Mästarbrev för hantverkare

Betänkande 1995/96:NU2

Näringsutskottets betänkande 1995/96:NU02

Mästarbrev för hantverk

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Utskottet
• Hemställan

1995/96

NU2

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1994/95:228 om mästarbrev för
hantverkare,

dels en motion som har väckts med anledning av
propositionen.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om
införande av en lag om mästarbrev för hantverkare.
Lagen ger regeringen rätt att meddela föreskrifter
om mästarbrev och att överlämna till en eller flera
hantverksorganisationer att utfärda och återkalla
mästarbrev.

Med anledning av en motion (fp) betonar utskottet
vikten av konkurrensneutralitet och uppföljning av
systemet.

Propositionen

I proposition 1994/95:228 föreslås att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om mästarbrev.

Lagförslaget, som har granskats av Lagrådet,
återges i bilaga.

Motionen

Den motion som har väckts med anledning av
propositionen är

1994/95:N28 av tredje vice talman Christer Eirefelt
m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Konkurrensverkets ansvar för att
noga följa utvecklingen så att inga nya
etableringshinder utvecklas,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om praktiska erfarenheter av andra
EU-länders behandling av svenska företagare med
mästarbrev.

Utskottet

Bakgrund

Gällande bestämmelser

Enligt 1 § kungörelsen (1973:596) om mästarbrev för
hantverksutövare får mästarbrev tilldelas förtjänta
och skickliga hantverksutövare i ett visst yrke. Det
är Företagarnas Riksorganisation (FR) som beslutar
om tilldelande av mästarbrev efter yttrande från
Mästarbrevsnämnden.

Mästarbrev får enligt 4 § tilldelas den som har
arbetat i minst sex år det yrke som mästarbrevet
avser och som har förvärvat skicklighet och
erfarenhet samt har kunskaper i kalkylering och
bokföring. Möjlighet finns för FR att återkalla ett
mästarbrev (7 och 8 §§). Detta får ske, ont
innehavaren av brevet i utövande av sitt yrke gjort
sig skyldig till brottsligt förfarande, visat
uppenbar vårdslöshet eller bristande skicklighet
eller om han inte uppfyller de särskilda villkor som
föreskrivs för tilldelande av mästarbrev.
Mästarbrevsnämnden faställer de avgifter som enligt
10 § får tas ut vid ansökan om mästarbrev. Den som
obehörigen utger sig för att inneha mästarbrev kan
enligt 11 § dömas till böter. Organisationens beslut
att avslå en ansökan om mästarbrev eller att
återkalla mästarbrev kan överklagas till Närings-
och teknikutvecklingsverket (NUTEK). Mot verkets
beslut i ett sådant ärende får talan inte föras.

Under den gångna tioårsperioden har det utfärdats
mellan 142 och 333 mästarbrev per år inom sammanlagt
ett 80-tal hantverksyrken. En viss nedgång har skett
de senaste åren.

Gesällbrev är ett kompetensbevis som erhålls efter
avlagt gesällprov. Någon författning som reglerar
utfärdandet av gesällbrev finns inte. FR har under
lång tid även beslutat om gesällbreven, men Sveriges
Hantverks- och Småföretag har nyligen börjat utfärda
egna gesällbrev.

Berörda organisationer

Företagarnas Riksorganisation bildades i juni 1990
av Småföretagens Riksorganisation och
Företagareförbundet. FR är enligt sina stadgar en
ideell näringspolitisk organisation, partipolitiskt
obunden, som skall verka för enskild företagsamhet
grundad på marknadsekonomi under socialt ansvar.
Organisationen skall bl.a. främja yrkesutbildning
och yrkesskicklighet inom hantverk och andra
näringsgrenar.

Sveriges Hantverksråd, före den 1 juli 1994
Centrala Hantverksrådet, bildades år 1983 av SHIO-
Familjeföretagen. Rådet har till huvuduppgift att
initiera och stödja insatser inom hantverkssektorn i
Sverige. Sedan april 1991 handlägger Hantverksrådet
samtliga ansökningar om mästarbrev på uppdrag av FR.

Mästarbrevsnämnden utreder kvalifikationerna hos
dem som söker mästarbrev. På grundval av denna
utredning tillstyrker eller avstyrker nämnden
ansökningar. I samverkan med yrkesförbund och
branschorganisationer tar nämnden fram aktuella
provbestämmelser för mästarbrev och reviderar
bestämmelserna. Vidare skapar nämnden normer
1995/96:NU2 och riktlinjer för vilka kunskaper som
krävs i t.ex. bokföring och kalkylering. Nämnden
vidtar även åtgärder mot vilseledande marknadsfö-
ring, t.ex. om någon i annonsering felaktigt har
uppgett sig ha mästarbrev.

