med anledning av motion om ändring i bevissäkringslagen

Betänkande 1978/79:SkU40

SkU 1978/79:40

Skatteutskottets betänkande
1978/79:40

med anledning av motion om ändring i bevissäkringslagen
Motionen

I motionen 1978/79:498 av Håkan Winberg (m) och Inger Lindquist (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i bevissäkringslagen
så att

1. den endast skall tillämpas om skälig misstanke om brott föreligger,

2. beslut om säkringsåtgärd endast får fattas av länsskatterätt.

Gällande bestämmelser m. m.

Hösten 1975 antog riksdagen en ny lag, bevissäkringslagen för skatte- och
avgiftsprocessen (prop. 1975/76:11, SkU 12, SFS 1975:1027). Denna ersatte
den tidigare lagen (1961:332) om handräckning vid taxeringsrevision -handräckningslagen - och syftar till att på ett smidigare och effektivare sätt än
tidigare säkra bevismedel, dvs. räkenskapsmaterial och annat bevismaterial,
som det författningsenligt åligger skattskyldig eller avgiftsskyldig att tillhandahålla
för granskning.

Bevissäkringslagen är tillämplig på praktiskt taget alla skatter, tullar och
avgifter, som kontrolleras av statlig myndighet, med undantag för arvs- och
gåvoskatten.

De i lagen föreskrivna säkringsåtgärderna benämns beslag, försegling och
eftersökning. Eftersökning och beslag motsvarar närmast handräckning i
handräckningslagens mening, medan försegling är ett nytt institut som ställts
till granskningsmyndigheternas förfogande. De olika säkringsåtgärderna kan
användas var för sig eller i kombination med varandra. Beslut kan dessutom i
vissa fall fattas utan att kontakt i någon form dessförinnan tagits med den
som berörs av åtgärderna. Beslag sker genom att bevismedel omhändertas,
och åtgärden får användas om bevismaterial inte tillhandahålls för granskning
eller risk föreligger för att materialet kommer att undanhållas eller
förvanskas. Samma villkor föreskrivs för eftersökning, som innebär att förvar
eller utrymme får genomsökas för efterforskande av bevismedel. Försegling
är närmast ett hjälpmedel för att genomföra beslag eller eftersökning och får
användas dels när granskningsmannen inte får tillåtelse att undersöka förvar
eller utrymme, dels för att tillfälligt säkra bevismedel, som lämnats kvar hos
innehavaren.

Innan beslut om säkringsåtgärd verkställs skall den granskade eller annan
hos vilken verkställighet skall ske beredas tillfälle att inställa sig till
förrättningen. Om vederbörande inte inställer sig får verkställighet ske i

1 Riksdagen 1978/79. 6 sami. Nr 40

SkU 1978/79:40

2

närvaro av särskilt tillkallat vittne.

Eftersökning i privatutrymme får beslutas endast av länsskatterätt, medan
beslut om annan säkringsåtgärd fär beslutas av granskningsledaren, dvs. den
som i sin tjänst skall övervaka granskningen, samt av den som särskilt har
förordnats att vara granskningsledare. Beslut om säkringsåtgärd skall i
princip verkställas av kronofogdemyndighet. Granskningsledaren har rätt att
under vissa förutsättningar verkställa beslut, som han själv kan fatta.

Anser den granskade eller annan hos vilken verkställighet sker att
bevismedel helt eller delvis bör undantas från granskning därför att han har
tystnadsplikt om dess innehåll eller innehållet på grund av särskilda
omständigheter inte bör komma till annans kännedom, skall han göra
ansökan om undantagande hos länsskatterätten. Bevismedel, som enligt
länsskatterättens beslut undantagits från granskning, får därefter inte återges
eller åberopas i granskningsärendet.

Den som berörs av säkringsåtgärden har möjlighet att anföra besvär hos
länsskatterätten över beslut och verkställighet enligt bevissäkringslagen. Om
särskilt förordnad granskningsledare fattat beslut om säkringsåtgärd, skall
beslutet regelmässigt överprövas av den som i sin tjänst har att övervaka
granskningen.

Utredningen om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen har genom
tilläggsdirektiv i juni 1978 fått regeringens uppdrag att göra bl. a. en
utvärdering av hittills vunna erfarenheter av bevissäkringslagen.

Frågans tidigare behandling

Vid behandlingen av förslaget till bevissäkringslag i propositionen 1975/
76:11 anförde skatteutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande SkU
1975/76:12 bl. a. följande:

Genom förslagen i propositionen, som bör ses som ett led i ansträngningarna
att successivt förbättra skatte- och avgiftskontrollen, får granskningsmyndigheterna
möjlighet att vid behov snabbt tillgripa mer differentierade
och till kontrollförfarandet bättre anpassade åtgärder än f. n. för att säkra
bevisning i skatte- och avgiftsprocessen. En ökad användning av sådana
åtgärder kan förmodligen uppfattas som ett visst intrång i den enskildes
rättssfär av den som berörs av åtgärderna. Vid den avvägning mellan
önskemålen om större effektivitet vid skatte- och avgiftskontrollen och
kraven på rättssäkerhet, som gjorts i lagförslaget, har enligt utskottets
uppfattning rimlig hänsyn emellertid tagits till den enskildes berättigade
intressen.

