Lagutskottets betänkande i anledning av motion om beaktande av försäkringsfrågor vid översynen av giftorättsinstitutet

Betänkande 1973:LU2

Lagutskottets betänkande nr 2 år 1973

LU 1973: 2

Nr 2

Lagutskottets betänkande i anledning av motion om beaktande av försäkringsfrågor
vid översynen av giftorättsinstitutet.

I motionen 1973:146 av fru Holmqvist (s) och fröken Bergegren
(s) hemställs att riksdagen för Kungl. Majit ger till känna vad i motionen
anförts om utredning av försäkringsfrågor vid prövning av giftorättsinstitutet.

Motionen

Motionärerna erinrar inledningsvis om att GB:s regler om giftorättsgemenskap
mellan makar går ut på att all egendom, som make hade
då äktenskapet ingicks eller som han senare förvärvar, i princip är underkastad
giftorätt. Då äktenskapet upplöses genom skilsmässa eller
den ena makens död sker som regel en hälftendelning av makarnas
sammanlagda giftorättsgods. Egendom kan undantas från giftorätt genom
äktenskapsförord, testamente eller villkor som är förknippade
med gåva.

I direktiven till familjelagssakkunniga, påpekar motionärerna, har justitieministern
framhållit att en begränsning av giftorättsinstitutet bör prövas
för att komma till rätta med en av det nuvarande giftorättsinstitutets
ofta påpekade avigsidor: att make kan ”skilja sig till pengar”.

Motionärerna fäster uppmärksamheten vid att det i direktiven inte
nämns något om försäkringsfrågor. En sådan fråga, som inte beaktats,
synes vara försäkringar av den art, att de ej sällan utfaller med stora
engångsbelopp. Orsaken därtill kan vara olycksfall och invaliditet, enskilt
eller i förening. Skulle ett äktenskaps upplösning i tiden sammanfalla
med utbetalningen av sådana försäkringsbelopp, kan hälften därav
komma att tillfalla andra maken såsom giftorättsgods enligt nuvarande
äktenskapslagstiftning.

När beloppet avser t. ex. rehabilitering eller invaliditet förefaller det
motionärerna obilligt, om i samband med äktenskaps upplösning halva
beloppet skulle tillfalla en med försäkringsskyddet icke avsedd, fullt
frisk person. Sådana försäkringsbelopp anser motionärerna i stället borde
kunna behandlas såsom enskild egendom. Problemen rörande dessa
frågor bör enligt motionärernas mening beaktas under det fortsatta
utredningsarbetet.

1 Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 2

LU 1973: 2

2

Gällande rätt

Bestämmelserna om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar återfinns
i 6—8 kap. giftermålsbalken (GB). Enligt GB:s grundsatser är
makarna likställda i förmögenhetsrättsligt avseende. Vardera maken
behåller den egendom han vid äktenskapets ingående har eller sedermera
förvärvar och förvaltar själv densamma. Den blivande delningen
av makarnas egendom liksom över huvud hänsynen till familjens bästa
föranleder dock vissa inskränkningar i vardera makens rådighet. Åsidosätter
maken dessa i avsevärd mån, äger andra maken påkalla boskillnad
och har vid bodelning rätt till vederlag för förlust som tillskyndats
honom. Vardera maken svarar med sin egendom för den gäld han före
eller under äktenskapet ådragit sig men i allmänhet inte för gäld som
andra maken ensam gjort. Vid äktenskapets upplösning delas makarnas
egendom lika på grund av den giftorätt som vardera maken äger i
andra makens egendom (dennes giftorättsgods).

Från giftorätt undantages dels egendom som på grund av föreskrift
i äktenskapsförord, gåva eller testamente skall vara enskild, dels sådana
rättigheter som ej kan överlåtas eller eljest är av personlig art.

Vid giftorättsreglernas tillämpning på försäkringar möter åtskilliga
svårbemästrade problem. Dessa är av stor praktisk betydelse,
eftersom de viktigaste tillgångarna ofta utgörs av försäkringar. De svårigheter,
som härvidlag gör sig gällande, är av skiftande art beroende
på om bodelningen sker i anledning av hemskillnad respektive äktenskapsskillnad
eller på grund av makes död. Vidare har i lagstiftning
och rättstillämpning hithörande frågor lösts på olika satt vid skilda slag
av försäkringar. Nu gällande regler har i huvudsak följande innehåll.

