Lagutskottets betänkande i anledning av motioner om rätt till företagsinteckning för dels minkuppfödare, dels fiskare

Betänkande 1973:LU7

Lagutskottets betänkande nr 7 år 1973

Nr 7

Lagutskottets betänkande i anledning av motioner om rätt till företagsinteckning
för dels minkuppfödare, dels fiskare.

I motionen 1973:1094 av herrar Nilsson i Trobro (m) och Nordgren
(m) hemställes att riksdagen hos Kungl. Majit begär att utredningen
angående företagsinteckning får i uppgift att behandla också frågan om
rätt för minkuppfödare att använda företagsinteckning som kreditsäkerhet.

I motionen 1973:1095 av herrar Nilsson i Trobro (m) och Nordgren
(m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj* begär att utredningen
angående företagsinteckning får i uppdrag att behandla också frågan om
rätt för trål-, ål-, yrkes- och kustfiskare att använda institutet företagsinteckning
som kreditsäkerhet.

Nuvarande ordning

Gällande bestämmelser om inteckning i näringsverksamhet till säkerhet
för fordran finns i lagen (1966:454) om företagsinteckning (FL) som
trädde i kraft den 1 juli 1967. FL ersatte äldre bestämmelser om
förlagsinteckning, om inteckning i jordbruksinventarier, om panträtt i
spannmål samt om panträtt i spånadslin och hampa. Lagen innebar
väsentligen en utbyggnad av det förutvarande institutet förlagsinteckning,
främst genom en utvidgning av kretsen av inteckningsberättigade till att
omfatta det stora flertalet näringsidkare, däribland jordbrukare, vidare
genom en breddning av omfånget av den egendom, som kan besväras av
inteckning, samt slutligen genom förbättringar i skilda hänseenden av
inteckningshavarens ställning i förhållande till näringsidkaren och tredje
man. FL:s bestämmelser innehåller i huvudsak följande.

Rätt att erhålla företagsinteckning tillkommer i princip alla näringsidkare
(1 §). En betydelsefull begränsning av de inteckningsberättigades
krets har dock gjorts. Som förutsättning för att en näringsidkare skall få
inteckna sin verksamhet gäller nämligen som huvudregel, att han är
bokföringsskyldig (2 §). Från kravet på bokföringsskyldighet undantas
likväl den som driver jordbruk eller skogsbruk. I fråga om individualiseringen
av den verksamhet som intecknas medger lagen stora valmöjligheter
(3 §). Inteckning kan sålunda meddelas i all den verksamhet eller i
den verksamhet av viss art, som näringsidkaren vid varje tid utövar inom
ett län eller inom en eller flera kommuner i länet. Aktiebolag kan erhålla
inteckning även i bolagets verksamhet inom riket eller inom flera län.
Ytterligare individualiseringsmöjligheter finns beträffande vattenverk och
gruvdrift. Företagsinteckning gäller i näringsidkarens lösa egendom, i den
mån denna hör till den intecknade verksamheten och är att hänföra till

