Lagstiftning om franchising
Betänkande 2005/06:LU26
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Under beredning
- 2006-03-30
- Trycklov
- 2006-05-09
- Avgörande
- 2006-05-17
- Debatt
- 2006-05-17
- Beslut fattades
- 2006-05-17
- Planerat ikraftträdande
- 2006-10-01
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Franchisetagare får starkare skydd (LU26)
Riksdagen har godkänt regeringens förslag om starkare skydd för franchisetagare. Franchising är en vanlig form för samverkan mellan näringsidkare, till exempel mellan snabbmatskedjor och närbutiker. Enligt beslutet ska en franchisegivare i god tid innan ett franchiseavtal ingås informera franchisetagaren om vad avtalet innebär och om övriga förhållanden som kan vara relevanta. En franchisegivare som bryter mot detta ska av Marknadsdomstolen kunna åläggas att vid vite lämna information. Den nya lagen börjar gälla den 1 oktober 2006.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 1 proposition och 4 motioner.
Från regeringen
Från ledamöterna
- Motion 2005/06:L303 av Anita Jönsson och Bo Bernhardsson (S) Skyddsregler för franchisetagare
- Motion 2005/06:L314 av Yvonne Andersson m.fl. (KD) Franchising
- Motion 2005/06:L5 av Tasso Stafilidis m.fl. (V) med anledning av prop. 2005/06:98 Förstärkt skydd för franchisetagare
- Motion 2005/06:L6 av Inger René m.fl. (M, FP, KD, C) med anledning av prop. 2005/06:98 Förstärkt skydd för franchisetagare
Beredning, Genomförd
Betänkandet kommer beredas 30 mars 2006, justerades 2 maj 2006 och fick trycklov 5 maj 2006.Reservationer: 3
Alla beredningar i utskottet
2006-03-23
Franchisetagare får starkare skydd (LU26)
Lagutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag om starkare skydd för franchisetagare. Franchising är en vanlig form för samverkan mellan näringsidkare, till exempel mellan snabbmatskedjor och närbutiker. Enligt lagförslaget ska en franchisegivare i god tid innan ett franchiseavtal ingås informera franchisetagaren om vad avtalet innebär och om övriga förhållanden som kan vara relevanta. En franchisegivare som bryter mot detta ska av Marknadsdomstolen kunna åläggas att vid vite lämna information. Den nya lagen föreslås börja gälla den 1 oktober 2006.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Debatt om förslag 2005/06:LU26
Webb-tv: Lagstiftning om franchising
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 24 Marianne Carlström (S)
Herr talman! Det betänkande som vi ska behandla handlar om ett stärkt skydd för franchisetagare. De som är franchisegivare har en informationsskyldighet. Man måste informera i god tid. Det finns väldigt många franchisetagare. Man har ganska stora problem i vissa fall. Dem vill vi komma åt med den här lagstiftningen. Om man inte uppfyller de krav som lagstiftningen ställer ska man kunna åläggas vite om att förbättra informationen.
I detta betänkande finns det tre reservationer.
Vi ska nu behandla detta här i kammaren.
Anf. 25 Bertil Kjellberg (M)
Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 1 under punkt 1.
Frågan om särskilda regler för franchisingavtal har diskuterats vid ett flertal tillfällen under den senaste mandatperioden. Vi moderater har alltid varit mycket tveksamma till en särlagstiftning för just franchising.
Grundprincipen i svensk civilrätt är avtalsfrihet. Det innebär att två självständiga näringsidkare har rätt att träffa avtal med i stort sett vilket innehåll som helst. Vid en tvist kan däremot någon av parterna med stöd av reglerna i avtalslagen hävda att avtalet i sin helhet eller delar därav ska vara ogiltigt. Det kan vara svek, ocker eller annan omständighet som skulle göra det oskäligt att åberopa avtalet.
Grundprincipen är dock
pacta sunt servanda
, avtal ska hållas. Det är en mycket viktig princip i svensk civilrätt.
Det har hävdats att det föreligger stora problem när det gäller franchisingavtal. Vet vi verkligen att så är fallet i dag? Jag är inte säker på det. Franchising är en relativt ny företeelse i Sverige. Det blev vanligt först under 1980-talet. Det är naturligt att det tar tid innan nya avtalsformer finner stadga.