Sedan försäkringsersättningen utbetalats till den försäkrade likställs
beloppet med vanliga förmögenhetsobjekt och utgör således i princip
giftorättsgods. Försäkringen innefattar emellertid ofta ett förmögenhetsvärde
även före tidpunkten för försäkringsfallets inträffande. Fråga
uppkommer därför om försäkringstagarens rätt till försäkringen också
skall betraktas som giftorättsgods.

I fråga om vissa rättigheter av förevarande slag har utmätnings- eller
överlåtelseförbud meddelats i lag. Därav anses följa att de ej heller
blir föremål för giftorätt under den berättigades livstid. Dylika förbud
har meddelats exempelvis beträffande fordran på grund av olycksfallseller
sjukförsäkring, fordran på grund av arbetslöshetsförsäkring, rätt
till ersättning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, ävensom
rätt till ersättning enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring
(omtryckt 1962: 408) och enligt militärersättningsförordningen (1950:
261, omtryckt 1954: 460). Däremot betraktas rätt till livförsäkring eller
livränta regelmässigt som giftorättsgods under den försäkrades livstid.
Det saknar därvid betydelse om försäkringen har ett återkalleligt för -

LU 1973: 2

3

månstagarförordnande. Om försäkringen å andra sidan har ett oåterkalleligt
förmånstagarförordnande är giftorätt utesluten. I fråga om rätt
till pension eller till pensionsförsäkring på grund av tjänst gäller som
huvudregel att giftorätt föreligger i vanlig pensionsförsäkring men att
tjänstepensionsförsäkring hos Svenska Personal Pensionskassan (SPP)
är att betrakta som egendom, vari andra maken ej äger giftorätt.

Familjerättskommittén

I direktiven för den år 1957 tillkallade familjerättskommittén framhöll
dåvarande chefen för justitiedepartementet, att det vid en överarbetning
av äktenskapsrätten enligt de i direktiven angivna riktlinjerna
bl. a. borde undersökas om inte ytterligare undantag från giftorättsgemenskapen
borde uppställas. Departementschefen hänvisade till att särskilt
den ökade användningen av försäkringar aktualiserat spörsmålet
i vad mån sådan skulle ingå i giftorättsgodset. Problemet gällde främst
pensionsförsäkringar, både egenpensioner och pensioner som ena maken
tecknat till förmån för den andra. Enligt departementschefen syntes
dylika försäkringar, i den mån de tillgodosåg ett socialt rimligt behov,
såvitt möjligt böra gå vid sidan av bodelningen.

I ett år 1964 avgivet betänkande ”Äktenskapsrätt” (SOU 1964: 34
och 35) framlade kommittén förslag om bl. a. vissa ändringar beträffande
behandlingen av försäkringar vid skilsmässa eller ena makens
död. I fråga om pensions- eller annan livränteförsäkring och gruppförsäkring
som tagits på endera makens liv upptog förslaget förbud för
make att förfoga över försäkringen utan andra makens samtycke. Bl. a.
krävdes makes samtycke till oåterkalleliga förmånstagarförordnanden i
fråga om försäkringar som nyss nämnts. Betänkandet upptog vidare
förslag om ändring av gällande vederlagsregler till förmån för make
som använt giftorättsgods till premier för egen pension eller livränta.
Tillika innehöll förslaget den nyheten att make skulle kunna erhålla
kompensation av eget giftorättsgods, om andra maken hade särskild
rättighet — t. ex. rätt till pension — som var av personlig art eller eljest
ej kunde överlåtas och av den anledningen inte skulle ingå i bodelningen.
Den föreslagna bestämmelsen härom avsågs dock ej bli tilllämplig
vid bodelning i anledning av makes död. Å andra sidan föreslog
kommittén vissa särregler som hade avseende endast på makes
död. I fråga om pension eller livränta föreslog kommittén sålunda, att
efterlevande make skulle få av sitt giftorättsgods från bodelningen helt
undantaga rätt till egen pension eller livränta, om denna var skälig,
och att vederlag för avgifter till pension eller livränta skulle tilläggas
arvingarna endast i den mån pensionen eller livräntan var oskälig.

Kommitténs förslag har i nu berörda delar ej lagts till grund för
lagstiftning.

LU 1973: 2

4

Familjelagssakkunniga

I augusti 1969 tillkallade chefen för justitiedepartementet sju sakkunniga
för att företaga en översyn av den familjerättsliga lagstiftningen.
De sakkunniga har antagit namnet familjelagssakkunniga. De
sakkunniga syftar i sitt arbete till en revision av familjerätten i stort —
således inte enbart av reglerna om äktenskapet. Beträffande äktenskapets
ekonomiska rättsverkningar innehåller direktiven bl. a. följande.

