Likabehandling av studenter i högskolan

Betänkande 2001/02:UBU5

Utbildningsutskottets betänkande2001/02:UBU5

Likabehandling av studenter i högskolan

---

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet proposition
2001/02:27 Likabehandling av studenter i högskolan
och yrkanden i fem motioner.
I propositionen föreslår regeringen en ny lag om
likabehandling av studenter i högskolan. Den skall
ha till ändamål att inom högskoleområdet främja lika
rättigheter för studenter och sökande och att
motverka diskriminering på grund av
könstillhörighet, etnisk tillhörighet, sexuell
läggning och funktionshinder. Dessutom föreslås
följdändringar i ett antal lagar. Lagbestämmelserna
skall träda i kraft den 1 mars 2002.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens
lagförslag och avslår motionsyrkandena.
Den nya lagen skall omfatta förbud mot såväl
direkt som indirekt diskriminering. Högskolorna
åläggs därutöver att förebygga och förhindra att
någon student utsätts för sexuella trakasserier,
etniska trakasserier, trakasserier på grund av
sexuell läggning och trakasserier på grund av
funktionshinder. Högskolorna skall utreda
omständigheterna kring angivna trakasserier och
förhindra att dessa fortsätter. Varje högskola skall
årligen ta fram en handlingsplan för de insatser som
behövs för att främja likabehandling m.m.
Högskolan får inte utsätta en student eller en
sökande för repressalier på grund av anmälan om
diskriminering m.m.
Skadeståndsskyldighet införs för det fall att en
student eller en sökande blivit utsatt för kränkning
genom att högskolan har åsidosatt förbuden mot
direkt och indirekt diskriminering, skyldigheten att
utreda och vidta åtgärder mot trakasserier eller
förbudet mot repressalier.
Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering, Ombudsmannen mot diskriminering på
grund av sexuell läggning respektive
Handikappombudsmannen skall ha tillsyn över lagens
efterlevnad och får även som part föra talan i mål
om skadestånd enligt lagen.
Reservationer finns från Moderata samlingspartiet
och Kristdemokraterna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:

1. Samordnad lagstiftning mot
diskriminering, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ub7
yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:A227 yrkande 6.
Reservation 1 (m)

2. Utvidgad definition av begreppet
studenter i högskolan

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub6 yrkande 1.
Reservation 2 (kd) - delvis

3. Högskolans planmässiga arbete mot
diskriminering och trakasserier

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub6 yrkande 2.

4. Studenter med funktionshinder vid de
konstnärliga högskolorna

Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr421 yrkande
2.

5. Studenters skydd mot sexuella
trakasserier

Riksdagen avslår motion 2001/02:A211 yrkande
17.

6. Disciplinära åtgärder och
överklaganden

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub6 yrkande 3.
Reservation 2 (kd) - delvis

7. Lag om likabehandling av studenter i
högskolan

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
likabehandling av studenter i högskolan.

8. Anknytande lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
b) lag om ändring i högskolelagen (1992:1434),
c) lag om ändring i lagen (1993:792) om tillstånd
att utfärda vissa examina,
d) lag om ändring i lagen (1994:749) om
Handikappombudsmannen,
e) lag om ändring i lagen (1999:131) om
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering.

Stockholm den 27 november 2001

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan
Björkman (s), Britt-Marie Danestig (v), Beatrice Ask
(m), Eva Johansson (s), Yvonne Andersson (kd),
Majléne Westerlund Panke (s), Per Bill (m), Torgny
Danielsson (s), Tomas Eneroth (s), Erling Wälivaara
(kd), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sofia Jonsson
(c), Ulf Nilsson (fp), Agneta Lundberg (s), Anders
Sjölund (m), Kalle Larsson (v) och Matz Hammarström
(mp).

2001/02

UbU5

Redogörelse för ärendet

Regeringen föreslår i proposition 2001/02:27
Likabehandling av studenter i högskolan en ny lag om
likabehandling av studenter i högskolan, i syfte att
stärka studenternas skydd mot diskriminering på
grund av könstillhörighet, etnisk tillhörighet,
sexuell läggning och funktionshinder. I anslutning
härtill föreslås ändringar i sekretesslagen
(1980:100), högskolelagen (1992:1434), lagen
(1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina,
lagen (1994:749) om Handikappombudsmannen och lagen
(1999:131) om Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering. Lagförslagen återfinns som bilaga 2
till betänkandet.
Till grund för propositionen ligger en promemoria
Åtgärder mot diskriminering i högskolan (Ds 2000:71)
som utarbetats inom Regeringskansliet. Promemorian
har remissbehandlats.
Ett förslag till lagrådsremiss har beretts med
Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering, Ombudsmannen mot diskriminering på
grund av sexuell läggning, Handikappombudsmannen,
Högskoleverket och Överklagandenämnden för
högskolan.
Lagrådet har avgivit yttrande över lagförslagen.
Lagrådets synpunkt har beaktats i propositionens
lagförslag.
Med anledning av propositionen har väckts två
motioner. Därtill behandlas i ärendet tre motioner
från den allmänna motionstiden 2001. Förslagen i
motionerna återges i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Samordnad lagstiftning mot
diskriminering

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionsyrkanden om ett fortsatt arbete för en
samordnad diskrimineringslagstiftning, m.m.
med hänvisning till att utredningsdirektiv i
ärendet aviserats.
Jämför reservation 1 (m).

Motioner

Moderata samlingspartiet framför i motion
2001/02:Ub7 partiets uppfattning att en generell
lagstiftning mot diskriminering vore det mest
ändamålsenliga. Moderaterna utgår från att det nu
aktuella lagförslaget inte innebär att regeringen
ändrat uppfattning vad avser en samordnad
lagstiftning. I väntan på beredning och förslag som
innebär att samma skydd mot diskriminering kan gälla
oavsett var i livet man befinner sig, biträder
Moderaterna regeringens nu framlagda förslag om
likabehandling av studenter i högskolan. De vill
dock att riksdagen gör ett tillkännagivande till
regeringen om att arbetet för en samordnad
diskrimineringslagstiftning skall fortsätta (yrk.
1). Moderaterna föreslår vidare att den nya lagen
och universitetens och högskolornas arbete med
anledning av denna skall utvärderas efter tre år, om
lagen inte dessförinnan ersatts av en samordnad
lagstiftning mot diskriminering (yrk. 2).

