Med anledning av motion angående strandägares rätt att hålla bryg ga i annans vattenområde

Betänkande 1975/76:LU10

LU 1975/76:10

Lagutskottets betänkande
1975/76:10

med anledning av motion angående strandägares rätt att hålla bryg
ga i annans vattenområde

Motionen

I motionen 1975/76:726 av herr Åkerlind (m) yrkas

1. att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1918:523)

Härigenom föreskrives att 1 kap. 3 8 vattenlagen (1918:523) skall ha nedan
angivna lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

3 8. Ägare av strand vid sjö eller 3 8- Ägare av strand vid sjö eller

annat vatten vare, där vattenområ- annat vatten vare, där vattenområdet
ej är honom tillhörigt, ändock det ej är honom tillhörigt, ändock

berättigad att vid sin strand hava berättigad att vid sin strand hava en

mindre brygga, båt-, bad- eller tvätt- mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus
eller annan dylik byggnad, så- hus eller annan dylik byggnad, såframt
ej vattenområdets ägare framt ej vattenområdets ägare

genom byggnaden lider men av nå- genom byggnaden lider men av någon
betydelse eller hinder mot bygg- gon betydelse eller hinder mot byggnaden
möter av stadgandena i 2 kap. naden möter av stadgandena i 2 kap.

Om rätt för annan att åtnjuta strandägares rätt enligt första stycket finnas
bestämmelser i 1 kap. 6 8 jordabalken.

2. att riksdagen - därest förslaget under 1 inte skulle antas - hos regeringen
begär att motionen överlämnas till vattenlagsutredningen.

Gällande rätt

Den av motionären åberopade bestämmelsen i 1 kap. 3 8 vattenlagen
(VL) ger således strandägare rätt att i angränsande honom ej tillhörigt vattenområde
ha mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus eller annan dylik
byggnad. En förutsättning för denna rätt är dock att vattenområdets ägare
genom byggnaden ej lider men av någon betydelse eller att hinder mot
byggnaden ej möter enligt 2 kap. VL. De därmed åsyftade reglerna innebär
1 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 10

LU 1975/76:10

2

i huvudsak att byggande i vatten ej får medföra skada eller intrång i annans
egendom genom inverkan på vattenförhållandena med mindre nyttovärdet
av byggnaden på visst sätt överstiger skadan eller intrånget. Vidare stadgas

- uppenbarligen med avseende å mera omfattande vattenbyggnadsföretag

- begränsningar med hänsyn till byggandets inverkan på bl. a. bostadsförsörjning,
näringsliv och naturförhållanden, sjötrafikleder, klimat- och hälsotillstånd
eller med hänsyn till allmänna intressen i övrigt. För vissa former
av byggande i vatten krävs att ansökan görs hos vattendomstol för prövning
hur och under vilka villkor byggandet må ske. Enligt 2 kap. 20 § VL fordras
vattendomstolens prövning om sannolika skäl föreligger att allmän eller
enskild rätt förnärmas genom byggande i vatten.

Stadgandet i 1 kap. 3 S VL har bibehållits oförändrat sedan lagens ikraftträdande
1.1.1919 med undantag av att andra stycket, som innehåller en
hänvisning till 1 kap. 6 $ JB i fråga om rätten till vattenområde vid strandförskjutning,
har tillagts 1970. Den år 1906 tillsatta vattenrättskommittén
anförde i ett 17.12.1910 avgivet betänkande med förslag till vattenlag (s.
212-213) att den, som genom köp eller annorledes blivit ägare till strand
invid ett naturligt vattenområde utan att ha förvärvat någon rätt till detta,
i regel borde vara berättigad att vid den honom tillhöriga stranden anbringa
en mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus eller annan dylik byggnad. Något
förfång ansågs därigenom icke kunna tillskyndas vattenområdets ägare.
Även om en olägenhet av mindre betydenhet skulle genom byggnadens
anbringande vid stranden kunna anses uppstå för vattenägaren, borde denne
enligt kommitténs uppfattning ej kunna av sådan anledning förbjuda strandägaren
att på ifrågavarande sätt utnyttja vattenområdet. Om byggnaden
däremot var av beskaffenhet att hindra vattenägaren att själv på ett rationellt
sätt tillgodogöra sig vattnet eller eljest för honom medförde men som från
objektiv synpunkt kunde tillmätas någon betydelse var han enligt kommittén
ej nödsakad att finna sig däri.