Sveriges Hantverks- och Småföretag (SHS) är en
sammanslutning av lokala föreningar för hantverks-
och småföretag inom enskilt näringsliv.
Organisationen bildades år 1991, men bygger på
erfarenheter från f.d. SHIO (Sveriges hantverks- och
industriorganisation) och Små-företagens
Riksorganisation. Målsättningen för SHS är att
arbeta partipolitiskt obundet i förtroendefullt
samarbete med myndigheter, bransch- och
yrkesföreningar samt andra organisationer.

Regleringen i andra länder

Gesäll- och mästarbrev utfärdas i ett flertal länder
i Europa, men reglerna skiljer sig starkt åt.
Tyskland har en mycket välorganiserad hant-
verkssektor. Hantverksutövare är anslutna till någon
av de ca 45 hantverkskammare som finns i landet.
Enligt tysk lag får bara personer som är inskrivna i
hantverkskamrarnas yrkesregister utöva något av de
över 100 hantverksyrken som finns förtecknade i
registret. För detta krävs gesällbrev. Kraven för
att få gesäll- och mästarbrev finns reglerade
författningar. Österrikes mästarbrevssystem påminner
om det tyska. 1 Storbritannien utges olika
kompetensbevis för hantverkare, bl.a. mästarbrev.
Mästarbrev finns även i Frankrike. Av de nordiska
länderna har _ förutom Sverige _ endast Norge
utvecklat ett system med mästarbrev. Reglerna om
mästarbrev finns fastslagna i en lag från år 1986.
Finland ersatte år 1972 sitt system med gesäll- och
mästarbrev med olika yrkesexamina. 1 Danmark finns
inte något system med traditionella mästarbrev.

Mästarbrevsutredningen

I december 1993 tillsattes en särskild utredning med
uppdrag att utreda frågor om rätt att utfärda
mästarbrev för hantverkare (dir. 1993:142).
Utredningen (särskild utredare: rättschefen Marianne
Eliason) antog namnet Mästarbrevsutredningen.

Bakgrunden till uppdraget var att bl.a. Sveriges
Hantverks- och Småföretag till regeringen hade gjort
en framställning om att tillerkännas rätt att
utfärda mästarbrev. Vidare hade Konkurrensverket
påtalat att det nuvarande systemet med att utfärda
mästarbrev inte är förenligt med
konkurrensintresset. Mästarbrevsutredningen lade i
maj 1994 fram betänkandet Mästarbrev för hantverkare
(SOU 1994:53).

I betänkandet föreslås att Mästarbrevsnämnden skall
upphöra. Frågor om mästarbrev skall enligt
utredningen tills vidare skötas av Centrala
Hantverksrådet (efter den 1 juli 1994 Sveriges
Hantverksråd). Hantverksrådet skulle samtidigt ges
en bredare sammansättning, bl.a. skulle Sveriges
Hantverks- och Småföretag beredas plats i rådet.

Propositionen

I propositionen läggs fram förslag om en lag om mästarbrev för
hantverkare. Enligt förslaget skall systemet med att
utfärda mästarbrev även fortsättningen regleras i
offentligrättslig ordning för att garantera
kvaliteten på mästarbrev och för att säkerställa det
svenska mästarbrevets konkurrenskraft i andra
europeiska länder.

Frågor om mästarbrev skall regleras i en särskild
lag, eftersom det är fråga om myndighetsutövning.
Med stöd av lagen ges regeringen rätt att meddela
föreskrifter om mästarbrev och att utse särskilda
organ att besluta om dem. Mästarbrevsnämnden skall
samtidigt avskaffas. Rätten att utfärda och
återkalla mästarbrev skall kunna ges till
organisationer som bedöms kunna utföra uppgiften
sakligt och opartiskt samt även övrigt på ett sådant
sätt att mästarbrevens anseende som kompetensbevis
upprätthålls. Organisationerna skall också ge staten
en tillfredsställande insyn i verksamheten.
Regeringen avser att överlämna till Sveriges
Hantverksråd att pröva frågan om att utfärda och
återkalla mästarbrev, under förutsättning att
organisationen uppfyller dessa villkor.

