Lag-Utskottets Betänkande N:o S9

Betänkande 1870:LU29

Lag-Utskottets Betänkande N:o S9.

1

N:o 29.

Ank. till Riksd. Kansli d. 4 April 1870, kl. 2 e. m

Betänkande, i anledning af återremiss af Lag-Utskottets Utlåtande N:o
II, angående ändring i Kongl. Förordningen om egors fredande
mot skada af annans hemdjur och om stångselskyldiahet
den 21 December 1857.

Genom ifrågavarande Utlåtande, som begge Kamrarne till Lag-Utskottet återremitterat,
hade Utskottet föreslagit eu underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t att
7 § 1 ofvanberörda Kongl. Förordning måtte erhålla följande tillägg: ”Der, till följd
ad ortförhållanden eller andra omständigheter, det finnes lämpligt att stängselskyldigheten
för särskildt landstingsområde ordnas efter andra grunder, än de här ofvan i
allmänhet bestämda, vare Kongl. Maj:t förbehållet att, på framställning af vederbölande
landsting, derom förordna.”

Enligt den diskussion i ämnet, som hos Kamrarne egt rum, har såsom skäl
för återrennssen hufvudsakligen blifvit anfördt, att tillfälle borde beredas äfven olika
delar af ett och samma landstingsområde att erhålla särskilda egofredslagar, enär
vassa landstingsområden vore så stora och utgjordes, med hänseende till natur- och
kulturförhållanden, af så skilda delar, att hvad som borde gälla för en del af området
icke lämpligen kunde tillämpas i en annan; att 1857 års förordning vore baserad
på två, hvarandra motsatta grundåsigter, i det att denna författning dels uttalar
den grundsats, att det skall åligga hvar och en, som hemdjur eger, att om
dem hålla sådan vård, att de icke olofligen inkomma på annans egor, och dels tilllampar
den princip, enligt hvilken stängselvitsord, utom i vissa uppgifva undantagstall,
eger rum; att den förra af dessa principer vore af civilrätts natur, men principen
om stängselvitsord deremot af rent ekonomisk beskaffenhet, vid hvilket förhålBih.
till Likså. Prof. 1870. 7 Sami 15 Höft. p

2 Lag-Utskottets Betänkande N:o 39.

lande och då Riksdagen ej kunde eller borde afhända sig sin grundlagsenliga rätt att gemensamt
med Konungen lagstifta inom civilrättens område, det vore angeläget att
ifrågakomna stadgande erhölle en lydelse, som ej kunde tolkas derhän, att Kongl.
Maj:t skulle ega att ändra äfven de civilrättsliga bestämmelserna i den nu gällande
förordningen; samt att det syntes ej vara rätt lämpligt att, på sätt Utskottet i sitt
förra Utlåtande föreslagit, införa detta stadgande såsom ett tillägg till förordningens
37 §,- som endast innehåller föreskrifter om tiden, då förordningen skulle träda i kraft,
samt om upphörande af förut gällande vitesförbud.

Återremissen synes hafva skett i syftemål att ett förslag måtte framläggas,
öfverensstämmande med de inom Kamrarne sålunda uttalade åsigter, hvilka mindre i
sjelfva saken, utan fastheldre endast i fråga om formen afvika från Utskottets förra
förslag; och får Utskottet alltså, med föranledande af återremissen, hemställa,

att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om utfärdande af en författning, hvarigenom såsom tillägg till
Kongl. Förordningen om egors fredande mot skada af annans
hemdjur samt om stängselskyldighet den 21 December 1857
förordna?, att der, till följd af ortförhållanden eller andra omständigheter,
det finnes lämpligt, att det i nämnda Kongl. Förordning
stadgade stängselvitsord inom särskild!, landstingsområde
upphäfves eller inskränkes, Kongl. Maj:t förbehålles att, på framställning
af vederbörande landsting, derom förordna.

Stockholm den 4 April 1870.

På Utskottets vägnar:
Eric Sparre.

Re serva t i om

af Herr Bergström, som åberopat, hvad han anfört vid frågans behandling
i Andra Kammaren.

Herr Grefve Mörner har begärt få antecknadt, det han ej öfvervarit ärendets
behandling hos Utskottet.