I motion 2001/02:A227 (kd) yrkande 6 anser
motionärerna att utredningen som ser över
samordningen av diskrimineringslagstiftningen i
arbetslivet bör utforma en lagstiftning som också
omfattar studerande i gymnasieskolan samt på
universitet och högskolor. Motionen väcktes under
den allmänna motionstiden och således innan
förevarande proposition lades fram.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill först anföra följande om behovet av
en diskrimineringslagstiftning på högskoleområdet.

På det arbetsrättsliga området finns i dag fyra
lagar som reglerar diskriminering i arbetslivet,
nämligen jämställdhetslagen (1991:433), lagen
(1999:130) om åtgärder mot etnisk diskriminering i
arbetslivet, lagen (1999:
132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet av
personer med funktionshinder och lagen (1999:133) om
förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av
sexuell läggning.
Studenter vid universitet och högskolor omfattas
inte av arbetsmarknadslagarna med förbud mot
diskriminering. Det finns visserligen särskilda
föreskrifter i högskolelagen (1992:1434),
högskoleförordningen (1993:100) och förordningen
(1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet som tar
sikte på jämställdhet mellan kvinnor och män samt
åtgärder mot sexuella trakasserier, men det saknas
särskilda bestämmelser i högskoleförfattningarna om
andra former av diskriminerande behandling.
Utskottet delar regeringens bedömning att det är
viktigt att genom en särskild lag stärka
studenternas rättsliga skydd mot diskriminering.
Härigenom blir det tydligt för alla som kommer i
kontakt med högskolan att samhället inte godtar
någon form av diskriminerande behandling och att
varje tendens i den riktningen måste förebyggas och
förhindras. Könstillhörighet, etnisk tillhörighet,
funktionshinder eller sexuell läggning får aldrig
påverka bedömningen av ett prov eller vem som får
plats på en utbildning.
I propositionen redogörs för att två nya direktiv
mot diskriminering har antagits inom ramen för EU
under år 2000. Det ena direktivet, om likabehandling
oavsett ras eller etniskt ursprung, behandlar
diskriminering både i arbetslivet och inom flera
andra samhällsområden såsom inom utbildningsområdet.
Det andra direktivet, om likabehandling i
arbetslivet, behandlar enbart diskriminering i
arbetslivet och omfattar diskrimineringsgrunderna
religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder
och sexuell läggning.
Regeringen beslutade i december 2000 tillkalla
utredningen (N 2001:01) om ett utvidgat skydd mot
diskriminering (dir. 2000:106) som skall lämna
förslag till hur de båda EG-direktiven skall
genomföras i svensk rätt. Utredningen skall redovisa
huvuddelen av uppdraget våren 2002.
I regeringens skrivelse En nationell handlingsplan
mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och
diskriminering (skr. 2000/01:59) har regeringen
anmält sin avsikt att i tilläggsdirektiv ge
utredningen om ett utvidgat skydd mot diskriminering
i uppdrag att utreda möjligheterna till en generell
lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla
eller flertalet diskrimineringsgrunder och
samhällsområden. Uppdelningen av den svenska
lagstiftningen mot diskriminering i olika lagar, i
förening med den senaste tidens internationella
utveckling på området, ger enligt regeringen
anledning att nu göra en sådan översyn. Regeringen
har också aviserat att nämnda utredning skall ges i
uppdrag att överväga frågan om sammanslagning av
några eller samtliga ombudsmän som är underställda
regeringen.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet beräknas
tilläggsdirektiv till utredningen om ett utvidgat
skydd mot diskriminering komma att utfärdas före
årsskiftet.
Lagrådet har i yttrande över lagrådsremissen om
likabehandling av studenter i högskolan bl.a.
uttalat följande:
I lagstiftningsärendet är samtidigt upplyst att
en utredare har tillsatts med uppgift att - bl.a.
mot bakgrund av två EG-direktiv som antogs år
2000 - utreda ett utvidgat skydd mot
diskriminering samt att denne avses få
tilläggsdirektiv att också utreda möjligheterna
till en generell lagstiftning mot diskriminering
omfattande alla eller flertalet
diskrimineringsgrunder och samhällsområden. Med
hänsyn till det beredningsarbete som sålunda
inletts med sikte bl.a. på en mera samlad
diskrimineringslagstiftning skulle det givetvis
ha varit fördelaktigt om en utbyggnad av
lagregleringen med en helt ny lag hade kunnat
grundas på ett sådant bredare underlag som det
påbörjade utredningsarbetet kan väntas ge upphov
till. I det uppkomna läget, där det bedömts
viktigt att så snart som möjligt införa ett
rättsskydd för studenter som väsentligen
motsvarar vad som gäller på arbetsmarknaden, får
dock den i remissen föreslagna lösningen med en
särskild lag som följsamt modellerats efter
relevanta bestämmelser i de arbetsrättsliga
lagarna anses godtagbar.

Utskottet tar fasta på vad Lagrådet anfört.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det inte
kan anses motiverat att avvakta med införande av
regler mot diskriminering inom högskolan tills det
aviserade utredningsarbetet är slutfört. Det är
tvärtom angeläget att sådana lagregler som ger
studenterna ett utökat rättsligt skydd träder i
kraft snarast. Att utredaren kan utgå från ett i
stor utsträckning samordnat regelverk mellan
arbetsmarknad och högre utbildning kan inte anses
föregripa eller försvåra utredningsarbetet.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet
att motionerna 2001/02:
Ub7 yrkande 1 och 2001/02:A227 yrkande 6 om
samordnad diskriminerings-lagstiftning inte bör
föranleda något särskilt uttalande av riksdagen.
Yrkandena bör avslås av riksdagen. Utskottet utgår
från att tillämpningen av den nya lagstiftningen för
högskoleområdet kommer att följas under
utredningsarbetet. Riksdagen bör därför även avslå
motion 2001/02:Ub7 yrkande 2.

