Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående de homosexuellas familjerättsliga ställning

Betänkande 1974:LU4

Lagutskottets betänkande nr 4 år 1974

LU 1974:4

Nr 4

Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående de homosexuellas
familjerättsliga ställning.

I motionen 1974:199 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk) yrkas att
riksdagen med understrykande av sitt beslut från juni 1973 uppdrar åt
regeringen att i lämplig form avge en samlad rapport över de homosexuellas
situation i samhället och framlägga förslag till lösning av de i
sammanhanget aktuella problemen.

Frågans tidigare behandling

Under remissbehandlingen av familjelagssakkunnigas betänkande
(SOU 1972:41) Familj och äktenskap 1 tillställde Riksförbundet för
sexuellt likaberättigande (RFSL) remissinstanserna visst material i anledning
av de sakkunnigas förslag. Förbundet anförde vidare i skrivelse till
justitiedepartementet att de sakkunniga, trots att den nya lagstiftningen
enligt direktiven skulle vara neutral i förhållande till olika samlevnadsformer,
helt och hållet hade förbisett den speciella problematik som Sveriges
uppskattningsvis 250 000 homosexuella ställs inför. Förbundet ansåg att
de homosexuella som sammanbor under äktenskapsliknande former skall
jämställas med makar i heterosexuella äktenskap. Förbundet motsatte sig
dock inte att frågan blev föremål för ytterligare utredning. I sådant fall
borde enligt förbundet Kungl. Maj:t i tilläggsdirektiv uppdra åt familjelagssakkunniga
att verkställa denna utredning.

Några remissinstanser tog i sina yttranden upp de homosexuellas
problem. Socialstyrelsen hyste förståelse för de tankegångar som framförts
av RFSL och ansåg att det fanns all anledning för samhället att
uppmärksamma att homosexuella sammanboende i många avseenden är
orättvist behandlade jämfört med sammanboende av olika kön. Att i
sammanhanget och redan då ta ställning till alla de förslag som framförts
av RFSL fann styrelsen emellertid inte möjligt. Styrelsen ansåg att
familjelagssakkunniga lämpligen borde få i uppdrag att överväga vad
RFSL framfört och i kommande betänkande framlägga eventuella
förslag. Medicinska fakulteten vid Karolinska institutet framhöll att
frågan om lagstiftning om de homosexuellas problem berörde en
väsentlig, stor och svår problematik. För att kunna ta ställning till på
vilket sätt förhållandet mellan homosexuella skulle kunna legaliseras
krävdes enligt fakultetens uppfattning en omfattande utredning. Föreningen
kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare framhöll att
det utifrån uppfattningen om samhällets neutralitet till olika samlevnadsformer
föreföll föreningen angeläget med en översyn av vilka sociala och
juridiska konsekvenser de olika samlevnadsformerna medför. Särskilt

1 Riksdagen 1974. 8 sami. Nr 4

LU 1974:4

2

viktigt ansåg föreningen det vara att de minoriteter som i vårt samhälle
ofta lever under ett starkt socialt och psykologiskt tryck, t. ex. de
homosexuella, får samhällets stöd att känna sig accepterade och öppet
kunna leva tillsammans. För dessa minoriteter borde det enligt föreningen
finnas ett regelsystem där de genom registrering också ges möjlighet
att gemensamt hyra bostad och reglera sina ekonomiska förhållanden.
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund slutligen ansåg att starka
skäl talade för att även homosexuella skall kunna få möjlighet att vid
samboende känna trygghet i form av ekonomisk jämställdhet mellan
parterna, laglig reglering av gemensamma tillgångar vid separation m. m.

I propositionen (1973:32) med förslag till ändringar i giftermålsbalken
berördes inte de homosexuellas problem.

Däremot togs frågan upp av lagutskottet med anledning av en i
anslutning till propositionen väckt partimotion från vänsterpartiet
kommunisterna (1973:1793) vari yrkades att de sexuellt avvikandes rätt
till lika villkor med andra grupper erkändes.

