Lagstiftningsprocessen m.m.

Betänkande 2001/02:KU29

Konstitutionsutskottets betänkande2001/02:KU29

Lagstiftningsprocessen m.m.

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
skrivelse 2001/02:103 Kommittéberättelse 2002. I
skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för
verksamheten inom de kommittéer som har tillsatts
efter beslut av regeringen. Skrivelsen har inte
föranlett några motioner.

Vidare behandlar utskottet i betänkandet en motion
från allmänna motionstiden 2002 samt sex motioner
från allmänna motionstiden 2001 som rör frågor om
lagstiftningsprocessen. Därutöver behandlas ett
motionsyrkande som avlämnats med anledning av
regeringens skrivelse 2001/02:115 EU:s
framtidsfrågor.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger
regeringens skrivelse 2001/02:103 Kommittéberättelse
2002 till handlingarna. Därutöver föreslår utskottet
att riksdagen med anledning av en motion ger
regeringen till känna vad utskottet anför om att
regeringen i ett lämpligt sammanhang mer samlat bör
analysera konsekvenser av ramlagstiftning. Utskottet
avstyrker övriga motioner.
Utskottets ställningstaganden har föranlett en
reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Kommittéberättelse 2002

Riksdagen lägger regeringens skrivelse
2001/02:103 Kommittéberättelse 2002 till
handlingarna.

2. Konsekvenser av ramlagstiftning

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anför om konsekvenser
av ramlagstiftning. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2001/02:K246.
3. EU-reglers ikraftträdande

Riksdagen avslår motion 2000/01:K274 yrkande 1.

4. Automatisk lagavveckling

Riksdagen avslår motion 2001/02:K281.

5. Utvärdering av lagstiftningens
principer

Riksdagen avslår motion 2001/02:K282.

6. Utvärdering av EU-reglers praktiska
konsekvenser

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K428
yrkande 7 och 2001/02:K88 yrkande 8.
Reservation (mp)

7. Konsekvensbeskrivningar avseende den
kommunala självstyrelsen

Riksdagen avslår motion 2001/02:K248 yrkande 1.

8. Tid mellan beslut och dess
ikraftträdande

Riksdagen avslår motion 2001/02:K346.

Stockholm den 9 april 2002

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per
Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist
(v), Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Mats
Berglind (s), Lars Hjertén (m), Kerstin Kristiansson
Karlstedt (s), Kenth Högström (s), Mats Einarsson
(v), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius
(m), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c) och Helena
Bargholtz (fp).

2001/02

KU29

Redogörelse för ärendet

Enligt tilläggsbestämmelse 3.6.2 till
riksdagsordningen skall regeringen årligen, senast
den 1 mars, lämna riksdagen en redogörelse för
verksamheten inom de kommittéer som har tillsatts på
grund av regeringens beslut. Kommittéberättelsen
innehåller bl.a. uppgifter om kommittéernas
sammansättning, kostnader, fördelning mellan kvinnor
och män samt ålderssammansättningen.

Regeringen lämnar i skrivelse 2001/02:103
Kommittéberättelse 2002 en redogörelse för
verksamheten inom de kommittéer som har tillsatts
efter beslut av regeringen. Inga motioner har väckts
med anledning av skrivelsen.

I detta sammanhang behandlar utskottet även sju
motioner från allmänna motionstiden 2000 respektive
2001 som rör frågor om lagstiftningsprocessen.
Därutöver behandlar utskottet en motion som
avlämnats med anledning av regeringens skrivelse
2001/02:115 EU:s framtidsfrågor. Förslagen i
motionerna återges i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Kommittéberättelse 2002

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att regeringens skrivelse
läggs till handlingarna.

Bakgrund

Efter vad riksdagen tidigare givit regeringen till
känna om kommittéväsendet (bet. 1997/98:KU31)
välkomnade utskottet i betänkandet över
Kommittéberättelse 1999 (skr. 1998/99:103) att
regeringen vidtagit åtgärder för att stärka
kommittéväsendet (bet. 1998/99:KU26). Utskottet
förutsatte också då att regeringen skulle återkomma
och redovisa vilka effekter de vidtagna åtgärderna
hade medfört.