En revision av äktenskapslagstiftningen måste enligt justitieministerns
mening beröra både reglerna om ingående och upplösning av äktenskap
och reglerna om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar. Det
minskade ömsesidiga beroende mellan makarna som är en följd av nutida
utbildnings-, arbetsmarknads- och socialpolitik måste resultera i att
äktenskapets ekonomiska rättsverkningar begränsas i skilda hänseenden.
Äktenskapet bör, som justitieministern framhöll i proposition 1968: 136,
vara en form för frivillig samlevnad mellan självständiga personer. En
begränsning av giftorättsinstitutet ligger i linje med denna principiella
uppfattning om äktenskapet i det framtida samhället. Under hänvisning
till att det här är frågan om ett utomordentligt invecklat problemkomplex
nöjer sig justitieministern med att peka på ett par lösningar
som kan övervägas och ev. kan kombineras på ett eller annat sätt. Därvid
erinrar justitieministern först om det system som f. n. förekommer
vid återgång av äktenskap, s. k. återgångsdelning. Det innebär att egendom
som make hade före äktenskapet eller förvärvat under äktenskapet
genom arv, gåva eller testamente inte ingår i någon delning mellan
makarna. Däremot tillämpas även vid återgångsdelning giftorätt i
besparingar och i allmänhet i det gemensamma bohaget. En liknande
ordning förekommer på många håll utomlands. Den har bl. a. den fördelen
att den gör det möjligt att komma till rätta med en av det nuvarande
giftorättsinstitutets ofta påpekade avigsidor, att make kan ”skilja
sig till pengar”. Detta kan enligt justitieministerns mening vara en tänkbar
lösning. En annan kan vara att begränsa giftorätten till att gälla
bara den gemensamma bostaden och bohaget. Justitieministern tror
dock för sin del att det skulle vara att gå för långt om man tillämpade
den principen generellt. Men en mycket stark begränsning av giftorätten
kan vara rimlig när äktenskapet upplöses efter kort tid. De sakkunniga
bör ha full frihet att pröva olika alternativ som harmonierar
med den principiella målsättningen för utredningsarbetet.

Avslutningsvis understryker justitieministern att i direktiven i första
hand tagits upp sådana stora och betydelsefulla problem, som måste
granskas av utredningen, och att redogörelsen således inte är fullständig.
De sakkunniga bör ha fria händer att inom ramen för de allmänna
riktlinjerna för utredningsarbetet ta upp även andra familjerättsliga
frågor till övervägande. De sakkunniga bör samråda med andra utred -

LU 1973: 2

5

ningar i den mån det kan ha betydelse för deras arbete. Samråd bör
äga rum med familjepolitiska kommittén, socialutredningen, pensionsförsäkringskommittén,
kapitalskatteberedningen, utredningen om periodiska
understöd och förmynderskapsutredningen.

Familjelagssakkunniga har under 1972 avgett delbetänkandet ”Familj
och äktenskap. 1” (SOU 1972: 41) med förslag till nya regler om äktenskaps
ingående och upplösning. Revisionen av de ekonomiska familjerättsfrågoma
har fått anstå till ett senare skede av utredningsarbetet,
vilket beräknas pågå under hela år 1973.

Utskottet

I motionen upptas till behandling de till synes obilliga resultat, som
stundom kan uppstå i samband med skilsmässa, om ena maken erhållit
ett större försäkringsbelopp som engångsersättning vid exempelvis invaliditet
eller annan olycksfallsskada. Ett sådant belopp betraktas som en
vanlig förmögenhetstillgång i boet. Gällande bestämmelser om giftorättsgemenskap
mellan makarna medför därför som regel, att beloppet
skall ingå i bodelningen och att hälften därav följaktligen kan komma
att tillskiftas den andra maken. Om ersättningen avser t. ex. rehabilitering
vid invaliditet eller annat sjukdomstillstånd förefaller det motionärerna
obilligt, att halva beloppet på detta sätt kan tillfalla en med
försäkringsskyddet icke avsedd, fullt frisk person. Motionärerna anser
att sådana försäkringsbelopp i stället borde behandlas som enskild egendom.
Den berörda frågan bör enligt motionärernas mening beaktas under
det pågående utredningsarbetet rörande bl. a. äktenskapets ekonomiska
rättsverkningar, vilket bedrivs av familjelagssakkunniga. I utredningens
direktiv nämns i förevarande sammanhang dock inte något om
försäkringsfrågor, och motionärerna yrkar därför att riksdagen för
Kungl. Maj:t ger till känna vad i motionen anförts om utredning av
försäkringsfrågor vid prövning av giftorättsinstitutet.

