Lagutskottets betänkande i anledning av motion om åtgärder för att undanröja ekonomisk diskriminering av äktenskapet

Betänkande 1974:LU2

Lagutskottets betänkande nr 2 år 1974

LU 1974:2

Nr 2

Lagutskottets betänkande i anledning av motion om åtgärder för att
undanröja ekonomisk diskriminering av äktenskapet.

Motionen

I motionen 1974:388 av hr Bohman m. fl. (m) yrkas att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller att en utredning tillsätts med uppgift att se över
lagar och förordningar i syfte att undanröja förekommande ekonomisk
diskriminering av äktenskapet i jämförelse med andra samlevnadsformer.

Motiveringen till yrkandet återfinns i den av samma motionärer väckta
motionen 1974:558, vari behandlas frågor om jämställdhet mellan män
och kvinnor. Motionärerna framhåller, att civilståndet har betydelse inte
enbart inom äktenskapslagstiftningen. Många andra lagars tillämpning är
betingad av samlevnadsformen och ofta på ett sätt som diskriminerar
gifta och samboende med barn. Som exempel på sådan diskriminering
nämner motionärerna reglerna om reducering och återbetalning av
studiesocialt stöd samt bestämmelserna om sambeskattning av vissa
inkomster.

Tidigare riksdagsbehandling

Under remissbehandlingen av familjelagssakkunnigas betänkande
(SOU 1972:41) Familj och äktenskap 1 gjorde vissa remissinstanser
gällande, att social- och skattelagstiftningen i viss utsträckning hade fått
sådan utformning att makar blir sämre ställda än samlevande ogifta. I
anledning därav anförde föredragande statsrådet i propositionen 1973:32
med förslag till ändringar i giftermålsbalken att det enligt hans mening
inte kunde med fog hävdas, att äktenskapet diskrimineras inom socialoch
skattelagstiftningen. Statsrådet hänvisade på denna punkt till den
redogörelse som den 8 december 1972 hade lämnats av statsrådet
Odhnoff i ett interpellationssvar i riksdagen (prot. 1972:135 §4). För
egen del hade statsrådet inte anledning att gå närmare in på dessa frågor
eftersom de inte var omedelbart aktuella i lagstiftningsärendet, som
rörde den civilrättsliga regleringen av familjemedlemmarnas inbördes
förhållanden. Statsrådet ville endast framhålla att hans principiella
uppfattning var att man vid utformningen av regler om skatter och
sociala förmåner i möjlig mån borde undvika att ge reglerna ett sådant
innehåll att människor förlorar på att gifta sig eller vinner på att skiljas.

En redogörelse för statsrådet Odhnoffs interpellationssvar finns
intagen i lagutskottets betänkande LU 1973:20 s. 59-64 till vilken
utskottet hänvisar.

I en av de i anledning av propositionen väckta motionerna
(1973:1791) samt i två vid början av 1973 års riksdag väckta motioner

I Riksdagen 1974. 8 sami. Nr 2

LU 1974:2

2

(1973:657 och 1973:1090), vilka behandlades i samband med propositionen,
togs förevarande fråga upp till behandling och framställdes yrkanden
om utredning.

Lagutskottet anförde i sitt ovan nämnda betänkande följande.

Utskottet delar för sin del föredragande statsrådets mening att man
inte med fog kan hävda att äktenskapet diskrimineras i social- och
skattelagstiftningen. De uppgifter om gällande rätt på ifrågavarande
område, som statsrådet Odhnoff lämnade i sitt i det föregående (s.
59-64) redovisade interpellationssvar, vederlägger enligt utskottets mening
motionärernas påståenden om en diskriminering av äktenskapet. Det
framstår också för utskottet som självklart att man vid utformningen av
regler om skatter och sociala förmåner i möjligaste mån bör undvika att
ge reglerna ett sådant innehåll att människorna förlorar på att gifta sig
eller vinner på att skiljas eller vice versa. Utskottet medger dock att det är
svårt att utforma reglerna så att de inte i vissa speciella situationer kan
synas prioritera en viss samlevnadsform. Interpellationssvaret visar också
på att äktenskapet i vissa situationer har ett klart försteg, medan det i
andra situationer i viss mån får stå tillbaka för annan samlevnadsform.
Detta resultat av lagstiftningen har sin förklaring i svårigheterna att för
varje lagstiftningsområde finna lämpliga och lätt konstaterbara kriterier
för att ange om äktenskapsliknande samlevnad föreligger eller inte i det
enskilda fallet. Enligt utskottets mening bör dock eftersträvas att
skatteregler och regler om sociala förmåner över huvud taget får sådant
innehåll att de inte påverkar kontrahenternas val av samlevnadsform.

Ett belägg för de av utskottet angivna svårigheterna utgör de i
propositionen 1973:93 föreslagna ändringarna i aktiebolagslagen. Utskottet
hänvisar till vad utskottet anfört därom i sitt betänkande LU
1973:19.

