Lagstiftning beträffande ideella föreningar

Betänkande 1989/90:LU16

Lagutskottets betänkande
1989/90: LU16

Lagstiftning beträffande ideella

föreningar 1989/90

LU16

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet fyra motionsyrkanden i vilka framförs
önskemål om lagstiftningsåtgärder beträffande ideella föreningar.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna. Till betänkandet har fogats
två reservationer.

Motionerna

1989/90:L203 av Carl Bildt m.fl. (m) vari — med hänvisning till vad
som anförts i motion 1989/90:K206 — yrkas

l.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lagreglering av ideella föreningars verksamhet.

1989/90:L204 av Gullan Lindblad och Per Stenmarck (båda m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag till
lagstiftning beträffande ideella organisationer.

1989/90:L205 av Martin Olsson m.fl. (c) vari — med hänvisning till
vad som anförts i motion 1989/90:K212 — yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning
av frågan om grundläggande lagstiftning beträdande ideella föreningar
i syfte att stärka den enskildes ställning.

1989/90:L212 av Karin Falkmer och Sonja Rembo (båda m) vari —
med hänvisning till vad som anförts i motion 1989/90:N310 — yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning beträffande
organisationers befogenhet gentemot sina medlemmar.

Gällande ordning

1 juridiskt hänseende skiljer man mellan ekonomiska föreningar och
ideella föreningar. De ekonomiska föreningarna regleras i den sedan
den 1 januari 1988 gällande lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
som ersatt 1951 års lag i samma ämne. För att en förening
skall kunna registreras som ekonomisk förening fordras enligt 1 kap. 1
§ i den nya lagen — liksom enligt 1951 års lag — att föreningen har

1 Riksdagen 1989/90. 8 sami. Nr 16

till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom
sådan ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna deltar som konsumenter
eller andra förbrukare, som leverantörer eller med egen
arbetsinsats eller genom att begagna föreningens tjänster eller på annat
liknande sätt. Det krävs alltså dels att föreningen bedriver ekonomisk
verksamhet, dels att verksamheten skall syfta till att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen. Saknas endera av dessa förutsättningar
är föreningen att anse som en ideell förening.

Ideella föreningar omfattas inte av lagen om ekonomiska föreningar.
Beträffande ideella föreningar saknas en sådan detaljerad civilrättslig
lagstiftning som finns rörande aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Inte heller finns det i lagstiftningen någon definition av begreppet
ideell förening.

I rättspraxis har sedan länge ansetts att en ideell förening äger
rättskapacitet då den har antagit stadgar som inte är alltför bristfälliga
och valt styrelse. Förbindelser som ingås för en sådan förening binder
endast föreningen, inte de enskilda medlemmarna. Om föreningen inte
uppfyller nämnda förutsättningar — vanligt bland föreningar av enklare
slag, såsom läsecirklar och svagt organiserade sällskapsföreningar —
blir avtal som ingås för föreningens räkning bindande endast för dem
som har ingått detta avtal. Enligt praxis anses vidare vissa andra
principer också gälla. En närmare redogörelse för praxis på området
finns i betänkandet LU 1982/83:22.

Bestämmelser i stadgarna för en ideell förening vilka är oskäliga
mot medlemmarna kan ogiltigförklaras eller jämkas av allmän domstol
med stöd av 36 § avtalslagen. Sålunda har högsta domstolen i ett
rättsfall (NJA 1982 s. 853) ogiltigförklarat en bestämmelse i stadgarna
för en fackförening om att frågor om medlems rätt till utträde ur
föreningen skulle avgöras av en skiljenämnd med viss sammansättning.
I ett senare rättsfall (NJA 1987 s. 394) har högsta domstolen i motsats
till underinstanserna ansett att ett fackförbunds beslut att teckna en
kollektiv hemförsäkring för sina medlemmar inte avsett ett ändamål
som är uppenbart främmande för förbundets uppgift enligt stadgarna.

Det privaträttsliga begreppet föreningsrätt förekommer också inom
arbetsrätten. Med föreningsrätt avses i lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet (MBL) rätten för arbetsgivare och arbetstagare
att tillhöra arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation, utnyttja medlemskapet
samt verka för organisationen eller för bildandet av sådan
organisation utan att bli utsatta för påtryckningar eller annan obehörig
inblandning från motpart i arbetsförhållandet. Förening äger för egen
del skydd i lagen endast så till vida, att den inte är skyldig att tåla
sådan kränkning av enskild arbetsgivares eller arbetstagares föreningsrätt
som innebär intrång i dess verksamhet. Reglerna har enbart till
syfte att skydda rätten att organisera sig (den s.k. positiva föreningsrätten)
men ger inte något skydd för anspråk på att få vara oorganiserad
eller för rätt att inte tillhöra viss förening (den s.k. negativa
föreningsrätten).