1 Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 7

LU 1973:7

2

de slag av egendom som uppräknas i lagen (4 §). I uppräkningen nämns
först inventarier, varor och andra lösören med vissa undantag — bl. a.
undantages fartyg som kan intecknas för fordran — vidare byggnad eller
annan anläggning, som ej hör till tomträtt, vissa utmätningsbara
nyttjanderätter och utmätningsbara rättigheter av immateriell art ävensom
vissa fordringar, bl. a. fordran på vederlag för överlåtelse eller
upplåtelse av egendom av förut angiven art och fordran på vederlag för
arbete. Företagsinteckning får inte till omfattningen avvika från annan
inteckning i samma verksamhet (5 §). Överlåts intecknad egendom i
samband med överlåtelse av verksamheten, skall den konkreta egendom,
som ingår i överlåtelsen, i förvärvarens hand fortfarande svara för
inteckningen (10 §). Denna rätt preskriberas emellertid, om inteckningshavaren
inte inom ett år från det verksamheten frånträddes väckt talan
mot förvärvaren och anmält detta till inskrivningsmyndigheten. Inteckningsrätten
äger bestånd även mot den som förvärvar egendom genom
s. k. lösöreköp, dock ej om inteckningen sökts senare än 30 dagar efter
det att köpehandlingen företeddes inför rätten (12 §). Den med
inteckningen förenade förmånsrätten kan göras gällande icke blott i
konkurs utan också vid utmätning (13 §). Ägarhypotek förekommer ej.
Ärende om företagsinteckning skall tas upp av inskrivningsmyndigheten
för den kommun som är säte för länsstyrelsen i det län, där verksamheten
drivs eller, om näringsidkaren är aktiebolag, bolagets styrelse har sitt säte
(16 §). Över ärenden om företagsinteckning föres särskild inskrivningsbok.

Rätt att erhålla företagsinteckning har således enligt huvudregeln
endast sådana näringsidkare som är bokföringsskyldiga. Som ovan nämnts
gäller härifrån det undantaget, att den som driver jordbruk eller
skogsbruk är inteckningsberättigad även om han inte är bokföringsskyldig.
Kravet på bokföringsskyldighet har i första hand motiverats med att
en fortlöpande övervakning av företaget från inteckningshavarens sida i
allmänhet behövs för att företagsinteckningen skall kunna fylla sin
uppgift att tjäna som säkerhet och att företagets bokföring är ett av de
viktigaste medlen för en sådan kontroll. Med gällande regler om
bokföringsskyldighet medför vidare uppställandet av bokföringsskyldighet
som villkor för företagsinteckning att inom åtskilliga näringsgrenar
de minsta företagen ställs utanför. Denna konsekvens har ansetts
fördelaktig. Särskilda risker för kreditgivaren och för den personliga
kreditvärdigheten torde nämligen vara förknippade med att låta också
den som driver en mycket oansenlig rörelse få tillgång till inteckningsmöjlighet.
Om kravet på bokföringsskyldighet upprätthållits även för
jordbrukets del, skulle emellertid praktiskt taget alla jordbrukare ha
ställts utanför. Starka skäl ansågs i och för sig tala för att jordbrukare bör
få möjlighet att använda företagsinteckning. Under utredningsarbetet
undersöktes olika vägar att också i fråga om jordbruket genom
lagbestämmelse ge inteckningshavare viss möjlighet att följa verksamhetens
gång genom löpande räkenskaper. Det visade sig emellertid stöta
på betydande svårigheter att genomföra en sådan ordning, och man

LU 1973:7

3

stannade i stället för att beträffande jordbruket göra undantag från
kravet på bokföringsskyldighet. Det uttalades i detta sammanhang, att
behovet av kontroll inte torde göra sig gällande med samma styrka i fråga
om jordbruk som beträffande andra företag, där en förändring av
verksamhetens art eller lokalisering lätt kan ske. Skogsbruket har ansetts
böra behandlas på samma sätt som jordbruket.

Vem som är bokföringsskyldig framgår av bokföringslagen
(1929:11 7). Enligt dessa bestämmelser föreligger alltid bokföringsskyldighet
för aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar. Bokföringslagen
uppräknar därutöver en lång rad av verksamhetstyper, där
bokföringsskyldighet föreligger. Här nämnes bland många andra handel
med varor, värdepapper eller annan lös egendom eller fastigheter,
tillverkning eller bearbetning av varor, reparationsverksamhet, byggnadsverksamhet,
tryckeri- eller förlagsrörelse, hotell- eller pensionatsrörelse
samt teater- eller biografrörelse. I fråga om vissa slag av rörelse gäller
dock att bokföringsplikt inte följer med utövandet, om rörelsen vanligen
drives utan biträde av flera än make och barn under 16 år samt två andra
personer. Även vissa andra undantag från huvudregeln om bokföringsskyldighet
gäller.