Med anledning av Kommittéberättelse 2000 (skr.
1999/2000:103) konstaterade utskottet att regeringen
redovisade de åtgärder som genomförts sedan
föregående kommittéberättelse samt att ett projekt
med syfte att förbättra kvaliteten i kommittéarbetet
aviserades (bet. 2000/01:KU5). Utskottet välkomnade
detta, men konstaterade samtidigt att regeringen
inte redovisat någon bedömning av vilka effekter
åtgärderna hade medfört. Vidare förutsatte utskottet
att regeringen i kommande kommittéberättelse skulle
redovisa dels det fortsatta utvecklingsarbetet, dels
sin bedömning av vilka effekter åtgärderna har
medfört.
Angående jämställdhetsaspekter i
lagstiftningsarbetet har utskottet tidigare påpekat
att metoden med generella kommittédirektiv har fått
kritik och att det därför funnits skäl att finna nya
vägar för att tillse att jämställdhetsaspekterna får
vederbörligt utrymme i utredningsväsendet (bet.
1998/99:KU26). Regeringen redovisade i
Kommittéberättelse 2000 (skr. 1999/2000:103) att en
ny kommittéhandbok (Ds 2000:1) getts ut, vilken
bl.a. innehåller riktlinjer för hur
jämställdhetskonsekvenser skall beaktas i
utredningsarbetet. Vidare redogjorde regeringen för
att ett arbete inletts med att revidera
Statsrådsberedningens promemoria Hur
kommittédirektiv utformas (PM 1994:3). Det
redogjordes även för att konstitutionsutskottet
tidigare betonat vikten av att
jämställdhetsaspekterna tas upp vid utformningen av
kommittédirektiv och att detta skulle komma att
beaktas vid arbetet med promemorian. I sitt
betänkande (bet. 2000/01:KU5) lyfte utskottet fram
detta och förutsatte att regeringen i nästa års
kommittéberättelse skulle redovisa hur arbetet med
promemorian fortskridit. Vidare utgick utskottet
från att regeringen så långt möjligt skulle komma
att redovisa vilka resultat arbetet med
jämställdhetskonsekvenserna givit.
Vid sin behandling av Kommittéberättelse 2001
konstaterade utskottet att det i kommittéberättelsen
redogjordes för en begränsad utvärdering av den
service som står kommittéerna till buds (bet.
2000/01:KU21). Utskottet konstaterade också att
kommittéservice skulle ta fram ett förslag till en
utvärder-ing av utredningsarbetet, bl.a. i syfte att
kontinuerligt följa kvaliteten i utredningsarbetet.
Ett konkret förslag skulle, enligt skrivelsen,
finnas efter sommaren 2001. Utskottet välkomnade
dessa åtgärder.
Utskottet ville också, liksom tidigare,
understryka vikten av att
jämställdhetskonsekvenserna beaktas i
kommittéväsendet liksom i annan statlig verksamhet.
Föregående år hade utskottet framhållit att
jämställdhetsaspekterna bör beaktas när
kommittédirektiv utformas (bet. 1998/99:KU26).
Härvid noterade utskottet att regeringen tidigare
(skr. 1999/2000:103) hade redogjort för att frågor
om jämställdhetskonsekvenser tas upp i den nya
Kommittéhandboken (Ds 2000:1) samt att
jämställdhetsaspekterna skulle komma att beaktas vid
det pågående arbetet med att revidera promemorian
Hur kommittédirektiv utformas (PM 1994:3). Utskottet
konstaterade att arbetet med promemorian inte var
avslutat och förutsatte att regeringen i nästa års
kommittéberättelse skulle redovisa resultaten av
arbetet med promemorian.

Skrivelsen

Fördelning mellan män och kvinnor

Uppgifterna i skrivelsen avser fyra grupper,
nämligen ordförande och särskilda utredare m.fl.,
ledamöter m.fl., sakkunniga m.fl. samt sekreterare
och övriga. Andelen kvinnliga ledamöter och
ordförande redovisas särskilt. Syftet är att denna
redovisning skall kunna jämföras med den årliga
sammansättning av kvinnorepresentationen i statliga
styrelser som lämnas till riksdagen i annat
sammanhang.

Andelen kvinnor bland kommittéernas ledamöter
(inkl. ordföranden) är
39 %.
Sedan föregående redovisning har den totala
andelen kvinnor i kommittéerna ökat med 1,4
procentenheter.

Kommittéväsendets roll och arbetsformer

Regeringen redovisar att konstitutionsutskottet i
betänkande 2000/01:KU21 har förutsatt att regeringen
i nästa års kommittéberättelse skulle redovisa
resultaten av arbetet med att revidera promemorian
Hur kommittédirektiv utformas (PM 1994:3). Med
hänvisning till föregående års kommittéberättelse
(skr. 2000/01:103) anför regeringen att frågan om en
revidering av promemorian har tagits upp i det
kvalitetsprojekt som Kommittéservice har påbörjat
inom ramen för Regeringskansliets förändringsarbete.
Någon ny upplaga av promemorian har enligt
regeringen ännu inte färdigställts.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats ovan förutsatte utskottet vid
behandlingen under föregående riksmöte av
Kommittéberättelse 2001 att regeringen i årets
kommittéberättelse skulle redovisa resultaten av
revideringsarbetet med promemorian Hur
kommittédirektiv utformas (PM 1994:3). Någon ny
upplaga av promemorian har dock ännu inte
färdigställts. Utskottet vill mot denna bakgrund
ånyo understryka vikten av att revideringsarbetet
med promemorian avslutas, bl.a. med anledning av
utskottets tidigare uttalanden om betydelsen av att
jämställdhetsaspekterna beaktas när kommittédirektiv
utformas.

Utskottet föreslår att regeringens skrivelse läggs
till handlingarna.

Regelreformering

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen med
anledning av en motion ger regeringen till
känna vad utskottet anför om att regeringen i
ett lämpligt sammanhang mer samlat bör
analysera konsekvenser av ramlagstiftning.
Därutöver avstyrker utskottet motioner som
behandlar frågor om automatisk lagavveckling,
om utvärdering av lagstiftningens principer,
om praktiska konsekvenser av EU-regler samt
om ikraftträdande av sådana regler. Jämför
reservationen (mp).

Motionerna

I motion 2001/02:K246 av Kenneth Kvist m.fl. (v)
föreslås att riksdagen beslutar att begära att
regeringen tillsätter en utredning med uppgift att
analysera ramlagstiftningens konsekvenser för
rättssäkerheten enligt vad i motionen anförs.
Motionärerna anför att det i en rättsstat krävs att
medborgarna har tillgång till all lagstiftning som
gäller i landet och att det går att förstå vad lagen
innebär så att individen kan handla rationellt
utifrån lagstiftningens krav. Rättssäkerheten kan
hotas när lagstiftningen sker snabbt och då lagen
ändras ofta. Det blir enligt motionärerna också
svårare att överblicka innebörden i lagen om
reglerna finns på flera olika ställen. Vidare anför
motionärerna att om ett lands lagar i stor
utsträckning består av ramlagar blir det svårt för
den enskilde att inse lagarnas betydelse för hans
eller hennes liv. Frågor som behöver belysas är
enligt motionärerna dels om ramlagen är nödvändig
eller om den är ett sätt att flytta
lagstiftningsmakten från riksdagen till regeringen,
dels hur den enskildes rättssäkerhet påverkas.
Regeringen bör därför ges i uppdrag att tillsätta en
utredning som analyserar ramlagstiftningens
konsekvenser för rättssäkerheten.