Företagarnas Riksorganisation och Sveriges
Hantverks- och Småföretag anmälde under våren 1995
till regeringen att de avsåg att ombilda Sveriges
Hantverksråd till ett organ där alla rikstäckande
organisationer med hantverksanknytning kan delta på
lika villkor. Denna ombildning genomfördes i juni
1995.

Liksom tidigare skall den som obehörigen utger sig
för att ha mästarbrev kunna dömas till böter.
Regeringen avser att i förordning utfärda en
bestämmelse om detta. 1 förordning skall också
meddelas behövliga övergångsbestämmelser i samband
med att mästarbrevskungörelsen upphävs.

I propositionen erinras om att de berörda
organisationerna har förklarat sig önska statlig
medverkan. Hantverksorganisationerna är överens om
att en offentligrättslig reglering är nödvändig för
att mästarbrevet skall behålla sin kvalitet och
kunna medverka till att stimulera
kompetensutveckling och yrkesskicklighet.
Mästarbrevets kvalitet är också av intresse från
konsumentsynpunkt. En offentligrättslig ordning är
också av värde, betonas det, för att säkerställa det
svenska mästarbrevets konkurrenskraft i andra
europeiska länder. Enligt regeringen får frågan om
konkurrensneutralitet nu sin lösning genom att
Sveriges Hantverksråd ombildas till en organisation
där alla kan delta på lika villkor.

Regeringen anser att skälen för en
offentligrättslig reglering ar sa starka att en
sådan bör finnas även i fortsättningen. Det bör dock
i stor utsträckning överlåtas åt de berörda
organisationerna att inom en offentligrättslig ram
utforma verksamheten, påpekas det.

Motionen

Med anledning av propositionen har det väckts en
motion,
1994/95:N28 (fp). Däri framhålls Konkurrensverkets
ansvar att noga följa utvecklingen och vid behov
ingripa så att inga nya etableringshinder skapas.
Mästarbrevet skall enligt motionärerna vara ett
frivilligt kompetensbevis och får inte utvecklas
till ett auktorisationssystem som innebär eller
uppfattas som ett etableringshinder. Skulle framtida
praktiska erfarenheter visa att myndighetskontroll
inte är en förutsättning för att svenska företagare
inte skall diskrimineras i vissa EU-länder bör ett
system utan offentligrättslig reglering prövas.

Vissa kompletterande uppgifter

Som tidigare nämnts, ombildades Sveriges
Hantverksråd i juni 1995. Ombildningen innebär att
rådet är en partipolitiskt obunden, branschmässigt
fristående ideell förening, som bl.a. skall verka
för hög kvalitet på all yrkesutbildning för att
säkerställa de svenska yrkeskompetensbevisens
internationella konkurrenskraft. Vidare skall rådet
opartiskt fastställa enhetliga provbestämmelser för
kompetensbevisen samt utfärda och återkalla
mästarbrev.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis konstaterar utskottet att mästarbreven
alltjämt fyller en funktion som kompetensbevis.
Bland annat kan mästartiteln utgöra ett av flera
underlag vid konsumentens val av leverantör av en
tjänst eller produkt.

Bakgrunden till att mästarbreven är
författningsreglerade är den kontroll från det
allmännas sida som har ansetts önskvärd för att
breven skall få en auktoritativ prägel. Som nyss
anförts är mästarbrevets kvalitet av intresse även
från konsumentsynpunkt. Frågan gäller nu statens
fortsatta roll beträffande mästarbreven.

Synen på offentligrättsliga regleringar när det
gäller näringslivet har förändrats under senare år,
och åtgärder har vidtagits för avreglering och
konkurrens inom många samhällssektorer. Det kan
därför ifrågasättas om det allmänna över huvud taget
skall engagera sig i en fråga av denna karaktär. De
berörda hantverksorganisationerna har emellertid
tydligt förklarat sig vilja ha statlig medverkan. De
är sålunda ense om att en offentligrättslig
reglering är nödvändig för att mästarbrevet skall
behålla sin kvalitet och kunna bidra till att
stimulera kompetensutveckling och yrkesskicklighet.

Innehav eller avsaknad av mästarbrev saknar
formellt sett betydelse för den enskildes rätt att
driva näring. Brevet är, och skall också vara, ett
frivilligt kompetensbevis. Det bör understrykas att
företagare som uppfyller kraven för mästarbrev måste
kunna komma i fråga för mästartiteln oavsett deras
eventuella medlemskap i en organisation, lika väl
som att företagare utan mästarbrev inte får
diskrimineras av detta skäl.

