Läkemedelsfrågor

Betänkande 1997/98:SoU15

Socialutskottets betänkande 1997/98:SOU15

Läkemedelsfrågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1997/98
SoU15

Sammanfattning

I promemorian behandlas ett tjugotal motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 1997 om olika läkemedelsfrågor. Utskottet avstyrker samtliga
motionsyrkanden främst med hänsyn till kommande förslag från regeringen och
pågående utrednings- och utvärderingsverksamhet. Till betänkandet har fogats
fem reservationer och ett särskilt yttrande.

Motionerna

1997/98:So221 av Maud Ekendahl och Gullan Lindblad (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att förskrivningsrätt ges
till dietister i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur bidragssystemet bör
utformas i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:So236 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda
möjligheten att erbjuda apotekens kunder en frivillig anslutning till ett
system med läkemedelsprofiler.
1997/98:So243 av Alf Svensson och Göran Hägglund (kd) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till åtgärder för att utnyttja möjligheterna till
samordning inom apotekens ram med annan verksamhet, t.ex. di-
striktssköterska och hjälpmedelscentral,
1997/98:So248 av Iréne Vestlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet att utvidga rätten
att förskriva läkemedel till fler sjuksköterskegrupper.
1997/98:So271 av Marina Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av
receptblanketten.
1997/98:So272 av Fanny Rizell (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den utbildning i farmakologi som förutsätts för
förskrivningsrätt görs tillgänglig för skolsköterskor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förskrivningsrätt till skolsköterskor för ett begränsat antal
läkemedel.
1997/98:So278 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om inrättande av ett medicinskt etiskt centrum i Sverige.
1997/98:So282 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om läkemedel,
1997/98:So305 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kliniska läkemedelsprövningar skall inkludera både kvinnor och
män,
1997/98:So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lekmannainflytande i läkemedelskommittéer,
1997/98:So325 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bestämmelse om
provmedicinering med testdos.
1997/98:So610 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kriminalisering av det icke-medicinska bruket av
dopningspreparat,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökat internationellt samarbete för att minska användandet av
dopningspreparat.
1997/98:So630 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om problemen med läkemedel på
den illegala marknaden.
1997/98:So644 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om läkemedelsberoende,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dopningspreparat.
1997/98:So649 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
läkemedelsföretagens ansvar enligt vad som anförts i motionen,
1997/98:So675 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att förhindra läkemedelsmissbruk och illegal
försäljning av beroendeframkallande läkemedel.
1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kriminalisering av innehav av dopningspreparat.
1997/98:A805 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av forskning för att ge kvinnor rätt läkemedelsbehandling.

Utskottet

Utskottet har i betänkande 1997/98:SoU1 Budgetpropositionen för år 1998,
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg behandlat motions-
yrkanden om bl.a. återgång till ett nationellt läkemedelsförmånssystem,
avskaffande av det s.k. receptregistret, återinförande av den fria listan för
vissa läkemedel, Apoteksbolagets försäljningsmonopol samt regeringens
besparingskrav på Apoteksbolaget. Utskottet ställde sig bakom regeringens
förslag till medelsanvisning. Samtliga motionsyrkanden avstyrktes med
hänvisning till bl.a. utskottets tidigare redovisade uppfattningar i dessa
frågor. Vad gäller Apoteksbolagets detaljhandelsmonopol ansåg utskottet att
översynen av den framtida läkemedelsdistributionen skulle avvaktas och
avstyrkte de aktuella motionerna.

Beroendeframkallande läkemedel m.m.
I motion So630 av Krister Örnfjäder (s) begärs tillkännagivande om problemen
med läkemedel på den illegala marknaden. Det förekommer stort läckage av legala
läkemedel till den illegala marknaden via korrekta läkarrecept. En annan kanal
till den svarta marknaden är smuggling. Motionären anser att åtgärder måste
vidtas för att förhindra missbruk av legal narkotika. Det bör undersökas hur
narkotikaklassade och beroendeframkallande läkemedel kommer ut på den illegala
marknaden. Kontrollen över dessa läkemedel skulle, enligt motionären, kunna bli
tillräckligt effektiv genom att exempelvis bara läkare med specialistkompetens
får skriva ut dem och att alla sådana recept dataregistreras i ett centralt
receptregister i syfte att upptäcka och åtgärda överutskrivning och -
konsumtion.
I motion So644 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om läkemedelsberoende
(yrkande 16). Läkemedel som kan ge upphov till läkemedelsberoende förekommer
ofta på förfalskade recept, och motionärerna anser därför att det är angeläget
att rutinmässigt följa vilka preparat som är aktuella i dessa sammanhang men
också att undersöka om den nya receptblankett som införts bidrar till att
antalet receptförfalskningar minskar. Motionärerna anser vidare att det är
viktigt att kartlägga vårdbehovet för patienter med läkemedelsberoende och hur
detta vårdbehov kan tillgodoses.
I motion So282 av samma motionärer framställs också ett yrkande om
tillkännagivande om läkemedel (yrkande 9).
I motion So649 av Johan Lönnroth m.fl. (v) hemställs att riksdagen begär
förslag till ändring av läkemedelsföretagens ansvar enligt vad som anförts i
motionen (yrkande 5). Motionärerna anser att de läkemedelsföretag som
marknadsför och säljer beroendeframkallande läkemedel bör åläggas att
solidariskt anslå medel till en fond för information om dessa läkemedel samt
för stöd åt personer som drabbats av läkemedelsberoende.
I motion So675 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförts om åtgärder för att förhindra läkemedelsmissbruk och illegal
försäljning av beroendeframkallande läkemedel (yrkande 5). Motionärerna anser
att åtgärder måste vidtas för att stoppa läkemedelsmissbruket och den illegala
handeln med dessa preparat. Enligt motionärernas mening måste samarbetet mellan
apotek och läkare förbättras. I dag hindras detta av rådande lagstiftning om
tystnadsplikt. Tystnadsplikten bör inte, framhåller motionärerna, bakbinda två
yrkesgrupper som tillsammans arbetar för patientens bästa. Lagen bör därför
ändras när det gäller tystnadsplikten. En annan åtgärd för att hindra en
patient från att skaffa sig stora mängder beroendeframkallande medel är enligt
motionärerna införande av s.k. smart card som patienten själv förfogar över men
som måste uppvisas vid köp av dessa läkemedel. På kortet lagras uppgift om
vilka beroendeframkallande läkemedel patienten har och vilken läkare som
förskrivit dessa.