Det sätt varpå kretsen av bokföringsskyldiga är bestämd enligt
bokföringslagen medför, att fysiska personer, som bedriver de i förevarande
motioner avsedda näringarna, minkuppfödning eller fiske, är
uteslutna från möjligheten att erhålla företagsinteckning i sin näringsverksamhet.

Sådana slag av lösören, för vilka finns särskilda inteckningsinstitut, har
undantagits från företagsinteckning. Det är därför som fartyg som kan
intecknas för fordran uteslutits (s. k. fartygsinteckning). Inteckningsbara
är enligt lagen (1901:26 s. 1) om inteckning i fartyg i fartygsregistret
införda fartyg, som har en nettodräktighet av minst tre registerton eller,
om de är avsedda uteslutande för bogsering eller isbrytning, en
bruttodräktighet av minst tio registerton. Företagsinteckning omfattar
inte heller vederlag för överlåtelse av nu ifrågavarande fartyg. Däremot
omfattar företagsinteckning vederlag för utfört arbete, t. ex. fartygsreparation.
Den omfattar också fartyg under byggnad intill det byggnadsskede
då bygget kan registreras och intecknas som fartyg. Fartyg under
byggnad här i landet kan registreras såsom fartyg, om det s. k. mätdäcket
lagts och rummet därunder har en dräktighet av minst 100 registerton.

Motionerna

I motionen 1973:1094 framhålls att de flesta minkuppfödare - trots
att de inte är bokföringspliktiga i och för sig — har bokföringsmässig
redovisning av sin rörelse. Motionärerna anser att minkuppfödarna därför
i likhet med företagare som driver jordbruk eller skogsbruk bör få rätt att
anlita institutet företagsinteckning. Enligt motionärernas mening bör den
under hösten 1972 tillsatta utredningen angående företagsinteckning få i
uppgift att behandla också frågan om rätt för enskilda minkfarmare att

1* Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 7

LU 1973:7

4

för fryshus, skugghus, inventarier och djur inom respektive minkgård
kunna få använda institutet företagsinteckning som kreditsäkerhet.
Denna fråga bör enligt motionärernas uppfattning kunna lösas redan
innan den nya bokföringslagstiftningen, som kan förväntas inom en snar
framtid, kommit till stånd.

I motionen 1973:1095 framförs för fiskerinäringens del liknande
synpunkter som i motionen 1973:1094. Motionärerna hänvisar därvid till
att fiskeristyrelsen i ett enkätsvar till utredningen angående företagsinteckning
ansett, att yrkesmässigt fiske bör — redan innan frågan om en
eventuell utvidgning av bokföringsplikten lösts — likställas med jordbruk
och skogsbruk i vad avser rätt att anlita institutet företagsinteckning.
Enligt motionärernas mening bör utredningen få i uppgift att behandla
också frågan om rätt för trålfiskare, ålfiskare, yrkesfiskare och kustfiskare
att för redskap, båtar, sjöbodar och all övrig för deras yrkesutövning
nödvändig utrustning kunna få använda institutet företagsinteckning som
kreditsäkerhet. Även i detta fall anser motionärerna att frågan bör kunna
lösas innan den nya bokföringslagen kommer till stånd.

Tidigare riksdagsbehandling av likartade frågor

Vid 1968 års riksdag väcktes dels två likalydande motioner (1:482 och
11:606) om företagsinteckning vid renskötsel, dels två likalydande
motioner (1:672 och 11:857) om företagsinteckning vid yrkesmässig
trädgårdsodling. De fyra motionerna behandlades i ett sammanhang av
första lagutskottet. I utskottets utlåtande (1 LU 1968:1 1) omnämndes
till en början, att utredningen för översyn av bokföringslagen i oktober
1967 avgett betänkande (SOU 1967:49) med förslag till lag om
skyldighet att föra räkenskaper. Den föreslagna lagen var avsedd att
ersätta gällande bokföringslag. Enligt förslaget skulle skyldighet att föra
räkenskaper åligga — förutom vissa juridiska personer — envar annan som
yrkesmässigt driver självständig rörelse, dock ej den som brukar jordbruksfastighet
eller idkar uthyrning av annan fastighet. Betänkandet var
vid utskottets behandling av motionerna föremål för remissförfarande.
Utskottet anförde i utlåtandet vidare bl. a.