Förslaget till lag om likabehandling
av studenter i högskolan

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om
likabehandling av studenter i högskolan.
Lagen bör träda i kraft den 1 mars 2002.
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
tillkännagivanden till regeringen. Tre
yrkanden avser utvidgad definition av
begreppet studenter i högskolan, högskolans
planmässiga arbete mot diskriminering och
trakasserier respektive disciplinära åtgärder
och överklaganden när det gäller högskolor
med enskild huvudman. Ett par yrkanden från
den allmänna motionstiden rör studenter med
funktionshinder vid de konstnärliga
högskolorna respektive studenters skydd mot
sexuella trakasserier. Dessa senare yrkanden
får anses tillgodosedda med den nu föreslagna
lagstiftningen.
Jämför reservation 2 (kd).

Tillämpningsområde, ändamålsbestämmelser och
vissa definitionsfrågor

Propositionen

Regeringen föreslår att lagen om likabehandling av
studenter i högskolan skall gälla för de universitet
och högskolor som har staten, en kommun eller ett
landsting som huvudman och som omfattas av
högskolelagen (1992:1434). Den skall vidare gälla
för de enskilda utbildningsanordnare som har
examens-tillstånd enligt lagen (1993:792) om
tillstånd att utfärda vissa examina. Lagen skall
vara tillämplig på grundläggande högskoleutbildning
och forskarutbildning enligt högskolelagen samt
utbildning som kan leda fram till en examen som
utbildningsanordnaren får utfärda enligt lagen om
tillstånd att utfärda vissa examina.

Enligt propositionen skall lagen ha till ändamål
att inom högskoleområdet främja lika rättigheter för
studenter och sökande och att motverka
diskriminering på grund av könstillhörighet, etnisk
tillhörighet, sexuell läggning och funktionshinder.
Lagen skall skydda studenter och sökande. Med
student skall avses den som är antagen till och
bedriver grundläggande högskoleutbildning eller
forskarutbildning enligt högskolelagen eller
utbildning som kan leda fram till en examen som en
enskild utbildningsanordnare får utfärda enligt
lagen om tillstånd att utfärda vissa examina. Med
sökande skall avses den som i vederbörlig ordning
har anmält att han eller hon vill antas till sådana
utbildningar.

Motion

Enligt Kristdemokraterna i motion 2001/02:Ub6
yrkande 1 bör riksdagen göra ett tillkännagivande
till regeringen om att den föreslagna lagen skall
gälla alla grupper av studenter i högskolan. De
påtalar att det är en svaghet i lagförslaget att
lagen endast skall gälla för studenter i
grundläggande högskoleutbildning och
forskarutbildning. Därmed har varken
uppdragsutbildningens studenter eller
basårsstudenter tagits med. Dessa studentgrupper bör
ges samma rättsskydd, betonar motionärerna.

Utskottets ställningstagande

Regeringen redovisar i propositionen sina motiv för
att avgränsa lagens tillämpningsområde på sätt som
föreslagits. Enligt regeringen skulle det kunna
övervägas att låta den föreslagna lagen omfatta även
andra utbildningar än grundläggande
högskoleutbildning och forskarutbildning som
anordnas av en högskola, såsom förutbildning enligt
förordningen (1992:819) om behörighetsgivande
förutbildning vid universitet och högskolor,
uppdragsutbildning enligt förordningen (1997:845) om
uppdragsutbildning vid universitet och högskolor
samt kvalificerad yrkesutbildning enligt lagen
(2001:239) om kvalificerad yrkesutbildning som
träder i kraft den 1 januari 2002. Vidare skulle man
kunna överväga att den föreslagna lagen skall vara
tillämplig på de utbildningar som staten
sanktionerar genom statsbidrag, statlig tillsyn
eller studiestöd samt t.o.m. på utbildningar som
inte alls är sanktionerade av staten.

Som ett första steg i införandet av bestämmelser
som uttryckligen förbjuder diskriminering i
högskolan föreslår dock regeringen att lagen skall
begränsas till att gälla enbart sådan utbildning som
kan leda fram till en examen inom grundläggande
högskoleutbildning och forskarutbildning och som
regeringen med stöd av högskolelagen meddelat
föreskrifter om.
Enligt regeringen måste frågan om lagen eller
liknande bestämmelser skall omfatta även andra
utbildningar vid högskolorna utredas särskilt.
Uppenbarligen finns det klara skillnader som måste
analyseras i fråga om utbildning enligt
högskoleförfattningarna och den avtalsbaserade
uppdragsutbildningen eller andra utbildningar. I de
delar som de båda EG-direktiven anses tillämpliga på
andra utbildningar ankommer det vidare på den av
regeringen utsedda utredaren att föreslå de
bestämmelser som utredningen kan ge anledning till.
Utskottet delar regeringens bedömning att det är
viktigt att klart definiera tillämpningsområdet för
en lagstiftning där preciserade rättigheter och
skyldigheter införs. Detta har avgörande betydelse
för rättssäkerheten, särskilt som högskolan enligt
den föreslagna lagen blir skyldig att betala
skadestånd till en student eller sökande som utsatts
för kränkande behandling. En sådan avgränsning som
regeringen föreslår, nämligen till utbildningar där
högskolelagen och högskoleförordningen är
tillämpliga, är enligt utskottets mening tydlig.
Likaså anknyter den föreslagna lagens definition av
begreppet student till formuleringen i
högskoleförordningen.
Utskottet utgår från att mer generella
bestämmelser om skydd mot diskriminering vid
utbildning kommer att övervägas inom utredningen om
ett utvidgat skydd mot diskriminering. Bland annat
omfattar EG-direktivet om likabehandling oavsett ras
eller etniskt ursprung all utbildning.
Mot bakgrund av vad som här anförts anser
utskottet att riksdagen bör avslå motion 2001/02:Ub6
yrkande 1.