Utskottet är medvetet om den oro som finns på vissa
håll för att det föreslagna systemet kan få
konsekvenser som inverkar menligt på kon-
kurrensneutraliteten. Den mest väsentliga frågan
härvidlag har enligt utskottets mening nu fått sin
lösning genom att Sveriges Hantverksråd har
ombildats till en organisation där alla
rikstäckande, branschövergripande
näringslivsorganisationer inom hantverksyrkena kan
delta på lika villkor. 1 sammanhanget vill utskottet
framhålla det ansvar som åligger Konkurrensverket
att följa utvecklingen så att systemet inte medför
att oönskade etableringshinder uppstår.

Sverige är bundet av ett flertal EG-direktiv om
ömsesidigt erkännande 1995/96:NU2 av examina. Syftet
med dessa direktiv är att garantera en fri arbets-
marknad inom medlemsländerna och att undanröja
regler som är till hinder för en fri rörlighet. Som
anförs i propositionen är det förenat med
svårigheter att klarlägga vilken betydelse en
offentlig reglering kan ha i internationella
sammanhang. Det kan dock inte uteslutas att ett
författningsreglerat mästarbrev i praktiken kan
innebära en viss hjälp för en svensk hantverkare som
söker arbete inom EU. För att kunskap skall kunna
vinnas om systemets praktiska effekter förutsätter
utskottet att berörda myndigheter noga följer
utvecklingen när det gäller andra i EU-länders
behandling av svenska hantverkare med och utan
offentligrättslig reglerade mästarbrev.

Det sagda leder utskottet till slutsatsen att det
finns skäl för en fortsatt offentligrättslig
reglering av mästarbreven. Samtidigt vill utskottet
återigen understryka vad som anförs i motion
1994/95:N28 (fp) om vikten av konkurrensneutralitet
och uppföljning. Något uttalande av riksdagen i den
frågan är dock enligt utskottet inte påkallat.
Motionen bör därför inte föranleda någon vidare
åtgärd från riksdagens sida.

Eftersom utfärdande och återkallande av mästarbrev
utgör myndighetsutövning, bör frågorna regleras i en
särskild lag. Som anförs i propositionen bör det
dock i stor utsträckning överlåtas åt de berörda or-
ganisationerna att utforma verksamheten inom en
offentligrättslig ram. Det bör ankomma på regeringen
att meddela förskrifter om mästarbrev och att utse
enskilda organ att besluta om dem. Som en konsekvens
härav bör Mästarbrevsnämnden avskaffas. Med det
anförda tillstyrker alltså utskottet regeringens
förslag till lag om mästarbrev.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:N28
antar det i proposition 1994/95:228 framlagda
förslaget till lag om mästarbrev.

Stockholm den 17 oktober 1995

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

1 beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s),
Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Bo
Bernhardsson (s), Kjell Ericsson (c), Sylvia
Lindgren (s), Barbro Andersson (s), Lennart Beijer
(v), Marie Granlund (s), Ola Karlsson (m), Eva Goes
(mp), Göran Hägglund (kds), Dag Ericson (s), Laila
Bäck (s), Sten Tolgfors (m), Jan Backman (m) och Eva
Flyborg (fp).

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om mästarbrev för hantverkare

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Mästarbrev är ett kompetensbevis som efter
ansökan får tilldelas förtjänta och skickliga
hantverkare i ett visst yrke.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om mästarbrev.

3 § Regeringen får överlämna till en eller flera
hantverksorganisationer att pröva frågor om att
utfärda och återkalla mästarbrev.

Uppgiften får överlämnas endast till organisationer
som bedöms kunna utföra den sakligt och opartiskt
samt även i övrigt på ett sådant sätt att
mästarbrevens anseende som kompetensbevis
upprätthålls.

4 § En hantverksorganisation som har rätt att
utfärda och återkalla mästarbrev skall lämna den
myndighet som regeringen bestämmer de upplysningar
om sin verksamhet som myndigheten begär.

5 § En hantverksorganisations beslut om att inte
tilldela en sökande mästarbrev eller att återkalla
ett mästarbrev får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

1 fråga om överklagande av en hantverksorganisations
beslut tilllämpas bestämmelserna i 23-25 och 30 §§
förvaltningslagen (1986:223).