Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående uppskov med verkställighet av dom eller beslut om vräkning

Betänkande 1972:LU22

Lagutskottets betänkande nr 22 år 1972

LU 1972:22

Nr 22

Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående uppskov med
verkställighet av dom eller beslut om vräkning.

I motionen 1972:18 av herr Sjöholm (fp) yrkas att riksdagen för sin
del antar följande tillägg till 8 kap. 193 § utsökningslagen att infordras
som ett andra stycke:

”Anstånd med verkställigheten må av sökanden beviljas intill sex
månader efter förordnandet därom, sökanden obetaget att under denna
tid uppbära tidigare utgående vederlag. Efter denna tidpunkt kan
verkställighet ej ske.”

Utskottet har inhämtat utlåtanden över motionen från Hovrätten för
Västra Sverige och länsstyrelsen i Stockholms län. Hovrätten har bifogat
yttrande från arrende- och hyresnämnderna i Göteborg. På begäran av
utskottet har yttranden vidare avgivits av Hyresgästernas riksförbund,
Sveriges fastighetsägareförbund och Föreningen Sveriges kronofogdar.

Gällande rätt

Vräkning kan äga rum på grund av dom, beslut i lagsökningsmål,
skiljedom och utslag i summarisk process inför utsökningsmyndighet.
Verkställighet sker enligt regler i utsökningslagen — (1877:31 s. 1) — i det
följande benämnd UL. 1 8 kap. 193 § första stycket UL stadgas bl. a. att
vräkning ej får verkställas förrän fyra dagar förflutit från det att
hyresgästen meddelats om att verkställighet sökts. Enligt andra stycket
samma paragraf äger utmätningsmannen, om förhållandena föranleder
därtill, medge anstånd med verkställighet av vräkningen under högst en
vecka. Om det föreligger synnerliga skäl kan anståndet utsträckas att gälla
högst fyra veckor. Förlängt anstånd kan dock medges endast under
förutsättning dels att skälig gottgörelse erlägges för hela den tid som
anstånd medges utöver de nämnda fyra dagarna och dels att otillbörligt
intrång i sökandens eller annans rätt ej vållas. Bestämmelserna om
anstånd har tillkommit i hyresgästens intresse. Utöver detta anstånd, som
utmätningsmannen har möjlighet att meddela utan sökandens (fastighetsägarens
och hyresvärdens) medgivande, kan sökanden medge ytterligare
anstånd med verkställigheten.

Gällande lag innehåller ej bestämmelser om preskription av vräkningsavgörande.
Sökanden kan alltså söka verkställighet av ett vräkningsutslag
även sedan lång tid förflutit sedan utslaget meddelades. Hinder för
verkställighet av äldre vräkningsutslag kan emellertid föreligga om
omständigheterna är sådana att ett nytt hyresavtal mellan hyresvärd och
hyresgäst kan sägas ha uppstått.

1 Riksdagen 1972. 8 sami. Nr 22

LU 1972:22

2

Som jämförelse kan nämnas att enligt 88 c § UL är ansökan om
utmätning förfallen om borgenären lämnar anstånd med verkställigheten
och anståndet varar längre än sex månader från det utmätningsmannen
mottog handlingarna.

Motionen

I motionen framhålls inledningsvis att den praxis som utbildats i
samband med exekutiv verkställighet av dom eller beslut om vräkning
inte motsvarar rättssäkerhetens krav. Hyresvärdar, som emottar hyra för
tid efter vräkningsdomen, underrättar hyresgästen om att betalningen
accepterats inte som hyra utan som skadestånd. Härigenom har vräkningsdomen
enligt motionären ansetts ha kvar sin rättskraft. Konsekvensen
av detta är, framhåller motionären, att en hyresvärd kan ha en
hyresgäst kvarboende under åratal utan att denne har hyresrätt och
värden kan när som helst aktualisera domen eller beslutet om vräkning.
Hyresgästen lever sålunda — även om han punktligt fullgjort sina
skyldigheter under lång tid — ständigt under hotet av att bli avhyst.
Motionären anser att det är uppenbart att samhället inte bör tolerera
förhållanden som dessa.