Bakgrund och tidigare behandling
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat frågor om förskrivning,
beroende och missbruk av läkemedel (bet.1995/96:SoU10, 1996/97:SoU5,
1997/98:SoU2). I betänkande 1995/96:SoU10 (s. 7-12) lämnas en utförlig
redogörelse för bl.a. tidigare och då pågående utredningsarbete på området.
Här nedan återges endast korta sammanfattningar.
I betänkande 1995/96:SoU10 behandlade utskottet motioner med krav på bl.a.
olika insatser för att förebygga missbruk och för att förbättra behandlingen av
läkemedelsberoende. Exempel på sådana insatser var att tillåta apoteken att
registrera och kontrollera förskrivningen av beroendeframkallande läkemedel
samt att tillåta samkörning av apotekens register. Utskottet kunde konstatera
att olika insatser gjorts eller förbereds för att komma till rätta med
beroendet och missbruket av vissa läkemedel. Utskottet menade att det är mycket
angeläget att detta arbete fortsätter. Motionerna avstyrktes. Riksdagen följde
utskottet.
I betänkande 1996/97:SoU5 behandlade utskottet hösten 1996 proposition
1996/97:27 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m. I propositionen
föreslogs bl.a. inrättande av receptregister och förskrivarregister.
Receptregistret skall i första användas som underlag för Apoteksbolagets
fakturering av landstingen när det gäller kostnaderna för läkemedelsförmåner.
Uppgifter ur receptregistret skall också få användas av Socialstyrelsen bl.a.
för medicinsk uppföljning, epidemiologiska undersökningar och forskning.
Patientens samtycke krävs i de fall uppgifter kan hänföras till någon enskild
person. Utskottet anförde bl.a. följande vad gäller de föreslagna registren:

Personuppgifter inom hälso- och sjukvården är ofta av känslig karaktär och
kräver ett starkt integritetsskydd. För att kunna förebygga ohälsa och sjukdom
behövs dock kunskap om orsakssambanden mellan ohälsa och olika riskfaktorer. -
- - Såvitt gäller det föreslagna receptregistret delar socialutskottet
regeringens och konstitutionsutskottets bedömning att det är nödvändigt att
använda personnummer för att läkemedelsförmånerna skall kunna fördelas korrekt.
- - - Vad gäller den ekonomiska och medicinska uppföljningen i övrigt delar
utskottet även här regeringens bedömning. En restriktiv hållning måste intas
till användningen av individdata. Individbunden patient-information, dvs.
registrering av uppgifter på personnummerbasis, skall i dessa fall inte få
göras utan patientens samtycke. - - - Det planerade förskrivarregistret skall
bl.a. användas för att förskrivarinformation skall kunna återföras till
förskrivaren själv. Detta är ett viktigt led i kvalitetssäkringen i detta
sammanhang.
Utskottet tillstyrkte förslaget till lag om receptregister. Utskottet
behandlade i detta sammanhang bl.a. en motion (s) med krav på att utlämnande av
vissa mediciner borde registreras på personnummer i en central databas i syfte
att minimera förekomsten av illegal användning av mediciner, t.ex.
bensodiazepiner. I en annan motion (mp) framfördes krav på ändring av
lagstiftningen om tystnadsplikt för att möjliggöra ett bättre samarbete mellan
läkare och apotek när det gäller patienter som skaffar sig recept på
beroendeframkallande mediciner hos ett flertal olika läkare. Utskottet
avstyrkte motionerna med hänvisning till då pågående beredningsarbete i
departementet av frågan om Socialstyrelsens utnyttjande av information från
receptregistret för tillsynsändamål. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1997/98:58).
Motioner om läkemedelsberoende från den allmänna motionstiden 1996 behandlades
i betänkande 1997/98:SoU2. Det gällde bl.a. förskrivning av
beroendeframkallande läkemedel till kvinnor samt forskning och information om
bensodiazepiner. Utskottet vidhöll sin tidigare uppfattning att det är
angeläget att olika åtgärder vidtas för att komma till rätta med beroendet av
lugnande medel, däribland bensodiazepiner. Utskottet såg positivt på att
Nätverket för läkemedelsepidemiologi (Nepi) sammanställt en lista över
angelägna studier för att utröna beroenderiskerna. Det påpekades att Nepi
fortfarande planerar att genomföra en kartläggning av omfattningen av
läkemedelsberoendet. Utskottet avstyrkte motionerna. Riksdagen följde
utskottet.
Diskussioner pågår enligt uppgift mellan Folkhälsoinstitutet och Nepi angående
den planerade kartläggningen av läkemedelsberoendet. Folkhälsoinstitutet har
för innevarande budgetår budgeterat medel till detta ändamål.
På uppdrag av regeringen har Socialstyrelsen bedrivit försöksverksamhet med
receptregistrering tillsammans med landstinget i Blekinge. Enligt beslutet i
mars 1997 skulle ett försök genomföras för att pröva olika alternativ för
införande av delar av läkemedelsreformen. Försöksverksamheten syftar till att
finna en modell som gör att information om förskrivningsorsak kan anges och
återföras till förskrivare och andra som är behöriga att ta del av uppgiften på
ett sådant sätt att patientens integritet inte hotas. Försöket skall också
belysa hur vården på ett bra sätt skall kunna informera och inhämta patientens
samtycke till att uppgifterna förs över till hälso- och sjukvårdens
läkemedelsregister. Försöket skall inte inte besvara frågor om
läkemedelsförskrivningens art och omfattning. En utvärdering av
försöksverksamheten i Blekinge har påbörjats.
Som ett led i försöken att minska antalet receptförfalskningar infördes den 1
april 1996 en ny receptblankett för särskilda receptbelagda läkemedel.
Blanketten skall användas vid förskrivning av narkotikaklassade läkemedel,
anabola steroider och tillväxthormon samt vissa smärtstillande och
muskelavslappnande medel.