Utskottet inser att det kan vara angeläget att snart få till stånd en
utvidgning av användningsområdet för företagsinteckning i fråga om de i
motionerna avsedda slagen av näringsverksamhet och säkerligen även i
flera andra fall. Emellertid föreligger sedan sistlidna höst ett utredningsförslag
som innebär att bokföringsskyldigheten, i förslaget benämnd
räkenskapsskyldighet, utsträcks till att i princip omfatta alla som
yrkesmässigt driver självständig rörelse. Ett genomförande av förslaget
medför automatiskt en motsvarande utvidgning av företagsinteckningens
användningsområde. Förslaget är för närvarande föremål för remissbehandling.
Med hänsyn till att de genom motionerna upptagna frågorna
bör kunna få en tillfredsställande lösning i samband med reformeringen
av bokföringsskyldigheten, anser utskottet att Kungl. Maj:ts ställningstagande
till nämnda utredningsförslag bör avvaktas, innan riksdagen
närmare överväger behovet av de i motionerna förordade ändringarna i
lagen om företagsinteckning.

LU 1973:7

5

Med hänsyn till det anförda avstyrkte utskottet motionerna. Utskottets
utlåtande, som var enhälligt, godkändes av riksdagen.

Det pågående utrednings- och lagstiftningsarbetet angående företagsinteckning
m. m.

Utredningen angående företagsinteckning

Utredningen tillsattes hösten 1972 med uppgift — (direktiv 1973 Ju:58)

— att verkställa översyn av lagstiftningen om företagsinteckning. I
direktiven för utredningen anförde föredragande statsrådet Lidbom
inledningsvis bl. a.

FL har nu varit i tillämpning i drygt fem år. Erfarenheterna av
lagstiftningen får på det hela taget sägas vara goda. I ett hänseende har
regleringen emellertid medfört vissa tillämpningssvårigheter. Jag syftar
därvid på de problem som uppkommer genom att kommun- eller
länsindelningen ändras. Under den tid som lagen har tillämpats har också
önskemål framkommit om utvidgning av lagens tillämpningsområde såvitt
gäller kretsen av inteckningsberättigade. Denna kritik mot den nuvarande
regleringen kan enligt min mening inte lämnas obeaktad. Vidare har
under den tid som förflutit från ikraftträdandet panträtten på fastighetsrättens
område — som i många viktiga hänseenden har tjänat som förebild
för FL — omgestaltats. Det kan med fog hävdas att det är mindre
tillfredsställande att de båda inteckningssystemen inte, åtminstone i sina
huvuddrag, stämmer överens.

Till följd av de förhållanden som nämnts har ett behov framträtt av att
företa en översyn av lagstiftningen om företagsinteckning. Någon mera
genomgripande förändring av rättsinstitutets allmänna karaktär åsyftas
inte. Vad saken närmast gäller är en i huvudsak teknisk översyn inom
ramen för de principer på vilka institutet f. n. vilar.

Såvitt gäller frågan om en eventuell utvidgning av kretsen av
inteckningsberättigade anförde föredraganden fortsättningsvis bl. a.

Rätt att erhålla företagsinteckning har endast sådana näringsidkare
som är bokföringsskyldiga. Vem som är bokföringsskyldig framgår av
bokföringslagen (1929:117). Den som driver jordbruk eller skogsbruk är
inteckningsberättigad även om han inte är bokföringsskyldig.

