Läkarnas vidareutbildning

Betänkande 1997/98:SoU8

Socialutskottets betänkande 1997/98:SOU08

Läkarnas vidareutbildning

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1997/98
SoU8

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1997/98:5 Läkarnas
vidareutbildning, sju motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen
och fyra motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1997.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763). Ändringarna innebär att det i landstingen skall
finnas möjligheter till anställning dels för läkares allmäntjänstgöring (AT) i
en omfattning som medger att alla läkare som avlagt läkarexamen och vissa
läkare med utländsk utbildning kan fullgöra praktisk tjänstgöring för att
erhålla läkarlegitimation, dels för läkares specialiseringstjänstgöring i en
omfattning som tillgodoser det beräknade framtida behovet av
specialistkompetenta läkare i klinisk verksamhet. Även i övrigt tillstyrks
propositionen.
Motionsyrkandena avstyrks.
Två reservationer har fogats till betänkandet.

Propositionen

I proposition 1997/98:5 Läkarnas vidareutbildning föreslår regeringen (Social-
departementet) att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
2. lag om ändring i lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso-
och sjukvården m.m.
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen
1997/98:So1 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördjupad etisk utbildning,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag att förkorta allmäntjänstgöringen
från 21 till 18 månader,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handledning,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om allmäntjänstgöringens
innehåll.
1997/98:So2 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om innehållet i sista terminen av läkarnas grundutbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om innehållet i läkarnas AT-tjänstgöring,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredningen av SK-kurserna.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997
1997/98:So214 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningsplatser för barnläkare.
1997/98:So264 av Anita Jönsson och Berit Oscarsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående
reumatologin.
1997/98:So300 av Barbro Westerholm och Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
nationell handlingsplan för reumatiska sjukdomar.
1997/98:So337 av Lars U Granberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad spridning av
praktikplatser i anslutning till läkarutbildning.

Utskottet

Propositionen i huvuddrag
I propositionen föreslås att det i landstingen skall finnas möjligheter till
anställning för läkares allmäntjänstgöring (AT) i en omfattning som medger att
alla läkare som avlagt läkarexamen och vissa läkare med utländsk utbildning kan
fullgöra praktisk tjänstgöring för att erhålla läkarlegitimation. Vidare
föreslås i propositionen att det i landstingen skall finnas möjligheter till
anställning för läkares specialiseringstjänstgöring (ST) i en omfattning som
tillgodoser det beräknade framtida behovet av specialistkompetenta läkare i
klinisk verksamhet. I propositionen redovisar också regeringen sina planer på
att införa ett nationellt planeringsstöd som skall underlätta den långsiktiga
bedömningen av den framtida läkarförsörjningen och fördelningen av AT-tjänster
över landet.

Nuvarande utbildningssystem
Grundutbildning för läkare bedrivs vid Uppsala, Lunds, Göteborgs, Linköpings oc
Umeå universitet samt vid Karolinska institutet. Den omfattar fem och ett halvt
år och leder fram till läkarexamen, varefter allmäntjänstgöring (AT) under ett
år och nio månader utgör villkor för legitimation. AT fullgörs med
läkarförordnande under handledning inom kirurgi, medicin, allmänmedicin (sex
månader vardera) samt psykiatri (tre månader). Mot slutet av AT-perioden skall
läkaren genomgå godkänt kunskapsprov som anordnas av högskolan och som skall
avse måluppfyllelsen för AT i dess helhet.
För att uppnå specialistkompetens skall läkaren efter legitimation genomgå
vidareutbildning under minst fem år och förvärva de kunskaper, färdigheter och
förhållningssätt som anges i en särskild målbeskrivning för var och en av de
fastställda specialiteterna. Specialistkompetens förvärvas genom tjänstgöring
som läkare under handledning och genom deltagande i viss teoretisk utbildning i
form av specialistkompetenskurser (SK-kurser).
Vid sidan av de läkare som varje år avlägger läkarexamen (ca 750) tillkommer
ett hundratal läkare med utländsk utbildning i länder utanför EU och EES som
fått tillstånd att vistas permanent i Sverige.
Under 1990-talet har vidareutbildningsvolymen minskat, såväl i termer av
antal AT-block som antal ST-tjänster, de senare mer påtagligt, enligt
propositionen. Utvecklingen är enligt propositionen bekymmersam och kan på sikt
leda till ökade svårigheter att upprätthålla erforderlig läkarförsörjning.
En förklaring till den vikande tjänsteutvecklingen i fråga om ST-tjänster är
enligt propositionen samhällsekonomin med åtföljande besparingskrav och
omstruktureringar i vården.
I direktiv 93/16/EEG av den 5 april 1993 om underlättande av läkares fria
rörlighet och ömsesidigt erkännande av deras utbildnings-, examens- och andra
behörighetsbevis finns regler för grund- och vidareutbildning. Sverige
uppfyller, med marginal, direktivets föreskrifter.