1989/90: LU 16

2

Motionsmotiveringar

1989/90:LU16

Som motivering till yrkande 1 i motion L203 av Carl Bildt m.fl. (m)
framhålls att det för ideella föreningar — trots den betydelse dessa
organisationer har på många olika områden i samhällslivet — saknas
normer av grundläggande karaktär. Det finns därför skäl för en
utredning rörande såväl behovet av som den lämpliga utformningen av
lagstiftningen om de ideella föreningarna. Tyngdpunkten i denna lagstiftning
bör enligt motionärerna ligga i det som från samhällets sida är
mest skyddsvärt, nämligen den enskildes ställning i förhållande till
organisationen.

I motion L204 av Gullan Lindblad och Per Stenmarck (båda m)
framhålls att vissa grundläggande krav bör kunna ställas på ideella
organisationer. För den som vill tillhöra en ideell organisation måste
det klarare än i dag framgå hur långt organisationens befogenheter
sträcker sig gentemot den enskilde medlemmen. Motionärerna saknar
också klara regler om enskilds rätt att stå utanför och att utträda ur en
ideell organisation samt rätten att slippa kollektivanslutning till en
sådan organisation. Vidare anser motionärerna att regler bör införas
mot s.k. organisationsklausuler, där arbetsgivaren enligt avtal med
fackförbund förbinder sig att inte anställa personer som inte tillhör
den avtalsslutande arbetstagarorganisationen. Enligt motionärerna bör
tyngdpunkten i en utredning och förslag till en lagstiftning ligga i den
enskilde medlemmens ställning gentemot den ideella organisationen.
En sådan lagstiftning bör enligt motionärerna innehålla regler om en
medlems bundenhet av beslut som fattas utan medlemmens direkta
medverkan och om medlems inträde i samt utträde ur en organisation.
Slutligen pekar motionärerna också på svårigheten att fastställa en
ideell organisations hemvist, vilket har betydelse i exempelvis konkursärenden,
och de ifrågasätter om det inte bör vara ett minimikrav på en
organisation att styrelsen registreras och att uppgift ges om styrelsens
säte.

Martin Olsson m.fl. (c) framhåller som motivering till yrkandet i
motion L205 att det utan tvekan finns starka skäl för en närmare
utredning rörande såväl behovet som den lämpliga utformningen av en
lagstiftning om ideella föreningar. En utgångspunkt för en lagstiftning
måste vara att variationsrikedomen i föreningslivet inte får begränsas
och att föreningslivet och organisationsväsendet inte får hindras. Lagstiftningen
bör reglera det som från samhällets synpunkt är mest
skyddsvärt, nämligen den enskildes ställning i förhållande tiil organisationen.
Enligt motionärerna kan det bli aktuellt att infora t.ex. regler
om rätten till inträde i och utträde ur förening, negativ föreningsrätt,
uteslutning ur förening samt om föreningsbeslut som gäller medlemmens
förhållande utanför det område som är föreningens egentliga.
Vidare bör övervägas en lagreglering av minoritetsskyddet, föreningens
ekonomi och revision, ansvaret för uppkomna förbindelser och villkoren
för en upplösning av föreningen. I Finland finns en lagstiftning
om ideella föreningar, och enligt motionärerna rådde där enighet om

införandet av en sådan lagstiftning. Motionärerna anser att man i det
svenska utredningsarbetet till en lagstiftning om ideella föreningar bör
beakta de överväganden som gjordes i det finska lagstiftningsarbetet.

Som motivering till yrkandet i motion L212 av Karin Falkmer och
Sonja Rembo (båda m) anförs att det i dag saknas klara regler för den
enskilde medlemmens ställning i förhållande till medlemsorganisationen.
Motionärerna hänvisar till det ovan redovisade rättsfallet (NJA
1987 s. 394) och ifrågasätter om det är rimligt att en enskild person
som är medlem i en facklig organisation skall behöva acceptera
ingrepp i den privata ekonomin för ändamål som helt saknar anknytning
till arbetsförhållandena. Det finns därför ett behov av en lagstiftning
som klargör hur långt organisationers befogenheter sträcker sig i
förhållande till den enskilde medlemmen.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om lagstiftning rörande ideella föreningar har sedan år 1971
prövats åtskilliga gånger av riksdagen, senast hösten 1989, med anledning
av motioner med samma syfte som de nu aktuella motionerna. På
förslag av lagutskottet har motionerna avslagits av riksdagen. Beträffande
frågans tidigare behandling och de närmare skälen för ställningstagandena
till motionerna hänvisas till LU 1983/84:14, LU 1985/86:5,
LU 1985/86:15, LU 1986/87:15, LU 1987/88:22 och till 1989/90:LU2.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet fyra motionsyrkanden i vilka framförs
önskemål om lagstiftningsåtgärder beträffande ideella föreningar.