Kravet på bokföringsskyldighet motiverades vid FL:s tillkomst i första
hand med att det i allmänhet behövs en fortlöpande övervakning av det
intecknade företaget från inteckningshavarnas sida för att företagsinteckningen
skulle kunna tjäna som säkerhet. För en sådan kontroll ansågs
bokföringen vara ett av de viktigaste medlen. Genom det krav som
sålunda har uppställts utestängs de minsta företagen — utom jordbruk
och skogsbruk — från möjligheten att använda rörelsen som kreditunderlag.
Detta bedömdes som fördelaktigt ur flera synpunkter vid lagens
tillkomst.

Vid olika tillfällen har förslag framställts om utvidgning av kretsen av
inteckningsberättigade enligt FL. Sålunda har lantbruksstyrelsen i skrivelse
den 29 november 1967 till chefen för jordbruksdepartementet satt
i fråga om inte FL borde ändras så, att ej bokföringspliktiga företagare
som driver trädgårdsföretag får möjlighet att låta inteckna sin verksamhet.
Detsamma föreslogs i riksdagen i två likalydande motioner 1968:
1:672 och 1968:11:857. I två andra likalydande motioner 1968:1:482 och

LU 1973:7

6

1968:11:606 har föreslagits att kretsen av inteckningsberättigade utvidgas
till att omfatta dem som utan att vara bokföringspliktiga idkar
renskötsel. I skrivelse den 7 november 1969 till Kungl. Maj:t har Skånes
fiskareförbund framfört önskemål om att vissa fiskebåtar, som inte kan
belastas med sjörättsligt hypotek, skall kunna intecknas enligt FL.

År 1962 tillsattes en utredning — bokföringsutredningen — med
uppgift att se över bokföringslagen (direktiv 1963 Ju:56). Utredningen
avlämnade år 1967 ett betänkande med förslag till lagom skyldighet att
föra räkenskaper, m. m. (SOU 1967:49). Under hänvisning till sålunda
pågående översyn av bokföringsskyldighetens omfattning avstyrkte första
lagutskottet de förut nämnda motionerna (1 LU 1968:1 1). De lämnades
utan åtgärd av riksdagen.

På grund av den remisskritik som framfördes mot bokföringsutredningens
förslag tillkallades år 1971 sakkunniga med uppdrag att verkställa
fortsatt översyn av bokföringslagstiftningen — 1971 års utredning om
bokföringslagstiftningen - (direktiv 1972 Ju:50). I direktiven har
framhållits bl. a. vikten av att man får en tillfredsställande samordning
mellan bokföringslagens regler och specialregler i annan lagstiftning. De
sakkunniga väntas avsluta sitt arbete i början av nästa år.

Av vad som har anförts framgår att den för institutet företagsinteckning
betydelsefulla frågan om bokföringsskyldighetens omfattning fortfarande
är under övervägande. Vid den översyn av FL som har
aktualiserats får utredningen bedöma i vad mån de önskemål om
utvidgning av kretsen av inteckningsberättigade som har framförts bör tas
upp i samband med att FL ses över eller om frågan helt eller delvis bör
övervägas vid den fortsatta översynen av bokföringslagen. I denna del bör
utredningsarbetet bedrivas i nära samråd med utredningen om bokföringslagstiftningen.

Som ett led i förberedelserna för översynen av FL har utredningen
angående företagsinteckning berett ett antal myndigheter och organisationer
tillfälle att framföra synpunkter på de lagstiftningsfrågor som
behandlas i en av utredningen den 30 oktober 1972 upprättad promemoria
angående översyn av lagstiftningen om företagsinteckning och på vad
som i övrigt kunde vara angeläget för utredningen att beakta inom ramen
för utredningsuppdraget. Såsom omnämnts i motionen 1973:1095 har
därvid fiskeristyrelsen i ett enkätsvar den 11 december 1972 förordat, att
yrkesmässigt fiske bör — redan innan frågan om en eventuell utvidgning
av bokföringsplikten lösts — likställas med jordbruk och skogsbruk ivad
avser rätt att anlita institutet företagsinteckning.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1 973.