Landstingens skyldigheter

Propositionen
I propositionen föreslås att nya bestämmelser skall införas i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) som innebär att det i landstingen skall finnas
möjligheter till anställning för läkares allmäntjänstgöring (AT) i sådan
omfattning att alla läkare med läkarexamen och vissa läkare med utländsk
utbildning får möjlighet att fullgöra praktisk tjänstgöring som grund för
legitimation. Landstingens skyldigheter i fråga om AT låter sig enligt
propositionen definieras relativt entydigt eftersom de måste utgå från den
faktiska examinationen inom högskolan och kompletteras med det beräknade antale
läkare med utländsk utbildning i länder utanför EU och EES som varje år
föreskrivs AT som villkor för legitimation. Landstingens skyldigheter
förutsätter att läkaren bedöms lämplig för yrkesutövning.
Regeringen föreslår också en lagreglering av landstingens skyldigheter att
ge möjligheter till anställning för läkares specialiseringstjänstgöring (ST) i
en omfattning som motsvarar det framtida behovet av specialister i klinisk
verksamhet. När det gäller utrymme för specialiseringstjänstgöring är
problematiken mer komplicerad enligt propositionen. Här måste uppskattas hälso-
och sjukvårdens beräknade behov av specialister i klinisk verksamhet i ett
långsiktigt perspektiv och med inslag av ett nationellt element.
I propositionen föreslås också en ändring i lagen (1984:542) om behörighet
att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. för att förtydliga landstingens
möjligheter att förlägga delar av AT till andra driftformer än den reguljära
landstingskommunala verksamheten, under förutsättning att grund-läggande krav
på handledning och måluppfyllelse tillgodoses. Här avses möjligheten att lägga
delar av AT-tjänstgöringen till vårdenheter som drivs i enlighet med vårdavtal
eller samverkansavtal mellan landstinget och privat vårdgivare.
Regeringen tillkännager vidare sin avsikt att förkorta AT:s längd med tre
månader till 18 månader. I behörighetsförordningen (1984:545) finns
bestämmelser om AT:s längd, att den skall bedrivas under handledning samt hur
fördelningen av tjänstgöringstiden skall göras.
Regeringen anser att en förkortning av tiden kan genomföras utan förfång för
kvaliteten om handledningen av AT-läkare samtidigt förbättras. Minimitid för de
olika tjänstgöringsavsnitten avser regeringen införa i förordningen.
Fördelningen bör enligt regeringen regleras på följande sätt (minimikrav):
- nio månader fördelade mellan grupperna invärtesmedicinska respektive
opererande specialiteter,
- tre månader inom psykiatri (barn- och ungdomspsykiatri)
- sex månader inom allmänmedicin.
När det gäller handledning under AT finns redan i dag uttryckliga bestämmelser
(behörighetsförordningen) att den skall fullgöras under handledning.
Bestämmelsen innebär en skyldighet för huvudmannen och en rättighet för AT-
läkaren.
I propositionen anförs vidare att målbeskrivningen för AT är i behov av en
översyn samt att en anpassning görs till de förändringar i AT som regeringen
har för avsikt att genomföra med ikraftträdande den 1 juli 1998.