Utskottets bedömning
Konkreta åtgärder behövs på flera områden för att komma till rätta med
läkemedelsberoendet och läkemedelsmissbruket. Flera åtgärder sker också eller
planeras. En kartläggning planeras nu av Folkhälsoinstitutet och Nepi av
läkemedelsberoendets omfattning, konsekvenser och bakomliggande orsaker.
Den producentobundna informationen om beroendeframkallande läkemedel kan
behöva stärkas och mindre förpackningar tillhandahållas av dessa läkemedel. En
förbättrad grundutbildning och fortbildning av vårdpersonal bör också
övervägas. Det ingår i uppdraget till den särskilde utredaren för en översyn av
den framtida läkemedelsdistributionen att också analysera formerna för den
framtida läkemedelsinformationen och lämna förslag till riktlinjer för denna.
Utredaren skall beakta gränsdragningen mot och samarbetet med olika aktörer
inom läkemedelsområdet som Läkemedelsverket och Socialstyrelsen. De kliniska
farmakologernas roll inom den producentobundna informationen skall särskilt
belysas. Enligt uppgift är en rapport om läkemedelsinformationen under
utarbetande.
Den 1 januari 1997 inrättades receptregister och förskrivarregister för att
bl.a. förbättra uppföljningen av förskrivningarna i offentlig och privat vård.
Läkemedelskommittéernas ställning har förstärkts genom författningsreglering.
Uppföljning av läkemedelsförskrivningen är en väsentlig del av kommittéernas
verksamhet.
Socialstyrelsen har tillsammans med landstinget i Blekinge bedrivit en
försöksverksamhet med registrering av förskrivningsorsak på recepten i syfte
att åstadkomma förbättrad kvalitet i läkemedelsförskrivningen.
Försöksverksamheten utvärderas för närvarande.
Som ett led i försöken att förhindra receptförfalskningar förskrivs sedan
april 1996 bl.a. narkotiska läkemedel på en särskild receptblankett. Blanketten
tillhandahålls i särskild nummerserie av Apoteket AB eller av annan som har
erhållit Läkemedelsverkets tillstånd. Utlämnade blanketter skall kunna härledas
till namngiven receptutfärdare eller ansvarig person på klinik eller dylikt.
Utskottet utgår från att regeringen noga följer utvecklingen på detta område
och vid behov återkommer till riksdagen.
Mot bakgrund av det anförda anser dock utskottet att riksdagen för närvarande
inte behöver ta något initiativ på området. Motionerna So282 (fp) yrkande 9,
So630 (s), So644 (fp) yrkande 16, So649 (v) yrkande 5 och So675 (mp) yrkande 5
avstyrks.

Könsrelaterad läkemedelsbehandling m.m.
I motion So305 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) yrkas
tillkännagivande om att kliniska läkemedelsprövningar skall inkludera både
kvinnor och män (yrkande 1). Kvinnor i alla åldersgrupper använder läkemedel i
större utsträckning än män. Kvinnors längre livslängd betyder att den totala
användningen ökar. Till viss del kan den också hänga samman med den
reproduktiva funktionen. Man kan inte heller bortse från kvinnors könsspecifika
sjuklighet och högre vårdutnyttjande. I Sverige saknas könsrelaterad
information om vad som utgör optimal läkemedelsbehandling vid olika tillstånd.
I motion A805 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskning
för att ge kvinnor rätt läkemedelsbehandling (yrkande 18). Motionärerna anför
att vården mera medvetet måste beakta skillnaderna mellan kvinnor och män.
Dessa skillnader gäller såväl ohälsomönster som medellivslängd. Det har visat
sig att kvinnor, med undantag av yngre, använder läkemedel i högre grad än män.
Motionärerna anser att det behövs mera forskning och kunskap för att ge kvinnor
rätt läkemedelsbehandling.
I motion So325 av Eva Arvidsson m.fl. (s) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bestämmelse om
provmedicinering med testdos. Motionärerna framhåller att många läkare skriver
ut stora doser dyrbar medicin utan att vara säkra på att patienten tål den.
Erfarenheten visar att många patienter reagerar negativt på en del mediciner
vilket medför att de måste pröva sig fram med nya preparat vilket medför
lidanden och ökade kostnader för patient och samhälle. Enligt motionärernas
mening bör det vara fullt möjligt att skriva ut ?testdoser? vid ny
medicinering, och en föreskrift därom bör införas i lämpligt regelverk.

Bakgrund och tidigare behandling
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat motionsyrkanden om olika
aspekter på kvinnors hälsa, senast i betänkande 1997/98:SoU2. I betänkandet
behandlades motioner om doseringsnormer för läkemedel till kvinnor och
könsspecifik information och analys vad gäller läkemedel. Utskottet
konstaterade att utredningen om bemötande av kvinnor och män inom hälso- och
sjukvården tagit upp frågan om läkemedelsförskrivning till kvinnor och män i
sitt huvudbetänkande Jämställd vård - olika vård på lika villkor (SOU
1996:133). Utskottet utgick från att regeringen och Läkemedelsverket överväger
utredningens förslag i denna del. Motionerna avstyrktes med hänvisning till att
betänkandet fortfarande var under beredning i Regeringskansliet (september
1997).
Motioner liknande So325 om möjlighet att skriva ut ?testdoser? vid ny
medicinering behandlades i betänkande 1996/97:SoU10. Utskottet delade
motionärernas inställning om att läkarna bör överväga att i större utsträckning
än för närvarande skriva ut små förpackningar eller provförpackningar av
läkemedel. Det fastslogs att läkemedelskommittéerna har en viktig roll när det
gäller utfärdande av rekommendationer, riktlinjer och information till
förskrivarna. Utskottet var positivt till att läkemedelskommittéerna får en
förstärkt och mer aktiv roll. Något tillkännagivande från riksdagen ansågs inte
behövas. De då aktuella motionerna avstyrktes.
Enligt Läkemedelsverkets föreskrifter om förordnande och utlämnande av
läkemedel m.m. (LVFS 1997:10) är en provförpackning den minsta förpackning som
godkänts för visst läkemedel. Förpackningen får avse högst en månads
förbrukning. Vid ordination av läkemedel kan receptutfärdaren förordna att en
provförpackning skall lämnas ut för sådana läkemedel som ej har klassats som
särskilda läkemedel. Receptblanketten innehåller en ruta där markering för
provförpackning kan göras.
Betänkandet Jämställd vård - olika vård på lika villkor (SOU 1996:133) har
remissbehandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Inom Socialdepartementet pågår sedan våren 1997 ett arbete med ett
utvecklingsprogram - Genderprogram för social välfärd. Varje myndighet inom
departementets område har till uppgift att analysera förslag och verksamhet
utifrån båda könens utgångspunkter. Kvinnor och män har, enligt programmet,
rätt att få adekvat bemötande, vård eller behandling utifrån de egna
förutsättningarna och behoven. Programarbetet skall bedrivas etappvis och den
första etappen skall vara avslutad den 30 juni 1999.

Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det är angeläget att kvinnors
särskilda hälsoproblem uppmärksammas. Utskottet delar den bedömning som görs i
motionerna So305 (c) yrkande 1 och A805 (kd) yrkande 18 om vikten av att
könsspecifika aspekter beaktas vid läkemedelsbehandling. Bemötandeutredningen
behandlade i betänkandet Jämställd vård - olika vård på lika villkor (SOU
1996:133) bl.a. frågan om behovet av könsspecifik information om optimal
läkemedelsbehandling vid olika tillstånd. Betänkandet bereds fortfarande i
Regeringskansliet. Vissa förslag som förts fram av Bemötandeutredningen förs ut
till myndigheterna genom Socialdepartementets genderprogram för social välfärd.
Mot denna bakgrund behövs inte något initiativ från riksdagens sida. Motionerna
So305 (c) yrkande 1 och A805 (kd) yrkande 18 avstyrks.
När det gäller frågan om provmedicinering vidhåller utskottet inställningen att
läkarna när ett nytt läkemedel förskrivs, i större utsträckning än för
närvarande, bör överväga att skriva ut små förpackningar eller
provförpackningar av läkemedlet. Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och
läkemedelskommittéerna har en viktig roll när det gäller att utfärda
rekommendationer, riktlinjer och information till förskrivarna. Utskottet
avstyrker därför motion So325 (s).