I motion 2000/01:K274 av Margit Gennser (m) föreslås
att riksdagen skall ge regeringen till känna vad i
motionen anförs om att verka för väl tilltagna
tidsfrister när det gäller ikraftträdandet av nya
EU-regler (yrkande 1). Motionären anför att i länder
som Sverige, Danmark och Storbritannien har EU-
regler implementerats snabbt i den nationella
lagstiftningen. Så har däremot inte varit fallet i
vissa andra länder. Detta har enligt motionären lett
till två problem för vårt land, dels att reglerna är
kostnadsdrivande, dels att tillämpningen är mycket
olika i olika länder med inverkan på vår
konkurrenskraft. Motionären anser att ett sätt att
minska denna ojämlikhet är att låta tiden mellan
direktivens antaganden i svensk lagstiftning och
deras ikraftträdande vara lång - förslagsvis två
till tre år eller ännu längre.

I motion 2001/02:K281 av Lennart Fridén (m) föreslås
att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om automatisk lagavveckling. Enligt
motionären är ett bra sätt att undvika att lagar
blir föråldrade, dvs. att se till att deras
tillämpning får en löpande utvärdering och att de
vid behov nyskrivs, att ingen lag tillåts att vara
giltig länge än en viss begränsad period, t.ex. tio
år.

I motion 2001/02:K282 föreslår samma motionär att
riksdagen beslutar att utvärdera lagstiftningens
principer såsom de tagit sig uttryck under de
senaste decennierna. Motionären framhåller att
lagstiftningen måste ha generella utgångspunkter och
generell utformning. Avviker man från de principerna
finns det risk för att grupper med egenintresse men
med starka påtryckningsmöjligheter kan påverka
lagstiftningen i en icke-generell inriktning.
Lagstiftningen får enligt motionären aldrig leda
till diskriminering i negativ riktning, men det
måste anses lika felaktigt att man genom lagreglerna
positivt särbehandlar en grupp utifrån för sakfrågan
lagstiftningen icke relevanta och generellt verkande
principer. Motionären anser att riksdagen måste se
till att tids-provinsiella lagar inte stiftas och
att en genomgång och uppföljning av de senaste
decenniernas lagstiftning med detta för ögonen
genomförs.

I motion 2001/02:K428 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp)
föreslås att riksdagen ger regeringen till känna vad
i motionen anförs om att alla av EU beslutade regler
och lagar som berör Sverige efter en tid skall tas
upp i riksdagen för att få de praktiska
konsekvenserna belysta och att riksdagen bör ha
möjlighet att göra efter- och omprövningar av redan
fattade beslut och lämna förändringsförslag till EU
(yrkande 7). Motionärerna framhåller att
subsidiaritet inte är någon statisk företeelse utan
ett typexempel på en princip vars tillämpning
bygger på att man noggrant följer effekter och
förändrade villkor i de olika medlemsländerna.

Samma yrkande som det ovan nämnda framställs i
motion 2001/02:K88 (yrkande 8) av Yvonne Ruwaida
(mp) med anledning av regeringens skrivelse
2001/02:115 EU:s framtidsfrågor.

Bakgrund

Demokratiutredningen anförde att det inte har kunnat
visas att Sveriges EU-medlemskap har lett till någon
ökning av regelmängden i Sverige (SOU 2000:1 s.
123). En orsak till detta är att en betydande del av
EU:s arbete med regleringar syftar till att
harmonisera gällande regelverk i medlemsstaterna.
Det finns dock, enligt Demokratiutredningen, skäl
att systematiskt gå igenom det regelverk som växt
fram inom EU i syfte att se vad som kan överföras
till den nationella beslutskompetensen.

Regeringens skrivelse 2001/02:75 Redogörelse för
behandlingen av riksdagens skrivelser till
regeringen innehåller ett avsnitt om
regelförenkling, språkvård och det offentliga
rättsinformationssystemet (s. 5 f.). I detta
sammanhang anför regeringen att Europeiska rådet vid
sina möten i Stockholm och Göteborg under Sveriges
tid som ordförandeland i EU antog förnyade
slutsatser om vikten av en samlad strategi för
arbetet med regelförenkling.