Motionerna
I motion So2 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om innehållet i sista terminen i läkarnas
grundutbildning (yrkande 1). Motionärerna anser att den borde ges en klinisk oc
en samhällsmedicinsk inriktning. Vidare begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vad motionärerna anfört om innehållet i läkarnas AT-tjänstgöring
(yrkande 2). Motionärerna anser att utbildningstiden för AT bör disponeras på
följande sätt. Den bör omfatta en obligatorisk del med tjänstgöring om vardera
minst tre månader inom specialiteterna allmänmedicin, internmedicin, kirurgi oc
psykiatri. Resterande månader bör enligt motionärerna kunna göras inom en valfr
specialitet.
I motion So1 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs att riksdagen avslår
regeringens förslag att förkorta allmäntjänstgöringen från 21 till 18 månader
(yrkande 2). Motionärerna anser att den föreslagna minskningen av den praktiska
delen i utbildningen är negativ för kvaliteten. Motionärerna anser vidare att
regeringens förslag om innehållet i AT bör avslås (yrkande 4). Motionärerna
anser att Högskoleverkets utvärdering bör avvaktas innan beslut fattas i frågan
I yrkande 3 begär motionärerna att handledarfrågan lyfts fram tydligare.
Motionärerna anser att tid måste avsättas så att handledaren verkligen får den
tid som behövs för handledaruppdraget. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande
om att den etiska utbildningen bör fördjupas inom vidareutbildningen.
Motionärerna anser att det är angeläget att läkarutbildningen innefattar
utbildning i etik, empati och personligt bemötande och förutsätter att det är e
huvudfråga under grundutbildningen. Behovet av fördjupad kompetens inom etiska
frågor är särskilt stort inom vården av gamla och långvarigt sjuka samt inom
vården i livets slutskede. För att skapa en trygg vård och tillmötesgå de stora
behoven i framtiden krävs en fördjupad kompetens. Därför måste de etiska och
ickemateriella perspektiven få en högre status i vidareutbildningen av läkare,
heter det i motionen.

Högskoleverkets utvärdering
Högskoleverket har i rapporten Läkarutbildningen i Sverige - hur bra är den?
(Högskoleverkets rapportserie 1997:29R, september 1997) gjort en utvärdering av
den svenska grundutbildningen av läkare. I rapporten anförs bl.a. att alltför
många studenter inte är tillräckligt förberedda för det lagarbete och den
samverkan med andra yrkesgrupper inom sjukvården som läkaryrket många gånger
innebär. Många har också bristande förmåga till inlevelse och ett etiskt
förhållningssätt i relation till patienter och anhöriga. I rapporten anförs
också att för den kliniska delen av undervisningen gäller att undervisningens
uppläggning inte i tillräcklig utsträckning har anpassats till förändringarna i
sjukvården som innebär att färre patienter vårdas inom slutenvården.
Handledningen är inte tillräckligt bra, heter det. Under allmäntjänstgöringen
sker en god utveckling av den kliniska kompetensen. De flesta AT-läkare har
efter tjänstgöringens slut ett tillfredsställande kliniskt omdöme. Vissa briste
kvarstår dock, enligt utvärderingen. Målen för allmäntjänstgöringen behöver ses
över och inriktas mot problemlösningsförmåga, och kopplingen till
grundutbildningen bör förstärkas. Handledningen behöver förbättras och
tjänstgöringsblocken göras mer sammanhållna, enligt rapporten. Allmänmedicin är
ett föredöme jämfört med övriga huvudområden vad avser handledningen av AT-
läkare, heter det.
Enligt uppgift från Högskoleverket är inte rapporten föremål för
remissbehandling. Verket har emellertid planer på att ordna konferenser m.m.
samt någon form av uppföljning under våren 1998 i avsikt att ta reda på hur
rapportresultatet har uppfattats samt om rapportens rekommendationer följs.

Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning av vilka förändringar som bör göras
beträffande AT-tjänstgöringen. Utskottet anser sålunda att en förkortning av AT
med tre månader till 18 månader kan genomföras utan förfång för kvaliteten.
Förkortningen innebär att resurser frigörs vilket underlättar för
sjukvårdshuvudmännen att anpassa AT-volymen till antalet examinerade och antale
läkare med utländsk utbildning som föreskrivits AT. Utskottet delar också
regeringens bedömning vad gäller innehållet i de olika tjänstgöringsavsnitten.
I Högskoleverkets nyligen avslutade utvärdering av läkarutbildningen i
Sverige framhålls att handledningen av AT-läkare måste förbättras. Många av de
blivande läkarna brister enligt utvärderingen i förmåga till inlevelse och ett
etiskt förhållningssätt i relation till patienter och anhöriga.
Utskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen på området och
tar de initiativ som kan behövas. Något initiativ från riksdagens sida behövs
inte. Motionerna So1 (kd) yrkandena 1-4 och So2 (fp) yrkandena 1 och 2
avstyrks.
Utskottet tillstyrker förslagen till ändring i 15 § hälso- och sjukvårdslagen
och i 6 § behörighetslagen.

Vidareutbildning för specialistkompetens
I propositionen anförs att den som erhåller en ST-tjänst kan räkna med handled
och strukturerad utbildning, en mer gynnsam kompetensutveckling och en mer
långsiktig delaktighet i verksamheten. Kvalitetsskillnaden mellan
specialiseringstjänstgöring i egentlig mening och tjänstgöring med tillfälliga
vikariatsförordnanden är från utbildningssynpunkt uppenbar, enligt
propositionen. Ungefär hälften av de läkare som legitimerats lyckas erhålla en
ST-tjänst. Det innebär ett slöseri med mänsklig kunskap och förmåga att inte ta
till vara den resurs dessa legitimerade läkare utgör. Dessa förhållanden kan
komma att försämra kvaliteten i framtidens hälso- och sjukvård, heter det i
propositionen. I syfte att bl.a. sanera vikariatsmarknaden och skapa
förutsättningar för kvalificerad specialiseringstjänstgöring i större omfattnin
har regeringen för avsikt att inrätta ett nationellt planeringsstöd.
Specialistkompetens förvärvas genom tjänstgöring som läkare under handledning
och genom deltagande i teoretisk utbildning, s.k. SK-kurser. Kurserna anordnas
som uppdragsutbildning med de medicinska fakulteterna som dominerande
uppdragstagare, under överinseende av Socialstyrelsen. I propositionen anförs
att regeringen har uppmärksammat de svårigheter att upprätthålla ett önskvärt
kursutbud som Socialstyrelsen ställts inför under senare tid som en följd av
ökade effektivitetskrav på myndigheten. Regeringen kommer att ta initiativ till
en översyn och särskilt utreda SK-kursernas innehåll, finansiering och
huvudmannaskap.
I motion So2 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om
utredningen av SK-kurserna (yrkande 3). Motionärerna välkomnar regeringens
initiativ men anser det inte självklart att Socialstyrelsen skall ha ansvaret
för denna utbildning i framtiden. Enligt motionärerna bör utredningen t.ex. se
på hur denna typ av utbildning är organiserad i andra länder.

Utskottets bedömning
Regeringen har i propositionen aviserat sin avsikt att ta initiativ till en
översyn och särskilt utreda SK-kursernas innehåll, finansiering och
huvudmannaskap. Motion So2 (fp) yrkande 3 får anses tillgodosedd och avstyrks.