Förskrivningsrätt för ytterligare personalgrupper
I motion So221 av Maud Ekendahl och Gullan Lindblad (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om att förskrivningsrätt ges till dietister i enlighet
med vad som anförts i motionen (yrkande 1). Vid olika sjukdomstillstånd
och/eller behandlingar av sjukdom kan en persons förmåga att tillgodose sitt
behov av energi och näringsämnen påverkas. Vid användandet av sondnäringar är
det viktigt att en dietist gör en noggrann bedömning och beräkning av
patientens behov. Motionärerna anser därför att förskrivningsrätt bör ges
dietister avseende sondnäringar och näringspreparat. Vidare yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning av hur bidragssystemet bör utformas i
enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 2). Kostnaderna för
sondnäringar och näringspreparat varierar mycket beroende på var man är bosatt
i landet. För barn upp till 16 år är förskrivningen av sondnäringar och
näringspreparat reglerad i LVFS 1997:13 (Läkemedelsverkets
författningssamling). När det gäller ungdomar över 16 år och vuxna finns inte
motsvarande reglering. Huvudmän inom landsting och kommun beslutar i dessa fall
om eventuellt ekonomiskt bidrag.
I motion So248 av Iréne Vestlund (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet att utvidga rätten
att förskriva läkemedel till fler sjuksköterskegrupper. Socialstyrelsen har
gjort en utvärdering av distriktssköterskornas läkemedelsförskrivning vilket,
heter det i motionen, ger regeringen ett naturligt tillfälle att ta förnyad
ställning till huruvida distriktssköterskornas möjligheter att förskriva
läkemedel kan och bör utökas. Motionären anser att regeringen samtidigt bör
pröva om en begränsad förskrivningsrätt skall omfatta fler
sjuksköterskegrupper, bl.a. sjuksköterskor i den kommunala hälso- och
sjukvården med andra specialistutbildningar än distriktssköterskeutbildning,
exempelvis sjuksköterskor med geriatrisk utbildning eller utbildning inom
hemsjukvård/rehabilitering. Vården och servicen till de äldre med hemsjukvård
eller i särskilda boendeformer skulle enligt motionären därigenom kunna
förbättras betydligt. Effektiviteten och service i vården skulle likaså öka om
vissa sjuksköterskor hade rättighet att förnya (iterera) recept till patienter
med långvariga eller kroniska sjukdomar, framhåller motionären. Rätten skulle
exempelvis kunna gälla diabetessjuksköterskor, hypertonisjuksköterskor. En
annan grupp är barnmorskor.
I motion So272 av Fanny Rizell (kd) hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att den utbildning i
farmakologi som förutsätts för förskrivningsrätt görs tillänglig för
skolsköterskor (yrkande 1). Sjuksköterskor med vidareutbildning till
distriktssköterska fick år 1994 förskrivningsrätt för ett begränsat antal
läkemedel. Denna är knuten dels till en åtta poängs utbildning i farmakologi,
dels till en anställning som distriktssköterska. Denna förskrivningsrätt gäller
inte skolsköterskor. Många skolsköterskor har distriktssköterskeutbildning och
kontakter med primärvården genom sommarvikariat där de har viss
förskrivningsrätt. Eftersom förskrivningsrätten är knuten till funktion, inte
till kompetens, kan inte skolsköterskan dra nytta av sin kompetens, heter det i
motionen. Vidare begärs ett tillkännagivande om förskrivningsrätt till
skolsköterskor för ett begränsat antal läkemedel (yrkande 2). Skolsköterskor
utför ett viktigt förebyggande arbete när det gäller vaccinationer och
rökavvänjning. De har helt eget vaccinationsansvar och kompetens, men får inte
göra vaccinationsbeställningar. De arbetar ofta tillsammans med lärare med
rökavvänjning. Motionären anser att skolsköterskor borde ges förskrivningsrätt
för rökavvänjningsmedel samt läkemedel för barn och ungdomar med medicinska
handikapp som astma och allergi. I det senare fallet avses förnyelse av recept,
heter det vidare i motionen.