1971 års utredning om bokföringslagstiftningen

1 de ovannämnda direktiven för utredningen - (direktiv 1972 Ju:50)

— anförde föredragande statsrådet Lidbom bl. a.:

År 1962 tillsattes en utredning med uppgift att se över bokföringslagen
(direktiv 1963 Ju:56). Utredningen avlämnade år 1967 ett
betänkande med förslag till lag om skyldighet att föra räkenskaper, m. m.
(SOU 1967:49). Under remissbehandlingen framfördes kritik beträffande
såväl grunddragen i förslaget som dess närmare utformning.

Kritiken är enligt min mening sådan att utredningsförslaget inte kan

LU 1973:7

7

läggas till grund för lagstiftning utan en genomgripande omarbetning.
Detta arbete bör lämpligen utföras av särskilt tillkallade sakkkunniga.
Uppgiften bör vara att med utgångspunkt i direktiven för den tidigare
utredningen samt på grundval av 1967 års betänkande och remissyttrandena
över detta utarbeta förslag till ny bokföringslagstiftning. De
sakkunniga bör pröva den under remissbehandlingen framförda tanken på
ett differentierat regelsystem med förenklade regler för mindre företagare.
Behovet av att kunna utnyttja automatisk databehandling vid
räkenskapsföringen bör särskilt beaktas. Av vikt är också att man får en
tillfredsställande samordning mellan bokföringslagens regler och specialregler
i annan lagstiftning. Samordningen med bolagsrättslig, köprättslig
och skatterättslig lagstiftning är särskilt betydelsefull.

Också i Finland och Norge kommer utredningsarbete att äga rum med
sikte på en revision av bokföringslagstiftningen. Från dansk sida avser
man att följa arbetet i de övriga länderna genom särskilda observatörer.
De svenska sakkunniga bör bedriva sitt arbete i samråd med motsvarande
finländska och norska utredningar samt de danska observatörerna.

Utredningens arbete beräknas enligt uppgift kunna slutföras under
1973.

Det till lagrådet remitterade lagförslaget angående sjöpanträtt och
skeppshypotek m. m.

Under våren 1972 har till lagrådet remitterats förslag till bl. a. lag om
ändring i sjölagen (1891:35 s. 1). Ändringarna omfattar bl. a. reglerna om
registrering av fartyg och om fartygshypotek. Det nuvarande fartygshypoteket
— fartygsinteckningen — skall enligt förslaget ersättas av ett
nytt institut kallat skeppshypotek. Det nya sjörättsliga hypoteTcet har
utformats efter förebild av jordabalkens panträttskonstruktion. Sjölagsförslaget
innefattar vidare en övergång från dräktighetsgräns till längdoch
breddgräns för registreringsplikt och inteckningsbarhet. Endast
fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största
bredd av minst fyra meter, får enligt förslaget registreras samt utgöra
föremål för panträtt på grund av inteckning. Detta innebär att registreringsplikten
enligt sjölagsförslaget kommer att bli mer omfattande än för
närvarande. Det finns emellertid en grupp fartyg som är inteckningsbara
enligt nuvarande ordning (som regel med en nettodräktighet av minst tre
registerton) men som inte har en största längd av minst tolv meter och en
största bredd av minst fyra meter. Dessa fartyg blir alltså ej inteckningsbara
enligt den nya lagstiftningen. Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna
kommer dock den ifrågavarande, numerärt sannolikt obetydliga
gruppen av båtar att bevaras i väsentligen nuvarande rättsläge. Det kan
också tänkas att fartyg, som blir registreringspliktiga enligt sjölagsförslaget,
inte har den dräktighet att det kan intecknas enligt nuvarande
ordning och därför omfattas av en i redarens näringsverksamhet gällande
företagsinteckning. Också för denna situation föreslås särskilda övergångsbest
äm melser.