Utskottet konstaterar att den föreslagna lagens
definitioner av funktionshinder och sexuell läggning
motsvarar de definitioner som finns i lagen
(1999:132) om förbud mot diskriminering i
arbetslivet av personer med funktionshinder och
lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i
arbetslivet på grund av sexuell läggning. I fråga om
definitionen av etnisk tillhörighet motsvaras den av
definitionen i lagen (1999:130) om åtgärder mot
etnisk diskriminering i arbetslivet, dock med den
skillnaden att begreppet ras inte har tagits med.
Detta är i linje med vad riksdagen uttalat om att
användningen av ordet ras om människor i
författningstexter riskerar att underblåsa fördomar
och att regeringen därför, där så är möjligt, bör
föreslå en annan definition (bet. 1997/98:KU29,
rskr. 1997/98:185).

Aktiva åtgärder

Propositionen

Regeringen föreslår att en högskola inom ramen för
sin verksamhet skall bedriva ett målinriktat arbete
för att aktivt främja studenters lika rättigheter
oavsett deras könstillhörighet, etniska
tillhörighet, sexuella läggning eller
funktionshinder.

Varje högskola skall årligen upprätta en plan som
skall innehålla en översikt över de åtgärder som
behövs för att främja en sådan likabehandling och en
redogörelse för vilka av dessa åtgärder som
högskolan avser att påbörja eller genomföra under
det kommande året. En redovisning av hur de
planerade åtgärderna har genomförts skall tas in i
efterföljande års plan.

Motion

I motion 2001/02:Ub6 yrkande 2 framhåller
Kristdemokraterna att det i ett inledningsskede kan
vara motiverat att högskolorna planmässigt bedriver
ett förebyggande arbete för att snabbt komma till
rätta med de brister som finns. Förhoppningsvis kan
högskolorna emellertid upparbeta så goda strukturer
och kunskaper vad gäller det
diskrimineringsstävjande arbetet, att den årliga
planen kan utsträckas till att gälla i exempelvis
treårsperioder.

Utskottets ställningstagande

Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionsyrkandet.

I propositionen tar regeringen jämställdhetslagens
bestämmelse om jämställdhetsplan som utgångspunkt
för sitt förslag om en plan för främjande av
likabehandling av studenter i högskolan. Enligt
jämställdhetslagen har en arbetsgivare som
sysselsätter tio eller fler arbetstagare en
skyldighet att årligen upprätta en plan för sitt
jämställdhetsarbete. Utskottet anser i likhet med
regeringen att det bör finnas en motsvarande
bestämmelse för högskolan. Genom upprättandet av en
plan kan mål och åtgärder konkretiseras och bli
tydliga och kontrollerbara för envar. Eftersom det
är viktigt att arbetet bedrivs planmässigt är det
motiverat att ställa krav på att en plan skall
upprättas varje år.

Diskrimineringsförbud

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen följande om
diskrimineringsförbud:

Lagen skall innehålla bestämmelser om förbud mot
diskriminering på grund av könstillhörighet, etnisk
tillhörighet, sexuell läggning och funktionshinder.
Såväl direkt som indirekt diskriminering skall vara
förbjuden oberoende av diskriminerande avsikt.
Med direkt diskriminering skall avses att en
student eller en sökande missgynnas genom att en
högskola behandlar honom eller henne mindre
förmånligt än högskolan behandlar eller skulle ha
behandlat personer med annan könstillhörighet, annan
etnisk tillhörighet, annan sexuell läggning eller
utan funktionshinder i en likartad situation.
Missgynnandet skall ha samband med
könstillhörigheten, den etniska tillhörigheten, den
sexuella läggningen eller funktionshindret.
Förbud mot direkt diskriminering skall inte gälla,
om den diskriminerande behandlingen är berättigad av
hänsyn till ett särskilt intresse som uppenbarligen
är viktigare än intresset av att förhindra
diskriminering i högskolan.
Med indirekt diskriminering skall avses att en
student eller en sökande missgynnas genom att en
högskola tillämpar en bestämmelse, ett kriterium
eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt
men som i praktiken särskilt missgynnar personer med
en viss könstillhörighet, en viss etnisk
tillhörighet, en viss sexuell läggning eller ett
visst funktionshinder, om inte bestämmelsen,
kriteriet eller förfaringssättet objektivt kan
motiveras av ett berättigat mål och medlen är
lämpliga och nödvändiga för att uppnå målet.

Förbudet mot diskriminering skall gälla när en
högskola

1. beslutar om tillträde till högskoleutbildning
eller vidtar någon annan åtgärd som har betydelse
för tillträdet till utbildningen,
2. beslutar om examination eller gör någon annan
bedömning av en studieprestation,
3. beslutar eller gör någon annan liknande bedömning
i fråga om
- tillgodoräknande av utbildning,
- anstånd med studier eller fortsättning av studier
efter studieuppehåll,
- byte av handledare,
- indragning av handledare och andra resurser vid
forskarutbildning,
- utbildningsbidrag för doktorander, eller
4. vidtar en ingripande åtgärd mot en student.

Förbudet mot direkt diskriminering skall gälla också
när en högskola beslutar om tillträde till
högskoleutbildning och under utbildningen, då
högskolan genom att göra lokalerna tillgängliga och
användbara kan skapa en situation för en person med
funktionshinder som är likartad med den för personer
utan sådant funktionshinder, om det skäligen kan
krävas att högskolan vidtar sådana åtgärder.

En sökande som inte har blivit antagen till en
högskoleutbildning, som anordnas av en enskild
utbildningsanordnare, skall ha rätt att på begäran
få en skriftlig uppgift av utbildningsanordnaren om
vilken utbildning och vilka andra meriter den har
som blivit antagen.
Det skall ligga på den student eller sökande som
anser sig diskriminerad att lägga fram fakta som
talar för att det har förekommit ett sådant
missgynnande som utgör direkt eller indirekt
diskriminering. Därefter övergår bevisbördan på
högskolan, som har att visa att missgynnandet saknar
samband med könstillhörigheten, den etniska
tillhörigheten, den sexuella läggningen eller
funktionshindret.