Läkarförsörjning och planeringsstöd

Propositionen
I propositionen redovisas att riksdagen år 1989 begärde att regeringen skulle
återkomma med en redovisning och en analys beträffande den geografiska och
verksamhetsmässiga fördelningen av läkare. Det framtida utbildningsbehovet
borde också belysas enligt riksdagen. Även om vakanssituationen inte är lika
allvarlig i dag som för tio år sedan anser regeringen att det finns anledning
att noga bevaka utvecklingen och med hjälp av ett centralt planeringsstöd skapa
en tydlig bild av situationen på nationell nivå.
I propositionen anför regeringen att det är ett viktigt nationellt intresse at
vidmakthålla den höga ambitionsnivå som präglat läkarnas kompetensutveckling
under de senaste 25 åren, dvs. att i princip samtliga läkare som skall vara
kliniskt verksamma i självständig ställning inom hälso- och sjukvården bereds
möjlighet att uppnå specialistkompetens i enlighet med de intentioner som
ligger till grund för gällande behörighetsreglering. Enligt propositionen bör
planeringsarbetet på lokal och regional nivå intensifieras. Det har funnits en
konflikt mellan det korta och det långa perspektivet. Det kända behovet av fler
specialister inför de stora pensionsavgångarna en bit in på nästa sekel börjar
enligt propositionen först nu bli en realitet i planeringen. Det är vidare svår
för huvudmännen att få en tydlig och rättvisande bild av ST-volymens faktiska
omfattning. Regeringen anser det otillfredsställande att en förhållandevis stor
andel legitimerade läkare är hänvisade till vikariatsförordnanden utan inslag a
strukturerad utbildning och handledning.
Regeringen kommer att uppdra åt Socialstyrelsen att närmare överväga hur
detta planeringsstöd bör utformas i nära samråd med berörda intressenter,
främst Landstingsförbundet, Högskoleverket och läkarnas organisationer.
Regeringen anser att uppdraget bör redovisas under våren 1998. Siktet är
inställt på att skapa förutsättningar för operativ verksamhet fr.o.m. den
1 januari 1999.

Tidigare behandling
I betänkande 1989/90:SoU9 Specialiseringstjänstgöring för läkare anförde
utskottet sammanfattningsvis följande (s. 1).

När det gäller läkarförsörjningen erinrar utskottet om sina tidigare uttalanden
om att samhället inte kan acceptera den brist på läkare som råder i vissa delar
av landet och inom vissa prioriterade specialiteter. Utskottet har vid flera
tillfällen efterlyst en samlad redovisning från regeringens sida för hur
regeringen ser på problemen med läkarförsörjningen. Även om vissa förhoppningar
nu kan knytas till ett förändrat system för planering och fördelning av
läkarresurserna tillgodoser inte vad som anförs i propositionen kraven på en
sådan samlad redovisning. Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma
till riksdagen med en redovisning och en analys beträffande den geografiska och
verksamhetsmässiga fördelningen av läkarna. Effekterna av de olika förslag som
lagts fram i utredningar och rapporter men även i motioner till riksdagen
behöver belysas. Regeringen bör göra en förutsättningslös prövning av vilka
åtgärder som lämpligen bör företas för att målsättningen om en rättvis
fördelning av vårdresurserna skall uppnås. Utskottet delar den uppfattning som
kommit till uttryck vid utskottsutfrågningen att det behövs en större
flexibilitet när det gäller fördelningen av utbildningsplatser till
bristområden. Utskottet anser därför att även det framtida utbildningsbehovet
bör belysas i sammanhanget.
Utskottet har flera gånger därefter återkommit till frågan, senast i betänkande
1994/95:SoU24 Primärvård, privata vårdgivare m.m. Utskottsmajoriteten anförde
bl.a. följande (s. 21).

Utskottet konstaterar att det i förhållande till de dimensioneringssträvanden
som huvudmännen angett för verksamheten ännu finns brist på läkare med
specialistkompetens i allmänmedicin (ST). Möjligheterna att rekrytera fler
allmänläkare genom traditionell specialistläkarutbildning är begränsade
eftersom det totala antalet ST-tjänster har reducerats under de senaste åren.
Det är angeläget att detta förhållande ändras, annars finns det risk för att en
fortsatt uppbyggnad av primärvården försvåras. För att primärvården skall kunna
fullgöra sina uppgifter måste den naturligtvis tillföras resurser som står i
relation till de krav som ställs. Detta gäller även tillgången på läkare.
Utskottet utgår ifrån att regeringen noga följer utvecklingen och tar de
initiativ som kan behövas.