I juridiskt hänseende skiljer man mellan ekonomiska föreningar och
ideella föreningar. De förstnämnda föreningarna regleras i lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar. För att en förening skall kunna
vinna registrering som ekonomisk förening fordras, liksom enligt äldre
lag, dels att föreningen bedriver ekonomisk verksamhet, dels att verksamheten
skall syfta till att främja medlemmarnas ekonomiska intressen.
Saknas någon av dessa förutsättningar är föreningen att anse som
en ideell förening. Till skillnad från vad som gäller beträffande de
ekonomiska föreningarna saknas en närmare lagreglering av de ideella
föreningarna i civilrättsligt hänseende.

I motion L203 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs i yrkande 1 att en
utredning genomförs angående behovet och den lämpliga utformningen
av en lagstiftning om ideella föreningar, och i motion L204 av
Gullan Lindblad och Per Stenmarck (båda m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär utredning och förslag till lagstiftning beträffande
ideella organisationer. Även i motion L205 av Martin Olsson m.fl. (c)
begärs att frågan om grundläggande lagstiftning för ideella föreningar
utreds. Slutligen begär Karin Falkmer och Sonja Rembo (båda m) i

1989/90: LU 16

4

motion L212 att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning
beträffande organisationers befogenhet gentemot sina medlemmar. Enligt
motionärerna i samtliga motioner bör utgångspunkten för en
lagstiftning vara den enskilde medlemmens ställning i förhållande till
den ideella föreningen eller organisationen. I motionerna L204 och
L205 framhålls att lagstiftningen bör innehålla grundläggande regler
särskilt om medlems inträde i och utträde ur en förening, rätten för
medlem att stå utanför en förening samt om medlems bundenhet av
förenings beslut.

Utskottet erinrar om att motioner med yrkanden om lagstiftningsåtgärder
beträffande ideella föreningar har prövats av riksdagen i stort
sett varje år under de senaste tolv åren. Senast prövades frågan hösten
1989 (se 1989/90:LU2) då utskottet fann att det saknades skäl för att
införa en lagstiftning om ideella föreningar i vårt land. Någon anledning
för riksdagen att nu inta en annan ståndpunkt i frågan föreligger
inte. Utskottet avstyrker följaktligen motionerna L203 yrkande 1,
L204, L205 och L212.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:L203 yrkande 1,
1989/90:L204, 1989/90:L205 och 1989/90:L212.

res. I (m, c)
res. 2 (mp) - motiv.

Stockholm den 21 februari 1990
På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Stig Gustafsson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger
Hestvik (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander
(s). Lena Boström (s), Stina Eliasson (c), Elisabeth Persson (vpk),
Elisabet Franzén (mp), Anita Jönsson (s), Lola Björkquist (fp) och Eva
Björne (m).

Reservationer

1. Rolf Dahlberg (m), Martin Olsson (c), Allan Ekström (m), Stina
Eliasson (c) och Eva Björne (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet
erinrar" och slutar med "och L212." bort ha följande lydelse:

1989/90:LU 16

5

Som utskottet framhållit då frågan om en lagstiftning beträffande
ideella föreningar tidigare varit aktuell utgör dessa föreningar en viktig
del av vårt samhälle. De fullgör betydelsefulla uppgifter på många
olika områden, exempelvis inom facklig, politisk och humanitär verksamhet
samt vid religionsutövning, vetenskaplig forskning och idrott.
Utskottet kan liksom tidigare också konstatera att många ideella organisationer
lagstiftningsvägen kommit att få ett starkt inflytande över
samhällsutvecklingen. Till detta kommer, som motionärerna påpekat,
att samhället på olika sätt stöder organisationer och föreningar av
skiftande slag.

Trots den betydelse som olika organisationer sålunda har saknas i
dag normer av grundläggande karaktär beträffande organisationernas
förhållanden. För associationer av annan typ är läget det motsatta. För
bl.a. aktiebolag och ekonomiska föreningar föreligger noggrann lagreglering.
Avsaknaden av regler angår sådana centrala ämnen som den
enskildes rätt att inträda i, kvarstanna i eller utträda ur en förening,
och hans rätt att slippa bli ansluten till en förening mot sin vilja
(negativ föreningsrätt, kollektivanslutning). Inte heller finns det regler
mot s.k. organisationsklausuler av innebörd att arbetsgivaren förbinder
sig att icke anställa personer som ej tillhör den avtalsslutande arbetstagarorganisationen.
Ytterligare exempel på frågor som — i enlighet med
vad som anges i motionerna — är oreglerade är minoritetsskyddet,
ekonomi och revision, skadeståndsskyldighet, ansvar för uppkomna
förbindelser och upplösning av förening.

