktuella
motionen 1978/79:866. Överbefälhavaren vänder sig i sitt remissvar mot en
sådan uppfattning. Han bedömer det fortfarande vara nödvändigt att studera
försvarsanläggningar på platsen för att få en komplett bild av deras
utformning och avsedda användning. Utskottet anser det mot den bakgrunden
nödvändigt att - som nu sker - begränsa utlänningars och utländska
fartygs rörelsefrihet inom områden som bedöms vara särskilt betydelsefulla
från försvarssynpunkt.

De regler som i dag begränsar utlänningars rörelsefrihet inom skydds- och
kontrollområden tillkom efter ett omfattande utredningsarbete i mitten av
1960-talet. De har därefter inte ändrats i något väsentligt avseende. De
myndigheter som har yttrat sig i frågan har ansett att de intresseavvägningar
som reglerna vilar på i stort sett är riktiga även i dag. Myndigheterna anmäler
emellertid samtidigt att de anser det befogat med vissa ändringar i föreskrifterna.
Det gäller t. ex. i fråga om områdens omfattning samt tillåtna
vattenfarleder och ankar- och förtöjningsplatser. Förenklingar av bestämmelserna
har också framhållits som angelägna.

Motionärerna pekar på båtsportens snabba utveckling som en faktor som
gjort restriktionerna för utlänningars och utländska fartygs tillträde till vissa
skärgårdsavsnitt särskilt påtagliga. Rikspolisstyrelsen berör denna utveckling
ur en annan aspekt som förtjänar uppmärksammas, nämligen behovet att
kunna kontrollera utländska fritidsbåtar i våra farvatten.

Den ökade invandringen till vårt land är en annan fråga som måste beaktas
i sammanhanget. Den har medfört att personer med utländskt medborgarskap
i stor utsträckning blivit permanent bosatta här. Det finns en strävan att i
så stor utsträckning som möjligt jämställa sådana utlänningar med svenska
medborgare. I vad mån dessa strävanden kan, utan att säkerhetskravet
åsidosätts, tillgodoses även i bestämmelserna om skydds- och kontrollområden
bör närmare övervägas. Invandrarverket har nyligen aktualiserat
frågan i en skrivelse till överbefälhavaren.

Enligt remissinstansernas uppfattning kan ändringar i här behandlade
bestämmelser ske fortlöpande när så behövs. Sådana ändringar har gjorts i
viss utsträckning. Enligt vad utskottet inhämtat pågår f. n. inom försvarsstaben
en översyn av överbefälhavarens tillämpningsföreskrifter. Utskottet
anser att denna översyn bör vidgas och även gälla möjligheterna att tillgodose
de i motionen och av invandrarverket anförda önskemålen beträffande
bestämmelserna om skydds- och kontrollområden.

En strävan bör vara att med utgångspunkt i säkerhetsskyddet utforma
bestämmelserna så att de i minsta möjliga utsträckning inskränker den
enskildes rörelsefrihet. De bör också göras lätta att tillämpa. Även lagen
(1940:358) med bestämmelser till skydd för försvaret, som är tillämplig även

FöU 1979/80:1

5

på svenska medborgare, bör beröras av översynen och samordnas med
bestämmelserna om skydds- och kontrollområden.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:866 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
översyn av bestämmelser angående skydds- och kontrollområden.

Stockholm den 6 november 1979

På förs vai sutskottets vägnar
BENGT GUSTAVSSON

Näwarande: Bengt Gustavsson (s), Gunnar Björk i Gävle (c). Eric Holmqvist
(s), Hans Lindblad (fp). Gudrun Sundström (s), Gunnar Oskarson (m), Roland
Brännström (s), Ulla Ekelund (c), Åke Gustavsson (s), Göthe Knutson (m),
Anders Gernandt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Eric Hägelmark (fp), Göran
Allmér (m) och Anita Johansson (s).

.

-

'

GOTAB 62828 Stockholm 1979