LU 1973:7

8

Utskottet

Enligt 2 § lagen om företagsinteckning (FL) får företagsinteckning
meddelas endast om näringsidkaren i fråga är bokföringsskyldig enligt
bokföringslagens bestämmelser eller driver jordbruk eller skogsbruk. En
översyn av lagstiftningen om företagsinteckning verkställs för närvarande
av den i september 1972 tillkallade utredningen angående företagsinteckning.
Även bokföringslagen är för närvarande föremål för översyn, vilken
utförs av 1971 års utredning om bokföringslagstiftningen.

I direktiven till utredningen angående företagsinteckning (se ovan s. 5)
påpekas, att det under den tid, som FL tillämpats, framkommit önskemål
om en utvidgning av lagens tillämpningsområde såvitt gäller kretsen av
inteckningsberättigade. Kritiken mot den nuvarande regleringen i detta
avseende förklaras inte kunna lämnas obeaktad. Därvid erinras dock i
direktiven om att den för institutet företagsinteckning betydelsefulla
frågan om bokföringsskyldighetens omfattning för närvarande är under
övervägande i annat sammanhang. Utredningen angående företagsinteckning
får därför enligt direktiven bedöma i vad mån de önskemål om en
utvidgning av kretsen av inteckningsberättigade som har framförts bör tas
upp i samband med att FL ses över eller om frågan helt eller delvis bör
övervägas vid den fortsatta översynen av bokföringslagen. Det framhålls,
att utredningsarbetet i denna del bör bedrivas i nära samråd med 1971 års
utredning om bokföringslagstiftningen.

I motionerna hemställs, att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att
utredningen angående företagsinteckning får i uppgift att behandla
frågorna om rätt för dels minkuppfödare, dels fiskare av vissa närmare
angivna kategorier att använda företagsinteckning i sin näringsverksamhet.
Dessa frågor bör enligt motionärernas uppfattning kunna lösas innan
en ny bokföringslagstiftning genomförts.

Enligt vad utskottet erfarit har bokföringsutredningen i det närmaste
slutfört sitt arbete och kan väntas avge ett betänkande i april eller maj
månad innevarande år. Det har upplysts, att utredningens förslag kommer
att innefatta en utvidgning av kretsen av bokföringsskyldiga.

Utredningen angående företagsinteckning avser enligt vad utskottet
inhämtat att avvakta bokföringsutredningens slutliga ställningstagande till
frågan om bokföringsskyldighetens omfattning. Med utgångspunkt från
det väntade förslaget kommer därefter utredningen angående företagsinteckning
att pröva, huruvida detta generellt bör medföra en motsvarande
utvidgning av kretsen av inteckningsberättigade eller om det är nödvändigt
att i stället åstadkomma en i förhållande till den lagstadgade
bokföringsskyldigheten differentierad reglering. Därvid kommer utredningen
givetvis att beakta de synpunkter och förslag i ämnet som från
skilda håll framförts i svaren på den ovannämnda (s. 6) enkäten
utredningen låtit verkställa.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen föreligger det i
gällande rätt en långtgående lagteknisk samordning mellan företagsinteckningens
användningsområde och bokföringsskyldighetens omfattning.

LU 1973:7

9

Detta lagtekniska samband är betingat av sakliga och praktiska överväganden.
Utskottet finner därför för sin del naturligt att bokföringsutredningens
aviserade förslag får utgöra utgångspunkten för reformarbetet på
förevarande område. Enligt utskottets mening saknas det därför anledning
att i nuvarande läge — kort tid innan bokföringsutredningens förslag
väntas bli framlagt — ge utredningen angående företagsinteckning i
uppdrag att såsom en fristående fråga pröva, huruvida användningsområdet
för företagsinteckningen bör utsträckas till de båda i motionerna
avsedda slagen av näringsverksamhet. Visserligen framstår det för
utskottet som angeläget att dessa båda grupper av näringsidkare - i sin
helhet eller under särskilda förutsättningar — erhåller möjlighet att
använda ifrågavarande kreditform. Tillräckliga skäl synes dock ej föreligga
för att beträffande just dessa båda yrkesgrupper föregripa det
ställningstagande till frågan i ett större sammanhang, som under alla
förhållanden ändock måste ankomma på utredningen angående företagsinteckning.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna.