Motion

I motion 2001/02:Kr421 (v) yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om att regeringen bör komma med
förslag till hur de konstnärliga
högskoleutbildningarna skall kunna tillmötesgå
elever med funktionshinder. Motionärerna menar att
det inte kan vara så att talang och förmåga till
konstnärligt skapande står i relation till om en
person har ett funktionshinder eller ej. Det skall
inte råda någon diskriminering av elever med
funktionshinder på de konstnärliga högskolorna,
betonar de.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att diskrimineringsförbuden i
lagförslaget utformats i överensstämmelse med EG-
rätten och de definitioner som finns i de
arbetsrättsliga lagarna som förbjuder
diskriminering. Förbuden omfattar både direkt och
indirekt diskriminering. Även i fråga om principen
om delad bevisbörda, har de arbetsrättsliga lagarna
på området följts. Utskottet anser att det är
riktigt att en samordning görs av bestämmelserna på
området.

Med anledning av motionsyrkandet vill utskottet
påpeka att den föreslagna lagen om likabehandling av
studenter i högskolan självfallet kommer att vara
tillämplig på de konstnärliga högskolorna.
Regeringen för i propositionen ett resonemang
kring diskriminering på grund av funktionshinder. Om
ett funktionshinder inte påverkar de sakliga
förutsättningarna för utbildningen och den
funktionshindrade studenten och andra icke
funktionshindrade studenter deltar i samma
utbildning och i övrigt är jämförbara föreligger en
likartad situation. Ett missgynnande av den
funktionshindrade studenten kan i sådant fall utgöra
diskriminering. Inverkar däremot funktionshindret
menligt på de sakliga förutsättningarna för
utbildningen föreligger inte en likartad situation
och därmed inte heller diskriminering.
Som framgått av redogörelsen för regeringens
lagförslag i detta avsnitt skall förbudet mot direkt
diskriminering på grund av funktionshinder gälla
även då en högskola kan göra lokalerna tillgängliga
och användbara, om det skäligen kan krävas att
högskolan vidtar sådana åtgärder.
Utskottet anser att motionsyrkandet är
tillgodosett med det föreliggande lagförslaget.
Riksdagen bör avslå yrkandet.

Trakasserier

Propositionen

Enligt 1 kap. 9 § högskoleförordningen (1993:100)
och 1 kap. 5 a § förordningen (1993:221) för
Sveriges lantbruksuniversitet har högskolorna en
skyldighet att vidta åtgärder för att förebygga och
förhindra att någon student utsätts för sexuella
trakasserier. Bestämmelser om att förebygga och
förhindra sexuella trakasserier, och därjämte
trakasserier på grund av etnisk tillhörighet,
funktionshinder och sexuell läggning, finns också i
de arbetsrättsliga lagarna.

Regeringen föreslår att skyldigheten att vidta
åtgärder för att förebygga och förhindra att någon
student utsätts för trakasserier regleras i den nya
lagen och att den skall omfatta sexuella
trakasserier, etniska trakasserier, trakasserier på
grund av sexuell läggning och trakasserier på grund
av funktionshinder.
Någon begränsning av högskolornas skyldighet med
avseende på vem som uppträder som trakasserande
skall inte ställas upp. Högskolornas skyldighet att
vidta förebyggande och förhindrande åtgärder skall
omfatta exempelvis det fallet att en student
trakasserar en annan student. Det kan enligt
regeringen också vara fråga om att en lärare eller
någon annan anställd trakasserar en student.
Skyldigheten skall också ta sikte på konsulter och
andra som högskolorna anlitar i sin verksamhet.
Vidare skall skyldigheten gälla när en student
genomför en arbetsplatsförlagd praktik inom ramen
för högskolestudier. I definitionerna av de olika
formerna av trakasserier ligger att uppträdandet
skall vara ovälkommet genom att det ställs upp ett
krav på att studentens integritet skall "kränkas".
Skyldigheten för varje högskola att upprätta en
årlig plan över de åtgärder som behövs för att
främja likabehandling skall också omfatta åtgärder
som behövs för att förebygga och förhindra
trakasserier.
Regeringen anser att en uttrycklig bestämmelse
skall införas i den nya lagen om att en högskola
skall vara skyldig att utreda omständigheterna kring
uppgivna trakasserier. I förekommande fall skall
högskolan vidta de åtgärder som skäligen kan krävas
för att förhindra fortsatta trakasserier. Denna
utrednings- och åtgärdsskyldighet skall vara
skadeståndssanktionerad. Liksom i fråga om en
högskolas skyldighet att förebygga och förhindra att
en student blir utsatt för trakasserier, skall det
inte ställas upp någon begränsning av högskolans
skyldighet att utreda och vidta åtgärder med
avseende på vem som uppträder trakasserande.
Disciplinära åtgärder i form av varning och
avstängning bör kunna vidtas mot studenter som
utsätter någon annan student eller en arbetstagare
för sexuella trakasserier, etniska trakasserier,
trakasserier på grund av sexuell läggning och
trakasserier på grund av funktionshinder. Ärenden om
disciplinära åtgärder handläggs i regel av en
disciplinnämnd. Ett beslut om avstängning får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Enligt
regeringens bedömning bör regeln om delad bevisbörda
inte tillämpas på disciplinförfaranden, eftersom det
åligger en nämnd eller domstol att utreda fakta i
målet.
Högskolelagens och högskoleförordningens
bestämmelser om disciplinära åtgärder och om
avskiljande är tillämpliga endast i fråga om
studenter vid statliga högskolor. Regeringen
föreslår inte någon utvidgning av bestämmelsernas
tillämpningsområde. Denna fråga tas upp i avsnittet
om överklagande.

Motion

Enligt motion 2001/02:A211 (kd) visar undersökningar
vid universitet och högskolor att oroväckande många
av de kvinnliga studenterna har varit utsatta för
någon form av sexuella trakasserier. I motionen, som
väcktes innan den nu aktuella propositionen lades
fram för riksdagen, begär motionärerna att
jämställdhetsregler efter förebild av
jämställdhetslagen skall införas i
högskoleförordningen (yrk. 17). Det bör ses som en
självklarhet, anför de, att studenterna skall
åtnjuta samma rättsliga skydd som de anställda vid
högskolan.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inga invändningar mot vad regeringen
anför i fråga om lagreg-leringen av högskolornas
skyldighet att förebygga och förhindra trakasserier
samt utreda och vidta åtgärder mot trakasserier.
Utskottet föreslår att motion 2001/02:A211 yrkande
17 avslås av riksdagen, då motionsyrkandet måste
anses vara tillgodosett.