Motionären yrkar att möjligheten att utan någon begränsning i tiden
hålla ett vräkningsutslag exekutivt verkställbart elimineras. Det är givetvis
tacknämligt, framhåller motionären, att hyresvärden kan bevilja anstånd
med vräkningsförrättningen och under denna tid skall värden erhålla
avtalsenlig hyra. Vad som erfordras är enligt motionären ett stadgande
som tvingar hyresvärden att definitivt bestämma sig för huruvida han för
framtiden accepterar den vräkningshotade som hyresgäst eller icke.
Beslutet bör fattas inom en tidrymd av förslagsvis sex månader.

Reformering av utsökningslagen

Lagberedningen arbetar sedan år 1960 med en reform av utsökningslagen
och därmed sammanhängande lagstiftning. Enligt vad utskottet
under hand inhämtat kan lagberedningen beräknas lägga fram sitt
slutbetänkande under våren 1973. Det förhållande som behandlas i
motionen har inte närmare uppmärksammats av lagberedningen.

Remissyttrandena

Hyresgästernas riksförbund har tillstyrkt den föreslagna bestämmelsen.
Även Hovrätten för Västra Sverige, arrende- och hyresnämnderna i
Göteborg samt länsstyrelsen i Stockholms län har tillstyrkt införandet av
ett lagstadgande av i huvudsak den innebörd som motionären yrkar men
har funnit vissa ytterligare lagändringar påkallade. Föreningen för
Sveriges kronofogdar har funnit de nuvarande förhållandena otillfredsställande
men har ansett att den föreslagna lagändringen fordrar en mera

LU 1972:22

3

ingående utredning och har därför tillstyrkt att motionen överlämnas till
lagberedningen. Sveriges fastighetsägareförbund har avstyrkt motionen.

Arrende- och hyresnämnderna i Göteborg delar motionärens uppfattning
att det få anses otillfredsställande om en hyresvärd under lång tid
kan hålla ett vräkningsutslag levande och när som helst påkalla dess
verkställighet, oaktat hyresgästen fullgör sina skyldigheter.

Nämnderna har för att skaffa sig kännedom, huruvida verkställighet
begärs av ”gamla utslag”, kontaktat kronofogdemyndigheten i Göteborg
och därvid erhållit följande uppgifter. Begäran om verkställighet av
domar och utslag i vräkningsmål har i Göteborg under senare år kraftigt
ökat. År 1970 inkom till myndigheten begäran om verkställighet av
1 119 domar och utslag i dylika mål. År 1971 var motsvarande antal
1 671. Aktiebolaget Göteborgshem är den avgjort mest frekventa
sökanden i vräkningsmålen. För att om möjligt åstadkomma vissa
lättnader i arbetet för personal, som är sysselsatt med vräkningsmål, har
kronofogdemyndigheten och bostadsbolaget träffat den överenskommelsen
bl. a., att mål får vara under handläggning hos kronofogdemyndigheten
högst sju månader efter den dag vräkningsutslag meddelats
dock icke i något fall längre än sex månader från den dag ansökan ingavs
till myndigheten. Mål vari angivna tidsfrister överskrids skall omgående
efter prövning av kronofogde återredovisas till AB Göteborgshem, även
om begärd vräkning inte verkställts. Vidare har överenskommits, att när
bostadsbolaget lämnar uppskov med verkställighet skall sådant uppskov
ej tidsbegränsas utan ges tills vidare. När uppskov lämnats tills vidare skall
bolaget högst två gånger under den tid målet är anhängigt hos
myndigheten avbryta sådant uppskov och påkalla ny verkställighet. Från
kronofogdemyndigheten har vidare framhållits, att det förekommer
ytterst sällan, att en hyresvärd begär verkställighet sedan mer än sju
månader förflutit från det dom eller utslag om vräkning meddelades samt
att under senare tid ej förekommit något fall där hyresvärden för tiden
efter vräkningsdomen klassificerat det inbetalda hyresbeloppet som
skadestånd.