Lagutskottet hemställde i sitt av riksdagen i förevarande hänseende
godkända betänkande (LU 1973:20), att motionen skulle avslås och
anförde som motivering härför följande.

Utskottet vill till en början framhålla att uttrycket ”sexuellt avvikande”
i detta sammanhang är mindre väl valt och kan leda till missförstånd.
Uppenbart synes emellertid motionärerna avse homosexuella samboende
och utskottet kommer därför att uppehålla sig vid deras
problem. Dessa har utskottet fått belysta genom en skrivelse från
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande samt genom en uppvaktning
av representanter för förbundet inför utskottets presidium och ett antal
av utskottets övriga ledamöter. Enligt utskottets mening finns det all
anledning att uppmärksamma de homosexuellas problem. Tydligt är att
de i många avseenden är sämre ställda än samboende av olika kön. Att i
detta sammanhang ta ställning till förbundets önskemål på olika områden
finner utskottet dock inte möjligt.

Utskottet vill emellertid betona att en samlevnad mellan två parter av
samma kön är från samhällets synpunkt en fullt acceptabel samlevnadsform.
Utskottet utgår därför ifrån att i lämpligt sammanhang de
homosexuellas problem blir föremål för närmare utredning. Utskottet
hänvisar även till vad socialstyrelsen med flera remissinstanser anfört i
denna fråga (prop. s. 214). Genom vad utskottet nu anfört får syftet med
motionsyrkandet anses tillgodosett.

Under hösten 1973 blev frågan om de homosexuellas problem ånyo
föremål för uppmärksamhet i riksdagen. I ett svar den 1 november 1973
på en enkel fråga av herr Svensson i Malmö om vilka initiativ regeringen
hade tagit eller ämnade ta i anledning av riksdagens ovannämnda beslut
anförde statsrådet Lidbom (prot. 1973:124 s. 110) att det i de mest
skilda sammanhang kunde visa sig angeläget att ta särskild hänsyn till de
homosexuellas situation. Det var enligt statsrådets mening emellertid inte
möjligt att utreda alla problem i ett sammanhang. I stället borde vart och
ett av problemen behandlas och finna sin lösning inom ramen för olika
pågående eller tilltänkta utredningar. Statsrådet hänvisade till att
utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och

LU 1974:4

3

upplysningsarbetet inom kort skulle lägga fram förslag om att upplysning
om homosexualiteten skulle ingå som en del i sexualundervisningen.
Statsrådet erinrade vidare om att sexualbrottsutredningen hade att pröva
om det var motiverat att bibehålla skillnaderna i brottsbalken mellan
homosexuella och heterosexuella könsförbindelser. De familjerättsliga
problemen skulle enligt statsrådet naturligtvis också utredas. Statsrådet
ansåg det emellertid inte lämpligt att låta dessa problem utredas av
familjelagssakkunniga eftersom problemen hade ringa samband med
utredningens huvuduppgifter. Innan en utredning tillsattes borde enligt
statsrådet först bättre kartläggas vilka rättsliga samlevnadsproblem som
det här var fråga om.

Motionen

I motionen erinras om lagutskottets ovan redovisade uttalande, och det
anförs att uttalandet måste betecknas som både betydelsefullt och
förpliktande eftersom det var första gången som ett svenskt statsorgan
gett uttryck för en bestämd attityd i frågan.

Motionärerna hänvisar därefter till statsrådet Lidboms svar på den
enkla frågan och upplyser vidare att RFSL under hösten 1973 tillskrev
regeringen och begärde, att de homosexuellas problem skulle tas upp till
behandling inom ramen för familjelagssakkunnigas fortsatta arbete, men
att regeringen avslog denna begäran.