Bakgrund och tidigare behandling
Den generella förskrivningsrätten för distriktssköterskor infördes den 1 april
1994. Syftet med att utöka förskrivargruppen till att omfatta andra än läkare
var att hälso- och sjukvården skulle förenklas och effektiveras, särskilt i
glesbygd med låg läkartäthet. Läkemedel som får förskrivas av
distriktssköterskor är upptagna på en särskild lista som ges ut av
Läkemedelsverket. Listan uppdateras minst en gång per år och omfattar endast
läkemedel som används i omvårdnadsarbete. Preparaten måste ha varit i bruk i
minst två år innan de kan förskrivas av distriktssköterskor. Socialstyrelsen
och Läkemedelsverket har meddelat allmänna råd resp. föreskrifter för
förskrivningsrätten. Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen följt upp
förskrivningsreformen under senare hälften av 1996. En sammanfattning av
uppföljningsstudien har publicerats i Distriktssköterskornas förskrivningsrätt
(Socialstyrelsens Meddelandeblad nr 26/97). Studien kartlägger de
utbildningsinsatser som genomförts och förskrivargruppens utnyttjande av
förskrivningsrätten dels i olika delar av landet, dels inom olika
indikationsområden. Den belyser också distriktssköterskornas inställning till
förskrivningsrätten samt vilka för- och nackdelar den fört med sig för
patienten. Socialstyrelsen konstaterar att studien bl.a. visar att
förskrivningsrätten, med därtill hörande utbildning, på olika sätt bidragit
till en enklare och effektivare handläggning av vissa åtgärder inom hälso- och
sjukvårdsområdet. Socialstyrelsen anser bl.a. att en översyn bör ske av
indikationer och läkemedel, att läkares recept till vissa patienter kan få
itereras av sköterska och att även vissa andra sköterskor skulle kunna få
förskrivningsrätt. Enligt uppgift från Socialdepartementet avser regeringen att
inom kort uppdra åt Socialstyrelsen att utreda frågan om utvidgad
förskrivningsrätt enligt de förslag som Socialstyrelsen lagt fram i sin
uppföljningsstudie.
När det gäller utvidgad förskrivningsrätt för distriktssköterskor och viss
förskrivningsrätt för andra sjuksköterskegrupper har liknande motioner
behandlats i betänkande 1994/95:SoU15. Utskottet ansåg att det krävs
ytterligare erfarenheter av distriktssköterskornas förskrivningsrätt innan
ställning bör tas till frågan om att utvidga förskrivningsrätten till fler
grupper, t.ex. skolsköterskor.
I delbetänkandet Reform på recept (SOU 1995:122) tog Kommittén om hälso- och
sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) upp frågan om
speciallivsmedel men lämnade inte något förslag angående förmånen med
prisnedsatta livsmedel. Kommittén föreslog att regeringen, efter
remissbehandlingen av de synpunkter kommittén för fram, i någon lämplig form
skulle utreda de närmare förutsättningarna för en reformering av området.
Kommittén ansåg att livsmedel för särskilda näringsändamål skall ingå i den
framtida läkemedelsförmånen, efter det att en översyn gjorts på området. Vidare
att ett slopande av åldersgränsen för sjukdomar för vilka det behövs ett
speciallivsmedel även efter 16 års ålder bör kunna övervägas i vissa fall.
Regeringen tillkallade i december 1997 en särskild utredare med uppgift att
göra en översyn av nuvarande förmånssystem för speciallivsmedel och lämna
förslag om hur det bör reformeras (direktiv 1997:140). Som grund för översynen
skall utredaren göra en kartläggning av statens samt landstingens och
kommunernas kostnader för speciallivsmedel. Utredaren skall pröva om det finns
ekonomiska och andra förutsättningar att avskaffa eller ändra åldersgränsen 16
år för rätt till prisnedsatta speciallivsmedel. Vidare skall utredaren göra en
bedömning av om de sjukdomar som i dag ger rätt till prisnedsatta livsmedel
även fortsättningsvis skall omfattas av läkemedelsförmånen. Uppdraget skall
redovisas hösten 1998. Enligt uppgift från Livsmedelsverket räknas
sondnäringsmedel som speciallivsmedel.

Utskottets bedömning
Socialstyrelsens uppföljningsstudie av distriktssköterskornas förskrivningsrätt
visar att förskrivningsrätten på olika sätt bidragit till en enklare och
effektivare handläggning av vissa åtgärder inom hälso- och sjukvårdsområdet.
Förskrivningsrätten har bl.a. inneburit en kompetenshöjning hos
distriktssköterskorna som medfört ett mervärde för patienten bl.a. genom att
den ökar tillgängligheten till behandlingsalternativet läkemedel. Den
underlättar också för äldre, funktionshindrade och andra som har svårigheter
att ta sig till en vårdcentral eller annan mottagning där läkare finns.
Socialstyrelsen anser därför att en översyn bör ske av indikationsområden och
läkemedel. På grund av de förändringar som skett, särskilt inom hälso- och
sjukvård för äldre, finns enligt Socialstyrelsen anledning att överväga en
utvidgning av förskrivningsrätten till att gälla även andra
sjuksköterskekategorier/befattningar. Sådana grupper skulle enligt styrelsen
kunna vara legitimerade sjuksköterskor med specialistutbildning inom
geriatrik/gerontologi, verksamma inom kommunal hälso- och sjukvård för äldre,
och distriktssköterskor verksamma inom skolhälsovård. Regeringen har aviserat
att uppdrag inom kort skall ges Socialstyrelsen att i samråd med berörda
myndigheter och organisationer bereda ärendet vidare med den inriktning som
Socialstyrelsen föreslagit. Utskottet anser att ärendets vidare beredning bör
avvaktas innan ställning tas till frågor om förskrivningsrätten. Motionerna
So221 (m) yrkande 1, So248 (s) och So272 (kd) yrkandena 1 och 2 avstyrks
därför.
Vad gäller frågan om en översyn av nuvarande förmånssystem för speciallivsmedel
konstaterar utskottet att regeringen i december 1997 tillsatt en särskild
utredare för att göra en sådan översyn. Utredaren skall bl.a. pröva om det
finns ekonomiska och andra förutsättningar för att avskaffa eller ändra
åldersgränsen 16 år för rätt till prisnedsatta speciallivsmedel. Motion So221
(m) yrkande 2 är tillgodosett och avstyrks.

Apoteksfrågor
I motion So243 av Alf Svensson och Göran Hägglund (kd) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till åtgärder för att utnyttja möjligheterna till
samordning inom apotekens ram med annan verksamhet, t.ex. dis-triktssköterska
och hjälpmedelscentral. Motionärerna anför att det farmakologiska kunnande som
representeras av personalen på apotek, och de möjligheter som mötet mellan
personal och patient innebär, nyttjas i alldeles för ringa mån. Motionärerna
menar att apoteken ytterligare skulle kunna avlasta öppenvården och kunna
förstärka sina insatser inom egenvården. Det borde, enligt motionärerna, te sig
rationellt att exempelvis låta en distriktssköterska ha viss tillgänglighetstid
på apotek och det borde vara en självklarhet att apoteken mer än vad som
vanligtvis hittills varit fallet intresserar sig för hälsorådgivning. Det borde
också vara en självklarhet att apoteken engagerades mer för att aktivt minska
tobaksrökningen. Motionärerna anser vidare att samordning mellan apotek och
hjälpmedelscentral vid införskaffande och komplettering av hjälpmedel skulle
kunna ske. Ett annat område där samordning skulle kunna utnyttjas mer är,
enligt motionärerna, läkemedelsinformation mellan läkare och farmaceut.
I motion So271 av Marina Pettersson (s) begärs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av
receptblanketten. Motionären anser att om det i receptet ges en möjlighet för
apotekare att med receptutskrivarens tillåtelse kunna ändra till ett
synonympreparat som är mindre kostnadskrävande, skulle det utan men eller risk
för patienten spara stora samhällsresurser. Det finns redan i dag en möjlighet
för läkaren att genom ett tillägg i texten på receptet ge den tillåtelsen.
Detta görs sällan på grund av att receptutställaren inte är medveten om
möjligheten, heter det i motionen.
I motion So236 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att utreda möjligheten att erbjuda
apotekens kunder en frivillig anslutning till ett system med
läkemedelsprofiler. Motionärerna anför att läkemedelsprofiler på apotekets
kunder är en konkret åtgärd som gagnar den enskildes hälsa och livskvalitet
samtidigt som den spar pengar åt samhället. Läkemedelsprofilen innebär att man
på ett s.k. smart card, som apotekskunderna själva förfogar över, lagrar viktig
information om patienten. Förutom personuppgifter bör uppgifter om längd, vikt
handikapp, operationer, allergier, om kunden är rökare, vegetarian, bilförare
osv. registreras. Även uppgift om läkare och vårdgivare bör framgå. Vid
läkemedelsköp är nämnda information viktig eftersom det blir lättare att
upptäcka läkemedelsinteraktioner, över- och undermedicinering, onödiga
biverkningar osv. Risken för läkemedelsförgiftning minskar, heter det i
motionen.