Jag vill påstå att många av de avarter som fanns under 1980-talet i dag har försvunnit. Det är i alla fall min erfarenhet. Som så ofta förr kommer lagstiftningen för sent. På 1980- och 1990-talet när problemen fanns fanns inte lagstiftningen. Nu har branschen genom självsanering löst de flesta problemen.
Vi tror att självsanering är att föredra framför tvingande lagstiftning. När man väl har lagreglerat ett område är det svårt för lagstiftaren att backa. Vi ser med vilka svårigheter regeringen försöker genomföra regelförenklingar för småföretagare. I och med att ett område har blivit lagreglerat upphör ofta den nyttiga självsaneringen. Den fria rättsutvecklingen upphör.
Ofta ser man brister i verksamheten som kräver ytterligare lagstiftning. Lagar läggs på lagar och vi får en massa onödiga regler som fördyrar och krånglar till det för företagsamheten.
Herr talman! Regeringen vill i sin proposition lagreglera den information som franchisegivaren ska lämna till franchisetagaren. Vi anser att detta är en onödig lagstiftning som inte i grunden löser de verkliga problemen när det gäller möjligheterna till jämkning av avtalsvillkor i allmänhet. Riksdagen har för mer än ett år sedan uttalat för regeringen att det bör tillsättas en utredning som får till uppgift att lägga fram förslag så att möjligheterna att jämka oskäliga avtalsvillkor ökar. Regeringen har som i så många andra fall inte hörsammat riksdagens begäran.
Herr talman! Det finns en lång rad rättsliga frågor för regeringen att ta itu med som på ett genomgripande sätt skulle förändra balansen mellan aktörerna på marknaden. Det föreliggande förslaget är som vi ser det ett kraftfullt slag i luften.
Jag slutar där eftersom mina alliansvänner kommer att utveckla saken vidare.
Anf. 26 Jan Ertsborn (Fp)
Herr talman! Franchising kom till Sverige någon gång på 1980-talet. Från början är det naturligtvis en amerikansk företeelse, vilket man kan förstå av ordet.
För många av oss i Sverige är McDonalds och 7-Eleven de kända exemplen på franchising. Det är väl därifrån tanken kommer att man måste lagreglera detta.
Vi tänker inte på att vi har en lång rad andra företag i Sverige som har franchiseavtal. Det är till exempel Hemtex, JC, Vero Moda, Länsförsäkringar och Pressbyrån. Jag skulle kunna räkna upp ganska många. Som konsumenter ser vi inte att det är franchiseavtal som ligger bakom.
Det typiska för ett franchiseavtal och det som lagstiftaren vill försöka åtgärda är att det finns en finansiellt stark part, franchisegivaren, med goda juridiska rådgivare, och en småföretagare som är franchisetagaren.
Vi kan titta på samhället i övrigt och en del andra förhållanden. Jag tänker på byggmarknaden. Skanska, NCC, PEAB och JM till exempel har avtal med en mängd småföretagare. Det är enmansföretagare som målar; det är elektriker och rörläggare. Det är precis samma relation mellan den starka parten som köper tjänsterna och den något svagare enmans- eller småföretagaren.
Det finns andra verksamheter i vårt samhälle som vi inte heller tänker så mycket på men som jag tycker att man ska ta fram i det här sammanhanget. Jag tänker på transportbranschen. Av egen erfarenhet vet jag att de flesta av de fordon som det står Lantmännen på och som åker omkring i landet och levererar foder till lantbruken ägs av privata åkare. Ibland äger man en bil, ibland några stycken.
Jag vet att det är likadant på bryggerisidan. Det står Carlsberg på bilen, men den ägs av en åkare som ofta är den som kör och har ett uppdrag för företaget. Till och med inom Länstrafiken målar man bussen i en färg, men det finns en småföretagare bakom.
Jag tar upp detta därför att jag vill klargöra att det finns en mängd situationer i det svenska samhället där vi har en väldigt stark avtalspart och en småföretagare som naturligtvis inte har samma resurser. Här gäller det att träffa avtal.
Man frågar sig vad som är så speciellt med franchising. Jag kan inte svara på det. Med den exposé som jag har gjort tror jag att de flesta av oss inser att det är svårt att se några skillnader.