Motioner
I motion So337 av Lars U Granberg (s) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om ökad spridning av praktikplatser i anslutning till
läkarutbildningen. Motionären anser att ökningen med fler platser på
läkarlinjen vid Umeå universitet är mycket viktig för regionens utveckling.
Dock behöver en bättre samordning av läkarutbildningen genomföras för att
förbättra situationen genom en spridning av praktikplatser till regioner där
det i dag kan vara svårt att rekrytera rätt kompetens, heter det i motionen.
I motion So214 från den allmänna motionstiden av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om utbildningsplatser för barnläkare (yrkande 7).
Motionärerna anför att under de senaste 10-15 åren har antalet
utbildningsplatser för blivande barnläkare reducerats kraftigt. Detta innebär
att det kommer att bli ett glapp om 10-15 år när de nu arbetande barnläkarna gå
i pension. Detta måste åtgärdas enligt motionärerna. De föreslår att en plan fö
detta arbetas fram i respektive landsting.
I motion So264 av Anita Jönsson och Berit Oscarsson (båda s) begärs ett
tillkännagivande angående reumatologin.
I motion So300 av Barbro Westerholm och Kerstin Heinemann (båda fp) begärs ett
tillkännagivande om en nationell handlingsplan för reumatiska sjukdomar.
Argumentationen i de båda sistnämnda motionerna är densamma. Reumatism är en av
de största folksjukdomarna. Det finns förutsättningar för att kunna minska
funktionsnedsättningen hos en reumatiker om diagnosen sätts tidigt samt rätt
behandling och rehabilitering erbjuds. Inom länssjukvården är bristen på
reumatologer stor, och möjligheterna till specialistinsatser inom primärvården
är starkt begränsade. Enligt motionärerna borde ansvariga sjukvårdshuvudmän ha
en gemensam plan för reumatologisk rehabilitering och bättre användning av
försäkringskassans pengar i samband med sjukskrivning och förtidspension.
Enligt en studie av Reumatikerförbundet år 1995 fanns det 141 reumatologer i
tjänst. Enligt förbundet skulle det behövas åtminstone 216 reumatologer, heter
det i motionerna.

Utskottets bedömning
Utskottet har vid flera tillfällen uttalat att samhället inte kan acceptera att
brist på läkare råder i vissa delar av landet och inom vissa specialiteter.
Utskottet gav redan hösten 1989 regeringen till känna att riksdagen önskade en
samlad redovisning och en analys beträffande den geografiska och
verksamhetsmässiga fördelningen av läkarna.
I propositionen har regeringen utförligt beskrivit de olika
planeringsmodeller m.m. som prövats under åren för att skapa bättre överblick
och verka för en mer långsiktig planering av läkarförsörjningen. I
propositionen beskrivs också det nuvarande läget med bristande överblick och
långsiktighet t.ex. beträffande framtida behov på grund av relativt nära
förestående pensionsavgångar. Mot bakgrund av den utveckling som nu kan
konstateras i fråga om ST-volymen under 1990-talet finns det därför anledning,
enligt propositionen, att återkomma till frågan om nationell planering av
tillgång till olika specialister i framtiden och om hur en rimligt balanserad
fördelning av läkar-arbetskraften i landet kan uppnås. Även fördelningen av AT-
block över landet bör hanteras i det sammanhanget.
Utskottet delar bedömningen att utvecklingen på området noga bör följas i
form av ett centralt planeringsstöd för att på nationell nivå skapa en tydlig
bild av situationen. Det tidigare låga antalet ST-tjänster har skapat ett
allvarligt problem som redan om några år kan förväntas leda till brist inom
vissa specialiteter och regioner. Dessutom kommer stora pensionsavgångar
omkring år 2010.
Regeringen har aviserat ett uppdrag till Socialstyrelsen att i samråd med
olika intressenter närmare överväga hur ett centralt planeringsstöd bör
utformas. Ett sådant planeringsstöd på nationell nivå bör enligt utskottet bli
av stort värde vid sjukvårdshuvudmännens långsiktiga planering av behovet av
specialistkompetenta läkare. Planeringsstödet kan också tjäna som underlag för
bedömningen av dimensioneringen av den grundläggande läkarutbildningen. Med det
sagda är motionerna So214 (kd) yrkande 7, So264 (s), So300 (fp) och So337 (s)
i huvudsak tillgodosedda och avstyrks.
Behovet av en samlad redovisning och analys av läkartillgången är också
tillgodosett.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande allmäntjänstgöringen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So1 och 1997/98:So2 yrkandena 1 och 2,
res. 1 (fp)
res. 2 (kd)
2. beträffande lagförslagen
att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
2. lag om ändring i lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom
hälso- och sjukvården m.m.,
3. beträffande SK-kurserna
att riksdagen avslår motion 1997/98:So2 yrkande 3,
4. beträffande läkarförsörjning och planeringsstöd
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So214 yrkande 7, 1997/98: So264,
1997/98:So300 och 1997/98:So337.