Enligt utskottets mening ger utvecklingen under senare år tveklöst
stöd för ståndpunkten att den enskildes ställning i förhållande till
organisationerna behöver ges ett lagfåst skydd. Det har sålunda inträffat
fall där medlem uteslutits ur en förening eller vägrats utträde under
uppmärksammade former eller där en skiljedomsklausul i stadgarna
för ett LO-förbund underkändes som oskälig. Ett annat uppseendeväckande
exempel är det i motionerna omnämnda rättsfallet (NJA
1987 s. 394). Där ansåg högsta domstolen — i motsats till underinstanserna
— att ett fackförbunds beslut att teckna en kollektiv hemförsäkring
för sina medlemmar inte avsåg ett ändamål som var uppenbart
främmande för förbundets uppgift enligt stadgarna, något som enligt
högsta domstolen krävdes för att klandertalan skulle kunna bifallas.

Andra händelser som tilldragit sig betydande intresse har varit
blockader som riktats mot företagare utan anställda eller med anställda
som inte är medlemmar i den blockerande organisationen.

Vidare bör också framhållas svårigheten att fastställa en ideell organisations
hemvist, vilket har betydelse i exempelvis konkursärenden.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det ovedersägligen
finns starka skäl för en närmare utredning rörande såväl behovet som
den lämpliga utformningen av lagstiftningen om de ideella föreningarna.

Beträffande den närmare inriktningen av utredningsarbetet vill utskottet
framhålla att en viktig utgångspunkt måste vara att variationsrikedomen
inom föreningslivet inte får begränsas. Det är vidare angeläget
att föreningslivet och organisationsväsendet inte hindras eller för -

1989/90: LU16

6

svåras. Tyngdpunkten i en ifrågasatt lagstiftning bör ligga i det som
från samhällets sida är mest skyddsvärt, nämligen den enskilde medlemmens
ställning i förhållande till organisationen. Viktigt är också att
— som motionärerna påpekat — det tillskapas grundläggande regler
om organisationen som sådan, bl.a. villkoren för att en förening skall
anses vara en juridisk person. Andra angelägna uppgifter för utredningen
bör som framgått vara att utforma bestämmelser om medlems
inträde i, avgång från och uteslutning ur förening, medlems bundenhet
av beslut som fattats utan hans medverkan eller som rör frågor utanför
föreningens verksamhetsområde, förhållandet till tredje man, skadeståndsskyldighet,
firmateckning, ansvarighet för uppkomna förbindelser
och föreningens upplösning. En del av bestämmelserna bör enligt
utskottets mening kunna utformas efter förebild av den lagstiftning om
ideella föreningar som finns i Finland. Det bör ankomma på regeringen
att närmare bestämma formerna för utredningsarbetets bedrivande
och återkomma med förslag till riksdagen.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna L203
yrkande 1, L204, L205 och L212 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:L203 yrkande
1, 1989/90:L204, 1989/90:L205 och 1989/90:L212 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utredning
av frågan om lagstiftning beträffande ideella föreningar.

2. (Utskottets motivering) Elisabet Franzén (mp) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet erinrar" och
slutar med "och L212." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de förhållanden, som beskrivs i motionerna är
allvarliga och att det därför ligger nära till hands att föreslå att de
regleras genom lagstiftning. Detta låter sig emellertid svårligen göras
utan att på något sätt begränsa den fria föreningsrätten.

Grunden för föreningsrätten är föreningsfriheten. Att rättssystemet
erkänner medborgarnas rätt att bilda föreningar samt att oberoende av
den offentliga makten uttrycka sin vilja i och genom föreningen är en
grundläggande rättighet, och föreningsfriheten i vårt land är tryggad
genom stadganden i grundlag. Att även i framtiden ha en fri föreningsrätt
är för utskottet av avgörande betydelse. Därför avvisar utskottet
krav på en generell lagstiftning om ideella föreningar. En sådan
lagstiftning kan enligt utskottets uppfattning leda till en icke önskvärd
offentlig styrning av det enskilda föreningslivet. Hur ideella organisationer
skall arbeta anser utskottet vara en fråga för medlemmarna
själva att bestämma om i de former som gäller för föreningen. Således
bör föreningsfriheten få till följd att medlemmarna tar ett eget ansvar
för sin förening och för sitt medlemskap, och ställer krav på föreningen
och dess styrelse, byter den vid behov, eller lämnar föreningen och
eventuellt startar en ny.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna L203
yrkande 1, L204, L205 och L212.

1989/90: LU16

7