Bakgrund och tidigare behandling
Frågan om Apoteksbolagets framtida roll har behandlats i ett flertal
utredningar under senare år. I mars 1995 tillsattes en arbetsgrupp inom
Socialdepartementet med uppdrag att sammanställa och analysera uppgifter
rörande Apoteksbolagets hittillsvarande verksamhet samt redovisa förslag
angående Apoteksbolagets framtida roll. Arbetsgruppen avlämnade en rapport,
Apoteksbolagets framtida roll, utgångspunkter och förslag (Ds 1995:82) i
november 1995. Promemorian har remissbehandlats.
Regeringen tillkallade hösten 1996 en särskild utredare med uppdrag att
förutsättningslöst analysera och lämna förslag till hur
läkemedelsdistributionen framdeles bör organiseras och regleras för att målet
om en rationell läkemedelsförsörjning skall uppnås och befolkningens behov av
säkra och effektiva läkemedel till lägsta möjliga kostnad skall kunna
tillgodoses (Översyn av den framtida läkemedelsdistributionen. Dir. 1996:119).
Betänkande har överlämnats den 30 januari.
Enligt Läkemedelsverkets föreskrifter om förordnande och utlämnande av
läkemedel m.m. (LVFS 1997:10) skall receptutfärdare följa anvisningarna på
receptblanketten. Om receptutfärdaren överlåter till farmaceut att välja mellan
synonyma/generiska preparat, utan vidare kontakt för samtycke, skall detta
markeras med orden ?eller motsvarande? såvida inte annan skriftlig
överenskommelse finns.
Beträffande ändrad utformning av receptblanketten uppger Läkemedelsverket att
frågan har diskuterats men att man avvaktar översynen av den framtida
läkemedelsdistributionen.
En motion om frivillig anslutning till ett system med läkemedelsprofiler
behandlades senast av utskottet i betänkande 1996/97:SoU5. Utskottet
konstaterade att frågor om s.k. smart cards behandlats av Hälsodatakommittén
och ansåg att regeringens kommande förslag bör avvaktas. En lagrådsremiss på
grundval av Hälsodatakommitténs betänkande har nyligen beslutats. Proposition
har aviserats till mars i år.

Utskottets bedömning
De frågor som tas upp i detta avsnitt behandlas i betänkandet Läkemedel i vård
och handel. Om en säker, flexibel och samordnad läkemedelsförsörjning (SOU
1998:28) som nyligen lagts fram av den särskilde utredaren med uppgift att göra
en översyn av den framtida läkemedelsförsörjningen. Utredaren föreslår bl.a.
att generisk substitution bör införas, innebärande att apoteken får på
patientens begäran, efter information från apoteket, välja ett billigare
generiskt läkemedel, om inte förskrivaren beslutat att sådan substitution inte
skall få ske. Vidare föreslås att alla patienter med förskrivna läkemedel på
apoteket skall erbjudas möjlighet att få läkemedelsexpeditionen registrerad och
lagrad för att denna information senare skall kunna ge bättre underlag för
rådgivning till patienten om rätt läkemedelsanvändning. Frågan om vad en
förändring av Apoteket AB kan komma att innebära när det gäller
apotekspersonalens framtida roll i hälso- och sjukvården diskuteras i
betänkandet. Vad gäller apotekspersonalens läkemedelsinformation till
konsumenter föreslår utredaren bl.a. att personer med särskilt
läkemedelskunnande, särskilt apotekare och kliniska farmakologer, bör delta i
sjukvårdens patient-information som konsulter till övrig sjukvårdspersonal och
i vissa sammanhang som informatörer direkt till patienter.
Betänkandet skall nu remissbehandlas. Utskottet anser att regeringens kommande
förslag i dessa frågor inte bör föregripas. Motionerna So236 (mp), So243 (kd)
och So271 (s) avstyrks.

Läkemedelskommittéer
I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om
lekmannainflytande i läkemedelskommittéer (yrkande 31).

Bakgrund och tidigare behandling
I proposition 1996/97:27 föreslog regeringen bl.a. en lagreglering av
läkemedelskommittéerna. I varje landsting skall det enligt förslaget till lag
om läkemedelskommittéer finnas en eller flera läkemedelskommittéer. Landstinget
bestämmer vilket organ som skall tillsätta dessa. Både offentligt anställda och
privatpraktiserande förskrivare liksom farmaceuter skall ges möjlighet att
medverka i kommittéernas arbete. Landstinget bestämmer också antalet ledamöter
i varje kommitté och mandattiden. I betänkande 1996/97:SoU5 delade utskottet
regeringens bedömning att läkemedels-kommittéernas organisation, sammansättning
och arbetsuppgifter dock inte bör detaljregleras i föreslagen lag.
En motion (s) liknande motion So308 behandlades i samband med propositionen.
Utskottet konstaterade att en väl fungerande läkemedelsinformation är en viktig
förutsättning för att konsumenterna skall kunna bygga upp sina kunskaper kring
läkemedlen inför läkarbesök eller val av egenvårdsläkemedel. Genom att ställa
relevanta frågor om exempelvis läkemedlens effekter eller kostnader kan
konsumenten bidra både till att förbättra sin egen läkemedelsanvändning och
förskrivarens val av terapi. Patienten/konsumenten bör enligt utskottet
erbjudas sådan information att han ges möjlighet att delta i beslutsfattandet.
Läkemedelskommittéernas uppgift är att lämna förskrivarna rekommendationer om
val av läkemedel och härigenom verka för en tillförlitlig och rationell
läkemedelsanvändning. Utskottet ansåg motionen i huvudsak tillgodosedd och
avstyrkte därför densamma.

Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning om läkemedelskommittéernas
sammansättning m.m. Motion So308 (mp) yrkande 31 avstyrks.

Medicinsk-etiskt centrum
I motion So278 av Bertil Persson (m) hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag om inrättande av ett medicinsk-etiskt centrum i Sverige. Modern
farmakologi är starkt beroende av kliniska prövningar i form av stora
multicenterstudier. För att få snabba resultat av utvärderingen förläggs dessa
till många länder samtidigt. Den etiska prövningen sker i de olika EU-länderna
i regionala eller centrala etiska kommittéer. För att man skall få en
utveckling av förhållandevis samstämmiga uppfattningar bland dessa finns det i
EU ett ökande behov av någon form av samordnande organ. Sverige har en lång
tradition på det moralisk-etiska området. Enligt motionären bör Sveriges
regering därför ta initiativ till att ett medicinsk-etiskt centrum upprättas i
Sverige och härvid ställa erforderliga lokaler till kostnadsfritt förfogande.