Med anledning av en motion med yrkande bl. a. att som allmänt villkor för
beslut om säkringsåtgärder skulle uppställas att det fanns skälig anledning till
antagande att skatte- eller avgiftsundandragande förekommit framhöll
skatteutskottet i samma betänkande att, i de fall misstanke om skattebrott
förelåg, redan enligt gällande bestämmelser strafTprocessuell förundersökning
kunde igångsättas, varvid betydligt mer ingripande tvångsmedel än

SkU 1978/79:40

3

enligt bevissäkringslagen kunde ifrågakomma. I de situationer, då bevissäkringslagen
var avsedd att tillämpas, fanns ofta inte anledning misstänka brott.
Syftet med de föreslagna säkringsåtgärdema var att granskningsledaren
omedelbart skulle få tillgång till de räkenskaper och andra handlingar som
den granskade enligt särskilda föreskrifter var skyldig att förete för kontroll.
Det kunde enligt utskottets mening från rättssäkerhetssynpunkt inte anses
tillfredsställande att granskningsmännen saknade möjlighet att kontrollera
bevismaterial som den granskade vägrade att utan godtagbar anledning
utlämna. Säkringsåtgärdema skulle således främst användas i de fall den
granskade tredskades eller kunde befaras komma att tredskas och skulle
givetvis inte tillgripas mot den som lojalt fullgjorde sina skyldigheter att
tillhandahålla föreskrivet bevismaterial. Utskottet underströk också att de
ökade befogenheter, som bevissäkringslagen gav granskningsledaren, måste
användas med omdöme och urskilning. Det fanns enligt utskottets mening
anledning anta att den som var föremål för granskning inför hotet om
säkringsåtgärder skulle bli benägen att i ökad utsträckning frivilligt förete
bevismaterial och att lagstiftningen därigenom skulle komma att få en
betydelsefull preventiv effekt. Mot den bakgrunden skulle det - menade
utskottet - i praktiken bli nödvändigt att tillgripa säkringsåtgärder vid skatteoch
avgiftskontrollen endast i ett relativt begränsat antal fall.

Såväl vid 1977/78 som vid innevarande års riksmöten har ett enigt
skatteutskott, med riksdagens godkännande, avstyrkt bifall till motioner med
samma yrkande som motionen 498 av Håkan Winberg och Inger Lindquist.
Det har skett med i huvudsak den motivering som nu nämnts. I fråga om
kravet att endast länsskatterätt skall få besluta om säkringsåtgärd har
utskottet framhållit att beslut om och verkställighet av bevissäkring måste
ske utan dröjsmål och att beslutanderätten rörande andra säkringsåtgärder än
eftersökning i privatutrymme därför bör tillkomma beslutsfattaren och inte
länsskatterätten.

Utskottet

Yrkandet i motionen går ut på att bevissäkringslagen skall kunna tillämpas
endast om skälig misstanke om skattebrott föreligger och att beslut om
bevissäkring alltid skall meddelas av länsskatterätt.

Samma motionsyrkande har, som framgår av inledningen till detta
betänkande, prövats av skatteutskottet så sent som under hösten 1978. De
skäl som ett enigt skatteutskott därvid framförde mot ett bifall till motionärernas
förslag och som godtogs av riksdagen finnér utskottet alltjämt bärande.
Enligt vad utskottet inhämtat har myndigheterna haft anledning tillämpa
bevissäkringslagen endast i mycket begränsad omfattning och tillämpningen
har, såvitt utskottet kunnat finna, inte inneburit något åsidosättande av
rättssäkerhetsintresset. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.

SkU 1978/79:40

4

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1978/79:498.

Stockholm den 27 mars 1979

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson (s),
Stig Josefson (c), Tage Johansson (s), Rune Carlstein (s), Tage Sundkvist (c),
Olle Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström (m), Hagar Normark (s), Johan
Olsson (c), Curt Boström (s), Holger Bergqvist (fp), Bo Lundgren (m) och
Wilhelm Gustafsson (fp).

Reservation

av Kurt Söderström (m) och Bo Lundgren (m) som
dels anför:

I motionen 1978/79:498 yrkas att bevissäkringslagen skall kunna tillämpas
endast om skälig misstanke om skattebrott föreligger och att beslut om
bevissäkring alltid skall meddelas av länsskatterätt.

Motionsyrkandena motiveras med att skatteprocessen inte bör ha regler
som alltför mycket fjärmar sig från den allmänna processens regler. Vissa av
säkringsåtgärderna enligt bevissäkringslagen har, liksom husrannsakan
enligt rättegångsbalken, formen av ett intrång hos den enskilde. Detta bör
endast få förekomma när misstanke om brott föreligger. Av rättssäkerhetsskäl
bör vidare varje beslut om säkringsåtgärd fattas av länsskatterätt.

Det faktum att myndigheterna hittills enligt lämnade uppgifter haft att
tillämpa bevissäkringslagen endast i mycket begränsad omfattning och att
tillämpningen sannolikt inte inneburit åsidosättande av rättssäkerhetsintresset
kan inte tas till intäkt för ett avslag på motionens yrkanden.

Vi anser att riksdagen med anledning av motionen hos regeringen bör
begära förslag till sådan ändring av bevissäkringslagen att rättssäkerheten
stärks i enlighet med vad som anförts i motionen.

dels anser att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:498 hos regeringen
begär förslag till sådan ändring av bevissäkringslagen
(1975:1027) att den i högre grad än nu tillgodoser rättssäkerhetsintresset
i skatteprocessen.

GOTAB 61765 Slockholm 1979