Vi har inte något underlag för att säga att det är speciella problem inom franchiseområdet. Det är speciella problem mellan en stark avtalspart och en svag avtalspart, mellan stora företag och små företag. Det känner vi mycket väl till. Om man vill komma åt det förhållandet och lagstiftningsvägen vill hjälpa upp den svagare parten - småföretagaren - måste man arbeta med avtalslagen så att man täcker in alla fall. Då måste man göra så som vi har bestämt oss för här i riksdagen, se över avtalslagens bestämmelser och speciellt 36 § avtalslagen som är en paragraf som kan utnyttjas i de situationer där man av olika skäl tycker att den lilla företagaren har blivit felaktigt behandlad.
Den förändringen i lagstiftningen är ytterst angelägen. Den kommer att täcka in de fall inom transportsektorn och byggsektorn som jag har gett exempel på.
Att göra som regeringen nu föreslår och lägga på en informationsskyldighet på franchisegivaren innebär att man tar fram ett antal papper - de finns redan - med information på. Franchisetagaren kommer glatt att signera att han eller hon har tagit del av informationen.
Det är ungefär på samma sätt som när vi går och lånar pengar i banken och skriver på reversen. Jag har inte varit med om - inte ens som advokat - att jag vänder på papperet och läser de allmänna lånevillkoren på s. 2. Det kommer att bli precis likadant på franchiseområdet.
Alltså blir det, precis som Bertil Kjellberg sade för en stund sedan, ett verkligt slag i luften att införa lagstiftningen. Den kan ju inte på något sätt åberopas av franchisetagaren - den lilla företagaren. Inte i någon situation i en tvist med franchisegivaren kan den lagstiftning som vi har på vårt bord åberopas som stöd för att få någon form av rättelse när man känner att man har blivit felaktigt behandlad.
Detta är alltså ett fullständigt missgrepp från regeringens sida som bara skapar ytterligare regler i vårt samhälle. Vi behöver inte fler regler - framför allt inte i näringslivet. Av den anledningen ska propositionen naturligtvis avslås. Det var min förhoppning att vi skulle få en majoritet för det.
Bertil Kjellberg yrkade bifall till reservation nr 1. Jag instämmer i det och yrkar också bifall till reservation nr 3.
Anf. 27 Jan Ertsborn (Fp)
Herr talman! Ärendet i dag handlar om förstärkt skydd för franchisetagare. Men vi vill ha förstärkt skydd för alla företagare.
Kristdemokraterna och övriga allianspartier ställer sig bakom reservationerna 1 och 3. Det vill jag säga redan nu.
Trots att franchising har vuxit betydligt sedan sin start i Sverige på 80-talet - det finns i dag omkring 300 franchisingsystem med 9 600 så kallade enheter och ca 97 000 anställda - saknas det en specifik lag som reglerar det här. De utformade lagarna, avtalslagen, konsumenträttsliga, arbetsrättsliga och immaterialrättsliga lagar, blir tillämpliga.
Vi tycker att franchising är en bra samverkansform mellan företag. Men det behövs ingen särskild lagstiftning för att reglera just förhållandet mellan franchisetagare och franchisegivare, precis som min kollega Jan Ertsborn sade här för några minuter sedan.
Regeringen har inte presenterat några övertygande argument för att så skulle vara fallet. Företagare som ingår avtal som licenstagare eller återförsäljare har precis samma behov av att bli upplysta om särskilda förhållanden och villkor. Det säger sig självt att vi alla vill ha så mycket information som möjligt.
Den föreslagna lagstiftningen riskerar att på ett onödigt sätt byråkratisera förhållandet mellan fria företagare när näringslivet i själva verket behöver regelförändringar. Vi anser att nya regler enbart ska införas om de är absolut nödvändiga. Allians för Sverige efterfrågar en översyn av reglerna just för att ta bort onödiga regler som har tillskapats under de senaste åren med socialdemokratiskt styre.
De problem som kan uppstå mellan franchisetagare och franchisegivare kan mycket väl lösas inom ramen för nuvarande lagstiftning. Ytterligare regler är till för både företagare och konsumenter.
