Lagutskottets betänkande med anledning av motion om vidareutbildning av överförmyndare

Betänkande 1975:LU3

Lagutskottets betänkande nr 3

LU 1975:3

Nr 3

Lagutskottets betänkande med anledning av motion om vidareutbildning
av överförmyndare

Motionen

Yrkande

I motionen 1975:326 av herr Henmark (fp) och fru Fraenkel (fp) yrkas
att riksdagen beslutar begära, att regeringen initierar och med statliga medel
genomför den nödvändiga vidareutbildningen av redan verksamma eller
under året valda överförmyndare samt att detta sker i så god tid att överförmyndarna
genomgått utbildningen före den 1 januari 1976.

Motivering

I motionen framhålls att nya och betydligt ökade krav ställs på överförmyndarna
från och med den 1 januari 1976. Några anstalter har dock
ännu inte vidtagits för att bibringa överförmyndarna erforderliga kunskaper
och inte heller har enligt motionärerna några åtgärder skisserats. Motionärerna
påpekar att överförmyndarna själva har uttalat, att de inte utan
föregående utbildning har några möjligheter att ta ställning till frågor som
rör t. ex. förvärv, inteckning eller försäljning av fastigheter. Tidigare har
överförmyndarna inte haft anledning att sätta sig in i sådana ärenden, eftersom
de har handlagts av rätten.

Motionärerna anför vidare att överförmyndarna visserligen allt framgent
skall vara kommunalt valda personer. Efter det att statsmakterna nu har
beslutat om nya och väsentligt utvidgade arbetsuppgifter för överförmyndarna,
måste det enligt motionärernas uppfattning emellertid vara ett rimligt
krav att staten också gör en insats för att överförmyndarna skall få de kunskaper
de behöver för att rätt fylla sina uppgifter. Staten bör därför ta på
sig ansvaret för deras vidareutbildning.

Ny lagstiftning om förmynderskap

År 1974 beslöts vissa ändringar i reglerna om förmynderskap (prop.
1974:142, LU 1974:38, SFS 1974:1038). Ändringarna, som träder i kraft den
I januari 1976, innebär bl. a. att överförmyndarna får vidgade uppgifter.
Prövning av tillstånd till förvaltningsåtgärder, t. ex. tillstånd till försäljning
av fast egendom, läggs sålunda i sin helhet på överförmyndaren. Han skall
vidare bl. a. bestämma arvode till förmyndare och gode män samt avgöra

1 Riksdagen 1975. 8 sami. Nr 3

LU 1975:3

2

i vilken mån arvodena skall betalas av allmänna medel.

Det nuvarande systemet med kommunalvalda överförmyndare har behållits.
Kommunerna får dock möjlighet att i stället för överförmyndare
utse överförmyndarnämnder. Reglerna om ersättning till överförmyndare
har ändrats så att verksamheten inte längre skall bekostas genom avgifter
från de omyndiga utan i stället betalas av kommunerna.

Föräldrabalken (FB) innehåller f. n. inte några bestämmelser om överförmyndares
kompetens i annan mån än att det föreskrivs att överförmyndare
skall vara väl förfaren i praktiska värv. I de nya bestämmelserna har
detta krav slopats.

I samband med behandlingen av propositionen med förslag till ändringar
i FB prövade utskottet även en motion (1974:1949) med yrkande om att
kravet på förfarenhet i praktiska värv skulle bibehållas och kompletteras
med krav på erfarenhet i ekonomiska och juridiska frågor. I sitt av riksdagen
godkända betänkande (LU 1974:38) avstyrkte utskottet bifall till motionsyrkandet.
Utskottet underströk emellertid det angelägna i att den som väljs
till överförmyndare och ledamot i överförmyndarnämnd är väl kvalificerad
för sitt uppdrag. Utskottet anförde vidare följande.

Överförmyndarens uppgifter är redan i dag i många avseenden krävande
och genom propositionsförslaget tilläggs överförmyndaren ytterligare uppgifter.
Sålunda fordras först och främst kännedom om tillämplig lag och
författningsbestämmelser. Därvid är framför allt av betydelse FB:s bestämmelser
rörande förmyndarvården och den lagstiftning som sammanhänger
därmed. Men även frågor om arvs- och testamentsrätt samt boutredning
och arvskifte kommer ofta under överförmyndarens bedömande och kräver
hans beslut. Den omfattande kurativa verksamhet som överförmyndaren
enligt förslaget skall bedriva fordrar också ingående kunskaper i sociallagstiftningen
och i den kommunalrättsliga lagstiftningen. Vid tillsyn av förmyndares
och gode mäns förvaltning skall överförmyndaren framdeles överväga
frågor om försäljning och pantförskrivning av fast egendom. Han skall
vidare såsom framgår av vad utskottet ovan anfört på ett helt annat sätt
än tidigare bedöma frågor om tillgångars placering, om olika värdepappers
säkerhet och räntabilitet och dylikt. Ibland består den omyndiges eller bortavarandes
tillgångar av en affärsrörelse och på landsbygden är det ofta
fråga om skötsel av en jordbruks- eller skogsfastighet. Även i dessa fall
skall överförmyndaren ha förmåga att tillse att förmyndaren eller gode mannen
sköter egendomen på ett sätt som främjar den omyndiges eller bortavarandes
rätt. Nya krävande uppgifter är vidare att bestämma om arvode
till förmyndare och gode män samt att avgöra i vilken mån dessa arvoden
skall betalas av allmänna medel. Överförmyndaren skall vidare kunna bedöma
om skäl för omyndighetsförklaring inte längre föreligger. Överförmyndaren
skall också uppträda i och föra talan vid rätten i olika ärenden
som rör förmynderskapen.

