Lag-Utskottets Betänkande N:o ål

Betänkande 1876:LU41

Lag-Utskottets Betänkande N:o ål.

5

N:o 41.

Auk. ltiksd. till Kansli den 8 Maj 1876, 10 f. m.

Betänkande, i anledning af åter remiss utaf Utskottets Utlåtande
N:o 23, om förändrad lydelse af 6 punkten i 19 § af
Kongl. Förordningen om nya strafflagens införande den
16 Februari 1864.

Uti berörda utlåtande, som blifvit af begge Kamrarne återförvisadt, har
Utskottet föreslagit, att nämnda lagrum måtte erhålla följande förändrade lydelse:

“Misstankes någon att hafva begått brott, som ringare är än i 5 punkten
sägs, men hvarå dock straffarbete efter lag följa kan, eller att hafva å
sådant ställe, som i 11 kap. 15 § omförmäles, uppsåtligen föröfvat misshandel,
hvarå skada, om än ringare, följt; den må ock i häkte tagas. Häfver
—- — — — — — — — — — — — — — — — — --- lemnas.“

Utskottet, som tagit i öfvervägande både de anmärkningar, som blifvit
mot utlåtandet framstälda, och de särskilda förslag till frågans lösning
i den af motionärerne angifna rigtning, Indika blifvit inom Kamrarne förordade,
har vid mångsidig granskning af såväl dessa förslag som åtskilliga
andra likartade, hvilka blifvit inom Utskottet framlagda, kommit till. den
öfvertygelse, att hvarje sådant förslag torde blifva af beskaffenhet, att det, i
brist på öfverensstämmelse med nu gällande stadganden i ämnet, skall befinnas
icke vara antagligt.

Den enda utväg för vinnande af de med motionerna afsedda ändamål
som vid sådant förhållande torde återstå, synes vara att söka uti en skärpning
af straffen för brotten mot person; men som den revision af vissa delar
utaf strafflagens bestämmelser, som för sådant ändamål skulle erfordras,
icke i följd af riksdagens nu förestående snara afslutande kan af Utskottets
medhinnas och i allt fall icke torde på grund af motionerna grundlagsenlig!
kunna ega rum, föranlåtes Utskottet vördsamt hemställa,

6

Lag-Utskottets Betänkande N:o 41.

att ifrågavarande motioner icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 Maj 1876.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

B eserv ationer:

af Herr Grefve Mörner, med hvilken Herr Meijer instämt:

“Då behofvet af tillökade stadganden för betryggande af frid och säkerhet
inom samhället synes mig otvifvelaktigt och med uppfyllandet af
detta behof torde alltför länge komma att dröja, om en allmän revision af
strafflagen skall afvaktas, får jag för min del mig reservera emot Utskottets
beslut att för närvarande afstyrka afseende å motionen. “

af Herrar Asplund och Ribbing;

af Herr Grefve Horn, med hvilken Herrar Nils Pettersson, Anders
Persson, Lyth och Torpadie instämt: “Då det bör vara af stor vigt,
att till förekommande af våldsamheter af svårare art ega laga berättigande
att, då någon störer ordning och säkerhet samt genom sitt beteende
visar uppsåt att påbörjad våldsamhet fortsätta, beröfva gerningsmannen
sin frihet och derigenom sätta en gräns för vidare lagöfverträdelser,
drager jag icke i betänkande att för slika fall föreslå ett lagstadgande, som,
äfven om det i viss mån medförer rätt att för lindrigare förbrytelser, beröfva
en medborgare sin frihet, dock kan blifva eu kraftig häfstång att i många
fall förebygga öfverdåd och våldsamheter, som numera ofta visat sig förekomma
synnerligast vid sådana ställen, der större arbeten förehafvas, eller
vid tillfällen då eljest folksamlingar ega rum. Denna häktning anser jag
dock böra inskränkas derhän, att våldsverkaren endast tages i fängsligt förvar
så länge, intill dess hans sinne hunnit lugnas och fara för våldsamheternas
vidare fortsättande upphört. Jag håller före att, om en sådan lag
antoges, vunnes ett ganska stort ändamål, som är förbrytarens uppdagande
och våldsamheters stäfjande, hvilket eljest, isynnerhet under folkskockningar,

7

Lag-Utskottets Betänkande N:o 41,

svårligen kan under nuvarande förhållande, då häktning för dessa förbrytelser
icke är medgifven, åstadkommas.

Till följd häraf får jag föreslå tillägg till 19 § 7, 11 och 14 punkterna
uti Kongl. Maj:ts nådiga förordning om nya strafflagens införande
m. in. den 16 Februari 1864, och att dessa punkter erhålla följande lydelse:

§19.--— ---------------

7:o. Föröfvar någon brott, hvarå, enligt hvad ofvan sagdt är,
häkte, eljest följa lian, under sådana omständigheter, att allmän ordning
och säkerhet derigenom störes och vidare synes äfventyras, då
må han gripas och i häkte förvaras, dock ej under längre tid än
säkerheten det fordrar.

Okänd person, som undandrager sig att uppgifva sitt namn eller
sin hemort eller emot hvilken skälig anledning förekommer, att
hans uppgift derom är osann, må, till dess tillförlitlig upplysning i
sagda hänseenden vinnes, i häkte tagas, ändå att brott, hvarför han
misstänkes, endast med fängelse eller böter belagdt är.

lira. Är någon gripen efter 10 punkten eller eljest utan att
sådan åtgärd till hans häktning vidtagen blifvit, som i 9 punkten
sägs, då skall den, som honom gripit, utan dröjsmål anmäla förhållandet
hos Konungens Befallningshafvande eller kronofogden
eller länsman i landet eller borgmästare och råd i stad, som
pröfvar om den gripne skall i häkte sättas eller, der sådant enligt
7 punkten ej redan skett, lösgifvas.

14:o. Den, som häktad är, skall ock, utom i det fall, hvarom
i 7 punkten i mom. sägs, utan dröjsmål till allmänt häkte föras.“

af Ilerr Philipson, med hvilken Herrar Magnus Jonsson och Lindgren
instämt:

“I anledning af hvad Utskottet anfört, anser jag Utskottet hafva bort
hemställa:

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t i nåder låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådana lagförändringar, som, för ernående
af det utaf Utskottet omförmälda syfte, må anses erforderliga. “

Herrar Friherre Åkerhielm och Ehrenborg hafva begärt få antecknadt,
den förre, att han icke i beslutet deltagit och den senare, att han genom
sjukdom hindrats deltaga i behandlingen i detta ärende.

Rättelse:

Redaktionen af Grefve Horas m. fl. reser ration mot Lag-Utskottets
Betänkande No 41, angående häktning, har blifvit felaktig genom uteslutande
af ordet “icke" uti 19 § 7 punkten och bör erhålla följande lydelse:

7:o. Föröfvar någon brott, hvarå, enligt hvad ofvan sagdt är, häktning
eljest icke följa kan, och sker det under sådana omständighet er, att
allmän ordning och säkerhet derigenom störes och vidare synes äfventyras,
då må han gripas och i häkte förvaras, dock ej under längre tid, än säkerheten
det fordrar.

Okänd person---belagdt är.

Bth till Piked. Prat. 1876. 7 Invitd.