Jag ska gå över till att tala om oskäliga avtalsvillkor mellan näringsidkare. För mer än ett år sedan tillkännagav riksdagen att det krävs en utredning just om hur man kan komma åt problemet med oskäliga avtalsvillkor. Den utredningen tycks ännu inte alls vara tillsatt. Vi hoppas att det kommer att göras omgående, för det behövs en översyn av detta. Det är synd att regeringen inte har gjort det som vi har tillkännagivit. Det hade väl ändå varit bättre än att komma med nya regler, som egentligen behövs för hela området! Man bör hellre komma med regelförenklingar än ytterligare regler.
Jag yrkar bifall till reservation 1 och 3.
Anf. 28 Yvonne Andersson (Kd)
Herr talman! Kolleger och kära åhörare! För oss socialdemokrater är de svenska företagen, stora som små, viktiga för tillväxten, viktiga för sysselsättningen och viktiga för välfärden för oss i Sverige. Det är oerhört glädjande att konstatera att över 40 000 nya företag har skapats bara under det senaste året. Arbetet med att förbättra just för småföretagarna går nu vidare.
Det förslag vi nu har framför oss innebär ett första mycket viktigt steg i riktning mot skydd för de utsatta småföretagare som franchisetagare faktiskt är.
Syftet är att stärka franchisetagarens ställning i de förhandlingar och diskussioner som ligger till grund för ett avtal. Förstärkningen sker genom att franchisegivaren ska lämna skriftlig information till franchisetagaren om bland annat den ersättning som ska betalas, om villkoren för uppsägning och om hur en tvist om avtalet kan prövas. Det här ska ske i god tid innan avtal undertecknas.
Ytterst handlar det alltså om att skapa goda förutsättningar för genomtänkta och balanserade avtal på franchiseområdet. Mer dramatiskt än så är det inte.
Herr talman! Behövs då en lagstiftning över huvud taget? Finns det verkligen ett behov av det?
I dag har vi inte någon lagstiftning i Sverige som direkt tar sikte på franchising, till skillnad mot Frankrike, Kanada, Kina, USA och ett flertal andra länder.
Visst är det bra om vi kan undvika onödig byråkrati för aktörerna om de själva kan hantera de frågor som uppstår, men samtidigt är det naturligt att samhället strävar efter en rimlig balans i styrkeförhållandet mellan avtalsparter.
För franchisetagaren kan den förstärkta informationen skapa bättre förutsättningar för att ta ställning till om han eller hon vill ingå avtalet. Av 310 tillfrågade franchisegivare och franchisetagare har 73 % svarat att de tycker att det är befogat med lagregler för franchising. Också tidningen Handelsnytt har i ett par nummer i år belyst skevheter som finns kring franchising och hur de skevheterna slår mot franchisetagarna. Så visst finns det ett behov!
Eftersom franchising under senare år har blivit en mycket vanlig samarbetsform i Sverige med, som Yvonne sade, 97 000 anställda och en omsättning på drygt 80 miljarder kronor finns det goda skäl för en rimlig lagreglering, tycker vi.
Franchisetagaren är i flera avseenden särskilt utsatt jämfört med parter i andra kommersiella avtalsförhållanden. Det gäller resurser, inflytande över affärsidén och tillgång till information. Vi tror att en lagreglering av informationsskyldigheten skulle kunna minska den obalansen mellan avtalsparterna.
Arbetet inom Unidroit visar också att franchising internationellt har ansetts inta en särställning i förhållande till andra samarbetsformer. Det är ett arbete som vi i Sverige för övrigt aktivt har deltagit i.
Unidroit är ett internationellt institut för harmonisering av privaträtten. Institutet blev i september 2002 färdiga med en modellag. Den lagen är tänkt att fungera som en inspirationskälla eller som en vägledning för de länder som vill införa en franchiselag. Men den reglerar bara vilken information en franchisegivare måste ge en blivande franchisetagare innan kontraktet tecknas. Den reglerar inte några bestämmelser om själva franchiseförhållandet.
Herr talman! De föreslagna nya bestämmelserna tar alltså inte sikte på avtalsvillkoren som sådana utan på den information som ska lämnas av franchisegivaren. Men varför stanna där? Varför omfattar inte lagförslaget även uppsägning av franchiseavtal, bestämmelser om jämkning av skiljeklausuler och franchisetagarens förhandlingsrätt?