Regeringen redovisar därutöver att de europeiska
förvaltningsministrarna redan under Frankrikes
ordförandeskap i EU hösten 2000 beslutade att
inrätta den s.k. Mandelkerngruppen, en rådgivande
grupp på hög nivå för regelförenkling. Under 2001
behandlades gruppens slutrapport vid Europeiska
rådets möte i Laeken. Representanter från gruppen
presenterade dessutom vid två tillfällen under året
sitt arbete för Inremarknadsrådet.
Enligt regeringen skall vidare kommissionen vara
klar med en handlingsplan för regelförenkling i juni
2002. Därutöver har Europaparlamentet, rådet och
kommissionen avtalat om gemensamma riktlinjer för
gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet.
Under 2001 har avtalet kompletterats med en praktisk
handledning om hur lagstiftningen bör utformas.
Handledningen har översatts till samtliga
medlemsspråk.
Regeringen påpekar också att EU bedriver
regelförenkling inom ett särskilt program som kallas
för SLIM (Simpler Legislation for the Internal
Market). Vidare behandlar kommissionens
underkommitté till kommissionens rådgivande kommitté
för den inre marknaden (IMAC) frågor om
regelförenkling på gemenskapsnivå. Enligt regeringen
har IMAC under 2001 utgjort ett värdefullt forum för
diskussioner om olika initiativ till
regelförenkling.
Därutöver anför regeringen att de s.k.
företagspanelerna, som består av företag i
respektive medlemsstat, tar ställning till vilka
anpassningskostnader och administrativa bördor som
kan bli följden av ett lagförslag. Vidare har
kommissionen tagit fram ett förslag om krav på
konsekvensanalys när ett förslag om nationella
tekniska föreskrifter skall anmälas till
kommissionen i enlighet med direktiv 98/34/EG.
Sveriges inställning har hittills varit positiv,
inte minst för att arbetet med konsekvensanalyser
kan få genomslag på den nationella nivån.
Regeringen redovisar också att det inom OECD
bedrivs regelreformarbete i den s.k. Public
Management Committee (PUMA). Arbetet innebär bl.a.
djupanalyser av regelhanteringen i enskilda OECD-
länder. Regeringen anför att Sverige liksom tidigare
deltar i analysarbetet och granskningen av
rapporterna.
Vad gäller regelförenklingsarbetet inom landet kan
enligt regeringen följande sägas. Enligt
förordningen (1998:1820) om särskild
konsekvensanalys av reglers effekter för små
företags villkor (Simplexförordningen) skall
samtliga förslag som kan ha effekt på små företags
villkor föregås av en konsekvensanalys. På initiativ
av Simplex i Näringsdepartementet utfördes 54
konsekvensanalyser under mars - december 2001
avseende regler som har beslutats eller föreslagits
av regeringen. Vid 13 tillfällen ändrades eller
drogs förslag tillbaka. Det ställs enligt regeringen
samma krav ur småföretagarperspektiv på regler som
läggs fram eller beslutas av regeringen och på
regler som beslutas av förvaltningsmyndigheter under
regeringen.
Regeringen framhåller vidare att den i skrivelsen
Regeringens redogörelse för regelförenklingsarbetet
med särskild inriktning på små företag (skr.
2000/01:143) för riksdagen har redogjort för de mål
som regeringen satt upp för arbetet. Enligt
regeringen skall ändamålsenliga regler uppnås på
enklast möjliga vis, de administrativa bördorna för
företag och de konkurrenssnedvridande effekterna
skall minska. Det övergripande målet för regeringens
arbete är att minska den administrativa bördan
väsentligt för de små företagen inom en
treårsperiod.
Därutöver anför regeringen att
förvaltningsmyndigheter under regeringen före den 1
februari varje år skall rapportera till regeringen
om sitt arbete med konsekvensanalyser av reglers
effekter för små företags villkor. Regeringen
påpekar också att utkast till kommittédirektiv skall
beredas gemensamt med Simplex.
Vidare framhåller regeringen att det är av stor
vikt att genomarbetade konsekvensanalyser utförs av
kommittéer eller särskilda utredare. En
konsekvensanalys bör enligt regeringen göras så
tidigt som möjligt, eftersom det då finns
möjligheter att ompröva förslagen. Regeringen anför
att 15 av de kommittéer eller särskilda utredare som
har tillsatts under 2001 skall, i samarbete med
Näringslivets nämnd för regelgranskning, göra
särskilda konsekvensanalyser av sina förslag.
Under 2001 har regeringen vidare gett sex
myndigheter i uppdrag att inkomma med förslag till
regelförenklingar. Förslagen skall utarbetas i
samråd med representanter för små företag och kommer
att redovisas till regeringen under 2002. Regeringen
anför därutöver att Simplex under året har anordnat
utbildning för Regeringskansliet, vissa övriga
myndigheter och utredningsväsendet om hur man gör
konsekvensanalyser. Utbildningsprogrammet fortsätter
under 2002.
När det gäller språkvårdsarbetet anför regeringen
att ett klart och enkelt språk är avgörande för
regelkvaliteten och för en väl fungerande
kommunikation mellan myndigheter och medborgare
(skr. s. 7 f.). Regeringen framhåller att det sedan
många år finns språkexperter i Regeringskansliet
knutna till granskningsverksamheten i
Justitiedepartementet. En språkexpert finns också
hos förvaltningsavdelningens enhet kommittéservice.
Regeringen anför vidare att Klarspråksgruppen (Fi
1994:A) har regeringens uppdrag att främja
språkvårdsarbete hos myndigheterna. Gruppen har
enligt regeringen skapat en växande insikt om
språkets betydelse för effektiviteten i
verksamheterna, för demokratin och för
rättssäkerheten.
Därutöver framhåller regeringen att Statskontoret
under hösten redovisade sitt uppdrag att utvärdera
begripligheten hos myndighetstexter, dels genom
rapporten På väg mot ett bättre myndighetsspråk
(Statskontoret 2001:18), dels på ett seminarium med
samma rubrik.
Regeringen redovisar också att
Justitiedepartementets granskningsenhet har fått
medel motsvarande en heltidstjänst för att bygga upp
en verksamhet för prioriterade uppgifter vad gäller
språkvården inom EU. Vidare lämnar språkexperterna
kontinuerligt synpunkter på EU-dokument där
språkfrågor bör föras fram, t.ex. på kommissionens
vitböcker om reformarbetet och nya styrelseformer
inom EU.
Vidare anför regeringen att det offentliga
rättsinformationssystemet (Lagrummet) är under
uppbyggnad. Sedan den 1 juli 2000 är i huvudsak all
information som skall ingå i systemet tillgänglig
genom en gemensam ingångssida på Internet
(www.lagrummet.gov.se). I nästa skede skall enligt
regeringen den information som ingår i systemet bli
mer användarvänlig och lättillgänglig för systemets
målgrupper, enskilda och den offentliga
förvaltningen. Regeringen anför att när Lagrummet är
färdigt kommer det att innehålla information om allt
från lagarnas förarbeten till rättspraxis från såväl
domstolar som myndigheter. Föreskrifter från de
centrala och regionala myndigheter som har rätt att
meddela sådana skall ingå. Även kommuner och
landsting skall ha möjlighet att ansluta sig.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med sin behandling av bl.a. proposition
1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas
tjänst behandlade utskottet också en motion där det
framfördes önskemål om att det skulle inrättas en
särskild statlig kommission med uppgift att se över
lagstiftningen i syfte att göra den mer stringent
och mindre godtycklig (bet. 1997/98:KU31 s. 15 f.).
Utskottet hänvisade till att det av propositionen
framgick att det bedrivs ett löpande arbete inom
statsförvaltningen i syfte att förbättra kvaliteten
i fråga om lagar, förordningar och
myndighetsförfattningar samt EG:s rättsakter. Vidare
anförde utskottet att det i propositionen också
uttalades att arbetet med att reformera och förenkla
regler behövde förstärkas genom systematisk
granskning av existerande och nya regler inom
områden som är viktiga för medborgarna och
näringslivet. Med detta fick motionen anses
besvarad, varför den avstyrktes.