Nämnderna anser — även om det såvitt gäller Göteborg ej har
framkommit, att sökandena i vräkningsmål flitigt utnyttjar möjligheten
att utan någon begränsning i tiden hålla ett vräkningsutslag exekutivt
verkställbar — att övervägande skäl talar för att ett vräkningsutslags
giltighet bör tidsbegränsas på sätt motionären föreslagit. Om vräkningsdoms
giltighet begränsas i enlighet med vad som föreslagits och sökanden
inte begär verkställighet inom anståndstiden uppkommer vissa hyresrättsliga
frågor som måste lösas i samband med en ändring av utsökningslagen.
En tänkbar lösning synes enligt nämndernas mening vara att 12 kap.
jordabalken kompletteras med en regel enligt vilken underlåtenhet att
söka verkställighet skall få den verkan att hyresavtalet fortsätter på
oförändrade villkor som om uppsägning eller begäran om avhysning inte
gjorts. I detta sammanhang bör dock enligt nämnderna framhållas att
hyresvärden alltid har möjlighet att under den föreslagna anståndstiden

LU 1972:22

4

träffa nytt hyresavtal med hyresgästen. Ett sådant nytt hyresavtal torde
vid beräkning av t. ex. niomånadersregeln i 12 kap. 45 § jordabalken
anses som ett nytt avtal och alltså inte vara förenat med rätt till
förlängning såvitt inte avtalet redan från början bestämts att gälla för
längre tid än nio månader. Nämnderna vill slutligen framhålla att man bör
överväga om motsvarande ändringar bör göras såvitt gäller arrendeförhållanden.

Hovrätten för Västra Sverige framhåller att det förekommer att
hyresvärdar för att omöjliggöra uppkomsten av ett nytt hyresavtal
förklarar erhållna hyresbelopp utgöra skadestånd. Hovrätten hänvisar
därefter till att det av nämndernas ovan redovisade yttrande framgår att
det vid kronofogdemyndigheten i Göteborg ej förekommit något sådant
fall på senare tid. Vid telefonsamtal med kronofogdemyndigheten i Borås
har hovrätten inhämtat att ej heller där förekommit sådana förklaringar
från hyresvärdarna.

Hovrätten anför därefter att de missförhållanden som påtalats i
motionen kan mot bakgrund av de nu anförda synas överdrivna. Då det
får anses olämpligt att frågan om verkställbarheten av ”äldre” vräkningsutslag
helt överlämnas åt rättstillämpningen, finner hovrätten likväl skäl
tala för ett lagstadgande av i huvudsak den innebörd motionären
föreslagit. Härvid torde — såsom framhållits i nämndernas yttrande — ett
tilläggsstadgande böra införas i 12 kap. jordabalken beträffande hyresavtal
om verkställighet ej sökes.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför att det i ärenden angående
verkställighet av dom eller beslut om avhysning ofta inträffar att
hyresgästen, då han underrättas om en förestående avhysningsförrättning,
hos utmätningsmannen anhåller om anstånd med avhysningen. Utmätningsmannen,
som enligt lag har mycket begränsade möjligheter att
medge anstånd, brukar i sådana fall uppmana hyresgästen att själv ta
kontakt med hyresvärden för att utverka dennes anståndsmedgivande.
Enligt länsstyrelsens uppfattning torde i själva verket de flesta anstånd
komma till på detta sätt. I vilken utsträckning hyresvärdar begagnar
möjligheten att medge anstånd med syftet att vidmakthålla ett svävande
rättstillstånd av den art motionären beskriver anser länsstyrelsen vara
svårt att bedöma. I vissa kronofogdedistrikt lär enligt länsstyrelsen den
praxis tillämpas att utmätningsmannen med en analogisk tillämpning av
bestämmelserna i 88 c § UL redovisar avhysningsärendet åter till
hyresvärden med uppgift att ansökningen förfallit sedan ärendet uppehållits
genom anstånd utöver sex månader. Som motionären påpekar
finns emellertid ej någon lagreglerad begränsning av den tid inom vilken
en dom eller ett beslut om avhysning måste aktualiseras för att kunna
verkställas. Länsstyrelsen delar motionärens uppfattning om angelägenheten
av att begränsa den tidrymd under vilken en hyresgäst skall behöva
bo under hotet av att när som helst kunna vräkas.