Jag vill återigen slå fast att en viktig utgångspunkt för oss socialdemokrater är att lagbestämmelser bör införas bara i de delar där det finns ett verkligt behov av regler.
När det gäller bestämmelser om uppsägning av avtalen är regeringens bedömning att det inte har framkommit tillräckliga skäl för att närmare reglera de frågorna.
De problem som kan tänkas uppkomma borde kunna lösas med hjälp av de allmänna avtalsrättsliga regler och principer som finns. Frågor om uppsägning kommer också att finnas med som en obligatorisk punkt i det informationsförslag som vi nu lägger fram.
Hur är det då med skiljeklausulerna? Ja, 90 % av alla franchiseavtal innehåller en skiljeklausul. Det finns både för- och nackdelar med en sådan. Men skiljeklausulerna kan ibland drabba den resurssvaga parten hårt, det vill säga franchisetagaren. Frågan om skiljeklausuler i kommersiella avtal mer generellt har också så sent som förra våren uppmärksammats av riksdagen, som det sagts tidigare här i dag.
I ett tillkännagivande uttalar riksdagen att regeringen bör tillsätta en utredning med uppgift att lägga fram förslag till åtgärder för att öka möjligheten att jämka oskäliga avtal mellan näringsidkare.
Det arbetet kommer sannolikt att påbörjas i höst. Även frågan om skiljeklausuler kommer enligt förslaget att omfattas av informationsskyldigheten.
Frågan om förhandlingsrätten gentemot franchisegivaren, herr talman, har inte ingått i det utredningsuppdrag som ligger till grund för propositionen, och den behandlas inte heller i Unidroits modellag. Däremot är det viktigt att slå fast att berörda parter och organisationer har ett ansvar att se till att arbetstagarinflytandet inte kringgås i samband med tecknande av franchiseavtal.
Herr talman! Som jag sade inledningsvis är det för oss socialdemokrater viktigt att skapa goda villkor för småföretagare, oavsett företagsform. Det förslag till förbättrat skydd för franchisetagare som vi nu har att ta ställning till är ett led i det arbetet.
I god tid innan avtalet sluts ska franchisetagaren få den information från franchisegivaren om avtalets innebörd och övriga förhållanden som behövs. Det är en återhållsam, men helt rimlig, lagstiftning.
Efter en tid kommer vi naturligtvis att utvärdera den här lagen. Om det visar sig finnas behov av ytterligare åtgärder kommer vi att överväga sådana, för vi vill ha en fungerande ordning på franchiseområdet. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Anf. 28 Pia Nilsson (S)
Herr talman! Kolleger och kära åhörare! För oss socialdemokrater är de svenska företagen, stora som små, viktiga för tillväxten, viktiga för sysselsättningen och viktiga för välfärden för oss i Sverige. Det är oerhört glädjande att konstatera att över 40 000 nya företag har skapats bara under det senaste året. Arbetet med att förbättra just för småföretagarna går nu vidare.
Det förslag vi nu har framför oss innebär ett första mycket viktigt steg i riktning mot skydd för de utsatta småföretagare som franchisetagare faktiskt är.
Syftet är att stärka franchisetagarens ställning i de förhandlingar och diskussioner som ligger till grund för ett avtal. Förstärkningen sker genom att franchisegivaren ska lämna skriftlig information till franchisetagaren om bland annat den ersättning som ska betalas, om villkoren för uppsägning och om hur en tvist om avtalet kan prövas. Det här ska ske i god tid innan avtal undertecknas.
Ytterst handlar det alltså om att skapa goda förutsättningar för genomtänkta och balanserade avtal på franchiseområdet. Mer dramatiskt än så är det inte.
Herr talman! Behövs då en lagstiftning över huvud taget? Finns det verkligen ett behov av det?
I dag har vi inte någon lagstiftning i Sverige som direkt tar sikte på franchising, till skillnad mot Frankrike, Kanada, Kina, USA och ett flertal andra länder.
Visst är det bra om vi kan undvika onödig byråkrati för aktörerna om de själva kan hantera de frågor som uppstår, men samtidigt är det naturligt att samhället strävar efter en rimlig balans i styrkeförhållandet mellan avtalsparter.