Vad utskottet nu anfört visar att det är önskvärt att överförmyndare och
ledamot i överförmyndarnämnd har den erfarenhet och de kunskaper som
motionärerna förordat. Ett av syftena med den föreslagna reformen av överförmyndarorganisationen
är också att få kvalificerade personer som överförmyndare.
Som utskottet i det föregående antytt kan det vidare vid val

LU 1975:3

3

av ledamöter i överförmy ndarnämnd vara lämpligt att ledamöterna har skilda
erfarenheter och kunskaper.

Utskottet anser emellertid i likhet med föredragande statsrådet att man
inte i lagen bör uppställa krav på formell kompetens eller i övrigt säga
något om överförmyndarnas kunskaper eller erfarenhet inom olika områden.
Enligt utskottets mening får den omständigheten att överförmyndare och
ledamot av överförmyndarnämnd väljs av kommunfullmäktige utgöra tillräcklig
garanti för att till dessa uppdrag utses personer som kan anses lämpade
för uppdraget. Utskottet utgår vidare från att man härvid kommer att beakta
vad föredragande statsrådet och utskottet anfört om vilka fordringar som
bör ställas på innehavare av nämnda befattningar.

Utskottet

Riksdagen antog år 1974 förslag till ändringar i reglerna om förmynderskap.
Ändringarna, som träder i kraft den 1 januari 1976, innebär bl. a.
att överförmyndarna får vidgade uppgifter. Sålunda läggs prövning av tillstånd
till förvaltningsåtgärder, t. ex. försäljning eller pantförskrivning av
fast egendom, i sin helhet på överförmyndarna. När det gäller placering
av omyndigs medel innebär lagändringarna att överförmyndarna på ett helt
annat sätt än tidigare har att ta ställning till vad som kan anses vara värdesäkra
tillgångar. Vidare skall överförmyndarna framdeles alltid ge rätten
förslag på förmyndare. Överförmyndarna skall dessutom årligen granska
förmynderskapen och se om de som är omyndigförklarade alltjämt behöver
vara detta. Överförmyndarnas kontroll av förmynderskapen skall vidare
framgent inte bara avse den ekonomiska förvaltningen utan också innefatta
en tillsyn av att förmyndarna i erforderlig utsträckning sörjer för den personliga
omvårdnaden av myndlingen. Slutligen åligger det överförmyndarna
att i fortsättningen bestämma arvode till förmyndare och gode män
samt att avgöra i vilken mån arvodena skall betalas av allmänna medel.

Mot bakgrund av det anförda yrkas i motionen att riksdagen skall begära
att regeringen låter genomföra och med statliga medel bekosta nödvändig
vidareutbildning av redan verksamma eller under året valda överförmyndare
samt att detta sker i så god tid att överförmyndarna hunnit genomgå utbildningen
före den 1 januari 1976.

Utskottet underströk vid föregående års prövning av lagförslaget att det
är angeläget att överförmyndare och ledamöter i överförmyndarnämnd är
väl kvalificerade för sitt uppdrag. Utskottet är därför nu i och för sig positivt
inställt till motionärernas tanke att överförmyndarna bör beredas möjlighet
till vidareutbildning. Enligt vad utskottet erfarit kommer också Föreningen
Sveriges överförmyndare att för sina medlemmar ordna viss sådan utbildning.

När det gäller motionärernas konkreta yrkande vill utskottet emellertid
erinra om att samtliga överförmyndares tjänstgöringstider upphör vid utgången
av år 1975. Val av nya överförmyndare kommer sannolikt inte att
äga rum förrän under senare delen av hösten 1975, varför någon utbildning

LU 1975:3

4

av nya överförmyndare inte kan hinna genomföras före årsskiftet 1975-1976.
Härtill kommer att överförmyndarverksamheten i fortsättningen helt skall
bekostas av kommunerna. Det kan följaktligen inte rimligen åvila staten
att sörja för utbildning av överförmyndare. Utskottet kan därför inte tillstyrka
bifall till motionsyrkandet.

Avslutningsvis vill utskottet emellertid framhålla att det uppenbart torde
finnas ett behov av utbildning av överförmyndare. Med hänsyn till vad
Kungl. Majit och riksdagen föregående år anförde om behovet av kvalificerade
överförmyndare och till vad utskottet ovan anfört utgår utskottet
från att kommunerna kommer att tillse att överförmyndarna får erforderlig
information och utbildning. Utskottet vill peka på att sådan utbildning lämpligen
torde kunna komma till stånd genom Kommunförbundets försorg.
Utskottet hemställer på anförda skäl

att riksdagen avslår motionen 1975:326.

Stockholm den 25 februari 1975

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c)*, Hammarberg (s)*, Lidgård (m), Sundelin
(s), fru Åsbrink (s), herrar Sjöholm (fp)*, Andersson i Södertälje (s), Torwald
(c), Olsson i Timrå (s), Winberg (m)*, fru Nilsson i Sunne (s), herrar Olsson
i Sundsvall (c), Israelsson (vpk), fru Tillander (c) och fru Karlsson (c).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 75 8959 S Stockholm 1975