Ett tillägg till 193 § UL av det slag som motionären tänkt sig finner

LU 1972: 22

5

länsstyrelsen i och för sig lämpligt, och den föreslagna anståndstiden på
högst sex månader synes väl avvägd. Länsstyrelsen påpekar emellertid att
det föreslagna tillägget ej hindrar hyresvärden att dröja under obestämd
tid efter domens eller beslutets dag med att till utmätningsmannen lämna
in ärendet för verkställighet. Då lång tid förflutit utan att hyresvärden
aktualiserat frågan om verkställighet, torde utmätningsmannen, då
avhysning påfordras, böra pröva om ej ett nytt hyresförhållande i själva
verket måste anses ha uppkommit. Sådan prövning sker på invändning av
hyresgästen, men det kan ifrågasättas om ej utmätningsmannen bör ta
upp frågan ex officio — i vart fall när avsevärd tid förflutit sedan domen
eller beslutet gavs. För att till fullo tillgodose syftet med motionen anser
länsstyrelsen att bestämmelser bör ges som begränsar den tid inom vilken
verkställighet skall kunna sökas eller äga rum.

Föreningen Sveriges kronofogdar framhåller att en brist i gällande
utsökningslag är att bestämmelser om preskription av en exekutionstitel
saknas. I utländsk rätt stadgas däremot enligt föreningen ofta, att om den
vinnande parten ej inom viss tid påkallar verkställighet har han förlorat
rätten till exekution på den erhållna exekutionstiteln. Någon föreskrift
om preklusion av rätten till verkställighet finns inte heller i svensk lag.
Särskilt vid verkställighet av vräkning har avsaknaden av här berörda
bestämmelser förorsakat vissa olägenheter. Enligt föreningens uppfattning
är det otillfredsställande att rätten till exekution av beslut om
vräkning skall stå öppen för den vinnande parten under obegränsad tid.
Föreningen vill dock framhålla, att något missbruk av den påtalade
bristen i lagstiftningen inte torde förekomma. Inom vissa kronofogdedistrikt
har vidare överenskommelse träffats med de mest frekventa
sökandena i vräkningsmålen, att mål får vara under handläggning hos
kronofogdemyndigheten högst viss tid efter den dag vräkningsutslag
meddelats. Föreningen hänvisar härvid till Göteborgs kronofogdedistrikt.
En fråga som kronofogdemyndighet ibland ställs inför vid verkställighet
av mål om vräkning är om nytt hyresavtal uppkommit efter det beslutet
om vräkning meddelats. I sådana fall blir det enligt föreningen i regel
nödvändigt företa en ingående utredning, och bedömningen av rättsfrågan
är komplicerad.

En bestämmelse, som i tiden begränsar möjligheterna till verkställighet
av vräkningsbeslut, skulle enligt föreningens åsikt förbättra hyresgästens
ställning och även underlätta kronofogdemyndighetens handläggning av
sådana mål. Föreningen anser emellertid, att den föreslagna lagändringen
fordrar en mera ingående utredning, i all synnerhet som vissa hyresrättsliga
bestämmelser påverkas av den ifrågasatta lagregeln. Föreningen
föreslår därför att motionen överlämnas till lagberedningen för att
beaktas vid dess arbete på en utsökningsbalk.

I anslutning till vad i motionen framförs vill föreningen framhålla
önskvärdheten av kompletterande bestämmelser i fråga om verkställighetsförfarandet
vid vräkning. För närvarande saknas exempelvis föreskrifter
om hur man skall förfara med utflyttade lösören, när hyresgästen
uraktlåter att omhänderta godset.