Konstitutionsutskottet har vidare framhållit att EU
bör eftersträva ett så okomplicerat regelsystem som
möjligt och att man utgår från att tillämpningen av
subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna
skall komma att leda till ett effektivare
unionssamarbete och till att beslut fattas där de
hör hemma och därmed till minskad byråkrati (yttr.
1998/99:KU3y, 1999/2000:KU7y).

Under föregående riksmöte behandlade utskottet en
motion som behandlade frågor om konsekvenser av EU-
regler (bet. 2000/01:KU5). Utskottet delade
regeringens uppfattning i skrivelse 1999/2000:148
att det är av stor vikt att konsekvensanalyser görs
av berörda myndigheter redan innan kommande EG-
direktiv och förordningar antas. Vidare hänvisade
utskottet till sitt tidigare påpekande att EU bör
eftersträva ett så okomplicerat regelsystem som
möjligt. Utskottet fann med hänvisning till det
anförda inte någon riksdagens åtgärd påkallad.
Motionen avstyrktes.

Därutöver behandlade utskottet under föregående
riksmöte riksdagsstyrelsens förslag Riksdagen inför
2000-talet (2000/01:RS1). När det gällde
riksdagsstyrelsens förslag i fråga om riksdagens
arbete med uppföljning och utvärdering erinrade
utskottet om att riksdagen enligt 1 kap. 4 §
regeringsformen granskar rikets styrelse och
förvaltning (bet. 2000/01:KU23 s. 29). Utskottet
påpekade att, som riksdagsstyrelsen konstaterat,
uppföljning och utvärdering av riksdagsbeslut är att
betrakta som en del i utövandet av riksdagens
konstitutionella befogenheter. Uppföljnings- och
utvärderingsarbetet utgör också en integrerad del i
beredningsarbetet. Utskottet framhöll att det i
förarbetena till regeringsformen framhålls att den
på ämnesindelning grundade utskottsorganisationen
lämpar sig väl för en kontinuerlig granskning av
resultatet av den statliga reformverksamheten.

Utskottet delade kommitténs uppfattning att det
finns ett behov av att detta ansvar blir klargjort
på ett tydligare sätt än genom de resonemang som
fördes i samband med författningsarbetet. Det borde
enligt utskottets mening införas en ny bestämmelse i
riksdagsordningen, 4 kap. 16 §, om att i utskottens
beredning av ärenden skall ingå uppgiften att följa
upp och utvärdera riksdagsbeslut inom utskottens
ämnesområden. Utskottet tillstyrkte därför
riksdagsstyrelsens förslag i denna del.
De ökade insatser för uppföljning och utvärdering
som ansågs nödvändiga borde enligt utskottets mening
nu tas upp i en mer konkret handlingsplan. En sådan
handlingsplan innefattade de punkter som
riksdagsstyrelsen angett. Utskottet påpekade att
några remissinstanser hade berört frågan om
gränsdragningen mellan utskottens uppföljnings- och
utvärderingsverksamhet och den revision som bedrivs
av andra organ. Utskottet förutsatte att denna fråga
skulle komma att övervägas närmare inom den
arbetsgrupp som inrättas för att genomföra
riksdagsbeslutet med anledning av detta betänkande.
Utskottet föreslog att riksdagen skulle bifalla
riksdagsstyrelsens förslag och godkände de aktuella
riktlinjerna, utom i ett visst avseende.
I samma betänkande tillstyrkte utskottet vidare
riksdagsstyrelsens förslag om riktlinjer för
riksdagens arbete med EU-frågor (a. bet. s. 30 f.).
Utskotten skall enligt riktlinjerna ha en stark
roll. EU-frågorna bör ingå som en integrerad del av
utskottens ärendehantering. Vidare borde enligt
riktlinjerna riksdagens hantering av den årliga EU-
skrivelsen från regeringen utvecklas.