Stockholm den 6 november 1997

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson
(s), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Stig Sandström
(v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine
Pålsson (kd), Catherine Persson (s), Karin Olsson (s) och Karin Israelsson (c).

Reservationer

1. Allmäntjänstgöringen (mom. 1)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 5 börjar med ?Utskottet
delar? och på s. 6 slutar med ?och 2 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det bra att regeringen äntligen tar itu med de olika
frågor om läkarnas utbildning som presenteras i propositionen. Utskottet
uppskattar särskilt att regeringen visar uppskattning gentemot den privata
vården genom att föreslå att landstingen också skall kunna förlägga delar av
AT till andra driftformer än den reguljära landstingskommunala verksamheten
under förutsättning att grundläggande krav på handledning och måluppfyllelse
tillgodoses.
Utskottet anser att det borde ha gjorts en ingående utvärdering av AT innan
en förkortning av tiden görs. Utskottet accepterar dock den planerade
förkortningen med tre månader av AT-tjänstgöringen mot bakgrund av att det
råder brist på AT-block. Tjänstgöringen bör enligt utskottets mening omfatta en
obligatorisk del med vardera minst tre månader inom specialiteterna
allmänmedicin, internmedicin, kirurgi och psykiatri. Resterande månader bör
kunna göras inom en valfri specialitet. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen
med anledning av motion So 2 (fp) yrkandena 1-2 ge regeringen till känna.
Motion So 1 (kd) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmäntjänstgöringen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So2 yrkandena 1 och 2 och med
avslag på motion 1997/98:So1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

2. Allmäntjänstgöringen (mom. 1)
Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 5 börjar med ?Utskottet
delar? och på s. 6 slutar med ?och 2 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att läkarutbildningen också innefattar utbildning
i etik, empati och personligt bemötande. Detta gäller enligt utskottets mening
både grund- och vidareutbildningen. Behovet av fördjupad kompetens i etiska
frågor är särskilt stort inom vården av gamla och långvarigt sjuka samt inom
vården i livets slutskede.
Utskottet delar inte regeringens bedömning att AT-tjänstgöringen kan förkortas
med tre månader. Grundläggande teoretiska kunskaper är självklart av avgörande
betydelse för att kunna ge patienterna en bra och medicinskt välanpassad vård.
För att helheten ska fungera måste den praktiska erfarenheten också finnas i
tillräcklig grad. Att omsätta kunskaper i praktiken är enligt utskottet en
förutsättning för god vårdkvalitet.
Utskottet anser vidare att handledarfrågan måste lyftas fram tydligare vilket i
klartext innebär att tid måste avsättas så att handledaren verkligen får den
tid som behövs för handledaruppdraget. Högskoleverket har också uttalat kritik
i denna fråga i den nyligen gjorda utvärderingen av den svenska
läkarutbildningen. Utskottet anser slutligen att ställningstaganden
beträffande innehållet i AT-tjänstgöringen bör avvakta utvärderingens resultat.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So1 (kd) ge
regeringen till känna. Motion So2 (fp) yrkandena 1-2 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmäntjänstgöringen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So1 och med avslag på motion
1997/98:So2 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
I propositionen framlagda lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763)
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:542) om
behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionerna............................................1
Motioner väckta med anledning av propositionen 1
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997 2
Utskottet.............................................2
Propositionen i huvuddrag 2
Landstingens skyldigheter 3
Utskottets bedömning 5
Vidareutbildning för specialistkompetens 6
Utskottets bedömning 7
Läkarförsörjning och planeringsstöd 7
Utskottets bedömning 9
Hemställan 10
Reservationer........................................10
1. Allmäntjänstgöringen (mom. 1) 10
2. Allmäntjänstgöringen (mom. 1) 11
Bilaga
I propositionen framlagda lagförslag 12