LU 1972: 22

6

Hyresgästernas riksförbund påpekar att det av motionären påtalade
tillvägagångssättet att hyresvärd — sedan hyresrätten påståtts eller
förklarats förverkad — mottar inbetalda belopp såsom skadestånd sedan
länge har tillämpats av hyresvärdarna som en garanti för att hyresgästen
inte skall kunna göra gällande att nytt hyresförhållande uppkommit på
grund av fortsatt hyresbetalning. I många fall har detta enligt förbundet
utgjort förutsättningen för att hyresvärden skall gå med på uppskov med
avhysningsförfarandet. Förbundet finner det emellertid riktigt, som
motionären framhållit, att frågan om hyresgästens kvarboende i lägenheten
och hyresförhållandets bestånd inte bör hållas svävande under en
längre tid. Med hänsyn till olägenheterna med den nuvarande ordningen
vill förbundet tillstyrka den föreslagna bestämmelsen.

Sveriges fastighetsägareförbund anför inledningsvis att hyresgäster,
som underlåter att betala den överenskomna hyran, till en början endast
erinras om sin kontraktsenliga skyldighet. Först om hyresgästen trots
erinran under längre tid underlåter att betala hyra eller vid upprepade
tillfällen ej erlägger hyran i rätt tid brukar värden inge ansökan om
avhysning. Ofta inträffar sedan att parterna under processens gång
överenskommer om avflyttning eller kvarboende. Förbundet framhåller
vidare att värden av olika anledningar, främst sociala, ofta ger anstånd
med avhysning utöver den i 193 § UL angivna. Det är således enligt
förbundet regelmässigt av hänsyn till hyresgästen eller hans familj som
anstånd ges och inte för att skapa fördelar för värden.

Förbundet har från vissa till förbundet anslutna fastighetsägareföreningar
inhämtat synpunkter på den fråga som upptas i motionen,
varvid bl. a. följande framkommit. Stockholms fastighetsägareförening,
som årligen har ett stort antal avhysningsmål, har i sin verksamhet inte
haft något fall liknande det som beskrivs i motionen. Vanligen beviljas
anstånd någon eller några månader, om hyresgästen t. ex. uppger sig
kunna erhålla annan bostad inom den nämnda tiden. Föreningen, som i
samband med verkställighet av utslag och domar i hyresmål har ett nära
och förtroendefullt samarbete med kronofogdemyndigheten i Stockholm,
hävdar bestämt att sådana missförhållanden som påtalas i
motionen inte förekommer och att, om det skulle existera i speciella
avhysningsmål, det inte finns någon anledning att lagstifta för dessa
fåtaliga fall. Kronofogdemyndigheten kan enligt föreningens uppfattning
förmodas genom kontakt med sökanden verka för att eventuellt missbruk
hindras. I övriga delar av landet har det, såvitt förbundet har sig bekant,
inte heller förekommit situationer liknande de motionären beskriver. Den
längsta tid ett vräkningsutslag hållits exekutivt verkställbar i Göteborgsregionen
är enligt Göteborgs fastighetsägareförening sex månader.

Mot den föreslagna utformningen av 193 § invänder förbundet vidare
att förslaget innebär att, därest hyresgäst inte i rätt tid erlägger förfallen
hyra för månad under vilken hyreshöjning skett, värden inte kan kräva
annat än ”tidigare utgående vederlag”. Vidare medför förslaget att
anstånd ej kan ges i sex månader, som synes förutsatt, eftersom en

LU 1972:22

7

verkställighetsåtgärd kan dra ut på tiden och sexmånadersgränsen därmed
överskrides.