Näringsutskottet behandlade under hösten 2001
regeringens skrivelse 2000/01:143 med redogörelse
för regelförenklingsarbetet och därvid även ett
stort antal motioner (bet. 2001/02:NU1 s. 48 f.).
Utskottet anförde bl.a. att det är nödvändigt att
det finns klara mål att sträva mot för att arbetet
med regelförenkling skall kunna drivas framåt.
Arbetet med målformulering och metoder för
uppföljning bör enligt utskottet ges hög prioritet.

Vidare konstaterade utskottet att Sverige har
varit aktivt i regelförenklingsarbetet inom EU, och
under Sveriges ordförandeskap stod frågan om
regelförenkling högt upp på den politiska agendan.
Utskottet ansåg att det är mycket angeläget att
regelförenklingsarbetet bedrivs kraftfullt inom EU.
I vissa avseenden har EU-medlemskapet enligt
utskottet lett till ökad reglering som på olika sätt
drabbar företagen. Utskottet framhöll att regeringen
i alla upptänkliga sammanhang bör driva frågan om en
regelförenkling inom EU. En OECD-granskning är
enligt utskottet i detta sammanhang av något mindre
betydelse.
Därutöver ville utskottet i detta sammanhang
påpeka att regelförenklingsarbete är av en sådan
karaktär att det aldrig kommer att kunna sägas vara
avslutat, utan det får ses som en ständigt pågående
process. Enligt utskottet måste
regelförenklingsarbetet ständigt inta en framskjuten
roll inom näringspolitiken.
Utskottet konstaterade också att särställningen
för Simplexverksamheten i Regeringskansliet är
oförändrad, samt att alla förslag om
kommittédirektiv samt förslag om förordningar och
lagar som kan ha konsekvenser av betydelse för små
företags villkor skall beredas gemensamt med
företrädare för Simplexverksamheten. Härvid
framhåller utskottet att syftet med den
organisatoriska förändringen är att ta vara på
samordningsvinster i verksamheten.
Med det anförda föreslog utskottet att riksdagen
skulle lägga regeringens skrivelse med redogörelse
för regelförenklingsarbetet till handlingarna och
avslå de aktuella motionerna i berörda delar.

Utskottets ställningstagande

Som framgår av redovisningen ovan bedrivs ett
betydande och systematiskt arbete inom
Regeringskansliet och statsförvaltningen i övrigt i
syfte att uppnå förbättrad kvalitet i lagar och
andra författningar. Detta arbete har under senare
år haft en särskild inriktning på
regelförenklingsarbete. Av betydelse i sammanhanget
är vidare språkvårdsarbetet inom Regeringskansliet
och det offentliga rättsinformationssystemet, som är
under utveckling. Utskottet utgår från att givna
utgångspunkter i regelkvalitetsarbetet bl.a. är
överväganden kring vilken lagstiftningsmodell som
skall väljas, att lagstiftningen inte blir
godtycklig eller diskriminerande samt att
rättssäkerhetsaspekter och andra allmänna
rättsprinciper iakttas. Dock menar utskottet att den
problematik som kan hänga samman med ramlagstiftning
och som påtalas i motion 2001/02:K246 bör belysas
närmare. Utskottet anser därför, mot bakgrund av vad
som anförs i motionen, att regeringen i ett lämpligt
sammanhang mer samlat bör analysera konsekvenser av
ramlagstiftning. Vad utskottet nu anfört bör med
anledning av motion 2001/02:K246 ges regeringen till
känna.

Vidare får vad som efterfrågas i motionerna
2001/02:K281 och 2001/02:
K282 om automatisk lagavveckling och om utvärdering
av lagstiftningens principer i huvudsak anses
tillgodosett inom ramen för det arbete med
regelkvalitet som bedrivs inom Regeringskansliet.
Utskottet anser därför att nämnda motioner bör
avslås.
Av redovisningen ovan framgår vidare att det också
inom EU bedrivs ett arbete med regelkvalitet och
regelförenkling. Också i detta arbete finns en
inriktning på att analysera konsekvenser av förslag
till ny regler. Som nämnts ovan hänvisade utskottet
under föregående riksmöte, vid sin behandling av en
motion om konsekvenser av EU-regler, till sitt
tidigare påpekande att EU bör eftersträva ett så
okomplicerat regelsystem som möjligt. Därutöver bör
påpekas att riksdagen bl.a. inom ramen för sitt
uppföljnings- och utvärderingsarbete har möjlighet
att belysa konsekvenserna av EU-regler. Mot bakgrund
av vad som nu anförts är enligt utskottets mening
inte någon åtgärd från riksdagens sida påkallad med
anledning av vad som anförs i motionerna
2001/02:K428 yrkande 7 och 2001/02:K88 yrkande 8.
Motionerna avstyrks därför i berörda delar.
När det gäller vad som anförs i motion
2000/01:K274 om tidsfrister för ikraftträdandet av
EU-regler vill utskottet framhålla att det i
allmänhet föreskrivs i den aktuella rättsakten när
den skall träda i kraft eller senast vara genomförd
i nationell lagstiftning. Sverige kan därför i en
sådan situation inte ensidigt bestämma när regeln i
fråga skall träda i kraft för svenskt vidkommande.
Ett sådant agerande skulle vara främmande för svensk
rättstradition. Utskottet utgår från att regeringen
inom ramen för förhandlingsarbetet i EU verkar för
att lämpliga tidpunkter för ikraftträdande väljs.
Motionen avstyrks därför i berörd del (yrkande 1).

Konsekvensbeskrivningar avseende den
kommunala självstyrelsen

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till gällande regler avstyrker
utskottet en motion med yrkande om att
regeringsförslag som berör kommunal
verksamhet skall innehålla en redovisning av
på vilket sätt den kommunala självstyrelsen
påverkas.