På grund av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna 1973:1094 och 1973:1095.

Stockholm den 13 mars 1973

På lagutskottets vägnar
DANIEL WIKLUND

Närvarande: herr Wiklund i Stockholm (fp), fröken Anderson i Lerum
(s), herrar Lidgård (m), Hammarberg (s), Börjesson i Falköping (c), fru
Åsbrink (s), herr Sjöholm (fp), fru Lundblad (s), herrar Andersson i
Södertälje (s), Israelsson (vpk), Olsson i Timrå (s), Olsson i Sundsvall (c),
Adolfsson (m)* och fru Nilsson i Sunne (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilda yttranden

1. av herrar Lidgård (m), Böijesson i Falköping (c), Sjöholm (fp), Olsson
i Sundsvall (c) och Adolfsson (m):

Utskottets hemställan till riksdagen om att avslå förevarande motioner
är enhällig. Detta innebär att även vi funnit att det knappast kan vara
ändamålsenligt att i nuvarande läge till separat bedömning ta upp frågan
om att utsträcka företagsinteckningens användningsområde till några få
grupper av näringsidkare. Såsom utskottet förutsatt bör utredningen
angående företagsinteckning få möjlighet att metodiskt och i ett
sammanhang angripa förevarande problematik på det sätt som förutsatts i
direktiven.

Att man inom utredningen angående företagsinteckning vill avvakta

LU 1973:7

10

bokföringsutredningens slutliga ställningstagande till frågan om bokföringsskyldighetens
omfattning finner vi med hänsyn till den rådande
lagtekniska samordningen förståeligt. Frågan om företagsinteckningens
användningsområde är emellertid inte primärt avhängig frågan om
bokföringsskyldighetens omfattning utan måste i första hand bedömas ur
specifikt ekonomiska och näringspolitiska synpunkter. Enligt vår mening
skulle det därför vara av värde för det fortsatta utredningsarbetet, om
utredningen angående företagsinteckning fick ta del av de synpunkter
och förslag, som framförts i de båda motionerna. I sitt betänkande har
utskottet vidare uttalat att det framstår som angeläget för utskottet att
de båda med motionerna avsedda grupperna av näringsidkare — i sin
helhet eller under särskilda förutsättningar — erhåller möjlighet att
använda ifrågavarande kreditform. Även utskottets positiva uppfattning i
själva sakfrågan anser vi det vara värdefullt att förmedla till utredningen.
Under överläggningen i utskottet stödde vi därför ett förslag om att
utskottet skulle föreslå riksdagen att — förutom att avslå motionerna —
hemställa hos Kungl. Maj:t att motionerna jämte utskottets betänkande
skulle överlämnas till utredningen angående företagsinteckning för
övervägande. Förslaget härom vann emellertid ej erforderlig anslutning
inom utskottet.

2. av herr Wiklund i Stockholm (fp):

Utskottet har enhälligt beslutat avstyrka förevarande motioner.

Motionsyrkandena avser otvivelaktigt behov av största betydelse för
de näringsidkare som avses. Då jag emellertid utgår från att dessa
gruppers behov och intressen kommer att beaktas av utredningen
angående företagsinteckning utan att ett formligt överlämnande till
utredningen av motionerna jämte utskottets betänkande fördenskull är
nödvändigt, har jag inte funnit anledning att stödja förslag härom.
Genom detta uttalande önskar jag dock markera vikten av att motionärernas
yrkanden tillgodoses på det sätt som kan befinnas lämpligt och
möjligt vid utredningens övervägande av de frågor, som sammanhänger
med prövningen av en utvidgning av de inteckningsberättigades krets.