Motionärerna hävdar att regeringens handlande inte kan tolkas på
annat sätt än att regeringen anser att frågan om de homosexuellas
situation är alltför oviktig för att kunna tas upp till behandling av de
sakkunniga, något som motionärerna finner stå i klar motsättning till vad
socialstyrelsen anfört i sitt remissvar. Enligt motionärernas mening kan
regeringens attityd knappast vara förenlig med riksdagens beslut i juni
1973, då riksdagen begärde att de homosexuellas problem i lämpligt
sammanhang skulte/bli föremål för utredning. Riksdagen yttrade ingenting
om att problemen endast skulle tas upp ett och ett, isolerade från
varandra eller från motsvarande problem hos andra kategorier medborgare.

Motionärerna anser att den rimliga tolkningen av riksdagens begäran
måste vara att de homosexuellas situation bör ses i sin helhet och bli
föremål för samlade och medvetna åtgärder. Utredningsarbetet torde, om
den holländska s. k. Speijerrapporten utnyttjas, kunna bedrivas relativt
snabbt och bör leda till en sammanfattande, översiktlig rapport om de
homosexuellas rättsliga och sociala problem jämte konkreta förslag till
lösningar av dessa.

Utskottet

De homosexuellas situation var föremål för utskottets och riksdagens
uppmärksamhet i samband med behandlingen av 1973 års partiella
reform på äktenskapsrättens område. Med anledning av motionsyrkande

LU 1974:4

4

om att de homosexuellas rätt till lika villkor med andra grupper av
samlevande skulle erkännas uttalade utskottet i sitt av riksdagen på
förevarande punkt godkända betänkande att de homosexuella i många
avseenden är sämre ställda än samboende av olika kön. Det fanns därför
enligt utskottets mening all anledning att uppmärksamma de homosexuellas
problem. Även om dessa inte kunde prövas i lagstiftningsärendet
betonade utskottet att en samlevnad mellan två parter av samma kön är
från samhällets synpunkt en fullt acceptabel samlevnadsform. Utskottet
förklarade att utskottet därför utgick från att de homosexuellas problem
i lämpligt sammanhang skulle bli föremål för närmare utredning. Under
åberopande av det anförda avstyrkte utskottet bifall till motionsyrkandet.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen ställdes under hösten
1973 en enkel fråga om vilka initiativ regeringen hade tagit eller ämnade
ta i anledning av riksdagens ovannämnda beslut. Av statsrådet Lidboms
svar framgår att några särskilda initiativ inte tagits. Statsrådet framhöll
att det inte var möjligt att utreda de homosexuellas samtliga problem i
ett sammanhang utan att dessa i stället borde behandlas och finna sin
lösning vart och ett inom ramen för olika pågående eller tilltänkta
utredningar.

Statsrådets svar kritiseras i motionen, och motionärerna anser att
statsrådets ställningstagande knappast kan vara förenligt med riksdagens
”begäran” om utredning av frågan. Motionärerna hemställer därför att
riksdagen med understrykande av 1973 års beslut uppdrar åt Kungl. Maj:t
att i lämplig form avge en samlad rapport över de homosexuellas
situation i samhället och framlägga förslag till lösning av de aktuella
problemen.

Utskottet vill med anledning av uttalandena i motionen till en början
erinra om att utskottet i föregående års betänkande inte begärde någon
utredning av de homosexuellas problem. Med hänsyn till frågans vikt
utgick utskottet emellertid från att de homosexuellas problem i lämpligt
sammanhang skulle utredas. Huruvida detta borde ske i ett sammanhang
eller i anslutning till pågående eller tilltänkta utredningar uttalade sig
utskottet inte om.

Många av de problem som de homosexuella ställs inför har sin grund i
den uppfattning om homosexualiteten som alltjämt råder i vida kretsar.
För att bereda vägen för en mera realistisk och human syn på de
homosexuellas samlevnad krävs upplysning samt positiva reaktioner från
statsmakternas sida.