För franchisetagaren kan den förstärkta informationen skapa bättre förutsättningar för att ta ställning till om han eller hon vill ingå avtalet. Av 310 tillfrågade franchisegivare och franchisetagare har 73 % svarat att de tycker att det är befogat med lagregler för franchising. Också tidningen Handelsnytt har i ett par nummer i år belyst skevheter som finns kring franchising och hur de skevheterna slår mot franchisetagarna. Så visst finns det ett behov!
Eftersom franchising under senare år har blivit en mycket vanlig samarbetsform i Sverige med, som Yvonne sade, 97 000 anställda och en omsättning på drygt 80 miljarder kronor finns det goda skäl för en rimlig lagreglering, tycker vi.
Franchisetagaren är i flera avseenden särskilt utsatt jämfört med parter i andra kommersiella avtalsförhållanden. Det gäller resurser, inflytande över affärsidén och tillgång till information. Vi tror att en lagreglering av informationsskyldigheten skulle kunna minska den obalansen mellan avtalsparterna.
Arbetet inom Unidroit visar också att franchising internationellt har ansetts inta en särställning i förhållande till andra samarbetsformer. Det är ett arbete som vi i Sverige för övrigt aktivt har deltagit i.
Unidroit är ett internationellt institut för harmonisering av privaträtten. Institutet blev i september 2002 färdiga med en modellag. Den lagen är tänkt att fungera som en inspirationskälla eller som en vägledning för de länder som vill införa en franchiselag. Men den reglerar bara vilken information en franchisegivare måste ge en blivande franchisetagare innan kontraktet tecknas. Den reglerar inte några bestämmelser om själva franchiseförhållandet.
Herr talman! De föreslagna nya bestämmelserna tar alltså inte sikte på avtalsvillkoren som sådana utan på den information som ska lämnas av franchisegivaren. Men varför stanna där? Varför omfattar inte lagförslaget även uppsägning av franchiseavtal, bestämmelser om jämkning av skiljeklausuler och franchisetagarens förhandlingsrätt?
Jag vill återigen slå fast att en viktig utgångspunkt för oss socialdemokrater är att lagbestämmelser bör införas bara i de delar där det finns ett verkligt behov av regler.
När det gäller bestämmelser om uppsägning av avtalen är regeringens bedömning att det inte har framkommit tillräckliga skäl för att närmare reglera de frågorna.
De problem som kan tänkas uppkomma borde kunna lösas med hjälp av de allmänna avtalsrättsliga regler och principer som finns. Frågor om uppsägning kommer också att finnas med som en obligatorisk punkt i det informationsförslag som vi nu lägger fram.
Hur är det då med skiljeklausulerna? Ja, 90 % av alla franchiseavtal innehåller en skiljeklausul. Det finns både för- och nackdelar med en sådan. Men skiljeklausulerna kan ibland drabba den resurssvaga parten hårt, det vill säga franchisetagaren. Frågan om skiljeklausuler i kommersiella avtal mer generellt har också så sent som förra våren uppmärksammats av riksdagen, som det sagts tidigare här i dag.
I ett tillkännagivande uttalar riksdagen att regeringen bör tillsätta en utredning med uppgift att lägga fram förslag till åtgärder för att öka möjligheten att jämka oskäliga avtal mellan näringsidkare.
Det arbetet kommer sannolikt att påbörjas i höst. Även frågan om skiljeklausuler kommer enligt förslaget att omfattas av informationsskyldigheten.
Frågan om förhandlingsrätten gentemot franchisegivaren, herr talman, har inte ingått i det utredningsuppdrag som ligger till grund för propositionen, och den behandlas inte heller i Unidroits modellag. Däremot är det viktigt att slå fast att berörda parter och organisationer har ett ansvar att se till att arbetstagarinflytandet inte kringgås i samband med tecknande av franchiseavtal.
Herr talman! Som jag sade inledningsvis är det för oss socialdemokrater viktigt att skapa goda villkor för småföretagare, oavsett företagsform. Det förslag till förbättrat skydd för franchisetagare som vi nu har att ta ställning till är ett led i det arbetet.
I god tid innan avtalet sluts ska franchisetagaren få den information från franchisegivaren om avtalets innebörd och övriga förhållanden som behövs. Det är en återhållsam, men helt rimlig, lagstiftning.