Såsom framgår av det föregående (s. 2 f.) får de nuvarande giftorättsreglerna
en rad betydelsefulla konsekvenser på det försäkringsrättsliga
området. Efter hand som användningen av försäkringar ökat och nya
försäkringsformer tillkommit, har vissa mindre tillfredsställande effekter
av det rådande giftorättssystemet blivit märkbara. Det har därför i
olika sammanhang gjorts gällande att hithörande frågor är i behov av
översyn. I familjerättskommitténs uppdrag ingick således att bl. a. undersöka
om inte vissa former av försäkringar — främst pensionsförsäkringar
— borde lämnas utanför giftorättsgemenskapen. Kommitténs
förslag innehöll också åtskilliga regler om särbehandling av makarnas
försäkringar, vilka regler syftade till att inom det rådande giftorättssystemets
ram utesluta eller modifiera principen om likadelning av gif -

LU 1973:2

6

torättsgodset vid äktenskapets upplösning. Såsom ovan nämnts har dock
kommitténs förslag i dessa delar ej lagts till grund för lagstiftning.

Utskottet vill i anslutning härtill framhålla att det är förenat med betydande
svårigheter att på ett tillfredsställande sätt reglera försäkringarnas
ställning i familjerättsligt hänseende. Mångfalden av försäkringsformer
— både individuella och kollektiva — samt de i olika avseenden invecklade
civilrättsliga och skatterättsliga reglerna inom detta område ger
upphov till en mängd svårlösta problem. I motionen diskuteras endast
det fallet, att ett större försäkringsbelopp nyligen utbetalats till försäkringstagaren,
när tillämpningen av giftorättsreglerna aktualiseras. Frågan
om den rättsliga behandlingen av försäkringar vid bodelningen har
emellertid även andra aspekter. Sålunda kan giftorättsanspråket i stället
gälla substitut för en tidigare uppburen försäkringssumma. Vidare har
försäkringar ofta ett förmögenhetsvärde redan före tidpunkten för försäkringsfallet.
För att åstadkomma en samlad lösning måste man därför
beakta situationen under försäkringstiden lika väl som situationen då
försäkringsbeloppet utfaller. Likaså måste olika lösningars konsekvenser
i arvsrättsligt och skatterättsligt hänseende överblickas. En samordning
är också nödvändig med det utmätningsskydd, som enligt gällande
bestämmelser finns för vissa utfallande försäkringsbelopp. Slutligen föreligger
den komplikationen, att här antydda problem i åtskilliga hänseenden
ställer sig olika beroende på om bodelningen sker i anledning
av hemskillnad respektive äktenskapsskillnad eller på grund av ena
makens död.

Enligt utskottets uppfattning föranleder försäkringarnas ekonomiska
betydelse att regleringen av deras ställning i familjerättsligt hänseende
blir ett ämne av stor vikt vid den pågående revisionen av familjerätten.
Såsom motionärerna påpekat har det i familjelagssakkunnigas direktiv
visserligen inte uttryckligen nämnts att även försäkringsrättsliga frågor
med anknytning till familjerätten bör tas upp till övervägande av utredningen.
Sådana frågor kan emellertid inte förbigås vid en så övergripande
prövning av familjerättens förmögenhetsregler, som innefattas i
familjelagssakkunnigas uppdrag. En översyn av hithörande bestämmelser
ligger inom ramen för de allmänna riktlinjerna för utredningsarbetet,
och utskottet anser sig därför ha befogad anledning att förutsätta att
det spörsmål, som berörs i motionen, kommer att tas upp till övervägande
av familjelagssakkunniga i samband med en prövning av de familjerättsliga
försäkringsfrågorna över hela fältet. Något initiativ från
riksdagens sida med anledning av motionen kan därför inte anses erforderligt.

LU 1973: 2

7

Med hänsyn till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1973: 146.

Stockholm den 20 februari 1973

På lagutskottets vägnar
DANIEL WIKLUND

Närvarande: herrar Wiklund i Stockholm (fp), Svedberg (s), Svanström
(c), Sundelin (s), fröken Anderson i Lerum (s), herrar Lidgård (m),
Hammarberg (s)*, Börjesson i Falköping (c)*, fru Lundblad (s)*, herrar
Andersson i Södertälje (s), Winberg (m), Olsson i Sundsvall (c), Enlund
(fp)* och fru Nilsson i Sunne (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 »73 730048

I

I