När det gäller det konkreta handlandet för att förbättra de homosexuellas
situation delar utskottet för sin del statsrådet Lidboms
uppfattning att det inte torde vara möjligt att i ett sammanhang utreda
och lösa alla de skiftande problem som de homosexuella möter på olika
områden av samhällslivet. Det lämpligaste synes utskottet vara att varje
problem får utredas och söka lösas i sitt naturliga sammanhang. Av
statsrådets svar framgår att för närvarande åtminstone två statliga
utredningar är sysselsatta med frågor som direkt berör de homosexuella.

LU 1974:4

5

Utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och
upplysningsarbetet beräknas sålunda inom kort lägga fram förslag om
vidgad upplysning om homosexualiteten i sexualundervisningen. Vidare
utreder sexualbrottskommittén frågan huruvida det är motiverat att
bibehålla skillnaderna i straffrättsligt ansvar i brottsbalken när det gäller
vissa homosexuella och heterosexuella könsförbindelser med unga.
Utskottet vill även erinra om att biskopsmötet tillsatt en arbetsgrupp för
att studera kyrkans syn på homosexualiteten. Arbetsgruppen kommer att
under våren 1974 lägga fram sin rapport, och den lär enligt vad utskottet
erfarit komma att innehålla en rekommendation till kyrkan att ändra sin
syn på homosexualiteten i en för de homosexuella positiv riktning.

Beträffande de homosexuellas familjerättsliga problem vill utskottet
avslutningsvis framhålla att familjelagssakkunniga i sitt fortsatta utredningsarbete
knappast kan undgå att pröva hur man skall komma till rätta
med de ekonomiska problemen vid upplösning av samboende mellan dem
som inte är gifta. Utskottet utgår från att de sakkunniga i detta
sammanhang även beaktar de homosexuellas problem.

På grund av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1974:199.

Stockholm den 26 februari 1974

På lagutskottets vägnar
SVEN HAMMARBERG

Närvarande: herrar Hammarberg (s), Lidgård (m), fru Åsbrink (s), herrar
Andersson i Södertälje (s), Torwald (c), Olsson i Timrå (s), fru Nilsson i
Sunne (s), herrar Olsson i Sundsvall (c), Israelsson (vpk), fru Fredgardh
(c), fru Tillander (c), fru Lindquist (m), herrar Henmark (fp), Andersson
i Gamleby (s) och fru Karlsson (c).

Reservation

av herr Israelsson (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med orden
”När det” och på s. 5 slutar med orden ”homosexuellas problem” bort
ha följande lydelse:

”När det gäller frågan hur de homosexuellas problem skall kunna lösas
delar utskottet motionärernas uppfattning att problemen måste ses i sin
helhet och att de måste i ett sammanhang bli föremål för samlade och
medvetna åtgärder. Utskottet kan således inte biträda statsrådet Lidboms
ovan refererade ställningstagande. Om en utredning av de homosexuellas
problem begränsas, såsom statsrådet synes mena, till vissa legala detaljer,
t. ex. den aktuella frågan rörande minimiålder för sexuellt umgänge,
innebär detta nämligen att man aldrig får någon analys av den samlade

LU 1974:4

6

problematiken eller något program för att bekämpa diskrimineringen av
de homosexuella över hela det samhälleliga fältet. Utskottet tillstyrker
därför att de homosexuellas situation görs till föremål för en samlad
utredning. Denna behöver nödvändigtvis inte bli omfattande och mångårig.
Enligt utskottets mening bör man kunna tillgodogöra sig det
material som redan samlats inom landet och utomlands, t. ex. den
holländska s. k. Speijerrapporten. Utskottet vill i likhet med föregående
år även stryka under vad socialstyrelsen anfört i sitt remissyttrande om
att familjelagssakkunniga lämpligen borde få i uppdrag att överväga vad
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande framfört.”

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

”att riksdagen med bifall till motionen 1974:199 hemställer att
Kungl. Maj:t i lämpligt sammanhang avger en samlad rapport
över de homosexuellas situation i samhället och framlägger
förslag till lösning av de i sammanhanget aktuella problemen.
”

GOTAB 74 7128 S Stockholm 1974