Efter en tid kommer vi naturligtvis att utvärdera den här lagen. Om det visar sig finnas behov av ytterligare åtgärder kommer vi att överväga sådana, för vi vill ha en fungerande ordning på franchiseområdet. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Anf. 29 Jan Ertsborn (Fp)
Herr talman! I debatter i riksdagen hör vi alltid hur måna vi är om småföretagarna. Det är vi från alla håll; alla sju partierna talar om detta, och nyss hörde vi Pia Nilsson berätta om det.
Men den som är praktiskt verksam ute i näringslivet, till exempel som franchisetagare, ställer sig naturligtvis frågan: Vad är det för hjälp jag får av den här lagstiftningen?
Vi kan kanske vara överens om att vi får en hjälp i form av en information som kan leda till att man säger nej tack till avtalet. Men någonting annat till hjälp för småföretagaren, franchisetagaren, kan i varje fall inte jag se.
Min första fråga blir därför: Kan Pia Nilsson se att det finns någon annan hjälp till den franchisetagare som hamnar i bekymmer gentemot den starke franchisegivaren?
Anf. 30 Pia Nilsson (S)
Herr talman! Jag tror, Jan Ertsborn, att det är viktigt att - som jag mycket riktigt sade i mitt anförande - det här är en början.
Informationsskyldigheten ska vi inte på något vis underskatta. Jag tror att den kan utgöra en oerhört väsentlig del i ett avtal, framför allt - som jag tidigare sade - innan avtalet sluts. Jag tror att det är en viktig start.
Vi går, som sagt, vidare om det sedan visar sig finnas ytterligare behov. Som du, Yvonne med flera har nämnt i era inlägg finns det ett tillkännagivande om att en utredning ska tillsättas. Det arbetet kommer att påbörjas.
Just nu koncentrerar vi det här på franchisetagarnas möjlighet att få förbättrade villkor. Till hösten påbörjas arbetet mer generellt. Jag tror att det är en ganska bra ordning.
Anf. 31 Jan Ertsborn (Fp)
Herr talman! Vi är överens om att avtalslagen behöver ses över och noterar med tacksamhet att nämnda utredning ska komma i gång, sannolikt till hösten - ungefär så uttrycks det. Med en borgerlig regering kommer utredningen att starta under hösten.
Min andra fråga är följande: Om vi nu genomför detta och det är så bra med informationen till franchisetagaren, vad är då nästa steg i vad som ska ske?
Ska det ske någonting till förmån för så att säga enmansåkaren som kör med sin lastbil för Carlsberg och levererar öl? Ska han få något slags information av Carlsberg? Ska Länsförsäkringar lämna information till alla små försäkringsföretagare som i dag uppstår?
Är det detta som är nästa steg, eller är nästa steg att man verkligen ska gå in på lagstiftningen och göra någonting så att franchisetagaren kan få ut några rättigheter av den här lagstiftningen?
Anf. 32 Pia Nilsson (S)
Herr talman! Jag tror att vi ska ta en sak i sänder, Jan Ertsborn. Vi börjar, som jag sade, med informationsskyldigheten. Sedan måste den här lagen få verka en tid innan vi gör en utvärdering. Det finns ingen anledning för oss att redan nu dra förhastade slutsatser eller att redan nu tala om vad vi tänker göra som ett nästa steg. Det kan ju hända att det steget får vänta.
Om det skulle behövas ytterligare åtgärder får vi se specifikt vad det kan handla om, så i det här läget finns det ingen anledning att i detalj försöka kommentera det.
Anf. 33 Yvonne Andersson (Kd)
Herr talman! Också jag funderar på vad den här propositionen egentligen innebär. Varför har den kommit till? Är inte grundproblemet att den ena parten inte är jämbördig med den andra och att man därför ska försöka skydda franchisetagaren från att ingå ett avtal, från att riskera att inte ha insikt i vilka avtal som faktiskt skrivs?
Mot den bakgrunden funderar jag på varför utredningen i fråga inte har föregått propositionen. Innebörden är ju egentligen att man väljer ut
en
form för företagande. Den formen ska särskilt få information, medan andra former - till exempel återförsäljare, som Jan Ertsborn nämnde - inte alls har någon lagreglering på samma sätt när det gäller information.