Motionen

I motion 2001/02:K248 av Marietta de Pourbaix-Lundin
(m) föreslås att riksdagen ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om att alla kommande
regeringsförslag som berör kommunal verksamhet skall
innehålla en redovisning av på vilket sätt den
kommunala självstyrelsen påverkas (yrkande 1).

Bakgrund

Gällande bestämmelse

Om förslagen i ett betänkande har betydelse för den
kommunala självstyrelsen, skall enligt 15 §
kommittéförordningen (1998:1474) konsekvenserna i
det avseendet anges i betänkandet.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade senast under riksmötet 1998/99
en motion med motsvarande innehåll som den nu
aktuella. Därvid hänvisade utskottet till
bestämmelsen i 15 § kommittéförordningen och fann
att någon åtgärd från riksdagens sida inte var
påkallad. Motionen avstyrktes därför.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning och
avstyrker därmed motion 2001/02:K248 (yrkande 1) i
berörd del.

Tid mellan beslut och genomförande
av riksdags- och regeringsbeslut

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion med yrkande om
ett tillkännagivande till regeringen om tid
mellan beslut av regering eller riksdag och
dess ikraftträdande.

Motionen

I motion 2001/02:K346 av Per-Samuel Nisser och Carl
G Nilsson (m) föreslås att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförs om tid mellan
beslut och genomförande av riksdags- och
regeringsförslag. Enligt motionärerna bör det vara
så att det skall gå en viss tid mellan beslut och
ikraftträdande när beslutet påverkar den enskilde
eller ett företag på ett sätt som innebär ökade
kostnader. Detsamma gäller i fråga om lagändringar
som påverkar vardag eller verksamhet, där man vet
att det krävs förberedelse eller planering för att
hantera de nya förutsättningarna. Motionärerna anser
att denna tid i dag är alldeles för kort. Minst tre
till sex månader bör enligt motionärerna gå mellan
beslut och ikraftträdande. Regeringen bör återkomma
med förslag som gör det möjligt för medborgare i
landet att få rimlig tid att kunna förbereda sig för
beslut av riksdagen eller regeringen.

Bakgrund

Gällande regler

Enligt 8 kap. 19 § RF skall beslutad lag utfärdas av
regeringen utan dröjsmål. Vidare sägs att lagar
skall kungöras så snart det kan ske. Detsamma gäller
förordningar, om inte annat föreskrivs i lag. I
vissa fall kan lagar med föreskrifter om riksdagen
eller dess myndigheter utfärdas av riksdagen.

Författningar som har beslutats av riksdagen eller
regeringen eller av en myndighet under regeringen
eller riksdagen skall kungöras enligt lagen
(1976:633) om kungörande av lagar och andra
författningar (1 §).

I 3 § av den nyss nämnda lagen anges att bl.a.
Svensk författningssamling (SFS),
författningssamlingar för centrala myndigheter under
regeringen, författningssamlingar för Riksdagens
förvaltningskontor och för förvaltningsmyndigheter
under riksdagen samt en författningssamling för
varje län skall finnas för kungörande av
författningar.

Enligt 4 § första stycket skall författning som
utfärdas av regeringen kungöras i SFS. Denna utges
genom regeringens försorg.

I andra och tredje styckena föreskrivs undantag från
vad som sägs i första stycket.

I 13 § sägs att det av en författning skall framgå
när den träder i kraft.

I författningssamlingsförordningen (1976:725) finns
närmare bestämmelser om kungörande i SFS och andra
författningssamlingar. Enligt 4 § kommer SFS ut
varje vecka, om ej särskilda skäl föranleder annat.

Statsrådsberedningen anger i den s.k. Gröna Boken
(Ds 1998:6), som innehåller riktlinjer för
författningsskrivningen, att tiden mellan det att en
författning kommer ut från trycket och
författningens ikraftträdande bör vara minst fyra
veckor. Den bör enligt riktlinjerna endast i
undantagsfall sättas kortare än två veckor.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet har i samband med sin
allmänna granskning av regeringsärendenas
handläggning vid flera tillfällen granskat den
författningsutgivning som regeringen ansvarar för.
Detta skedde senast under riksmötet 1997/98 (se bet.
1997/98:KU10). I sin bedömning konstaterade
utskottet (a. bet. s 26 f.) att andelen
författningar som kommit ut mindre än fyra veckor
före ikraftträdandet hade minskat något sedan
föregående år. Andelen sena författningar var
emellertid alltjämt oacceptabelt hög.