Repressalier

Propositionen

Regeringen föreslår att det i lagen införs en
bestämmelse som innebär att en högskola inte får
utsätta en student eller en sökande för repressalier
på grund av att han eller hon har anmält högskolan
för diskriminering eller medverkat i en utredning
enligt lagen. Det förbjudna förfarandet,
repressalierna, avser inte bara ett handlande från
högskolans sida utan tar sikte också på situationer
där högskolan låter bli att handla. Det förbjudna
förfarandet skall vara till nackdel för studenten
eller den sökande och kan exempelvis vara att
studenten får en ofördelaktig behandling i
undervisningen. Högskolans ansvar skall innefatta
den som på högskolans vägnar kan fatta beslut om en
student eller en sökande eller kan vidta ingripande
åtgärder mot honom eller henne.

Utskottets ställningstagande

Utskottet - som konstaterar att de arbetsrättsliga
lagarna innehåller bestämmelser om förbud mot
repressalier - har inget att erinra mot regeringens
förslag.

Skadestånd

Propositionen

Staten, en kommun eller ett landsting som är
huvudman för en högskola och en enskild
utbildningsanordnare som har tillstånd att utfärda
examina enligt lagen (1993:792) om tillstånd att
utfärda vissa examina skall enligt regeringens
förslag vara skyldig att betala allmänt skadestånd
för den kränkning som en student eller en sökande
har blivit utsatt för genom att högskolan har
åsidosatt

- skyldigheten att utreda och vidta åtgärder mot
trakasserier mot studenter,

- förbuden mot direkt och indirekt diskriminering
av studenter eller sökande, eller

- förbudet mot att utsätta studenter eller sökande
för repressalier.

Regeringen lämnar i propositionen vissa uppgifter
till ledning för hur skadeståndets storlek kan
beräknas utifrån bl.a. diskrimineringens eller
repressaliernas art och omfattning. Om det är
skäligt skall skadeståndet kunna sättas ned eller
helt falla bort.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att
skadestånd skall utgå i form av allmänt eller
ideellt skadestånd för den kränkning som t.ex. en
diskriminering har inneburit för en student eller en
sökande. Ett skadestånd har den dubbla funktionen
att det skall avhålla från överträdelser samtidigt
som det skall ge kompensation åt den som drabbats.
Även de arbetsrättsliga lagarna föreskriver
skadestånd som påföljd vid överträdelser av bl.a.
diskrimineringsförbuden.

Överklagande

Propositionen

Enligt lagförslaget skall ett beslut av ett
universitet eller en högskola med staten, en kommun
eller ett landsting som huvudman få överklagas till
Överklagandenämnden för högskolan på den grunden att
beslutet strider mot något av
diskrimineringsförbuden eller förbudet mot
repressalier. Om överklagandenämnden finner att
beslutet strider mot något av förbuden och detta kan
antas ha inverkat på utgången, skall det överklagade
beslutet undanröjas och ärendet, om det behövs,
visas åter till universitetet eller högskolan för ny
prövning. Ett sådant beslut skall inte få
överklagas.

Om ett beslut kan överklagas enligt någon annan
författning, skall överklagande i stället ske i den
där föreskrivna ordningen.
Rätten att överklaga ett beslut skall enbart ta
sikte på en offentlig högskolas beslut i egentlig
bemärkelse och inte på någon annan typ av åtgärd
eller faktiskt handlande som i och för sig kan
innebära att lagens förbud åsidosätts. Den sanktion
som i det senare fallet står till buds är
skadestånd.
Ett beslut av en enskild utbildningsanordnare som
har tillstånd att utfärda examina enligt lagen
(1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina
skall inte kunna överklagas eller förklaras
ogiltigt.

Motion

I motion 2001/02:Ub6 yrkande 3 har Kristdemokraterna
invändningar mot att bestämmelserna om disciplinära
åtgärder och överklagande enligt lagförslaget skall
vara tillämpliga endast i fråga om studenter vid
offentliga högskolor. Även om det är svårigheter med
att i offentligrättslig ordning reglera enskilda
utbildningsanordnares förhållande till studenter,
hade det varit bättre att likalydande bestämmelser
också vunnit tillämpning vid högskolor med enskilda
huvudmän, framhåller de.

Utskottets ställningstagande

När det gäller enskilda utbildningsanordnare grundar
sig förhållandet mellan en student eller en sökande
och utbildningsanordnaren på en avtalsrättslig
relation. Detta utgör dock inte något hinder för att
låta enskilda rättssubjekts beslut rörande
offentliga förvaltningsuppgifter som de har
anförtrotts genom lag överklagas till regeringen,
till en förvaltningsdomstol eller till en
förvaltningsmyndighet. Förfarandet kring
överklagandet vad gäller överklagandetid m.m.
regleras i sådana fall i lagen (1986:1142) om
överklagande av beslut av enskilda organ med
offentliga förvaltningsuppgifter.