Med hänsyn till vad utskottet ovan anfört avstyrker utskottet bifall till
yrkandena i motionerna 1973:657 och 1973:1090 om särskild utredning.
Inte heller kan utskottet tillstyrka bifall till yrkandet i motionen
1973:1791 att familjelagssakkunniga skall ges särskilt i uppdrag att
utreda förhållandet. Utskottet utgår emellertid från att familjelagssakkunniga
vid sitt utarbetande av ett förslag till ändrade regler för
äktenskapets ekonomiska rättsverkningar undersöker hur dessa regler
förhåller sig till annan lagstiftning som ekonomiskt påverkar äktenskapet.

Utskottet hemställde, att motionerna skulle avslås. 1 en till utskottets
betänkande fogad reservation av två av utskottets ledamöter hemställdes
att riksdagen skulle begära att den i motionerna påyrkade utredningen
skulle tillsättas.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Utskottet

I motionen yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att en utredning
tillsätts med uppgift att se över lagar och förordningar i syfte att
undanröja ekonomisk diskriminering av äktenskapet i jämförelse med
andra samlevnadsformer.

Frågan om det förekommer en diskriminering av äktenskapet i socialoch
skattelagstiftningen har, såsom framgår av den föregående redogörelsen,
med anledning av motioner prövats vid 1973 års riksdag i samband

LU 1974:2

3

med behandlingen av den partiella reformen på äktenskapsrättens
område. Utskottet uttalade i sitt av riksdagen i förevarande hänseende
godkända betänkande att man inte med fog kunde hävda att äktenskapet
diskrimineras i social- och skattelagstiftningen. Utskottet konstaterade
att inom denna lagstiftning äktenskapet i vissa situationer har ett klart
försteg medan det i andra situationer i viss mån får stå tillbaka för annan
samlevnadsform. Detta resultat av lagstiftningen ansåg utskottet ha sin
förklaring i svårigheterna att för varje lagstiftningsområde finna lämpliga
och lätt konstaterbara kriterier för att ange om äktenskapsliknande
samlevnad föreligger eller inte i det enskilda fallet. Enligt utskottets
mening borde dock eftersträvas att skatteregler och bestämmelser om
sociala förmåner över huvud taget får sådant innehåll att de inte påverkar
kontrahenternas val av samlevnadsform. Med hänsyn till det anförda
avstyrkte utskottet motionsyrkandena om utredning av frågan. Utskottet
uttalade emellertid att utskottet utgick från att familjelagssakkunniga vid
sitt utarbetande av förslag till ändrade regler för äktenskapets ekonomiska
rättsverkningar skulle komma att undersöka hur dessa regler
förhåller sig till annan lagstiftning som ekonomiskt påverkar äktenskapet.

Utskottet kan inte finna att det sedan utskottet och riksdagen senast
behandlade förevarande fråga förekommit något som föranleder till annat
ställningstagande. Motionen bör därför avslås.

På grund av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1974:388.

Stockholm den 26 februari 1974

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s), Sundelin (s)*, fru
Åsbrink (s), herrar Sjöholm (fp), Torwald (c), Olsson i Timrå (s), Winberg
(m), fru Nilsson i Sunne (s), herrar Olsson i Sundsvall (c), Israelsson
(vpk), fru Fredgardh (c), fru Tillander (c), fru Lindquist (m) och herr
Andersson i Gamleby (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 3 som börjar med orden
”Utskottet kan” och som slutar med orden ”därför avslås” bort ha
följande lydelse:

”Utskottets betänkande var inte enhälligt. I en till betänkandet fogad
reservation anförde moderata samlingspartiets två ledamöter i utskottet
att den sjunkande äktenskapsfrekvensen i helt övervägande grad måste ha

LU 1974:2

4

sin orsak i att ungdomen blivit alltmer medveten om att skatte- och
sociallagstiftningen är utformad så, att äktenskapet i många fall diskrimineras.
Detta hade också påpekats av åtskilliga remissinstanser vid
behandlingen av familjelagssakkunnigas betänkande ”Familj och äktenskap”.
Reservanterna beklagade den utveckling som skett inom skatteoch
sociallagstiftningen. För att äktenskapet även framgent skall bevaras
som den normala och naturliga formen för familjebildning måste enligt
reservanterna lagstiftningen också på angränsande områden utformas så
att denna målsättning befrämjas. Reservanterna tillstyrkte därför
motionsförslagen om tillsättande av en utredning.

Utskottet anser nu att den av reservanterna hävdade meningen är den
riktiga. Även om familjelagssakkunniga, såsom utskottets majoritet
anförde, kan komma att i sitt fortsatta utredningsarbete pröva hur
äktenskapets ekonomiska rättsverkningar förhåller sig till social- och
skattelagstiftningen torde de sakkunniga med hänsyn till sina direktiv
dock inte komma att föreslå ändringar i nämnda lagstiftning. Utskottet
finner det därför angeläget att en särskild utredning tillkallas.”

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

”att riksdagen med bifall till motionen 1974:388 hos Kungl.
Maj:t begär att en utredning tillsätts med uppgift att se över
lagar och förordningar i syfte att undanröja ekonomisk
diskriminering av äktenskapet i jämförelse med andra samlevnadsformer.
”

GOTAB 74 7084 S Stockholm 1974