Avslutningsvis framhåller förbundet att det endast undantagsvis torde
inträffa att en avhysning förhalas på det sätt som påståtts i motionen.
Ändring av lagstiftningen får med hänsyn härtill anses opåkallad. Det kan
vidare enligt förbundets mening ifrågasättas om inte ett nytt hyresavtal
uppkommer, om en hyresvärd ”under åratal” håller en avhysning aktuell.
Förbundet avstyrker därför bifall till motionen.

Utskottet

Svensk rätt saknar bestämmelser om preskription av exekutionstitel.
Detta innebär i fråga om vräkning att hyresvärd kan söka verkställighet av
ett vräkningsbeslut även sedan lång tid förflutit från det att beslutet
meddelades. Har verkställighet väl sökts kan sökanden lämna anstånd
därmed under obegränsad tid. Hinder för verkställighet av äldre vräkningsbeslut
kan dock föreligga om omständigheterna är sådana att ett
nytt hyresavtal mellan hyresvärd och hyresgäst kan sägas ha uppstått.

I motionen framhålls att det förekommer att hyresvärdar meddelar
kvarboende hyresgäst att dennes hyresbetalning för tiden efter vräkningsutslaget
inte accepteras som hyra utan utgör skadestånd för hans
nyttjande av lägenheten. Enligt motionären undviker härigenom hyresvärden
att ett nytt hyresförhållande uppkommer. Konsekvensen av detta
och av att vräkningsbeslutet inte preskriberas är, framhåller motionären,
att en hyresvärd kan ha en hyresgäst kvarboende i åratal, varunder
hyresgästen ständigt lever under hotet att bli avhyst. Motionären anser
att dessa förhållanden inte bör accepteras av samhället och yrkar att i 8
kap. 193§ utsökningslagen införs en bestämmelse av innebörd att anstånd
med verkställigheten får beviljas av sökanden intill sex månader efter det
att beslut om vräkning meddelats. Efter denna tidpunkt skall verkställighet
ej kunna ske.

Utskottet vill till en början understryka betydelsen av att hyresvärd
har möjlighet att lämna hyresgäst ett inte obetydligt anstånd med
avflyttning. För hyresgästen är det angeläget att han inte omgående vräks
ur lägenheten utan att han får rimlig tid att anskaffa ny bostad. Det är
emellertid också angeläget att hyresgäst, som efter beslut om vräkning
fullgör sina skyldigheter ordentligt, inte under längre tid skall behöva
sväva i ovisshet huruvida hyresvärden kan acceptera honom som
hyresgäst i fortsättningen. Vid remissbehandlingen av motionen har
motionärens förslag om en begränsning i tiden av möjligheterna för
hyresvärd att begära verkställighet av vräkningsbeslut godtagits av
praktiskt taget samtliga remissinstanser. Också utskottet anser att en
sådan begränsning i tiden bör införas. Hur begränsningen skall utformas
finner utskottet dock böra mera ingående utredas. Härtill kommer, såsom
några remissinstanser påpekar, att den föreslagna ändringen i utsökningslagen
torde föranleda vissa ändringar i hyreslagstiftningen. Med hänsyn
till det anförda anser utskottet lämpligt att motionen överlämnas till

LU 1972:22

8

lagberedningen för övervägande i beredningens arbete på en ny utsökningsbalk.
Därvid bör även övervägas om motsvarande ändringar bör
göras såvitt avser arrendeförhållanden.

På grund av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen i anledning av motionen 1972:18 hos Kungl. Maj:t
anhåller att motionen jämte detta betänkande överlämnas till
lagberedningen för övervägande.

Stockholm den 14 november 1972
På lagutskottets vägnar
DANIEL WIKLUND

Närvarande: herrar Wiklund i Stockholm (fp), Svedberg (s), Svanström
(c)*, Sundelin (s), Lidgård (m), Hammarberg (s), fru Åsbrink (s)*, herr
Sjöholm (fp), fru Jonäng (c), herrar Andersson i Södertälje (s), Winberg
(m), Israelsson (vpk), Olsson i Timrå (s), Olsson i Sundsvall (c) och fru
Nilsson i Sunne (s).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1592 S Stockholm 1972