Om strandägare har byggt i vattenområde, som ej tillhör honom, och
ägaren av vattenområdet därigenom tillfogas men av någon betydelse kan
denne vända sig till överexekutor med begäran om handräckning. 1 13 kap.
8 $ VL ges nämligen möjlighet för överexekutor att i vissa fall ”förordna
om handräckning till rättelse i vad olagligen skett”, dvs. i förekommande
fall låta borttaga byggnad som uppförts utan föregången prövning av vattendomstol.
En förutsättning för att ett sådant ingripande får ske är emellertid
enligt samma stadgande att förhållandena befinnes uppenbarligen vara sådana,
att dylik prövning skolat föregå byggandet. Om handräckning på grund
av denna regel ej kunnat beviljas återstår möjligheten för vattenområdets
ägare att genom stämning yrka föreläggande för strandägaren att ta bort
byggnaden. Strandägaren kan å sin sida bemöta en mot honom förd stämningstalan
eller åstadkomma uppskov med verkställighet av beslut om borttagande
av byggnaden genom att med stöd av 2 kap. 25 S VL hos vattendomstol
påkalla prövning av byggnadens laglighet.

LU 1975/76:10

3

Pågående utredningsarbete

Vattenlagen är f. n. föremål för en allmän översyn av den år 1968 tillsatta
vattenlagsutredningen. Enligt direktiven skall utredningsarbetet i första hand
avse de organisatoriska formerna för tillståndsgivning i vattenmål. Det betonas
dock, att utredningen bör vara oförhindrad att behandla även andra
frågor som lämpligen kan prövas i sammanhanget. 1 direktiven uttalas vidare
att utredningen bör ta kontakt med administrativa myndigheter, domstolar
och andra som har erfarenhet av hur vattenlagen verkat i praktiken och
söka kartlägga de eventuella ytterligare brister som numera kan föreligga
i fråga om lagen samt i belysning av erfarenheterna och med beaktande
av de givna direktiven föreslå behövliga lagändringar. - År 1974 erhöll vattenlagsutredningen
genom tilläggsdirektiv i uppdrag att utreda dikningsoch
andra torrläggningsföretag.

Utskottet

Vattenlagen (VL) 1 kap. 3 § ger strandägare rätt att i angränsande vattenområde
uppföra mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus eller annan dylik
byggnad under förutsättning att vattenområdets ägare genom byggnaden
inte lider men av någon betydelse.

1 motionen hävdas att det blivit allt vanligare att strandägare förlägger
flera mindre bryggor i annans vattenområde. Med hänsyn härtill yrkar motionären
i första hand, att riksdagen skall ändra nämnda bestämmelse så
att Strandägare ges rätt att uppföra endast en mindre brygga, och i andra
hand, att riksdagen skall hemställa att motionen överlämnas till vattenlagsutredningen.

Utskottet vill till en början framhålla att de i 1 kap. 3 8 VL uppräknade
byggnaderna endast utgör exempel på sådant byggande i vatten som i regel
bör kunna tillåtas en strandägare utan att därigenom förfång tillskyndas
vattenområdets ägare. Visar det sig i det enskilda fallet att byggnaden hindrar
vattenägaren att själv tillgodogöra sig vattnet på ett rationellt sätt eller eljest
för honom medför men som från objektiv synpunkt kan tillmätas någon
betydelse skall vattenägare självfallet inte behöva finna sig i detta. Om strandägaren
inte frivilligt avlägsnar byggnaden kan vattenområdets ägare antingen
begära handräckning för dess borttagande eller också genom stämning
yrka föreläggande för strandägare att ta bort byggnaden.

Bestämmelsen i 1 kap. 3 S VL utgör enligt utskottets mening en lämplig
avvägning mellan vattenägarens berättigade intresse av att utan hinder kunna
råda över sitt vatten och strandägarens intresse av att för egen del få
nyttja vattnet invid stranden. Enligt vad utskottet erfarit lär det emellertid
förekomma att strandägare låter uppföra bryggor i annans vattenområde
och sedan hyr ut båtplatser till utomstående utan att vattenområdets ägare
därigenom hindras att själv råda över vattnet. Att strandägaren skulle ges

LU 1975/76:10

4

en sådan rätt att utan tillstånd av vattenområdets ägare ekonomiskt utnyttja
dennes vattenområde synes dock inte ha varit avsett med bestämmelsen.

Vattenlagen är f. n. föremål för en allmän översyn av vattenlagsutredningen.
Med hänsyn till vad som sägs i de ovan redovisade direktiven
för utredningen förutsätter utskottet att utredningen också kommer att pröva
bestämmelsen i 1 kap. 3 5 VL. Någon åtgärd från riksdagens sida i anledning
av motionen är därför inte påkallad.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76:726.

Stockholm den 9 mars 1976

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c)*, Hammarberg (s), Lidgård (m)*, Sundelin
(s)*, Torwald (c)*, Olsson i Timrå (s), Fru Nilsson i Sunne (s), herr Israelsson
(vpk), fru Fredgardh (c)*, fru Tillander (c). Fru Lindquist (m)*, fru Hjalmarsson
(s), fru Johansson i Hovmantorp (s), herr Henmark (fp) och fru
Karlsson (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 51469 Slockholm 1976