I propositionen redovisas att regeringen
emellertid i andra sammanhang ansett att det inte är
lämpligt att reglera förhållandet mellan en student
eller en sökande och en enskild utbildningsanordnare
i offentligrättslig ordning. Exempelvis regleras
inte frågor om avskiljande och disciplinära åtgärder
vad avser studenter hos enskilda
utbildningsanordnare. Vidare kan inte en enskild
utbildningsanordnares beslut överklagas enligt
bestämmelserna i högskoleförordningen och
förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet. I
relationen mellan en enskild utbildningsanordnare
och en student är parterna hänvisade till att föra
talan i civilrättslig ordning. Regeringen anser att
relationen mellan en student eller en sökande och en
enskild utbildningsanordnare även enligt den nya
lagen skall regleras civilrättsligt.
I lagrådsremissen föreslogs att ett beslut av en
enskild utbildningsanordnare, som innebär att en
högskola handlar i strid mot något av förbuden mot
diskriminering eller förbudet mot repressalier,
skulle kunna förklaras ogiltigt av allmän domstol på
talan av den student eller den sökande som beslutet
angår. Lagrådet ansåg dock att ett domstolsavgörande
om ogiltigförklaring av ett beslut som innebär
överträdelse av lagens förbud inte leder till annan
praktisk konsekvens än att utbildningsanordnaren
skall företa en ny prövning av ärendet med beaktande
av ogiltighetsförklaringen. Enligt Lagrådet kunde
ifrågasättas om inte skadeståndspåföljd skulle vara
ett tillräckligt remedium såväl för att förebygga
enskilda utbildningsanordnares överträdelser av
förbuden som för att tillgodose en förfördelad
students eller sökandes intresse av kompensation för
den kränkning denne utsatts för.
Bestämmelsen om ogiltighetsförklaring har utgått
ur det föreliggande lagförslaget av de skäl som
Lagrådet angett. För det fall att en
skadeståndssanktion skulle visa sig otillräcklig,
bör enligt regeringen frågan om införande av en
bestämmelse om ogiltighetsförklaring på nytt
övervägas.
Utskottet anser inte att det finns skäl att nu
införa en ordning där enskilda utbildningsanordnares
beslut kan överklagas. Som framgår av följande
avsnitt föreslås att de särskilda ombudsmännen som
har att verka för att förhindra diskriminering skall
utöva tillsyn över efterlevnaden av den nya lagen.
Utskottet utgår från att ombudsmännen i sin tillsyn
kommer att bidra till att samförståndslösningar kan
uppnås. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
motion 2001/02:Ub6 yrkande 3.

Tillsyn och rätt att föra talan

Propositionen

Regeringen föreslår att Jämställdhetsombudsmannen
(JämO), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO),
Handikappombudsmannen (HO) respektive Ombudsmannen
mot diskriminering på grund av sexuell läggning
(HomO) skall utöva tillsyn över lagens efterlevnad
inom sitt respektive ansvarsområde.

Ombudsmännen skall få rätt att som part föra talan
i mål om skadestånd för brott mot den nya lagen.

Utskottets ställningstagande

Tillsynen över de arbetsrättsliga lagarna mot
diskriminering utövas av bl.a. de fyra ombudsmännen.
De skall redan i dag verka för att sådan
diskriminering som avses enligt den nu föreslagna
lagen inte förekommer. Utskottet finner det riktigt
att ombudsmännen skall svara för tillsynen även
enligt den nya lagen, föra talan i tvister för en
enskild student eller sökande samt i övrigt ha en
opinionsbildande och rådgivande roll.

Rättegången m.m.

Propositionen

Enligt regeringens förslag skall mål om skadestånd
enligt lagen om likabehandling av studenter i
högskolan handläggas enligt vad som är föreskrivet i
rättegångsbalken om rättegången i tvistemål där
förlikning om saken är tillåten. Det kan dock
förordnas att vardera parten skall bära sin
rättegångskostnad, om den part som förlorat målet
hade skälig anledning att få tvisten prövad.

En talan i mål om skadestånd skall enligt
förslaget väckas inom två år efter det att den
påtalade handlingen företogs eller en skyldighet
senast skulle ha fullgjorts.
För det fall att JämO, DO, HomO eller HO för en
students eller en sökandes talan är ombudsmannen att
betrakta som part i rättegången.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inget att erinra mot regeringens
förslag.

Antagande av lag om likabehandling av studenter
i högskolan

Av det föregående har framgått att utskottet inte
har någon erinran mot de delar av förslaget till lag
om likabehandling av studenter i högskolan som där
berörts. Utskottet har inte heller någon erinran mot
lagförslaget i övrigt. Riksdagen bör alltså anta
regeringens förslag till lag om likabehandling av
studenter i högskolan. Lagen bör träda i kraft den 1
mars 2002.

Anknytande lagförslag

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till
lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
lag om ändring i högskolelagen (1992:1434),
lag om ändring i lagen (1993:792) om
tillstånd att utfärda vissa examina,
lag om ändring i lagen (1994:749) om
Handikappombudsmannen, samt
lag om ändring i lagen (1999:131) om
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering.
Samtliga lagändringar bör träda i kraft den 1
mars 2002.

Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

Hänvisningen i 9 kap. 20 § sekretesslagen till lagen
om likabehandling av studenter i högskolan innebär
att samma möjligheter till förhandling inom stängda
dörrar och annan sekretess för uppgifter om enskilds
personliga och ekonomiska förhållanden som i
arbetsrättsliga rättegångar ges i tvister enligt den
nya lagen.

Ändringen i 9 kap. 21 § innebär att sekretess
gäller i ärenden hos Jämställdhetsombudsmannen,
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering,
Handikappombudsmannen och Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av sexuell läggning enligt
den nya lagen för uppgifter om enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i
sekretesslagen.

Förslagen till lag om ändring i högskolelagen
(1992:1434) och lag om ändring i lagen
(1993:792) om tillstånd att utfärda vissa
examina

Regeringen föreslår att nya paragrafer införs i
respektive lag, vari hänvisas till lagen om
likabehandling av studenter i högskolan.

U t s k o t t e t anser att regeringens förslag
till lagändringar bör antas av riksdagen.

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:749)
om Handikappombudsmannen

En hänvisning görs till lagen om likabehandling av
studenter i högskolan. Denna innebär att
Handikappombudsmannen skall se till att lagen följs
och att ombudsmannen äger rätt att för en student
eller sökande föra talan i tvister angående
tillämpningen av lagen.

U t s k o t t e t anser att riksdagen bör anta
regeringens förslag till lag om ändring i lagen om
Handikappombudsmannen.

Förslag till lag om ändring i lagen (1999:131)
om Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

Förslaget till lagändring innebär att Ombudsmannen
mot etnisk diskriminering skall utöva tillsyn över
efterlevnaden av lagen om likabehandling av
studenter i högskolan.

U t s k o t t e t tillstyrker att riksdagen antar
regeringens förslag till lag-ändring.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Samordnad lagstiftning mot
diskriminering, m.m. (punkt 1) - m

av Beatrice Ask (m), Per Bill (m), Catharina
Elmsäter-Svärd (m) och Anders Sjölund (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Samordnad lagstiftning mot
diskriminering, m.m.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Ub7 yrkandena 1
och 2 samt avslår motion 2001/02:A227 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi har under flera år hävdat att en generell
samordnad lagstiftning mot diskriminering vore det
mest ändamålsenliga. Regeringen har också tidigare
bedömt att tiden nu är mogen att överväga en
sammanslagning av diskrimineringslagstiftningen. Det
är därför något förvånande att regeringen inte
inväntat arbetet med ett samordnat förslag, utan
föreslår en lag avseende högskolan. I avvaktan på
beredning och förslag som innebär att samma skydd
mot diskriminering kan gälla oavsett var i livet man
befinner sig, biträder vi emellertid regeringens nu
framlagda förslag om likabehandling av studenter i
högskolan.