Vad är det vi ska förvänta oss av dem som tecknar avtal över huvud taget - avtal som inte lagregleras?
Anf. 34 Pia Nilsson (S)
Herr talman! Det är jätteviktiga frågor som du, Yvonne, ställer. Jag tror till och med att du har svaren på dem. Jag menar att du svarat på dem åtminstone i ditt anförande.
Anledningen till att vi nu koncentrerar oss på franchising är att det under en längre tid har funnits behov av något slags skydd. Redan år 1984, tyckte jag mig läsa, tillsattes en utredning som visade på skevheter. Men av någon anledning upplevdes de åtgärder som föreslogs där som väldigt radikala, så regeringen 1991 - det var väl dina kamrater, Yvonne - drog tillbaka den och tyckte att det här var alldeles för starkt.
Sedan har det motionerats ett antal gånger här i riksdagen. Nu har vi presenterat ett väldigt försiktigt första lagstiftningssteg. Som jag sagt tidigare tycker jag att det är bra att börja i den änden. Uppenbarligen finns det ett behov av just en lagstiftning för franchisetagare. Det visar inte minst Unidroits internationella arbete. I ett antal länder har man redan nu en särskild lagreglering - dock inte här i Sverige - så jag tycker inte att det är någon större dramatik i detta.
Anf. 35 Yvonne Andersson (Kd)
Herr talman! Nej, dramatiken är inte stor. Men det här går lite stick i stäv med talet om att man ska förenkla för företagandet. Vi har väldigt mycket av reglementen som ska styra verksamheten i näringslivet, och i de här talarstolarna har vi flera gånger varit överens om att vi ska förenkla regelverket för småföretagande. I stället väljs vissa grupper ut när nya förslag och propositioner skrivs.
Vi i alliansen tycker att det som ska göras är ett regelverk där alla olika företagsformer kan ingå. Där såg vi att det var väldigt viktigt att se över just detta med olika ojämlika villkor mellan näringsidkare.
Den utredningen tycker jag är väsentligt mycket viktigare. Den skulle föregås med nya reglementen för en del av företagandet. Jag tycker att det är märkligt att Socialdemokraterna väljer ut bara en del för att skydda informationen där, och det stick i stäv med förenkling av regelverket, i stället för att se möjligheten med ett förenklat regelverk och en utredning om hur oskäliga avtalsvillkor ska kunna jämkas.
Anf. 36 Pia Nilsson (S)
Herr talman! Som jag sagt finns det ett extra starkt behov av att skydda franchisetagare just när det gäller franchiseavtalen. Det visar historiken inte minst, och det visar också det internationella arbetet i Unidroit. Det känns väldigt viktigt att lyfta fram den delen just nu.
Sedan kan det mycket väl vara så som du säger, Yvonne, att de oskäliga avtalen också finns i andra avtalsförhållanden. Det må då den här utredningen, som drar i gång sitt arbete till hösten, få utvisa. Men vi socialdemokrater tycker ändå att vi drar vårt strå till stacken genom att förbättra för småföretagare i det här avseendet när det gäller franchisetagare, och det känns väldigt bra.
Beslut, Genomförd
Betänkandet beslutades i kammaren 17 maj 2006.Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 1, Voteringar: 2.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Lagförslagen
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om franchisegivares informationsskyldighet,
b) lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:98 och avslår motion 2005/06:L6 yrkandena 1 och 2.- Reservation 1 (m, c, fp, kd)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 121 0 0 23 m 0 47 0 8 fp 0 39 0 9 kd 0 24 0 9 v 22 0 0 6 c 0 18 0 4 mp 15 0 0 2 - 1 0 0 1 Totalt 159 128 0 62 Ytterligare lagstiftning om franchising
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2005/06:L5, 2005/06:L303 och 2005/06:L314.- Reservation 2 (v)
Jämkning av avtal mellan näringsidkare
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2005/06:L6 yrkande 3.- Reservation 3 (m, c, fp, kd)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (m, c, fp, kd) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 121 0 0 23 m 0 47 0 8 fp 0 39 0 9 kd 0 24 0 9 v 21 0 0 7 c 0 18 0 4 mp 14 1 0 2 - 1 0 0 1 Totalt 157 129 0 63
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.