Utskottets bedömning
Etiska frågor som uppstår i forskningsprocessen skall analyseras av
Forskningsetiska kommittén som tillkallades våren 1997 (dir. 1997:68).
Kommittén skall bl.a. se över nuvarande system för forskningsetisk granskning
och översynen skall bl.a. omfatta de forskningsetiska kommittéernas verksamhet,
arbetssätt och sammansättning. Kommittén skall också analysera hur avvägningar
görs mellan kunskapstvister och risker, liksom behovet av offentlig insyn.
Kommittén skall vidare analysera etiska frågor som kan uppstå när forskning
bedrivs eller finansieras i samverkan med industriella intressen eller där
andra intressen än förutsättningslöst kunskapsuppbyggande gör sig gällande.
Utskottet anser att den etiska granskningen av kliniska prövningar är en
angelägen fråga. Utskottet är emellertid inte berett att föreslå inrättande av
ett medicinsk-etiskt centrum i Sverige. Motion So278 (m) avstyrks därmed.

Dopning
I motion So610 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivande om en
kriminalisering av av det icke-medicinska bruket av dopningspreparat (yrkande
19). Motionärerna påpekar att det sedan år 1992 är förbjudet att tillverka,
inneha, ge bort eller sälja dopningsmedel. Lagstiftningen har dock inte lyckats
hindra konsumtionen av preparaten, och missbruket är enligt motionärerna så
omfattande att ytterligare åtgärder snarast måste vidtas.
I motionen begärs också ett tillkännagivande om utökat internationellt
samarbete för att minska användandet av dopningspreparat (yrkande 20). Ett
växande problem är smugglingen av dopningspreparat från det forna östblocket,
framför allt Ryssland. I dessa länder säljs dessa preparat fortfarande öppet.
Det är viktigt att svenska myndigheter i ökad omfattning informerar sina
utländska motsvarigheter om hur allvarligt Sverige ser på smugglingen från
Ryssland och transittrafiken genom de baltiska staterna. Vidare bör Sverige i
internationella forum försöka få till stånd internationella bestämmelser om
förbud för icke-medicinsk användning av dopningspreparat.
I motion So644 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dopningspreparat (yrkande
17). Motionärerna anser att det är viktigt att ansvariga myndigheter samt
idrottsrörelsen, tull och polis fortsätter att följa och redovisa utvecklingen.
Det är vidare viktigt att regeringen i beredningen av dopningsutredningen
lägger särskild vikt vid nikotinets likheter med dopningspreparat. Nikotin har
effekter på hjärnans alarmcentrum och har en prestationshöjande effekt.
I motion Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas tillkännagivande om
kriminalisering av innehav av dopningspreparat (yrkande 21). Motionärerna anser
att dopningslagen bör ändras så att även konsumtionen av dessa medel
kriminaliseras.

Bakgrund och tidigare behandling
Utskottet behandlade motionsyrkanden liknande de aktuella i betänkande
1996/97:SoU10. I motionerna framställdes krav på bl.a. kriminalisering av
konsumtionen och det icke-medicinska bruket av dopningspreparat, ökat
internationellt samarbete för att minska användningen av dopningspreparat samt
utredning om huruvida nikotin skall räknas som dopningspreparat. I utskottets
betänkande (s. 24-26) redovisas utförligt Dopningsutredningens överväganden och
förslag framlagda i SOU 1996:126 Doping i folkhälsoperspektiv. Utskottet ansåg
att riksdagen borde avvakta kommande förslag från regeringen i dessa frågor och
avstyrkte därför motionerna. Ärendet är under beredning i Regeringskansliet.

Utskottets bedömning
Enligt uppgift har regeringen för avsikt att lägga fram en proposition om
dopning senare under året. Utskottet vill inte föregripa regeringens kommande
förslag med anledning av Dopningsutredningens betänkande. Motionerna So610 (m)
yrkandena 19 och 20, So644 (fp) yrkande 17 och Ju910 (c) yrkande 21 avstyrks
därmed.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande beroendeframkallande läkemedel m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So282 yrkande 9, 1997/98:So630,
1997/98:So644 yrkande 16, 1997/98:So649 yrkande 5 samt 1997/98:So675
yrkande 5,
res. 1 ( m, fp, kd)
res. 2 (v)
res. 3 (mp)
2. beträffande könsrelaterad läkemedelsbehandling m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So305 yrkande 1, 1997/98:So325 samt
1997/98:A805 yrkande 18,
3. beträffande förskrivningsrätt för ytterligare personalgrupper,
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So221, 1997/98:So248 samt
1997/98:So272,
4. beträffande apoteksfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So236, 1997/98:So243 samt
1997/98:So271,
5. beträffande läkemedelskommittéer
att riksdagen avslår motion 1997/98:So308 yrkande 31,
6. beträffande medicinsk-etiskt centrum
att riksdagen avslår motion 1997/98:So278,
res. 4 (m, kd)
7. beträffande dopning
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So610 yrkandena 19 och 20,
1997/98:So644 yrkande 17 samt 1997/98:Ju910 yrkande 21.
res. 5 (m, c, fp, kd)

Stockholm den 17 februari 1998

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m),
Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m),
Barbro Westerholm (fp), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin
Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kd).

Reservationer

1. Beroendeframkallande läkemedel m.m. (mom. 1)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm
(fp), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6 börjar med ?En
kartläggning? och slutar med ?bakomliggande orsaker? bort ha följande lydelse:
En kartläggning planeras visserligen av Folkhälsoinstitutet och Nepi av
läkemedelsberoendets omfattning, konsekvenser och bakomliggande orsaker.
Utskottet anser emellertid att en kartläggning även bör ske av vårdbehovet för
patienter med läkemedelsberoende och en översyn göras av hur detta vårdbehov
kan tillgodoses,
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6 börjar med ?Mot bakgrund?
och på s. 7 slutar med ?yrkande 5 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Med anledning av motion So644 (fp) yrkande 16 och med avslag på motionerna
So282 (fp) yrkande 9, So649 (v) yrkande 5, So630 (s) och So675 (mp) bör
riksdagen ge regeringen till känna vad utskottet anfört om kartläggning av
vårdbehovet för patienter med läkemedelsberoende och en översyn av hur
vårdbehovet kan tillgodoses.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande beroendeframkallande läkemedel m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So644 yrkande 16 och med avslag
på motionerna 1997/98:So282 yrkande 9, 1997/98:So630, 1997/98:So649
yrkande 5 och 1997/98:So675 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