Vi föreslår att lagen om likabehandling av
studenter i högskolan och universitetens och
högskolornas arbete med anledning av denna följs upp
och utvärderas efter tre år, om lagen inte
dessförinnan ersatts av en samordnad lagstiftning
mot diskriminering.
Vad vi här har anfört om fortsatt arbete för en
samordnad diskriminerings-lagstiftning samt
uppföljning och utvärdering av föreslagen
speciallagstiftning bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening och därmed bifalla motion
2001/02:Ub7 yrkandena 1 och 2.

2. Utvidgad definition av begreppet
studenter i högskolan, m.m.
(punkterna 2 och 6) - kd

av Yvonne Andersson (kd) och Erling Wälivaara
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkterna 2
och 6 borde ha följande lydelse:

2. Utvidgad definition av begreppet
studenter i högskolan

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Ub6 yrkande 1.

6. Disciplinära åtgärder och
överklaganden

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Ub6 yrkande 3.

Ställningstagande

En svaghet i den föreslagna lagen om likabehandling
av studenter i högskolan är enligt vår mening att
denna endast skall gälla för studenter i
grundläggande högskoleutbildning och
forskarutbildning. Det innebär t.ex. att varken
studenter i uppdragsutbildning eller basårsstudenter
omfattas av lagens skydd mot diskriminering. Båda
dessa senare grupper av studenter är viktiga om man
ser till det livslånga lärandet. Vi anser att lagen
skall gälla för alla grupper av studenter i
högskolan. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett sådant förslag. Detta bör riksdagen med
bifall till motion 2001/02:Ub6 yrkande 1 tillkännage
för regeringen som sin mening.

I propositionen anges att lagförslagets bestämmelser
om disciplinära åtgärder och överklaganden är
tillämpliga endast i fråga om studenter vid
offentliga högskolor. Även om det är svårigheter med
att i offentligrättslig ordning reglera enskilda
utbildningsanordnares förhållande till studenter,
hade det varit bättre att likalydande bestämmelser
också vunnit tillämpning vid högskolor med enskilda
huvudmän. Vi anser att det är olyckligt att det blir
skillnader i fråga om rättsskyddet för studenter,
beroende på om studenten studerar vid en offentlig
eller en enskild högskola. Vad vi här har anfört bör
riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening
och därmed bifalla motion 2001/02:Ub6 yrkande 3.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Samordnad lagstiftning mot
diskriminering, m.m. (punkt 1) - c

av Sofia Jonsson (c).

Jag biträder regeringens förslag men anser att det
är angeläget att lagstiftningen mot diskriminering
på sikt samordnas i en enda lag som omfattar alla
eller flertalet diskrimineringsgrunder och
samhällsområden. I dag har vi skilda lagstiftningar
för att skydda mot diskriminering i arbetslivet
beroende på om det är diskriminering på grund av
kön, etnicitet eller homosexualitet. Med en
sammanhållen lagstiftning som också gäller utanför
arbetslivet är det möjligt att ställa krav på en
större del av samhällslivet som även omfattar
studenter inom högskolan. Med en sammanhållen
lagstiftning kan även de fem (DO, JämO, HomO, HO,
BO) ombudsmannafunktionerna samordnas.

2. Samordnad lagstiftning mot
diskriminering, m.m. (punkt 1) - fp

av Ulf Nilsson (fp).

Jag har inget att erinra mot det nu framlagda
lagförslaget men anser att det är viktigt att en
samordning genomförs framöver av all lagstiftning
mot diskriminering. Enligt min mening bör en
samordnad lagstiftning omfatta alla studenter inom
högskolan och alla former av utbildningar inom
högskolan.

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:27 Likabehandling av studenter
i högskolan föreslår regeringen att riksdagen antar
regeringens förslag till

1. lag om likabehandling av studenter i högskolan,

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

3. lag om ändring i högskolelagen (1992:1434),

4. lag om ändring i lagen (1993:792) om tillstånd
att utfärda vissa examina,

5. lag om ändring i lagen (1994:749) om
Handikappombudsmannen,

6. lag om ändring i lagen (1999:131) om Ombudsmannen
mot etnisk diskriminering.

Lagförslagen finns i bilaga 2 till detta betänkande.

Motioner

Följdmotioner

2001/02:Ub6 av Yvonne Andersson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att lagen skall
gälla alla grupper av studenter i högskolan.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om högskolornas
planmässiga arbete mot diskriminering och
trakasserier.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om disciplinära
åtgärder och överklaganden.

2001/02:Ub7 av Beatrice Ask m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett fortsatt
arbete för en samordnad
diskrimineringslagstiftning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om uppföljning och
utvärdering av föreslagen speciallagstiftning för
likabehandling av studenter i högskolan.

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:Kr421 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att undersöka
behoven samt komma med förslag till hur de
konstnärliga högskoleutbildningarna skall kunna
tillmötesgå elever med funktionshinder.

2001/02:A211 av Maria Larsson m.fl. (kd):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en
jämställdhetslagstiftning införs i
högskoleförordningen.

2001/02:A227 av Magnus Jacobsson m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i
motionen anförs om en samlad lagstiftning kring
diskriminering i studielivet.
BILAGA 2

Regeringens lagförslag

1. Förslag till lag om
likabehandling av studenter i
högskolan

2. Förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100)

3. Förslag till lag om ändring i
högskolelagen (1992:1434)

4. Förslag till lag om ändring i
lagen (1993:792) om tillstånd att
utfärda vissa examina

5. Förslag till lag om ändring i
lagen (1994:749) om
Handikappombudsmannen

6. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:131)
om Ombudsmannen mot etnisk diskriminering