Utskottet framhöll vidare att den förordade tiden
om fyra veckor mellan en författnings kungörande och
dess ikraftträdande i sig är snävt tilltagen med
tanke på att den skall medge erforderligt rådrum för
information om författningens innehåll m.m. Detta
rådrum är av stor betydelse för medborgarna, både
för deras eget handlande och vid deras kontakter med
det allmänna. Att en författning kommer ut senare än
två veckor före ikraftträdandet kunde enligt
utskottet därför inte accepteras annat än i yttersta
undantagsfall.
Utskottet ville också erinra om vad utskottet
uttalade vid 1993/94 års granskning. Vikten av en
realistisk tidsplanering av propositions- och
lagstiftningsarbetet framhölls då särskilt. Den
omständigheten att ett stort antal riksdagsbeslut
fattas alltför sent för att perioden om fyra veckor
skall kunna iakttas gav enligt utskottets mening vid
handen att arbetet med tidsplaneringen borde
utvecklas. Utskottet framhöll att det var av stor
vikt att planeringen inom Regeringskansliet för en
propositions överlämnande till riksdagen och
ifrågavarande författnings ikraftträdande skedde med
hänsyn till att riksdagen skulle få tillräckligt
rådrum för beredning av ärendet.
Mot bakgrund av den betydande vikt som bör läggas
vid att författningarna kommer ut i tid ville
utskottet också betona att det i sista hand ankommer
på riksdagen själv att säkerställa att tillräcklig
tid står till buds för att utfärda och kungöra
lagar.
Avslutningsvis anförde utskottet att det kunde
komma att krävas åtgärder av skilda slag för att
komma till rätta med den sena utgivningen av
författningarna. Utskottet framhöll härvid att det
var önskvärt att ett nytt rättsdatasystem utformades
med hänsyn även till möjligheterna att kontrollera
författningsutgivningen från denna synpunkt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis framhålla att en
utgångspunkt i allt författningsarbete självfallet
är att en författning skall komma ut från trycket
inom en sådan tid före dess ikraftträdande att såväl
enskilda som myndigheter som berörs av författningen
skall få erforderligt rådrum för att inrätta sig
efter dess innehåll. Som redovisats ovan har
utskottet i samband med sin allmänna granskning av
regeringsärendenas handläggning vid flera tillfällen
granskat den författningsutgivning som regeringen
ansvarar för. En utgångspunkt i detta sammanhang är
att tiden mellan det att en författning kommer ut
från trycket och författningens ikraftträdande bör
vara minst fyra veckor. Denna förordade tid om fyra
veckor är sålunda inte uttryckt som en allmän
riktlinje för hur lång tiden bör vara mellan det att
en författning kommer ut från trycket och dess
ikraftträdande, utan är formulerad som en nedre
gräns för vad som generellt kan accepteras. I
samband med sin granskning av regeringen har
utskottet också, som påpekats ovan, framhållit att
denna tid i sig är snävt tilltagen med tanke på att
den skall medge erforderligt rådrum för information
om författningens innehåll m.m. Utskottet utgår från
att regeringen, i enlighet med vad utskottet har
uttalat i granskningssammanhang, strävar efter att
åstadkomma realistiska tidsplaner för propositions-
och lagstiftningsarbetet så att tillräcklig tid står
till buds för riksdagens behandling, för att utfärda
och kungöra lagar samt för att ge enskilda och
myndigheter erforderligt rådrum. Detsamma gäller
regeringens eget författningsarbete. Som framgått
ovan har utskottet vidare i samband med granskningen
av regeringen betonat att det i sista hand ankommer
på riksdagen själv att säkerställa att tillräcklig
tid i nu nämnda avseenden finns innan ny
lagstiftning träder i kraft. Någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida med anledning av vad som
anförs i motion 2001/02:K346 behövs enligt
utskottets mening inte. Motionen bör därför avslås.
Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.

Utvärdering av EU-reglers praktiska
konsekvenser (punkt 6)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:K428 yrkande 7 och
2001/02:K88 yrkande 8.

Ställningstagande

Enligt min mening är det inte tillräckligt att
riksdagen yttrar sig inför förslag till nya EU-
regler, utan riksdagen bör få möjlighet att
utvärdera också effekterna av en beslutad regel. Som
anförs i motionerna 2001/02:K428 yrkande 7 och
2001/02:K88 yrkande 8 bör därför alla regler som EU
beslutat och som rör Sverige efter en tid tas upp i
riksdagen, varvid de praktiska konsekvenserna av
reglerna bör bli belysta. Riksdagen bör också ha
möjlighet att göra efter- och omprövningar av redan
fattade beslut och lämna förändringsförslag till EU.
Jag vill framhålla att subsidiaritetsprincipens
tillämpning bygger på att man noggrant följer
effekter och förändrade villkor i de olika
medlemsländerna. Mot bakgrund av vad som nu anförts
bör de nämnda motionerna bifallas i berörda delar.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelse

2001/02:103 Kommittéberättelse 2002

Motion från allmänna motionstiden
2000

2000/01:K274 av Margit Gennser (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för väl
tilltagna tidsfrister när det gäller ikraftträdandet
av nya EU-regler.

Motioner från allmänna motionstiden
2001

2001/02:K246 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att analysera
ramlagstiftningens konsekvenser för rättssäkerheten
enligt vad i motionen anförs.

2001/02:K248 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att alla kommande
regeringsförslag som berör kommunal verksamhet skall
innehålla en redovisning av på vilket sätt den
kommunala självstyrelsen påverkas.

2001/02:K281 av Lennart Fridén (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om automatisk lagavveckling.

2001/02:K282 av Lennart Fridén (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen beslutar
att utvärdera lagstiftningens principer så som de
tagit sig uttryck under de senaste decennierna.

2001/02:K346 av Per-Samuel Nisser och Carl G Nilsson
(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om tid mellan
beslut och genomförande av riksdags- och
regeringsförslag.

2001/02:K428 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att alla av EU
beslutade regler och lagar som berör Sverige efter
en tid skall tas upp i riksdagen för att få de
praktiska konsekvenserna belysta och att riksdagen
bör ha möjlighet att göra efter- och omprövningar av
redan fattade beslut och lämna förändringsförslag
till EU.

Motion med anledning av regeringens
skrivelse 2001/02:115 EU:s
framtidsfrågor

2001/02:K88 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att alla av EU
beslutade regler och lagar som berör Sverige efter
en tid skall tas upp i riksdagen för att få de
praktiska konsekvenserna belysta och att riksdagen
bör ha möjlighet att göra efter- och omprövningar av
redan fattade beslut och lämna förändringsförslag
till EU.