2. Beroendeframkallande läkemedel m.m. (mom. 1)
Stig Sandström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6 börjar med ?Utredaren
skall beakta? och slutar med ?under utarbetande? bort ha följande lydelse:
En rapport om läkemedelsinformation utarbetas för närvarande. Utskottet anser
vidare att de läkemedelsföretag som marknadsför och säljer läkemedel med
beroendeskapande verkan bör åläggas att solidariskt anslå medel till en fond
att användas till information om dessa läkemedel samt till stöd åt personer som
drabbats av läkemedelsberoende,
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6 börjar med ?Mot bakgrund?
och på s. 7 slutar med ?yrkande 5 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Vad utskottet nu anfört om en fond för läkemedelsinformation m.m. bör
riksdagen med anledning av motion So249 (v) yrkande 5 ge regeringen till känna.
Motionerna So282 (fp) yrkande 9, So630 (s), So644 (fp) yrkande 16 och So675
(mp) yrkande 5 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande beroendeframkallande läkemedel m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So649 yrkande 5 och
med avslag på motionerna 1997/98:So282 yrkande 9, 1997/98:So630,
1997/98:So644 yrkande 16 och 1997/98:So675 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Beroendeframkallande läkemedel m.m. (mom. 1)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6 börjar med ?Konkreta
åtgärder? och slutar med ?eller planeras? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att åtgärder måste vidtas för att stoppa läkemedelsmissbruket
och den illegala handeln med beroendeframkallande läkemedel. Samarbetet mellan
apotek och läkare måste förbättras. I dag sätter lagstiftningen om
tystnadsplikt stopp för det viktiga och nödvändiga samarbetet. Tystnadsplikten
bör hindra spridning av känslig information till obehöriga men inte bakbinda
två yrkesgrupper som tillsammans arbetar för patientens bästa. Utskottet anser
därför att lagstiftningen bör ändras. För att hindra en patient från att via
recept från flera olika läkare skaffa sig stora mängder beroendeframkallande
läkemedel anser utskottet att s.k. smart card bör införas. Utskottet anser
också att läkemedelsindustrin bör avsätta medel till en särskild fond för
information om dessa läkemedel samt för stöd till läkemedelsberoende personer,
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6 börjar med ?Mot bakgrund?
och på s. 7 slutar med ?yrkande 5 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Vad utskottet nu anfört om åtgärder för att stoppa läkemedelsmissbruket m.m.
bör riksdagen med anledning av motionerna So649 (v) yrkande 5 och So675 (mp)
yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So282 (fp)
yrkande 9, So630 (s) och So644 (fp) yrkande 16 och avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande beroendeframkallande läkemedel m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So649 yrkande 5 och
1997/98:So675 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1997/98:So282 yrkande
9, 1997/98:So630 och 1997/98:So644 yrkande 16 och som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Medicinsk-etiskt centrum (mom. 6)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m)
och Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 15 börjar med ?Etiska
frågor? och slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att Sverige har en lång tradition på det moralisk-
etiska området. Utskottet anser därför att regeringen bör ta initiativ till att
ett europeiskt medicinsk-etiskt institut upprättas i Sverige. I de olika EU-
länderna sker den etiska prövningen i regionala eller centrala etiska
kommittéer. För att man skall få en utveckling av förhållandevis samstämmiga
uppfattningar bland dessa finns det i EU ett ökande behov av någon form av
samordnande organ. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So278
(m) ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande medicinsk-etiskt centrum
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So278 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Dopning (mom. 7)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c), Leif Carlson (m),
Barbro Westerholm (fp), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 16 börjar med ?Enligt
uppgift? slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:
Sedan år 1992 är det förbjudet att tillverka, inneha, ge bort eller sälja
dopningspreparat. Det icke-medicinska bruket av dopningsmedel är emellertid
omfattande. Utskottet anser att lagstiftningen nu bör ändras så att även
konsumtionen av dessa preparat kriminaliseras. Sverige bör i internationella
forum verka för att internationella bestämmelser kommer till stånd om förbud
för icke-medicinsk användning av dopningspreparat. Det är också viktigt att
ansvariga myndigheter samt idrottsrörelsen, tull och polis fortsätter att följa
och redovisa utvecklingen. Utskottet utgår från att nikotinets
prestationshöjande effekter beaktas vid regeringens beredning av
Dopningsutredningen. Vad utskottet nu anfört om kriminalisering av konsumtionen
av dopningspreparat m.m. bör riksdagen med anledning av motionerna So610 (m)
yrkandena 19 och 20, So644 (fp) yrkande 17 och Ju910 (c) yrkande 21 ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande dopning
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So610 yrkandena 19 och 20,
1997/98:So644 yrkande 17 och 1997/98:Ju910 yrkande 21 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Apoteksfrågor
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m),
Barbro Westerholm (fp) och Chatrine Pålsson (kd) anför:
Den farmakologiska kompetensen hos apotekspersonalen borde kunna utnyttjas mer
effektivt. Det gäller bl.a. personalens informationsroll i kontakter med läkare
respektive patient. En större samordning borde också kunna ske mellan läkare
och farmaceut när det gäller läkemedelsinformationen. Hälsorådgivning är ett
annat område där apotekens roll bör kunna utvecklas.
En ökad samverkan mellan öppenvården och apoteken skulle kunna innebära viss
avlastning av sjukvården. Distriktssköterskor skulle exempelvis kunna finnas
tillgängliga på apotek för information och rådgivning samt för att visa
patienten vidare om så krävs. Sådan försöksverksamhet har redan bedrivits med
stor framgång i Värnamo.
Om försäljningsmonopolet för Apoteket AB upphör, i enlighet med det förslag
om den framtida läkemedelsförsörjningen som nyligen lagts fram, kan det
innebära att möjligheterna till samordning och effektivisering mellan apoteken
och öppenvården ytterligare förbättras.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................3
Beroendeframkallande läkemedel m.m. 3
Utskottets bedömning 6
Könsrelaterad läkemedelsbehandling m.m. 7
Utskottets bedömning 8
Förskrivningsrätt för ytterligare personalgrupper 9
Utskottets bedömning 11
Apoteksfrågor 12
Utskottets bedömning 13
Läkemedelskommittéer 14
Utskottets bedömning 14
Medicinsk-etiskt centrum 15
Utskottets bedömning 15
Dopning 15
Utskottets bedömning 16
Hemställan 16
Reservationer........................................17
Särskilt yttrande....................................20